ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: utbildning (Sida 1 av 7)

Åter till vardagen, årsmodell 2016

Så var då vecka 36 här och i och med det en återgång till vad vi kallar vardag, eller hur man nu skall se det som i järnvägens förlovade land. Hur som helst är det alltså slut på årets semesterdagar och höstens arbetsperiod inleds på brutalaste möjliga vis med två tidiga morgnar á 05:00 och totalt sett en sexdagars arbetsvecka.

Veckans enda lediga dag, torsdag, den skall ägnas åt lite spännande aktiviteter men som i sin tur kräver en tågresa eller två. Det tar emot lite att faktiskt ägna sin enda lediga dag från tågen till att åka tåg, men förhoppningsvis är det värt resan. Mer om det kommer senare i veckan!

I och med återgången till vad vi kallar vardag kommer ju även dessa ständiga tankar på hur vi skall få ihop just en vardag så småningom, när vi har ytterligare ett barn att ta hänsyn till. Det är ingen större hemlighet att två skiftarbetare kommer ha svårt att pussla ihop hem, jobb och barn, det var vi väl medvetna om innan det blev aktuellt, men det känns inte heller som att det går åt rätt håll, att det kommer bli enklare med tiden.

Istället tycks järnvägen i stort förlita sig allt mer på kortare varsel för ändringar och mindre hänsyn till de redan nu små spår av fritid som finns utanför jobbet. En mycket illavarslande inställning i min mening eftersom detta i mångt och mycket påverkar det fysiska och psykiska välmåendet.

Jag får relativt ofta via bloggen frågan från personer som är nyfikna på yrket lokförare och hur det fungerar med familj och barn, en fråga som allt mer ofta på sistone får till svar att det blir svårt att rekommendera yrket till någon som inte har en partner som kan ta ett större lass utav hemmets och familjens gemensamma uppgifter.

Det är väldigt tråkigt att inte längre helhjärtat kunna rekommendera folk att söka sig till utbildningen, utan att behöva lägga till brasklapparna om vad man måste vara beredd att offra i gengäld.

Tro inget annat än att jag i grund och botten trivs oerhört väl med yrket lokförare som så, även om det kanske låter annorlunda i det här inlägget. Problemet ligger inte i yrket och de grundförutsättningar som råder kring yrket som så.

Om det ändå vore så väl att problemet endast var bundet till ett ensamt företag, då kunde man göra något mer handfast och konkret kring det hela, men när hela branschen tycks gå åt samma håll, åt att driva sin personal hårdare och med kortare framförhållning, då blir det allt svårare att se en framtid inom järnvägen alls.

Det känns tråkigt att inleda veckans bloggande med ett så syrligt, bittert (?) och närmast nedstämt inlägg, men det behövde få komma ut. Tyvärr.

Förhoppningsvis kan jag känna lite mer glädje när jag i morgon är åter bakom spaken på min Regina tur och retur Göteborg. Med fyra timmars delvis betald rast mitt på dagen. Annars får vi sätta hoppet till torsdagens aktiviteter för lite mer glädjefyllda inlägg. Alternativt att Apples kommande lansering i veckan livar upp saker och ting.

Hur som helst, årets omgång av åter till vardagen avklarat. Bittert eller ej.

Baksätesföraren – dag 302/365

Lokförareleven

Canon EOS 6D, 50mm, ISO 640, 1/320 sek vid f/4,0

En av de svåraste bitarna med att vara körlärare måste tveklöst vara att släppa taget lite. Visst att man är själv ansvarig för tågets säkra framförande även när eleven i fråga kör, men samtidigt så måste man ju som elev även få chansen att visa att man faktiskt kan det hela.

Just nu kämpar jag friskt med just den aktuella biten. Det spelar ingen roll att jag har fullt förtroende för min elev, vilket jag även bör ha eftersom eleven i fråga har hängt med mig väldigt frekvent ända sedan första dagen på första LIA-perioden och är nu inne i den absoluta slutfasen till att bli färdig lokförare med egna turer. Hur man än vrider och vänder på det, så är man ändå tveklöst lite av ett kontrollfreak och då är det lättare sagt än gjort att sitta tyst och snällt med munnen stängd.

Men jag jobbar på det. Hårt. Väldigt hårt. Får försöka ha kameran med och hitta fler intressanta vinklar på att dokumentera det hela istället, roa mig på sådant vis..

Elevåkning – dag 300/365

Elevåkning

Canon EOS 6D, 50mm, ISO 3200, 1/125 sek vid f/2,8

Just nu åker jag runt och har det sådär behagligt på jobbet igen, med en nästan helt färdigbakad elev som sköter jobbet åt mig med små inflikningar här och var. Helt klart en acceptabel situation faktiskt!

Till kvällen blev det rent av att han fick jobba ordentligt med, i och med att färdmedlet för hemresan blivit utbytt från en enkel och bra Regina till loktåg med Rc6 som dragare. Nyttigt kallar vi det om inte annat. Dessutom bra gôtt för egen del med, eftersom just loken erbjuder en stadig och ordentlig stol att sitta på till skillnad från Regina-tågen, där endast en träpall finns att avnjuta.

I morgon får jag dock vackert klara mig själv, då min elev rycks ifrån mig för andra ärenden inför starten av dennes egna lokförarkarriär!

Löpning – dag 247/365

Olycksplats

Canon EOS 6D, 47mm, ISO 200, 1/200 sek vid f/8,0

De som känner mig, vet mer än väl att det krävs rätt mycket för att få mig att röra på benen i något fortare än rask promenadtakt. Men idag, då fick faktiskt världen uppleva en springande Joakim, eller åtminstone de delar av världen som råkade befinna sig runt OK Q8 vid E20 i Kungsör då. Hur kommer detta sig då?

Jo, på väg mot Eskilstuna med en av mina närmaste vänner så möter vi en lastbil som det ryker lite underligt om. Precis när vi passerar den så ser vi hur det brinner i ett av hjulen på släpvagnen och försöker tuta för att påkalla uppmärksamhet hos föraren. Vänder därefter på första bästa plats för att se om lastbilen har fått stopp eller om vi i värsta fall behöver jaga ikapp den.

Strax bortom just OK Q8 där så hade den till slut stannat med viss fortsatt rökutveckling. Eftersom jag sedan säkert 10 år tillbaka har en liten brandsläckare liggandes med i bilen så utrustade jag mig med just denna och tog mig min lilla löptur längs med vägen från min utvalda parkeringsplats. Detta råkade ju som synes nedan även min GoPro fånga på bild eftersom den satt monterad i frontrutan för att kunna fånga en time-lapse på den lilla turen.

På väg mot branden

Lastbilsföraren hade vid det här laget hunnit med att tömma en av sina egna brandsläckare plus att en anslutande bussförare även han tagit med sig en släckare. Min lilla gjorde kanske inte värst mycket skillnad som så, men efter att ha plundrat fler anslutande lastbilar på ytterligare brandsläckare så lyckades vi åtminstone med att hålla branden någorlunda under kontroll i väntan på räddningstjänsten som tacksamt dök upp relativt omgående.

Lastbilsbrand

När grabbarna och tjejen med stora slangarna dök upp så var släckningen rätt så fort avklarad och bortsett från ett visst behov av nya däck och lite sot och rökskador, så tycks släpet ha klarat sig väldigt väl under omständigheterna.

Efter att ha haft körkort ganska så många år så är detta nog första gången jag är bland de första till en olycksplats. Kan dock lova att jag nu är mer än tacksam för alla timmar man spenderat på brandutbildningar och att jag hade en brandsläckare i bilen, om än väldigt liten. Jag vill nog tro rätt säkert att den insats som lastbilsföraren, bussföraren och jag gjorde, var just det som behövdes för att branden inte skulle sprida sig vidare till resten av släpet.

Min lilla och nu tomma släckare lämnade jag efter samspråk med räddningstjänsten kvar på platsen, så skulle den tas om hand senare. Istället så tog jag och besökte närmaste lämpliga butik för att inhandla en ny och aningen större brandsläckare som nu får bo i bilen under förhoppningen om att aldrig behöva användas.

Uppdatering 2014-09-05:

Hittade av en händelse även ett litet filmklipp på DuTuben från händelsen, filmat lagom när räddningstjänsten påbörjar sin släckning.

Elevåkning – dag 218/365

Elevåkning

Nikon J1, 10mm, ISO 200, 1/250 sek vid f/3,5

Sedan igår är jag återigen ute och åker med elev som kör åt mig. Det var ett bra tag sedan sist nu, i våras någon gång, så nu är det faktiskt riktigt roligt och gôtt att ha någon som gör jobbet åt en så att säga. Allra helst när man har en duktig elev dessutom, som blir mer och mer självgående för var dag. Framför sig på bordet har man åtminstone tjänstesurfplattan, så att man kan hålla ett vakande öga på hur man ligger till och dessutom roa sig med att spionera på alla andra tåg runt en.

För övrigt är det rätt fascinerande, att detta endast är den andra bilden på hela året som jag tar med min Nikon J1, som trots allt åker omkring med mig i jobbväskan varenda dag som jag tjänstgör. På något sätt känns den inte alls lika lockande att bruka som exempelvis min Fujifilm X-E1, som jag i tid och otid OCKSÅ släpar med mig land och rike runt. Kanske borde man se detta som en god anledning att pensionera J1an och se sig om efter andra alternativ till att dokumentera lokförarvardagen?

Om inte annat, så skulle säkerligen sonen bli rätt nöjd om han fick möjlighet att leka med J1an istället…

Slut på det roliga!

