ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Månad: september 2010

Familjen flytt goes Karlstad

Igår eftermiddag kom då det samtalet vi väntat på, kl 16.07 för att vara exakt ringde man från personalavdelningen och meddelade glatt att jag var erbjuden jobb i Karlstad, vilket jag tackade ja till. Ännu vet jag inte mycket om detaljerna, tydligen skulle någon projektledare ta kontakt så småningom med mer information, men nu vet jag åtminstonde, och det är skönt i sig!

Detta innebär alltså att familjen flytt lämnar Östergötland och Linköping för att prova lyckan i Värmland och Karlstad, se om vi kan hitta någon plats där vi trivs riktigt bra, en gång för alla. Ser alltså ut som att vår tid i Östergötland blir på totalt runt 3,5 år, alldeles lagom.

Nu finns det återigen massor av frågetecken som skall rätas ut, boende, hur vi ska fixa och dona med flytten, vem flyttar först, flyttar vi allihopa samtidigt, när börjar jag i Karlstad, packning, denna eländiga packning. Ja, ni förstår, lite lagom pyssel…

Till att börja med skall vi väl se om vi kan få tag på vår nuvarande hyresvärd och prata igenom situationen, vi har ju egentligen kontrakt på att hyra huset tills April -11, och det blir väl första nöten att knäcka, då jag sannolikt börjar i December uppe i Karlstad…

Men, vi får se hur det slutar, saken är nu i varje fall, vi blir inom en överskådlig framtid Värmlänningar!

En dag i väntan…

Måndagens arbetsbit är avklarad sedan mer än två timmar tillbaka, ännu en gång stod alltså morgonjour på menyn, och ännu en dag verkar trafiken ha flutit på bra, eftersom ingen ringde och väckte mig, det gillar vi! Pallrade mig upp runt 9-snåret och petade i mig lite frukost och kaffe för att piggna till något i varje fall.

Inte vet jag riktigt varför jag skulle piggna till heller, dagen har fortsatt i samma tysta ton, ingen har ringt och efterfrågat mina tjänster, nästan så man börjar fundera på om telefonen är trasig..?

En av mina kära kollegor fick dock till slut ett positivt besked angående jobben i Karlstad, åtminstonde tror jag det var resultatet av hennes glada miner där i soffrummet, själv väntar vi envist vidare på det där samtalet med någon form av besked. Eller som damen på personalavdelningen uttryckte det i förra veckan, “det går undan nu…”, jojo, tror vi har lite olika tolkning av det där hon och jag…

Men, åter till den eviga väntan nu, räkna dammtussarna under tiden kanske?

Efter ledig helg väntar lång vecka

Söndag eftermiddag, helgen har som vanligt passerat fortare än man trodde var möjligt, trots att så lite som möjligt har utförts. Dessutom har detta varit min tredagarshelg som kommer lite då och då, som dessutom påbörjades redan i torsdags vid lunchtid efter min jour för dagen.

För att variera det hela ytterligare lite lagom så inleder vi den nya arbetsveckan med, ja, jour…

Fast för min del har det varit ganska fördelaktigt att ha jour på senare tid, de senaste 4-5 gångerna har jag i lugn och ro fått återhämta nattens bristfälliga sömn och vaknat till liv där runt 8-9 på morgonen för att sedan sitta av tiden med en kopp kaffe eller tre. Sannolikheten för att detta skall fortsätta är väl dock stadigt minskade, någon gång lär jag väl säkerligen få jobb..?

Veckan efter väntar lite smått och gott, tisdagen inleds med ett möte i Stockholm där vi skall diskutera projektet med smarta telefoner till tågpersonalen, skall bli mycket intressant! Om planen ligger fast fortsätter sedan dagen med en överliggning i Gävle på det alltid lika trevliga Scandic CH.

Till helgen tar vi en traumatisk upplevelse som jag in i det längsta trodde att jag kunde undvika, överliggning på Mjölby Stadshotell, jag känner obehaget redan nu..! In i mixen där skall det även in en sväng på Malmö, fredag om jag inte minns fel.

Dessutom är det väl redan nu läge att börja deppa inför veckan som väntar efter detta, min morgonvecka, där sovmorgon benäms med turstart 04:34…

Förhoppningsvis väntar även ett samtal från personalavdelningen med någon form av besked angående jobbansökningen till Karlstad, det vore ju fint att få ett svar någon gång, så man vet hur det blir, det börjar bli dags nu…

Kaspian goes mobilsvar, igen…

Kaspian har återigen diskuterat livets mysterier med mitt mobilsvar, konstigt nog är han inte alls lika pratsam när man faktiskt är på plats i andra änden, då kommer det inte många ord ur den unga mannen…

Kaspians mobilsvar del 2

Lite eftervalfunderingar alá 2010

Då var det onsdag kväll, det är tre dagar sedan riksdagsvalet 2010 och för tillfället räknas det röster så in i norden runt om i landet, alla de sena poströsterna samt utlandsrösterna kontrolleras, allt för att en gång för alla få ett slutresultat för årets val.

Detta valet understryker likt inget annat vikten av att faktiskt gå och göra sin röst hörd, att lyfta sig från sofflocket oavsett politisk åsikt, att faktiskt sätta sig in lite i vad det handlar om och göra ett aktivt val, i det här valet kan det faktiskt handla om några få enskilda röster för att avgöra allting, just DIN röst räknas faktiskt!

Söndagskvällen spenderades likt ett ivrigt barn på kvällen inför julafton, med valvaka igång på TVn (reklamfinansierad sådan…) och ständigt nyhetsflöde/twitterflöde på datorn med några spontana inhopp i diskutionerna. Jag och Angelika röstade dock redan någon vecka innan valet eftersom jag jobbade på söndagen och givetvis inte ville missa att delta i den ruskigt viktiga processen.

Redan direkt visade Sverigedemokraterna upp oroväckande höga siffror när landets distrikt började räknas, till en början hade de runt 10% även om detta tacksamt nog sjönk ju längre kvällen gick. Till slut verkar man ha landat på runt 5,8% vilket givetvis är 5,8% för mycket eftersom det handlar om ett rent missnöjesparti.

Jag har dock full förståelse för att folk röstar på SD, även om det är långt från mina egna värderingar och politiska åsikter, jag har full respekt för de människor som valt att lägga sin röst på SD i det här valet, i många fall handlar det om ren politikerförakt, i andra fall är det en protest mot att de etablerade partierna knappt vågar ta i integrationsfrågorna med tång, i några enstaka fall kan det handla om personer som valt fel röstsedlar, men det senare handlar nog mer om ett Socialdemokratiskt önsketänkande än något större problem.

Oavsett vad man har för anledning till att rösta på SD så anser jag att de etablerade partierna själva skall stå till skuld för det, man har haft hur många chanser som helst att möta SD i debatter, att ta sin chans att visa upp dessa åsikter och luftbubblor till skuggbudgetar i det stora rampljuset, att visa vad dessa personer faktiskt står för. Det har man inte gjort, man har gjort och gör ännu allt man kan för att tiga bort problemet, om vi inte pratar om det finns det inte verkar ha varit den allmänna åsikten.

Att man nu dessutom överväger att helt ändra spelreglerna för att på sådant sätt undvika SD i vågmästarrollen är ännu mer oroväckande, att man är beredd att rucka på demokratins principer för att undvika ett parti man inte sympatiserar med är fruktansvärt obehagligt. Att som Lars Ohly gjorde på valkvällen, vägra sminka sig i samma rum som Jimmie Åkesson gör inget annat än att tjäna extra röster till SD som vinner ännu en kamp om martyrskapet.

Våga ta diskutionen, våga släppa in dessa individer i rampljuset så att de själva kan skapa sin undergång genom att på riktigt visa vad de står för, det är den enda rätta vägen just nu, den enda rimliga vägen, annars kommer SD att ha ännu fler röster i nästa val!

Men, det viktigaste av allt, se till att ni röstar, oavsett vad ni röstar på så tar ni er iväg och röstar!

Avdelningen charmiga mobilsvarsmeddelanden!

Fortfarande inte någon större blogglust här, massor av idéer att skriva om, ingen tid eller ork att göra det.

Dock fick jag ett så charmigt litet meddelande på mitt mobilsvar häromkvällen när jag inte var snabb nog att svara i telefon, det måste vi ta och dela med oss av:

Kaspians mobilsvarmeddelande

Lyssna och njut!

En röd dag..!

Söndagen den gick i den röda färgens tecken, hela jobbdagen igenom faktiskt, och sådär lite sent kommer rapporten från dagen.

Började ju så väl där vid trehugget, byter av ett rättidigt tåg i Linköping, där det självklart väntar ett signalfel på oss. Blir ståendes i en halvtimma eller så i väntan på att de två tåg som ligger före oss skall ta sig igenom problemområdet, Linköping – Linghem för dagen. När det väl blir vår tur är det inte bara en, eller två, eller ens tre röda signaler som skall passeras, utan hela sex stycken sådana, suck..!

Räkna med ungefär 5 minuter/signal i ett sådant här fall, speciellt i kombination med enkelspårsdrift pga banarbete längre fram gjorde att det tidigare så rättidiga tåget till Linköping, istället var drygt 1 timme och 10 minuter sent till Norrköping, suck..!

Varför denna långa tid då? Jo, för varje signal som skall passeras skall det fyllas i en blankett med information om sträcka, signalens namn, eventuella växlar efter signalen och sisådär, efter passage av signalen i stopp går man med reducerad hastighet fram tills nästa signal, och inte nog med det, på denna sträcka som det är bekymmer får det endast finnas ett tåg i taget som passerar stoppsignaler, vilket alltså innebar ytterligare störningar.

Men allt görs i varje fall av en god anledning, röda fina stoppsignaler skall inte passeras hur som helst, det har historien tyvärr på blodigt sätt visat, även om det nu, ta i trä, är länge sedan sist.

Nåväl, till Stockholm kom vi, 1 timme och 15 minuter efter tidtabell, lite lagom sådär, och det ska jag även komma ihåg att skriva en övertidsblankett om, i och med att jag hade tre timmar med våran speciella kvartstid uppe i Stockholm i väntan på nästa tåg norrut.

Färden vidare sedan gick fint ett tag åtminstonde, lite blankettskrivande i farten för något som inte ens uppenbarade sig vid Rotebro, följt av ytterligare en ilsken röd signal i Knivsta (Kn 28, spöksignal!), denna gången var det dock inte fullt lika väntat och medans jag i godan ro sänker farten mot 140 km/h som är gällande genom Knivsta uppenbarar sig denna röda signal framför näsan på mig, bara att skicka ner bromskontrollen i nödbroms innan tåget själv fixar det, och sedan ta mikrofonen och hojta lite snabbt åt resenärerna att hålla i sina saker då vi snart kommer att stanna på ett lite obekvämt sätt.

Ett X2000-tåg med alla bromsar och magnetskenbromsar i fungerande ordning stannar faktiskt imponerande kvickt i torra förhållanden, runda slängar 350 meter eller så från 140 km/h – 0 km/h, mycket bekvämt..!

Därefter lite telefonkö till driftledningscentralen, fylla i lite mer papper och sedan i efterhand få tillstånd att passera signalen som stod i stopp, najs!

Till Gävle kom vi sedan utan större besvär, sisådär 3 minuter efter tidtabellen, helt okej känner jag faktiskt!

För att kompensera denna eländiga röda dag tog vi istället och röstade lite igår, och där var det inte rött på något sätt!

Den eviga väntan…

Idag börjar jag 14:25, lite lagom sådär, så att man tycker att man borde kunna hinna med hur mycket som helst innan jobbet. Men det blir aldrig så?

Istället sitter man djupt försjunken i sin väntan av att det ska bli dags att klä på sig och åka till jobbet?

Idag har jag visserligen en något sånär bra ursäkt, i och med att jag jobbade fram till 02:04 inatt, därmed sov jag lite längre idag, och så ska man ju äta frukost och allt sådant. Fast ändå sitter man och sneglar upp mot klockan mest hela tiden.

Då är det nästan bättre med tidiga mornar, man går upp, går på toa, klär på sig och åker till jobbet, allt inom 45 minuter eller så, det är lagom, ingen evig väntan där inte!

Dagen spenderas i varje fall på norrgående färd, först till Stockholm för att sitta där i en halv evighet eller två, och sedan fortsätta till Gävle för att där ställa av tåget för natten.

Därmed blir det synd om Angelika som även ikväll skall överleva ensam med Kaspian, då Angelika fortfarande är förkyld samtidigt som Kaspian är på sitt tvåårspigga vis jättefrisk, en inte fullt lyckad kombination.

Jag däremot mår ganska bra, bara min röst som inte riktigt spelar med i rätt division känner jag, men det kan man leva med!

Men nu ska vi vänta en stund till, bara en halvtimma kvar innan det är dags att göra sig klar, snart så!

Ett positiv besked!

Igår var då dagen D, dagen då alla skulle lämnat in intresseanmälan för övergång till DB Regio och till pendeltågstrafiken här i Östergötland, med start i december 2010. Senaste veckorna har det väl varit lite smått oroligt och fundersamt från min sida då det bra länge endast var en person som tackat ja, i motvikt mot en himlans massa som tackat nej.

Men, till slut var det tillräckligt många som tackat ja för en övergång för att jag skulle kunna fortsätta jobba på SJ, oavsett hur det går med min ansökan till Karlstad, och det känns riktigt skönt, risken att hamna i ett trafiksystem jag starkt ogillar att jobba med är nu ganska liten!

Nu ska vi bara fundera klart över Karlstad istället, den 13 september väntar intervju på plats där, och 13 är ju ett turnummer..?

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén