ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Månad: oktober 2010 Sida 1 av 2

En sådan där konstig vecka!

Ja, ni vet när allting fungerar oroväckande bra. Lite för bra, nästan obehagligt rent av!

Veckan har varit lång, två dagar Malmö, två dagar Gävle, en överliggning Gävle med pendelbonus. Totalt runt 415 mil på 6 dagar, ganska skapligt. Än mer intressant är väl att veckans bottennotering, veckans värsta försening har varit på vidundrande 6 minuter och inträffade idag vid avgång Nässjö. I övrigt inga direkta katastrofer att nämna, något dumt tågmöte, ett litet dörrfel på gårdagens Gävle-varv samt ett litet styrfel på väg ner mot Malmö idag.

Det känns konstigt, något stämmer inte? Vart är de normala katastroferna, väntar de på mig inför veckan som kommer? Inte ens söndagen idag, dagen då det normalt sett är hela helvetet som brakar lös, så finns det inget värre än ett litet styrfel att anmärka på!

Eller är det såhär det SKA vara kanske..?

Det här med att vara ledig..?

Jo just det, ni vet det där som aldrig går som det ska?

För på något konstigt vis lyckas man rent av fylla de lediga dagarna med än mer saker än vad en arbetsdag innehåller, fantastiskt rent av! Inte heller tar man sig tid för sovmorgon när chansen ges.

Dagen har då innehållit:

  • Inlämning av bil till däckfirma (inkl ett par kallsvettiga ögonblick i jakten på de försvunna låsbultarna..)
  • Styrelsemöte
  • Lunch med tillhörande eftersnack från styrelsemötet
  • Hämtning av bil från däckfirma (inkl det alltid så tragiska åtskiljandet av plånbok och pengar!)
  • Liten mindre rundtur för att se så däcken faktiskt sitter kvar (och för att det är skönt att köra bil)
  • Hem och fortsätta leta boenden i Karlstad, ringa runt lite och surfa hej vilt.
  • Bus och lek med son strax efter dennes hemkomst från dagis
  • Matlagning
  • Mindre handling (kan hända att en och annan onyttighet smög sig med där, fredagsmys!)
  • Sagoläsning inför sonens läggdags
  • Mera matlagning, förberedelser av matlådor (renskav, namnam!)
  • Somna i soffan i ett stillsamt försök att se film kanske..?

Det ska nog bli rätt skönt att åka ett varv till Gävle imorn istället, så att man får vila upp sig lite? Kika lite mer på Harrys iPhone 4 också för den delen, om den går att bända ur handen på honom dvs…

För övrigt är det nu tre heldagar med pendel samt en bonuspendel kvar att genomlida innan det är över, woho!

Dessutom har det trillat in en preliminär turförteckning inför Karlstadsåkningen, som ser riktigt bra ut, mycket RC, hyffsat med X2, inte mycket till överliggningar och tidiga mornar på hemstation såg ut att begränsa sig till några turer med start runt 5, sådant gillas!

Men, somna i soffan var ju planen, så det så!

Hoppsan..!

Nog visste jag att min bild skulle vara med i nyaste numret av SJ Nytt, personaltidningen på företaget. Vad jag inte riktigt var beredd på var väl att mötas av just den bilden det första som hände när jag öppnade postlådan idag på eftermiddagen…

I min lilla värld väntade jag mig ett diskret litet reportage inne i tidningen, väl dolt så att de flesta skulle missa det, med en liten fin bild. Istället blev det baksidan, med en bild som täckte halva sidan på bredden (plus/minus/cirka då), och eftersom SJ Nytt av någon anledning verkar vikas så att baksidan är det första som syns, och det givetvis var så att tidningen landat på så vis att denna bilden mötte mig direkt brevlådan öppnades, så blev man väl lätt förvånad.

Joakim i SJ Nytt

Men, det bidde som det bidde, jag ställde ju trots allt upp frivilligt, och jag är ruskigt glad över att vara ledig imorn!

Dessutom kanske jag nu måste börja blogga mer frekvent? Hur ska det gå?

Dessa underbara bilar!

Blev att diskutera bilåkande lite smått med min tågvärd Karolina häromdagens, det visade sig att vi var båda likväl förtjusta i bilen som resform, som plats för avslappning, för prat och återhämtning. Till viss del skiljde det lite dock, hon föredrog att sitta brevid och jag gillar starkt min plats i förarsätet.

En stilla undran är över vad det är med bilen som gör den så bra till dessa syften, vad är det med en stilla biltur på okända vägar som lockar oss så? Är det känslan av att resa, vara på väg någonstans som lockar oss ut på vägarna även när vi inte har något mål. Det är ju alltid en speciell känsla att vara på väg någonstans, det där extra lilla pirret i magen när man väntar på sitt tåg eller flyg, förväntningarna som byggs upp.

