ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Meny Stäng

Etikett: Värmland (sida 1 av 3)

Provkörningen som inte blev

Toyota har jag inte undersökt närmare, mest för att jag somnar ganska akut varje gång jag tänker tanken på deras bilar!

Ett ordagrant citat från mig själv, ur kommentarsfältet kring tidigare provkörningar. Alltså inte direkt jättehöga förhoppningar kring Toyota som märke och dess bilar.

Ändå tänkte jag att de skulle få en chans, en ordentlig chans att motbevisa mig, att jag inte skulle somna i eller i närheten utav en av deras bilar. Så, med andan i halsen så skickade jag via hemsidan in ett önskemål om provkörning, så som jag gjort med så många andra tillverkare.

Inget svar.

Så, envis som jag är så skickade jag in igen, någon vecka senare.

Läs mer

När media spekulerar…

För de som minns så skedde ju en rätt intressant vurpa i april det här året, när Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg var på besök och flyttade en stoppbock samt i och med detta förlängde spår 20 på Karlstad C.

Detta är ju något som lokalpressen har bevakat förhållandevis väl dels då, vid den aktuella händelsen samt nu, när Trafikverkets utredning blivit klar. En utredning jag hemskt gärna skulle vilja ta del utav för övrigt.

Som en del av alla artiklar kunde vi i fredags eftermiddag läsa om hur spåren är en säkerhetsrisk. Ja, det är rubriken. Säkerhetsrisken för att det i snitt vart annat år skett olyckor där stoppbock eller fordon ådragit sig skador. Antal allvarliga personskador är noll för övrigt.

Bara som ren jämförelse, skulle det vara intressant att ta del utav antalet trafikolyckor som skett i centrala Karlstad under samma tidsperiod, tio år, och jämföra lite snabbt. Jag har en spontan känsla att säkerhetsrisken i spår 20 och spår 21 på Karlstad C är ganska så extremt liten jämfört med de riskerna man utsätter sig för som gångtrafikant, cyklist (motor eller ej) samt bilist i centrala Karlstad.

Det är absolut sant att järnvägsdrift innebär vissa risker och att när olyckor sker, är det oerhörda krafter i omlopp. Att så som lokalpressen gör, överdriva dessa risker, när det är så oerhört mycket farligare att vistas i vägtrafiken, det är bara pinsamt på alla tänkbara sätt och vis.

För övrigt, som liten sidonotis, så kan det väl vara värt att nämna att utav de fem händelser under tio år som media hänvisar till, så är tre utav dem så pass lindriga att det handlar om mindre materiella skador på stoppbock, stopplykta och fordon som förvisso kostar en hel del att reparera på grund utav att det är järnväg, men ändå är så lindriga att det med nöd och näppe går att nämna.

Händelsen där de beskriver hur föraren utav tåget smet, den är än mer pinsam, eftersom inblandad förare (inte jag) med absolut största säkerhet inte ens noterade att stoppbocken blivit nuddad.

Händelsen i april var i allra högsta grad allvarlig, både sett till faktiska konsekvenser som potentiella, men spår 20 och spår 21 på Karlstad C är på inget sett någon säkerhetsrisk värd att nämna, varken igår, idag eller imorgon.

Däremot får man gärna påbörja en ombyggnad utav Karlstad C, men det är för trafikens skull, att det desperat behövs genomgående spår med plattform. Inget annat.

Kör för livet

Ja, då var det den tiden på året igen, tiden då BMW kör sin kampanj tillsammans med Barncancerfonden. Konceptet provkör och BMW skänker 100 kr till tidigare nämnda välgörenhet.

Även om det blev ett glapp förra året tycker jag ändå vi kan kalla det lite utav en tradition utav att besöka lokala BMW-handlaren Autowåx och idag blev det alltså dags för årets första omgång!

Först ut fick det bli en tur med BMW 320d Touring, en bil som jag hemskt gärna skulle vilja ha med på den där listan utav tänkbara kandidater till nästa leasing. Om den bara kunde vara några hundralappar billigare så skulle den vara som gjuten ledare, åtminstone känslomässigt.