Då var det söndag kväll och på något märkligt vis har alltså 6 veckor semester passerat förbi utan att stanna. I morgon vankas väckning någon gång strax efter 05:00 för att ta tag i första arbetsdagen efter semestern, den där som vi alla ser fram emot så otroligt mycket!

Nu ska vi väl inte klaga alltför mycket dock, för bortsett från den alltför tidiga väckningen så är det tveklöst vad man kan kalla för mjukstart med en utbildningsdag först ut på schemat. Som skrivet tidigare vankas alltså en dag med repetition utav brand/hlr innan vardagen tar över.

Först på onsdag vankas det tågkörning, för tisdagen vigs åt ledighet och bilbesiktning istället. På onsdag är det dessutom en lugn och fin start med Regina-körning på Göteborg med turstart först vid 13:30-snåret! Därefter vankas en nätt liten överliggning i Stockholm innan en ledig helg åter tar vid.

Första arbetsveckan bjuder därmed förhoppningsvis på en lagom mjukstart innan det roliga drar igång på riktigt sedan. Så skall vi se vad som förändrats på järnvägen under dessa lediga veckor.

Nu återstår bara det alltid så delikata problemet, d.v.s. att ta sig i säng i tid…

Ett inlägg fullt av nyheter

Eller inte alls, faktiskt! Förlåt!

Jag hade ju hoppats kunna ha något spännande att berätta gällande lägenhetsletandet som pågår för fullt, men nej. Åtminstone inte än då!

Eller att jag varit ute och farit omkring på någonting intressant den senaste veckan, men nej. Inte direkt. Inte mer än Kongsvinger i gott sällskap utav en god vän, bara för att man kunde och inte hade något annat för sig.

Men nej som sagt, inga nyheter direkt. Istället är det snarast semestern min som är inne på sina sista dagar. Egentligen är det ju min jobbhelg den här helgen som vankas. Trevligt nog är även den ledig och istället är det återgång till jobbet på måndag som väntar.

Nu har jag dock haft sådan tur (?) att begåvas med en utbildningsdag det första som händer, med repetition utav brand/hlr på menyn. Därefter vankas det ledig dag och på onsdag sedan är det slutligen dags att ta plats bakom spaken igen och ge sig ut på spåren för första gången sedan 6 oktober!

Frågan är närmast hur tusan 6 veckor ledigt kan försvinna så illa kvickt? Dessbättre har jag ju under den tiden hunnit med att se både Rhodos som Berlin samt Kongsvinger med då för den delen. Så lite kan väl skyllas på det, men var alla andra dagar tog vägen ställer jag mig högst frågande till?

På det stora hela har det dock varit i allra högsta grad värt att jobba sommaren och vara ledig på hösten istället, faktiskt! Jag överväger tveklöst att göra om detsamma fler gånger om chansen ges!

På sätt och vis skall det bli rätt skönt att få återgå till jobbet i nästa vecka, faktiskt! Jag råkar ju gilla mitt jobb ändå! Samtidigt blir det en viss omställning från alla dessa lata dagar som passerat…

Men ännu är semestern inte över, nu jävlar skall vi carpa diem för fullt fredag, lördag och söndag!

Cirkeln sluten

För fem år sedan, mars 2008, så var jag mitt uppe i min andra praktikperiod under lokförarutbildningen. Just den här dagen vankades om jag minns rätt en tur Linköping – Gävle t&r med X40, men eftersom jag inte har kvar anteckningar eller turförteckning kan jag inte svära på det.

Då var man ännu i allra högsta grad färsk med endast drygt tre veckors tågkörning totalt med sig i ryggsäcken och om inte exakt allt så åtminstone mycket var fortfarande saker man gjorde för första gången. Sedan dess har över 1800 dagar förflutit varav ett övervägande antal bakom spakarna på ett och annat tåg, i sällskap av såväl körlärare som instruktörer och på egen hand.

De senaste två dagarna har det varit dags att lite smått sluta cirkeln, för den överliggningstur jag haft från måndag till tisdag har även erbjudit examination som körlärare. Detta har alltså inneburit att jag haft med en instruktör som inte bara bedömmer hur jag sköter mitt jobb utan även min förmåga att förklara och berätta om vad jag gör.

Tidigare, under totalt fem dagar i februari gick jag även en kurs i pedagogik samt tre dagar med repetition av säkerhetsföreskrifter, tågskyddssystem och bromslära, för att dels friska upp kunskaperna men även fylla på med lite till, sådant som kan vara bra att kunna.

I april är det meningen att jag skall ha elev med mig för första gången, något jag ser fram emot med sådär skräckblandad förtjusning just nu. Dels skall det bli otroligt intressant att ta sig an uppdraget att lära någon annan att köra tåg, med allt vad det innebär! Dessutom är det ju fortfarande jag som är ansvarig för tågets säkra framförande, trots att jag själv inte sitter bakom spakarna och därmed inte på samma sätt kan ha kontroll över situationen på samma sätt som när man själv sitter där.

Förhoppningen är att detta skall kännas mycket givande och kul, att få lära ut det yrke man själv uppskattar så mycket. Dessutom ger det förhoppningsvis ytterligare en dos variation till att “bara” köra tåg själv, utöver den variation som kamratstöd och utredarrollen ger då!

Sen får vi allt se vad andra tycker om att ha mig som körlärare, det får framtiden utvisa helt enkelt…

Veckans sysselsättning

Detta är vad som roat mig de tre senaste dagarna, på plats i Hagalund!

20130215-180635.jpg

Går alltså just nu utbildning för att bli körlärare och då handleda förarelever under utbildning i den ädla konsten att köra tåg!

Tre dagar med teori och repetition avklarade med avslut idag, på måndag och tisdag vankas två dagar med pedagogik och därefter blir det två dagar examination innan jag får ta mig an min första elev.

Sjukt intressant och spännande, skall bli väldigt kul att få pröva på den sidan också!

Dagen efter

Gårdagen får väl närmast falla in under kategorin “Dålig dag för järnvägen”, minst sagt! Ett ordentligt snö och blåsväder över huvudstaden ställde till det ordentligt i trafiken, den här gången såväl tåg-, buss-, flyg- och biltrafiken. Ett antal tåg kom till Stockholm, betydligt färre lämnade staden, något som inte direkt främjade övrig trafik i landet.

Detta var i sig inget som drabbade mig nämnvärt, jag avnjöt en reservtur hemma i Karlstad som mest spenderades nyfiket ombord på den X55 – SJ 3000 som befunnit sig i Karlstad under veckan för vår kompletterande utbildning inför kommande trafikstart med dessa på söndag. Denna nyfikenhet resulterade visserligen även i ett framträdande i såväl Värmlands Folkblad såväl som att man skymtat förbi på såväl regionala sändningar hos såväl SVT som TV4.

Denna dagen till ära var det meningen att det skulle vara en ledig dag, men eftersom gårdagens oväder ställde till det en aning med såväl personal som fordon på firman så frågades det snällt igår eftermiddag om jag kunde tänka mig att jobba lite extra idag, och visst kunde det passa.

Dagens gnetpass bestod dessutom av tämligen lättarbetad tur, klargöra en Regina, köra tåg 351 Karlstad – Trollhättan, åka passresa hem igen, allt på fullt betalt tid så klart!

Visserligen var det ingen höjdare att pulsa sig genom snödrivor på promenaden genom staden vid 04.30-tiden i morse, verkligen inte, förbannat kallt rent av! Dessutom kan man inte förneka att viss oro över att behöva sopa varenda växel på sträckan infann sig, en oro som visade sig vara högst överdriven.

Istället flöt allt på väldigt väl, det enda värt att anmärka på var dålig bromsverkan på grund av rådande väderlek, något som klart begränsade framfarten och topphastighet runt 100-110 km/h fick duga för dagens äventyr. Ingen större katastrof i sig, vi rullade in i Trollhättan sådär 6-7 minuter efter ordinarie tid och alla resenärerna fick förflytta sig till bussarna inför resterande resa mot Göteborg.

Jag i min tur gjorde mig hemmastad i 1a klassavdelningen på tåget, inväntandes hemresan som skulle bli nära 4 timmar senare. När solen väl behagade sig över horisonten var det dock inte alltför tråkig utsikt, de senaste dagarnas snöfall har gjort det hela en uns vackrare, det måste man säga!

Vackert vinterväder i Trollhättan

Däremot kan man inte direkt säga att tiden gick nämnvärt fort, alla försök att somna gick om intet, istället fördrevs tiden bäst med telefonen i handen, surfande, Twitter, Facebook, instagram, you know the drill…

Men, hem kom man till slut, även det på samma smärtfria vis som på vägen ner. Somnade därefter en stund i soffan här på eftermiddagen, tog igen någon timmes välbehövlig sömn innan man orkade med att ordna mat för dagen.

I morgon vankas det jobb igen, dock inte helt enkligt plan, vissa följdverkningar från gårdagen finns det fortfarande. Mitt ordinarie tåg mot Stockholm blev inställt, istället får jag köra ett något senare tåg till Hallsberg, åka passresa mot Stockholm för att där köra mitt ordinarie tåg hem igen.

Återstår att se vad morgondagen bjuder på, förhoppningvis har man fått ordning på infrastrukturen ordentligt i Stockholm och längs med vägen, känner inte riktigt för att fastna någonstans, det vankas nämligen ledig helg när jag väl är åter i Karlstad!

Sida 1 av 7

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén