Söndagen den gick i den röda färgens tecken, hela jobbdagen igenom faktiskt, och sådär lite sent kommer rapporten från dagen.

Började ju så väl där vid trehugget, byter av ett rättidigt tåg i Linköping, där det självklart väntar ett signalfel på oss. Blir ståendes i en halvtimma eller så i väntan på att de två tåg som ligger före oss skall ta sig igenom problemområdet, Linköping – Linghem för dagen. När det väl blir vår tur är det inte bara en, eller två, eller ens tre röda signaler som skall passeras, utan hela sex stycken sådana, suck..!

Räkna med ungefär 5 minuter/signal i ett sådant här fall, speciellt i kombination med enkelspårsdrift pga banarbete längre fram gjorde att det tidigare så rättidiga tåget till Linköping, istället var drygt 1 timme och 10 minuter sent till Norrköping, suck..!

Varför denna långa tid då? Jo, för varje signal som skall passeras skall det fyllas i en blankett med information om sträcka, signalens namn, eventuella växlar efter signalen och sisådär, efter passage av signalen i stopp går man med reducerad hastighet fram tills nästa signal, och inte nog med det, på denna sträcka som det är bekymmer får det endast finnas ett tåg i taget som passerar stoppsignaler, vilket alltså innebar ytterligare störningar.

Men allt görs i varje fall av en god anledning, röda fina stoppsignaler skall inte passeras hur som helst, det har historien tyvärr på blodigt sätt visat, även om det nu, ta i trä, är länge sedan sist.

Nåväl, till Stockholm kom vi, 1 timme och 15 minuter efter tidtabell, lite lagom sådär, och det ska jag även komma ihåg att skriva en övertidsblankett om, i och med att jag hade tre timmar med våran speciella kvartstid uppe i Stockholm i väntan på nästa tåg norrut.

Färden vidare sedan gick fint ett tag åtminstonde, lite blankettskrivande i farten för något som inte ens uppenbarade sig vid Rotebro, följt av ytterligare en ilsken röd signal i Knivsta (Kn 28, spöksignal!), denna gången var det dock inte fullt lika väntat och medans jag i godan ro sänker farten mot 140 km/h som är gällande genom Knivsta uppenbarar sig denna röda signal framför näsan på mig, bara att skicka ner bromskontrollen i nödbroms innan tåget själv fixar det, och sedan ta mikrofonen och hojta lite snabbt åt resenärerna att hålla i sina saker då vi snart kommer att stanna på ett lite obekvämt sätt.

Ett X2000-tåg med alla bromsar och magnetskenbromsar i fungerande ordning stannar faktiskt imponerande kvickt i torra förhållanden, runda slängar 350 meter eller så från 140 km/h – 0 km/h, mycket bekvämt..!

Därefter lite telefonkö till driftledningscentralen, fylla i lite mer papper och sedan i efterhand få tillstånd att passera signalen som stod i stopp, najs!

Till Gävle kom vi sedan utan större besvär, sisådär 3 minuter efter tidtabellen, helt okej känner jag faktiskt!

För att kompensera denna eländiga röda dag tog vi istället och röstade lite igår, och där var det inte rött på något sätt!