BMW 320d Touring

Lånevagnen var som sagt en dieseldriven sak med xDrive i en faktiskt ganska läcker grå färg och i min mening, alldeles för stora fälgar. Däremot åkte man fasligt skönt i den trots fälgstorleken och det går inte att säga annat än att BMW är rätt hyfsade på att få bilarna att gå bra trots monstruösa fälgar.

Interiört är allt högst bekant från min egna 1-serie. Det mesta ser bekant ut och fungerar så som jag är van vid, även den udda blinkersspaken. Lånebilen var dock utrustad med såväl automatlåda som panoramatak och skulle jag slippa betala för det så ja tack, hemskt gärna!

BMW 320d Touring

Det är en helt annan kvalitétskänsla jämfört med såväl Forden som Opeln vi kört tidigare, det går inte att förneka. Jag jobbar alltså febrilt på att inne i mitt huvud hitta bra skäl till varför vi vill lägga närmare 1000 kr extra per månad för att kunna fortsätta köra BMW ytterligare tre år till.

BMW 320d är en sådan där bil som jag hemskt gärna skulle vilja fortsätta köra med, längre sträckor, mer mil, många mer mil! Man åker ruskigt gott, får plats alldeles lagom väl och känner sig som hemma i. Personligen hade jag nog hellre sett en bensindriven maskin framför testbilens diesel, men det var knappast så att jag led utav det hela.

Med första turen avklarad var jag lite nyfiken på att klämma närmare på BMW i3, som tyvärr tagit sig en längre utflykt till ett företagshotell. Synd. Kanske får bli återbesök för att utforska elbilens förlovade land vid ett annat tillfälle istället.

Som plåster på såren fick jag efter lite kloka övervägande ta mig an BMW M140i istället. D.v.s. en tämligen likadan bil som vi redan idag kör. Fast med en väsentlig skillnad då. Det finns lite mer pulver under huven. Och med lite menar vi ganska mycket.

Med 250 kW eller för all del, dryga 340 vilda hästar under huven så är det en hel del mer än vad jag är van vid att hantera i samma kaross.

Redan när man startar denna best så märks det mer än väl att det handlar om något alldeles särskilt. Det puttrar och mullrar så fint där bakom bilen att man nästan känner lite kalla kårar längs med ryggraden och man ägnar en liten tanke åt vad tusan det är man ger sig in i, innan man lägger i Drive och glider iväg…

BMW M140i xDrive

Jag tänker nu låtsas som om jag skulle vara en vuxen och ansvarsfull människa som inte provade bilens launch control vid ett väl valt tillfälle och kan därmed inte uttala mig närmare kring den brutala upplevelse som följde därefter. Men skulle man inte vara en vuxen och ansvarsfull människa så kan jag meddela att den går utav bara helvete. Kort sagt. Plus att den låter något så underbart fantastiskt när den går utav bara helvete.

Personligen tycker jag att klarröd är helt fel färg för en M140i och att färgen Estorilblå är det enda rätta. Den senare gör sig överlag så mycket bättre på 1-serien och allra helst i det här utförandet. Röd är liksom inte tillräckligt galen färg för att göra bilen någon som helst rättvisa.

Även om upplevelsen i M140i var något utöver det vanliga så skulle jag nog inte vilja äga en sådan bil. Kostnaderna för bränsle, däck och service på ett sådant här monster skulle kunna skjuta i höjden något så vansinnigt och körkortet ligga alldeles för pyrt till alldeles för ofta.

Men jag är glad att jag tog chansen att testa den, att få höra den mullra, puttra, knattra och känna motorns absoluta vrede när högerfoten sträcktes ut mot golvet. En upplevelse utan dess like!

I och med den upplevelsen så behöver jag väl mer nu än någonsin köra i3 också, för att kompensera miljön en smula sådär. Men det får bli en annan gång.

Åter en gång så befästes min åsikt om att Autowåx är stadens bästa bilhandlare, trots att viss konkurrens börjat uppstå i form av framförallt Helmia bil. Men de har en bit kvar, allra helst med tanke på att jag blev kvar en bra stund extra bara för att prata lite till höger och vänster med alla de som uppenbarligen känner igen mig allt mellan hyfsat till mycket väl. En rakt igenom trevlig känsla kort och gott!

Givetvis var det samma visa i år som tidigare i år. BMW skänker pengar för att låta mig leka med nya, fina bilar och då är det inte mer än rätt att jag gör samma lika även jag. Sagt och gjort, 200 kr från egen ficka till Barncancerfonden via Swish och tack vare det, är jag nu en hel nyckelring rikare!

Lätt värt det!

24 timmar Focus

Slutligen har det då blivit dags för nästa, mer ordentliga provkörning, mer ordentliga test utav potentiell kandidat. Föga förvånande, eftersom det har nämnts tidigare, så blev det Ford Focus kombi som fick bli näst ut på långtur tillsammans med hustrun vid ratten.

Eftersom dagens ursprungliga mål ville komma till oss på besök, så fick vi lite hastigt och lustigt planera om vår rutt. Istället för att bege oss österut likt den gången Opel Astra utsattes för hårdgranskning så blev det västerut, in i de djupa värmländska skogar och till trakter där det finns rötter.

Ford Focus vid Glava Glasbruk

Läs mer

Opel Astra – återbesöket

Som allra första bil att skicka kära hustrun för att provköra har vi Opel Astra Sports Tourer. En kombinerad längre provkörning med besök hos nybakad bebis föll sig väldigt väl tillsammans och i fredags lånade vi samma bil som jag testkörde för inte alls länge sedan och drog till Kumla, en tripp på sådär en 25 mil tur och retur.

Opel Astra Sports Tourer

Opel Astra Sports Tourer utanför sista depåstoppet innan bebisbesöket

Som jag nämnde i såväl blogginlägg som vlogg så är Opel Astra Sports Tourer inte bara en tänkbar ersättare till nuvarande BMW, utan snarare den som just nu ligger allra högst på listan över tänkbara kandidater. Inte nog med att priset är väldigt rimligt i förhållande till värde, så var ju färgen på testbilen nog intressant för att min kära Diana skulle bli nyfiken.

Efter att ha hämtat ut bilen hos Wafab Bil här i stan så bar det av via ett kort stopp vidare mot Kumla längs med ständigt lika underhållande E18. Undertecknad själv inledde körningen under tiden som Diana tog sin sedvanliga biltupplur. Tydligen var de i min mening tämligen tråkiga standardstolarna alldeles utmärkta i tupplurssyfte. Jag röstar dock fortfarande för bättre stolar om det blir aktuellt.

Bilen, utrustad med en 125 hk stark (?) bensinmotor och sexväxlad manuell låda, gjorde inte alls bort sig på motorväg och motortrafikled. Som tidigare nämnt inte fullt lika tyst som vår BMW 116i men inte heller långt ifrån. Fullt möjligt att föra samtal i motorvägsfart utan att behöva höja rösten, vilket får väl räknas som ett grundkrav?

Eftersom den svenska sommaren bjöd på sedvanligt väder så fick vi även goda chanser att testa vindrutetorkarna, som fungerade föga förvånande alldeles utmärkt. Automatlägen är bra skit alltså, skötte sig ypperligt väl.

Tyvärr verkade bilens underhållningsenhet och telefonen för stunden, OnePlus 3, inte komma särskilt väl överens. De kopplade samman via blåtand utan besvär och telefonsamtal gick alldeles utmärkt. Uppspelning av media från Spotify fungerade dock högst buggigt och sporadiskt, vilket fick oss att ganska snart överge den idén och istället köra radio som underhållning. Osäkert på om det beror på telefon eller bilens mjukvara dock.

Den aktuella testbilen var dessutom utrustad med ett system för att assistera filhållning, vilket var smidigt när vädret tillät men närmast farligt när vägbanan dränktes av svenska sommaren. Till slut fick jag stänga av systemet för att själv kunna kryssa över den spårigt vattenfyllda vägbanan. På gott och ont var det.

Kär hustru kör Opel

Kär hustru kör Opel Astra Sports Tourer

Fram till Kumla kom vi dock utan större besvär, via ett depåstopp i sista minuten för att fylla på energinivåerna. Bebisgosande och kaffedrickande i några timmar vidtog här, men detta dokumenterades inte för offentligheten att se, enligt önskemål som givetvis respekteras.

