Konstigt det där, tåget upp till Gävle idag var samma som jag hade igår Linköping – Gävle t&r, då fungerade det i stort sett alldeles utmärkt.

Såg lovande ut på bangården idag, men lagom uppe vid plattform så fick vi ett så kallat franskfel, som i sitt namn säger att det har med fastbromsningsskyddet att göra, dvs tågets variant av låsningsfria bromsar. Nu skulle man ju kunna tro att detta endast har inverkan på bromsen, men nejdå, vi får inte glömma att dessa tåg är en fransk konstruktion, och som sådan måste det ju även medfölja lite annat skoj också, inte sant?

Så, med detta fina fel, som kallas WSP-fel (Wheel Slip and Slide Protection, fransmän kan inte räkna antal versaler heller…), så får man lite annat skoj, dels försvinner en bunt funktioner som typ att kunna visa ombordpersonalen att det är klart för avgång, att kunna koppla isär ihopkopplade tåg, att kunna stänga av tåget (!?), samt att det lite sådär för skojs skull stänger av två dörrar/vagn, max hastighet 160 km/h istället för 200 km/h, lite lätt sammanfattat sådär…

Franska fel dvs…

Men men, just för närvarande har vi inte sådär jättehöga krav, utan så länge saker och ting rullar så petar vi inte på något. Just detta franska fel hade dessutom en tendens att reparera sig själv av och till, jättespännande…

Men det rullade i alla fall.

Och till Gävle kom vi, nästan något sånär i tid faktiskt, tömde tåget, aktiverade upp åt andra hållet och puttrade ner till bangården, och någonstans här blev tåget jättesurt på mig, likt en kvinna med hemsk PMS bestämde sig vår lilla dubbeldäckare för att strejka, ganska precis när man ställt in sig på att vara klar för dagen, när man börjat skymta hotellsängen där i fjärran.

Som alltid annars så parkerade jag snyggt och prydligt (aka lätt chansartat) och gjorde i ordning för att byta hytt igen, vilket ju nästan gick bra. Jag vet inte om det var något jag sa, eller om tåget blev ilsket när jag sparkade av snö mot det, men här så hade det fått nog, och under en alltför stor tystnad promenixade jag mina 80 meter sisådär till andra änden, för att inse att tåget inte ville starta, alls.

Nu är det ju så genialiskt byggt att det finns två s.k. strömavtagare som, enligt namnet, hämtar elen från kontaktledningen ner till tåget. Första varianten med bekymmer av denna sort är att prova den andra, för just dessa tåg har två st. Men, självklart, allt enligt Murphys Lag, återfinns just denna strömställaren i, gissa vad, andra änden!

Suck, mutter, pust och stön!

Efter promenaden tillbaka kunde vi dock lite snabbt konstatera att det spelade minsan ingen roll vilken av dessa strömavtagare man valde, tåget var precis lika tvärkinkigt ändå, och ville inte starta.

Ungefär här börjar det bli lite svettigt, får man ingen ström från kontaktledningen så drivs allt i tåget av batterier, batterier tar slut fort, allra helst såhär års, med kyla och allt sådant elände. Dessutom försvinner all underbar tryckluft all världens väg attans fort när kompressorn inte går, vilket den inte kommer att göra när batteriet dör, och tryckluft, det behövs för att kunna hålla dessa strömavtagare uppe…

Liten tänk snabbt sekund och vi tar ner allt, slår ifrån batteriet för att spara lite på det, på med ficklampa och fram med manualen till tåget, nästan lite mysfaktor nu! Far iväg inne i tåget för att kontrollera dessa tips och råd från coachen (manualen..), men gissa vad, inget fel finns. Inget fel indikeras heller i den fina lilla datorn vi har till hjälpmedel, alltså är det inget fel, bara det att det inte funkar…

Franska fel..!

Ungefär samtidigt som jag äntligen får svar i luren med driftstöd så hoppar liket (tåget) igång igen, mycket samarbetsvilligt, inga problem alls här inte… Gör dock ett val att välja en specifik strömavtagare, den som tydligen funkar, och meddelar driftstöd om denna franska finess.

Liten tröstgåva får jag i varje fall från driftstöd, som säger att X2000-tåget som kom efter mig, också lagt av nu, och därmed leker jättestor stoppbock inne vid plattformen i Gävle. Tur det finns fler sådana…

Släcker efter mig, springer fort som attans därifrån medans det ännu inte gått sönder igen, och passar även på att slänga några ord med den andra stackaren med ett dött tåg i Gävle, önskar honom lycka till och knatar upp på mitt efterlängtade hotellrum.

Och där sitter jag nu, försöker flörta upp kudden borta i sängen till att hålla mig sällskap genom natten, trösta mig lite sisådär!

För imorgon då väntar än mer franska finesser, franska fel, och samma vagn jag ställde av idag, så underbart det kommer bli!

Fredag är jag ledig, om jag kommer hem imorn då dvs..?

Sa jag förresten något om franska fel..?