Jag gillar som sagt det här med att köra bil väldigt mycket, jag trivs så väl med att glida fram på vackra landsvägar i kuperad och kurvig terräng, eller även på motorvägen med farthållaren ställd på lämplig hastighet med för den delen. Att se nya saker, känslan av att vara i rörelse, kanske rent av känslan av att ha kontroll över sin närmaste miljö? När man sitter vid ratten styr man på ett väldigt direkt sätt sitt öde, brister man i sin uppmärksamhet eller sitt omdöme kan det vara den sista platsen man sitter på, kanske är det även den spänningen som gör körningen så underhållande ibland..?

På många sätt saknar jag väldigt starkt min tid som taxiförare, då jag i en mycket större omfattning än nu kunde göra just detta med att köra bil, speciellt gillade jag längre styrningar som de riksfärdtjänster jag en gång i tiden alltid försökte få tag på. Vetskapen om att man har kanske 60 – 80 mil framför sig en tidig morgon när man lämnar garaget, den är bra härlig!

Min tid i taxibilar har även gjort mig väldigt förtjust i dieseldrivna bilar, något som är en stark bristvara numera. Det är något väldigt härligt med dieselmotorer, dess lugna, rent avslappnande karaktär och med lite turbohjälp, en nära nog aldrig sinande källa till rå kraft när det behövs. Jag har länge varit sugen på att ha min alldeles egna dieseldrivna bil, dock ställer skatter och sådant elände till det lite för mig, men en dag så!

Dessutom börjar suget efter en längre bilresa bli allt större, sommaren bjöd ju på två turer upp till mina kära föräldrar i Falun med våran Saab, mil efter mil slukades utan problem och utan någon större brådska i körningen visade även bränsleförbrukningen överlag positiva siffror. Men det var då det, till vardags handlar det främst om resandet från hemmet till jobbet, ett inte alltid så inspirerande resmål kanske.

Har sedan många många många år tillbaka haft ett sug efter att köra hela sträckningen av det som förr kallades riksväg 45, från Göteborg till Karesuando, varför vet jag inte riktigt, det är bara något jag har fått för mig. Numera kallas den dock E45, och är i sin hela sträckning något längre, men det kan nog ändå räcka med gamla Rv45-sträckningen för biltur. Frågan är när bara, viss finansiering och planering krävs för att det skall bli riktigt bra, men det skulle vara riktigt härligt, dessutom med viss projektpotential också!

Sedan kommer våran nya hemstad Karlstad även bjuda på närhet till annan intressant körning, Norge..! Jag är ruskigt sugen på att bila runt i Norge och dess underbart vackra natur. Hittils har jag endast upplevt mindre sträckor i passagerarsäte på norska vägar, men mer vill jag ha!

Det är så synd bara att det skall vara så dyrt att köra bil, dyrt och klart miljöovänligt, men ack så underbart!

Vi ser det snöar..!

Japp, och ungefär enligt ordinarie tidsplan också, första snön, slutet av oktober, stämmer väl rätt väl även om vissa skillnader förekommer.

Och som vanligt, precis så som det alltid är, glider bilarna omkring och hamnar i diket lite här och var. Lyssnade på en trafikrapport på väg ner från Gävle nu på morgonen, och det tog säkert den stackars radioprataren 5 minuter bara att gå igenom alla olyckor i Enköping, kort sagt låg det bilar ganska precis överallt!

Nu ska jag väl egentligen vara lite försiktig i mina uttalanden eftersom mina vinterdäck hittar på bilen först nästa fredag, en mindre miss i planeringen kan det väl kallas. Så det återstår att se om jag faktiskt kan leva som jag lär, och anpassa hastigheten efter rådande förhållanden och därmed ha en lika hel och fin bil även efter att sommardäcken hittat av om en vecka..?

Spänningen är olidlig!

Ett datum!

22 november!

Det är det officiella datumet när jag börjar i “Karlstad”, typ i varje fall. Först skall det till fordonsutbildning och lite annat smått och gott innan det kan börjas, dessutom öppnar åkstationen officiellt först 12 december, men ändå, nu finns det ett datum att sikta på.

Detta innebär att min sista tur i Linköping blir antingen den 16 eller den 18 november beroende på om jag får ledigt den 18e eller ej. Om så blir fallet har jag våran absolut tidigaste tur som avslutning, med turstart redan 03:48 och avslut 10:14, det innebär dessutom att jag i sådana fall får 5 lediga dagar innan åkstationsbytet sker, vilket inte vore helt fel!

Utöver detta så kan jag redan nu konstatera att jag har kört min sista fyllependel här i Östergötland, det är ren lycka bara det. Skulle haft den senast i lördag, men fick ledigt, och nästa gång skulle varit den 27 november, men så blir alltså inte fallet.

Nu har man faktiskt något att meddela folk som frågor om när man skall flytta också, bara det känns skönt, ovissheten är inte längre enorm, bara stor!