Hemresan sedan via IKEA Marieberg för middag och kompletterande shopping, sådär som sig bör vid ett IKEA. Efter detta även kära hustruns tur att ta över körningen för att till slut få ta del utav hennes åsikter.

Dessbättre är vi tämligen eniga om att detta är den hittills absolut mest intressanta kandidaten. En väldigt trevlig och lättkörd bil till väldigt trevligt pris. Vi räknar med runt 3600 kr för en ganska välutrustad kombi med lagom mycket utrymme. Kanske med lite övertalning utav hustru, att vi rent av kan köra en automatväxlad bil med skinnstolar till nästa höst?

Bortser man från ett alldeles vansinnigt (o)planerat vägarbete mellan Örebro och Karlskoga så flöt hemresan på alldeles utmärkt och bilen kunde återlämnas till en närmast helt öde återförsäljare sådär halvtimmen innan stängningsdags.  Hur man kan smacka upp ett vägarbete där halva vägbanan är bortfräst och räfflad, den andra smal med vägkoner placerade lite hur som helst, stundvis I vägen, utan att ens sätta ned hastigheten och sedan bara överge det inför helgen, det övergår mitt förstånd en smula?!

Nåväl, Opeln i fråga står som sagt just nu högst på listan över potentiella ersättare till Petronella när det blir aktuellt. Tanken är fortfarande på att få provköra bland annat Skoda Octavia, men den återförsäljaren verkar återigen inte vara särskilt intresserad av att faktiskt göra bilaffärer. Märkligt beteende Lecab, mycket märkligt…

Fler tips på lämpliga bilar att provköra och räkna på? Peugeot 308/508? Renault? Andra tips och förslag?

Det var allt på tiden

För snart två år sedan sådär så spenderade jag ju lite tid på att fotografera blixten, eftersom en serie utav de mest intensiva åskväder jag någonsin upplevt ändå passade på att dra över stan sådär.

Utöver att fotografera i dagarna två så spelade jag även in en hel del rörlig bild med, material som sedan dess blivit liggandes i brist på tid/ork/engagemang/kunskap och så vidare…

Förra veckan, efter att ha bekantat mig lite mer med Adobe Premiere Pro CC så tog jag mig slutligen an materialet på riktigt och klippte ihop det hela till ett enda sammanhängande klipp som ni kan beskåda ovan. Närmare 6 minuter med blixt och stundvis dunder, tämligen hårt utsorterat från alla timmar utav material som spelades in via Canon EOS 6D med EF 24-105 f/4 samt min nyligen kraschtestade GoPro, då lite mer i nyskick.

Återstår att se vad sommaren 2016 har att bjuda på i formen oväder, se om det kan bli mer material som blir liggandes i evigheter innan det ordnar upp sig?

Solnedgång vid Dingelsundet

Solsken i november är som alltför väl bekant något man bara måste dra nytta av. Frågan är bara hur. Dagens dos av carpe solaris utfördes vid Dingelsundet som är bekant sedan förra året. En allmänt trevlig plats sådär behändigt beläget mellan Bergvik och Skoghall.

Lite kaxigt så lät jag Frank stå kvar här hemma och förlita mig helt på Pixi som stativ istället. Mest för att slippa släpa runt på alltför mycket grejer. Detta var ett beslut på gott och ont skulle det visa sig, eftersom jag såhär i efterhand knappast hade klagat över att ha de möjligheterna som ett lite större stativ faktiskt ger…

Skymningsljus vid Dingelsundet

Med på utflykten var Sony FE 70-200 f/4 G OSS samt Zeiss Loxia 2/35 där den senare i vanlig god ordning var optiken som mestadels satt monterad. Bilden ovan är dock tagen med förstnämnda objektivet, kanske ett av de sista som jag tar med just objektivet i fråga.

Bryggvy vid Dingelsundet

Bryggvy vid Dingelsundet

Lilla Pixi tillåter ju ganska marknära fotograferande och jag själv har lite svårt att bestämma mig för vilken av de ovan jag gillar mest, den med stor bländare eller den med liten. Är nog faktiskt lite partisk till den med liten bländare trots allt.

305 sekunder solnedgång

Passade även på att montera mitt gråfilter och ovan är 305 sekunders exponering utav kvällens solnedgång. Tyvärr inte värst spektakulär sett till färger och så, men ändå ganska trevlig. Det börjar dock bli allt mer lockande att skaffa ett graduerat gråfilter istället/som komplement till detta, för att kunna tona ner himlen mer.

Rosenborgsgatan, Karlstad

På vägen hem styrde jag via Rosenborgsgatan och lagom vid Karlstads gamla flygplats så dansade dimman oerhört vackert över landskapet. Tyvärr var det tämligen flyktig dimma och lagom när jag fått ordning på kamera och stativ så var den borta. Bättre än bilden ovan blev det alltså inte.

Hipsterburgare

Eftersom min älskade fästmö är på jobbet och förlustar sig så stod matlagning för en på schemat. En matlagning som visst råkade bytas ut till ett stopp vid Street Friends Karlstad som för tillfället håller hus vid Löfbergsskrapan i Inre hamn. Hipsterburgare deluxe fick alltså stå för min farsdagsmiddag.

Smokey Bourbon heter burgaren och får klart godkänd, även om den tyvärr hade hunnit bli mer än en smula sval innan jag var hemma och redo att hugga in. Pommes-mixen med varierade rotfrukter får däremot mer än godkänt och samma lika med dipsåsen som låg i ena hörnet.

Prisvärt för sina 115 kr? Mnja, inte helt och fullt. Fortfarande bättre än närmaste sedvanliga snabbmatskedja dock.

Efter denna farsdagssöndag så väntar endast en ledig dag innan jobbet kallar igen. Återstår att se exakt vad som kommer fylla den dagen, men förhoppningsvis blir det åtminstone lite leksaksutdelning som tröstar, förutsatt att Postnord och Scandinavian Photo äntligen gjort vad de ska…

Tanken var god

I två dagar har jag gått runt och funderat, planerat och övervägt. Alsterdalen, tidigt morgonljus, stativ, fulladdad kamera med tomt minneskort och gråfilter monterat frampå. Goda tankar, mycket goda!

Så, tid för utförande och efter en gemensam frukost så begav sig Diana till jobbet och jag ner till bilen med fullpackad kameraväska och stativ i släptåg. En kort biltur senare så parkerade jag så stiligt i trakten av Alsters herrgård och tog mig en liten promenad till en lovande plats.

Började så smått packa upp och inser tämligen omgående att det nu är hög tid för svordomar och elände. Kameraväskan var nämligen inte helt fullpackad, en tämligen vital del för att kunna utföra fotografering med lång slutartid är nämligen en fjärrutlösare, allra helst en fjärrutlösare med låsbar slutarknapp för bästa funktion i BULB-läget, vilket råkar vara det läge man behöver för att kunna göra värst mycket vettiga saker utav det gråfilter jag investerat i.

Jävla skit kort och gott, eller jävla dret kanske? Vi är ju ändå i Värmeland..

Alsterdalen

Nåja. Bara att försöka göra något vettigt utav det hela genom att dra upp ISO-värdet till obehagliga tal och öppna upp bländaren närmast på max. Bland annat resulterade det i bilden ovan samt en som via Snapseed och VSCOcam hamnade på Instagram.

 

Jag är inte nöjd, långt ifrån faktiskt, men detta får räknas som lite utav en klen tröst för dagen, i väntan på att göra om och göra rätt!

Tills dess är det kanske dags att införskaffa ett senilsnöre till vissa valda kameratillbehör…

Leksaksfredag

Inte nog med att det är ledig fredag, lönefredag och dessutom två veckor kvar tills jag går på semester, det är även leksaksfredag! Till slut..!

För ett tag sedan (ett bra tag sedan…) så beställde jag nämligen hem lite leksaker till kameraväskan. Lite sådant där som är tänkt att påverka kreativiteten till en ny nivå.

Jag har nämligen ett tag eller två suktat lite efter att förlänga mina exponeringar en smula, något man lämpligen gör med hjälp av ett ND-filter, eller gråfilter om man hellre vill kalla det så. Helst av allt skulle jag ju vilja ha ett filtersystem signerat Lee, men jag väljer nog att börja en smula mer lugnt och sansat med ett enkelt 10-stegs gråfilter för att se vad jag vill ha utav hela det här.

Leksaksfredag

Så, gråfilter, en fjärrkontroll för min Sony α7 II och en tjusig kamerarem i läder signerat Leica som nu pryder Lillebror hamnade i beställningen. Hittills har jag mest testmonterat det hela på kameran och petat ut kamera och stativ på balkongen för snabbt test bland allt annat som skulle hinnas med idag.

Långexponerad Bryggudde

Som synes fick det bli mitt ständigt återkommande motiv, Bryggudden, som fick utstå en exponering á 30 sekunder i fullt dagsljus, ISO 50, bländare ƒ/16 och då mitt sproilans nya gråfilter på plats.

Än har jag mycket att lära kring detta och även om jag hade ett gråfilter till ett av mina objektiv till Canon-systemet, så kan jag knappast säga att jag var särskilt aktiv användare utav det.

Rinnande vatten

Jag har en plan på att återvända till Borgviks hyttruin vid tillfälle här framöver och ge mig på att göra ett nytt försök till ovanstående bild. En och annan idé finns det allt i huvudet som så småningom skall förverkligas.

Fortsättning följer kort och gott, som vanligt…

Lillebror är här!

Såja! Djupt andetag nu! Rubriken är givetvis vald för att en och annan ska sätta morgonkaffet i fel strupe. Inte handlar det om någon lillebror till sonen, så roligt ska vi faktiskt inte ha än på ett bra tag!

Däremot, så handlar det om lillebror i familjen Sony här hemma. Kamera alltså. En till kamera. Den sjätte i ordningen eller sådär skulle jag tro? Man kan väl ändå aldrig få för många kameror…

Vad det handlar om är i vilket fall Sony RX100 III, d.v.s. den näst senaste generationen utav avancerade kompaktkameror från tidigare nämnda tillverkare. Därmed också ganska lika i stil och byggkvalité jämfört med min Sony α7 II som numer alltså är storebror. Utöver dessa två finns det någonstans i lägenheten även en farfar, Dianas inte helt nya α300.

Sony RX100 III

Jag har länge suktat och dreglat över just den här kameran men inte riktigt funnit nyttan i att handla den för närmare 7000 kr. Av en händelse, när jag skulle visa just vad jag hade för tankar till höstens dejt med en solstol i värmen, så sprang jag på just lillebror. Med en gnutta tur så hittade jag ett exemplar som gått som demo-kamera hos Scandinavian Photo i Stockholm till ett riktigt rimligt och bra pris. Klart jag var tvungen att slå till!

I tisdags leverades han och i onsdags var det läge för en roadtrip, ni vet en sådan där dag när man bara vaknar och känner att man måste ut på vägarna och utforska! Självklart fick lillebror följa med och stå för en hel del bilder under dagen, tagna utav såväl mig som Diana, lite beroende på vem som först fick tag i honom.

Nedan följer kort och gott en liten bildkavalkad från vår tur runt Värmland, komplett med utsikt och glass, massor av kärlek och närhet.

Kurviga småvägar

Kurviga småvägar <3

Roadtripfika

Roadtripfika och minionplåster

Storebror

Storebror A7 II medföljde också

Vy från ett berg

Vy från ett berg i hjärtat av Värmland

Min tokiga sambo

Min tokiga sambo, precis så som jag älskar henne!

Med stadig hand

Med stadig hand på väg nerför berget

Kaffedags!

Kaffedags!

Glass i stora lass

Glass i stora lass

Rakt

Stadig raksträcka mellan Hagfors och Munkfors

Bro över Klarälven

Bro över Klarälven

Kvällsljuset

Kvällsljuset vid någon enslig äng

Totalt klarade vi av en sådär 27 mil på Värmländska småvägar, komplett inkluderat en klassisk felkörning om sådär 2 mil eller så. Väder, vind, vägar och det mesta annat var på vår sida och dagen blev precis vad vi båda behövde.

Samliga bilder utöver den första är tagna med Sony RX100 III, redigerade i Adobe Lightroom med VSCO Film, preset Fuji 160S.