Om man bara skulle ta och fixa ett boende nu också då..?

Verkligheten kryper närmare

Sakta men säkert börjar verkligheten att närma sig, flytten närmar sig, avsked närmar sig!

Idag var det dags för det första, delvis åtminstonde. Vart 6e vecka åker jag och tågvärden Mikaela Gävle – Stockholm tillsammans, alltid lika trevligt. Men idag var det lite annorlunda. Idag var det sannolikt sista gången vi gjorde det, en mycket underlig känsla. Även om jag ännu saknar ett exakt datum för när flytten till Karlstad skall ske så är det ett rimligt antagande att om 6 veckor från nu, så är det någon annan som har “min” tur.

Lite sorgligt är det allt, det är många riktigt bra och trevliga kollegor jag lämnar bakom mig här i Linköping, och det kommer vara stundvis riktigt tungt att säga farväl till dem. Lite samma sak som när jag lämnade Falun för några år sedan.

Det skall på sätt och vis bli en riktig lättnad när jag får ett exakt datum för flytten, för att på riktigt kunna inse vilka sista turer man har, men samtidigt sätter det även ett riktigt slutdatum för min tid i Linköping, och får allt att bli nästan plågsamt verkligt, att det är dags att faktiskt träffa människor som varit en del av vardagen under en period för sista gången på länge.

Fördelen med detta yrke är dock att man åtminstone ses lite av och till i diverse avkrokar, och på utbildningar som sker lite av och till under åren. Men ändå, vardagen blir ersatt av andra.

Och det är en mycket underlig känsla!

En varierad dos katastrofer!

Ja, inte på jobbfronten för en gångs skull, där har allt fungerat till punkt och pricka och båda dagens tåg har varit 5 minuter före tiden till sin respektive slutstation, sådant gillar vi!

Däremot har katastroferna avlöst varandra på den personliga planet istället, eller katastrof är lite väl hårt, missöde kanske är bättre?

Dagen började ju så fint med att sonen väcker mig med ett illvrål, fantastiska 5 minuter innan väckarklockan ska ringa, mutter, pust och stön, de där 5 minuterna är ju ack så viktiga!

Efter detta flöt det hela på fint lagom tills det var dags att säga adjö för dagen, skulle bara lyfta upp Kaspian för att kramas, och lyfter lite för långt upp, lagom i höjd med dörrkarmen ungefär, bonk, aj, vrål…

Angelika fixar lite is för att kyla ner en bonkad skalle med lite snabbt, Kaspian tycker dock det är roligare att ha isbit i munnen, jättefint om det inte vore så att man sväljer den och sätter den i halsen…

Tur nog smälter is, och problemet löser sig själv så att säga, med lite hjälp.

Här dundrar jag iväg upp till Stockholm medans Kaspian tröstas med en flaska te…

Allt går som sagt fint hela vägen upp, tidig in, inga problem alls att rapportera till avbytande förare. Iväg till närmaste snabbmatshak för onyttigheternas mästerliga mat! Upp med detta njutningsfulla till våra personallokaler i Stockholm, håller som bäst på att jonglera ner allt på bordet när muggen cola smiter ur mitt grepp och innehållet förflyttar sig ut från muggen till en klart sämre plats på bord och golv. Suck..!

Bara att torka, givetvis fanns inget papper i någon form att tillgå, utan det blev skytteltrafik med en disktrasa. Suck..!

Efter femtielva varv är det något sånär torrt och fint igen, och maten kan avnjutas, nu aningen svalare än önskat. Suck igen..!

Därefter avnjuter vi tre timmar av att göra ungefär ingenting i väntan på nästa tåg norrut.

Och efter en fullständigt toklugn tur upp till Gävle sitter jag nu och inväntar nästa katastrof, en sömnlös natt kanske..?

Många timmar M.A.S.H. njutning

Ja, denna underbara TV-serie som producerades 1972-1983 har äntligen landat i sin fullo här hemma, i form av en komplett box med alla säsonger inkl filmen M.A.S.H.

M.A.S.H. komplett box säsong 1-11 plus filmenDetta är en serie som jag följde mer eller mindre slaviskt förr om åren, och jag har nog sannolikt sett alla avsnitten under de nattliga visningarna på TV4. Många avsnitt har jag sett flera gånger om, men ändå, ett sådant underbart tillskott till TV-serievärlden måste bara finnas tillgänglig här hemma i samlingen.

Tidigare har jag även haft importerade utgåvor av säsong 1 och 2 samt även filmen i fristående variant, dessa är nu tillgängliga för donering till valfri intresserad person.

Frågan är nu, när skall vi ta ett riktigt M.A.S.H. maraton..?

Nattsudderier

Varför ska det alltid vara så att man kommer på massor att skriva om i bloggen när klockan är mitt i natten och man egentligen borde sova..?

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén