ewenson.se

Lokförare, pappa, fotonörd och allmänt vilsen

Etikett: trollhättan

Något nytt!

I måndags var det lite av en smygpremiär på en järnväg nära mig, för i måndags var det nämligen första gången man körde helt och hållet på det nya dubbelspåret mellan Göteborg och Trollhättan!

Den officiella premiären är inte än på drygt en månad, och än återstår det en del arbete innan trafiken kommer flyta precis som det ska, men det var ändock premiär för att köra helt och fullt på den nya sträckningen söder om Trollhättan.

För min del gled jag in på den nya biten spår strax före kl 16 i måndags eftermiddag på min färd ner mot Göteborg och kunde ta bilden nedan när vi passerade den nyaste formen av Velandabron, komplett med dubbelspår och allt. Till höger i bild skymtas den gamla bron med enkelspår som fram till början av november tjänat oss väl.

Nya Velandabron

Än går färden på det nya dubbelspåret relativt långsamt i takt med att makadam och banvall skall sätta sig ordentligt, tonnagekörning för den med dragning åt fina ord, 70 km/h är det som gäller på en drygt 15 km lång sträcka. Tids nog ökas dock farten betydligt och tills T13 börjar gälla blir det full fart, 200 km/h som gäller förbi platsen.

Man kunde inte låta bli att förundras en del när man långsamt körde denna nya sträckning, över hela byggets storlek i sig. Jag har inte haft möjligheten att uppleva hela den gamla sträckningen, eller ens halva byggets tidsförlopp ens. Trots detta har jag hunnit med att köra på sträckan under två sommaravstängningar samt flertalet mindre trafikstopp i takt med att nya bitar kopplas in.

Det skall bli mycket intressant att se hur den nya linjen kommer utveckla sig under kommande tidtabellsperiod, T13, där vi inte bara får kortare körtider mellan Trollhättan och Göteborg, utan även skall stångas med nyinvigda Ale-pendeln med sin kommande kvartstrafik.

Tills dess får man njuta av ordentligt goda gångtider på sträckan, rena semesteråkningen där för att undvika att bli hysteriskt före tiden både till och från Göteborg!

Ren nöjeskörning

Tre dagar in på semestern och viss rastlöshet har väl infunnit sig, vad skall man fylla dagarna med om inte jobb!?

Nåväl, efter en välbehövlig sovmorgon så snurrade ju tankarna, soligt och fint ute, ett lätt sug efter att köra bil igen, men vart?

Tidigare har jag varit så smått sugen på att åka till SAAB Bilmuseum i Trollhättan tillsammans med sonen, men då bör man helst inte ta så mycket sovmorgon som jag gjorde idag, man bör helst rulla iväg ungefär samtidigt som jag vaknade idag.

Istället funderades det ut att återbesöka en plats jag och Angelika besökte förra sommaren, nämligen Tossebergsklätten mellan Sunne och Torsby. Och om man nu ändå skall ut och köra, varför inte ta en liten omväg, typ förbi Torsby via underbara småvägar på östra sidan om Frykensjöarna?

Dessa små härliga landsvägar som i stort sett helt saknar trafik bjöd ju som väntat på riktigt trivsam körning med stundvis otroligt vacker utsikt över såväl sjö som berg. Eftersom bilen i min ägo även råkar vara hyffsat körglad så gjorde det ju inte heller direkt saken värre!

Dagens goda gärning klarades av på väg ut ur Torsby, när vi med liten marginal rundade en stackars rävunge på villovägar i bästa älgtest-stuk med en lättare pulshöjning som resultat.

Utsikten från Tossebergsklätten i dagens solsken gick knappast att klaga på, alltid lika mäktigt om än smått svindlande högt stundvis! En fika med son och dennes farmor klarades av innan färden nedför berget och hemöver tog vid.

Hemfärden bjöd på såväl vinglande lastbilar som traktorer och småbilar vars förare hade vissa svårigheter att hitta en bekväm hastighet, en normal dag på svenska vägar kort sagt…

Totalt blev det väl en nätt tur på 20-22 mil eller så, väl värt bensinen det gick åt!

I morgon styr vi kosan söderut jag och lilla frun, mot Varberg av alla platser för att köra lite hyrbil igen, 35 mil E6/E45 väntar på oss efter fyra timmar tågresa, kan knappt bli bättre!

Vänern runt

Planerna för dagen var ursprungligen tämligen få, visa upp min gamla uppsättning sommardäck för potentiell köpare, därefter öppen för förslag. Detta kom dock att ändras hastigt och lustigt när den potentiella köparen blev tvungen att skjuta upp sitt besök tills morgondagen istället. Istället fick det bli roadtrip istället, de kära föräldrarna skulle till Lidköping för att se på ett bättre begagnat kök, varför inte ta med sonen och hänga med..?

Lyckades piggna till tillräckligt för att hitta såväl snabb frukost som kläder innan skjutsen var på plats, sonen ordnades dessbättre till av frun i huset, annars hade förmodligen allt gått åt skogen, och vi kunde lämna ett grådassigt Karlstad bakom oss.

Turen till Lidköping spenderades i baksätet tillsammans med sonen, som dock inte erbjöd mycket till sällskap utan somnade i trakterna av Kristinehamn…

Väl framme i Lidköping kontrollerade föräldrarna köket i fråga, köpte det inte och vi rullade därefter vidare till första bästa bensinmack för att inhandla min första mugg kaffe för dagen, nästan skamligt sent på dagen!

Istället för att sedan åka tillbaka samma väg vi kom, konstaterade vi att vi typ, nästan, sisådär var i södra änden av Vänern, och med en lätt omväg kunde ta den andra vägen runt tillbaka till Karlstad, och därmed runda hela lilla pölen denna dag! Rullade därmed vidare västerut istället för att åka tillbaka vägen vi kom, nu med undertecknad själv vid ratten.

Vänern runt

Stannade till för lite lunch vid ett värdshus så charmigt namngiven som Tre Älgar, där Rv47 möter Rv44, strax utanför Grästorp. Sonen blev mycket nöjd över sin portion pannkakor med sylt och vi vuxna lika så över vår mat.

Färden fortsatte vidare mot Trollhättan, över Stallbackabron till min mors förskräckelse, fick strikta order om att ha båda händerna på ratten, ligga i det vänstra körfältet och inte titta på något annat än vägen…

In på E45 och igång norrut på riktigt bland mycket gles trafik och nu tämligen soligt och fint väder, våren kämpar hårt för att komma tillbaka. Enligt nystartad tradition blev det paus för glass i Tösse innan vi rullade vidare hemåt.

Sisådär 41 mil senare stod föräldrarnas Ford åter parkerad på Strandvägen i Karlstad, och det var rätt skönt att få sträcka på benen riktigt ordentligt igen efter många mil bakom ratten.

I morgon fortsätter vi motortemat med en sund dos Formel 1 från Bahrain och nästa helg vankas inte bara ledig helg, utan barnfri ledig helg, kan det tänkas bli lite roadtrip alá BMW då..?

Frågan är bara, vart skall färden gå!?

En sådan där vecka…

Ibland har man bara sådana där perioder i sitt liv när inget verkar gå ens väg, det har alla.

Förra veckan var i vart fall en sådan period för min del, okej, kanske inte helt och hållet, två strulfria dagar fick jag faktiskt njuta av, väldigt välförtjänta sådana också!

Från söndagen den 24 juli och fram till och med torsdagen den 28 juli skrapade jag ihop över 400 förseningsminuter, utspridet över tre små dagar.

Söndagen, 24/7 2011, tåg 10371/376

Denna dag verkade ju så lättarbetad och bra, tur & retur till Trollhättan med en liten lagom skvätt rast mellan tågen, i teorin.

I praktiken gick det toppen, ända fram tills vi rullade ut från Kil och genom en kortare spänningslös sektion på kontaktledningen där, varpå spänningen inte återkom där den skulle göra det. Fan!

Bara att börja bromsa in lite i enlighet med reglerna och börja ringa, telefonen kopplade mig givetvis inte till rätt driftledningscentral, Göteborg, som den skulle, utan till Hallsberg. Där kunde dock eldriftledaren se hur hans kollega i Göteborg försökte sektionera bort olika delar för att försöka lokalisera felet, varpå spänningen kom och gick ett antal gånger innan det åter blev stabilt igen.

Kontaktledningsfel av något slag mellan Edsvalla och Grums löd diagnosen, oklart hur lång tid det skulle ta innan en prognos kunde lämnas, felsökarna befann sig i Säffle och deras elarbetsfordon i Kil. Fan igen.

Beslutade mig för att fortsätta rulla in på Edsvalla driftplats i vart fall, för att försöka mig på att göra rundgång med loket och få det i rätt ände för att kunna rulla tillbaka till Kil, istället för att försöka backa hela vägen tillbaka med ombordpersonalen som signalgivare. Väl framme i Edsvalla var det bara att bege sig ut på makadampromenad för att undersöka hur kontaktledningen var upphängd framöver, om det skulle gå att göra rundgång utan att hamna på spänningslöst område med loket, och jodå, det skulle gå!

Knata tillbaka till tågsättet och hänga av loket från vagnarna, köra runt och koppla på det hela igen, nytt bromsprov och sedan anmäla att vi var klara att gå tillbaka mot Kil. Här tog det dock tid, i järnvägens värld kan det ibland ta en ohygglig tid att få reda på hur färden tillbaka skall ske, och efter många om och men och hit o dit kunde vi återvända på det tågnummer som mötande tåg i Edsvalla hade, men som i sin tur stod kvar i Grums.

Väl tillbaka i Kil blev det att invänta bussar för transport till Grums där ett annat tågsätt då alltså stod och väntade, bussarna kom förhållandevis fort och färden mot Trollhättan kunde upptas drygt två timmar efter ordinarie tidtabell.

Balanserandes på minimalaste möjliga mängd kontaktledningsspänning tog vi oss till slut till Trollhättan, där en annan förare stod och väntade på tåget som skulle komma efter oss, och som hade tid att göra rundgång och bromsprov istället för mig, så att jag fick möjlighet att ta min rast utan att det drabbade vändande tåg särskilt mycket.

Rullade trots detta från Trollhättan dryga timmen sent, och därifrån rullade det på hyffsat fram tills Säffle, då jag ringde och hörde mig för om kontaktledningsfelet igen, fortfarande inte klart, behövdes dryga 30-40 minuter till innan trafiken kunde släppas på igen. Valde därför att stanna till vid den lilla pendlingsplattformen i Värmlands bro för att ha möjlighet att hålla dörrarna öppna under väntetiden, samt bättra på möjligheterna till en städad evakuering om kontaktledningsfelet skulle kvarstå.

Kom iväg så småningom och landade i Karlstad drygt 1,5 timme efter tidtabell, en lång dag avklarad!

Tisdag, 26/7 2011, tåg 634/647

En liten tur till Stockholm piggar väl alltid upp? Typ…

Från Karlstad och ända fram tills strax efter Flen rullade det på alldeles ypperligt bra, här tog dock turen slut. Ett tidigare tåg mot Karlstad hade nämligen havererat och hade påbörjat sin evakuering strax innan vi skulle ha rullat förbi, prognosen låg dryga 40 minuter framåt i tiden. Jaja, inte mycket att göra åt, bromsade ner, stannade så tjusigt vid min röda signal och ropade om hur verkligheten låg till, passade även på att göra en allmän inbjudan för de som var intresserade att få komma och titta in i förarhytten samt passa på att ställa frågor, för att fördriva tiden.

Hade en del besök där av såväl stora som små, alla lika lyckliga över möjligheten att få se hur min arbetsplats ser ut. Tiden som prognosen sa både kom och gick under tiden, men alltjämt elakt rött i signalen framför.

Först dryga timmen efter att vi stannat kunde färden mot Stockholm återupptas som första tåg i kön från vårt håll, medan mängder av tåg väntade i motsatt riktning på att kunna ta sig förbi haveristen.

Denna försening gjorde dock att den delen av mitt arbetspass som bestod av att köra tåget från Stockholm C till Karlberg för att där vända och åka till Norra bantorget för catering uteblev, istället snabbvände tåget direkt på Stockholm C, och min rast drabbades inte av nämnvärd försening.

För hemresan skulle jag få mitt tågsätt nerkört av en annan förare från Hagalund, så strax efter 19 började jag gå ner mot plattformarna, varpå ombordpersonalen ringde och meddelade att vistelsen i Stockholm skulle bli längre än tänkt, loket hade drabbats av lokskada vid Norra bantorget, och det arbetades febrilt på andra lösningar.

En stund senare ringde det igen, och denna gången var det fordonsledningen som bad mig hoppa i en taxi och åka till Hagalund för att där hämta ett nytt lok. Sagt och gjort, iväg på en gång och ut till spår B17 utanför lokverkstaden där loket befann sig, helt enligt uppgift. Klargöra lite raskt och sedan rulla ner mot Norra Bantorget för att hämta mina vagnar som nu stod ensamma där. Nytt bromsprov fick det också bli innan färden hem till Karlstad kunde påbörjas.

Väl på rull så flöt det på alldeles utmärkt, men förseningen om 1,5 timme skedde det inga större förändringar med, den låg envist kvar hela vägen hem.

Torsdag, 28/7, tåg 634/647

Ny dag, nytt försök på Stockholm, detta skulle väl ändå gå bättre, eller..?

Inte då, ett retligt dörrfel försenade oss med dryga 12 minuter redan i starten från Karlstad, en av dörrarna i vagn 5 ville inte stänga ordentligt och fick stängas av för att färden skulle kunna påbörjas.

Ett retligt tågmöte strax därefter tog förseningen ytterligare några minuter vidare innan möjligheten att försöka köra ikapp kom. Sakta men säkert minskade förseningen på vägen mot Stockholm, fram tills Gnesta där SLs pendeltåg fick gå ut strax före oss. Jaja, de försvinner ju i Järna så det är ingen totalkatastrof!

Men lagom till att pendeltåget försvann ur vår väg så fick vi istället en loktransport med ännu lägre topphastighet i vår väg, yey, hålla 120 km/h istället för 200 km/h, sådan lycka.

Förseningen till Stockholm blev alltjämt på runt 20 minuter väl framme, och idag fick jag i vart fall åka och vända tåget i Karlberg enligt plan.

Denna dagen kom dock tåget levererat åt mig inte bara i tid, utan rent av strax före, lovande! Ett retligt mindre ATC-fel släckte min ATC-panel för de inledande 4 kilometrarna vilket begränsade hastighet och framfart en aning, men vafan, det rullar ju i vilket fall!?

Strax före Södertälje var det dock slut på det roliga när min ombordpersonal ringer fram och meddelar att vi troligen har s.k. slag i hjul på första vagnen, som behöver kontrolleras snarast. Snabbt samtal till driftledningscentralen i Stockholm för att säkerställa att vi hamnar på spår 8, som inte har något intilliggande spår utan möjliggör felsökning i godan ro utan andra tåg på alltför nära avstånd.

Bara att ta på sig varselväst och ge sig ut och kravla sig fram mellan vagn och plattform i försök att se något på hjulen bland allt annat som finns i boggien. Blev att rulla fram i små omgångar för att sedan fortsätta felsökandet för att se att inget missas. Hjulen var dock så runda och fina på den boggie som misstänktes, och färden kunde så småningom fortsätta, med undertecknad skitig och svettig utan dess like, tur man sitter själv i loket. Den misstänkta hjulskadan då? Troligen någon form av beläggning på hjulen som bromsades bort in i Södertälje, för efter avgången där var det betydligt bättre enligt uppgift.

Väl framme i Katrineholm grinade oturen mot oss igen, och denna gången fick ombordpersonalen ut och springa när två dörrar på varsin vagn i varsin ände tåget bestämde sig för att trilskas och inte gå igen på signal. När vi väl kom på rull så skrämdes den bakersta vagnen i färdrikningen ännu en gång med att hävda att dörrarna var öppna en kort stund, utan att de faktiskt var det.

På plats i Hallsberg blev det ytterligare tid för mer felsökning av dessa dörrar, för att åtminstone se till att de är ordentligt låsta inför den fortsatt färden mot Karlstad.

Några tågmöten senare rullade vi till slut in i Karlstad, dryga 40 minuter efter tidtabell, och färden som började så bra…

Ordbajsandet nästan klart..!

Till dessa dagar har det även bjudits på två helt felfria dagar på sträckan mellan Karlstad – Trollhättan, vilket var tacksamt, samt även en ledig helg med en hälsosam dos motorsport på TVn, som gav lite återhämtning!

Idag bjuder det dock på en favorit i repris, tåg 634 och tåg 647, förhoppningsvis betydligt lugnare och snällare än förra veckans försök..!

Tillbaka i verkligheten

Märkligt hur semestern kan ta slut så fort, jag hade ju knappt hunnit börja!?

Nåväl, egentligen har vi väl hunnit med ovanligt mycket denna semestern, bröllop, båtturer, bilturer, middagar ute och en del fixande på balkongen, såhär aktiva brukar vi inte direkt vara!

Men idag var det då till slut dags, 04.00 imorse ringde väckarklockan och 04.49 var det dags att infinna sig på jobbet för ta sig en tur till Trollhättan!

Ja, efter att jag muttrandes hade letat reda på alla jobbkläder jag borde lagt fram i förväg då…

Under sommaren är det avstängt på grund av banarbete mellan Trollhättan och Göteborg, vilket innebär en aning annorlunda turer jämfört med hur det brukar vara, och för min del stod alltså rast och vila i Saab-staden på menyn, idag som i morgon med för den delen.

Dagen till ära fick jag givetvis mig en Rc3 också, en av de riktiga relikerna som normalt brukar vara uthyrd för godstrafik med för den delen och därmed inte helt uppdaterad i alla nymodigheter, men det fanns i vart fall ljus för att ge ”klart för avgång”-signalen, och en fantastiskt väljusterad bromsventil i ena änden, alltid något!

Lyckades trots min smått förvirrade efter-semester-jag få liv i tågsättet utan större besvär, och färden till Trollhättan var tämligen händelselös, gick runt med lok i godan ro, bromsade fast det hela ordentligt och tog mig sedan en liten promenad, hittade på en förträffligt placerad parkbänk med såväl skugga som utsikt över Göta Älv, där det fick bli lite iPad-surfande samt smörgåsätande i väntan på bättre tider, kändes klart bättre än att parkera sig på ett hotellrum i någon timme.

Fick njuta av mitt lugn hyffsat länge innan trafikledningen ringde och frågade lite försiktigt om jag kunde tänka mig pyssla lite, mot fullbetald tid istället för den beryktade kvartstiden då.

De vagnar jag tog med mig ner till Trollhättan var nämligen i ett visst behov av att uppsöka verkstaden i Göteborg, och det omlopp som de låg i för dagen tog dom inte till Göteborg, inte helt bra. Tanken var då att jag skulle ta mitt lok och hänga på det på ett annat ankommande tåg istället, vars lok i sin tur skulle ta över mina vagnar, piece of kaka helt enkelt, om det nu inte var så att det i Trollhättan just då skulle finnas tre tåg, och därmed uppta alla de tre spår som fanns tillgängliga, något som inte blir helt bra när man har lok som är där de inte ska vara.

Efter lite dividerande med tågklareraren och upphittandet av en signalgivare blev det så att jag tog mitt tågsätt och backade ut det söderut utanför plattformsområdet, kopplade av det från loket och puttrade iväg till rätt ände stationen för att invänta det tågsätt jag skulle ha. Det tågsättets lok, som nu var i södra änden kunde då koppla av sina vagnar och åka ut och hämta de jag dumpade, varpå jag kunde koppla på rätt vagnar, i rätt ände, samtidigt som det andra tågsättet fick lok och allt på rätt plats.

Och otroligt nog fungerade den teoretiska planen alldeles ypperligt, vårt stora pussel löste sig, man blir alltid så nöjd då!

Färden hemöver sedan gick även den smärtfritt, och väl framme i Karlstad parkerades tåget snyggt och prydligt på spår 21 åt kollegan som tog över strax efter.

I morgon väntar nu en rinse and repeat med samma tur återigen, undra om det inte rakt av blir samma lok även då, spännande!

Frågan är, om jag skall uppsöka min parkbänk även imorn, om vädret tillåter, eller om en hotellsäng känns mer lockande..?

Det beror väl en hel del på om jag nu kan släpa mig från datorn, till sängen, som jag borde göra…

För övrigt klockade jag även in över 16 000 steg på stegräknaren jag försöker använda igen, varav drygt 10 000 under jobbdagen i sig, plus i kanten?

En touch av nostalgi

Menyn för dagen bestod av reservtur, 05.30 – 13.00, passade mig alldeles utmärkt eftersom lavinfaran i facket var tämligen hög, nästan risktillägg för de som skulle skåpa fler saker på senare tid…

Njöt lite av att bo tämligen nära jobbet och steg upp först 05.00, endast mindre nödvändigare uppfräschning, på med kläder och iväg, något som låter lättare än vad det var, den tidigare isen hade nu fått ett bedrägligt lager pudersnö ovanpå, vilket som vi alla vet gör en promenad tämligen spännande.

Men, fram kom jag, fackets innehåll tömdes ut på ett lämpligt bord varpå plockande och läsande började, en kopp kaffe och två koppar te senare var det mesta i ordning, endast det lilla diskreta JTF-ändringstrycket återstår eftersom min JTF råkade vara hemma just för stunden.

Orutinerat nog började jag känna mig nöjd över att endast jobba till kl 13 för att sedan njuta av en tre dagar lång helg, dumt misstag, rent av nybörjarlikt! Fler var det nämligen som utövat Bambi på hal is imitationer under morgonen, och ett personalplanerarhuvud dyker upp i fikarummet med ett litet ord, ”Panik!”.

Visade sig att en av mina kära kollegor inte fullt lyckats hålla sig upprät på isbanan utanför, och hade nu en tjusig bula ovanpå handen att visa upp. Såg lite ”ajje” ut faktiskt!

Nåja, tack vare att vår ”jourtur” är en ”reservtur” innebar det att jag inte kunde ta hela hennes tur, det gillar vi! Istället blev det att lite hastigt hämta ut papper och bege sig ner till Karlstad C för att byta av ett tåg som ankommit från Örebro för fortsatt färd mot Trollhättan. Väl framme i Trollhättan väntade sedan rundgång och passresa åter med vändande tåg, åter i Karlstad till kl 14.00, endast en timme senare än ursprungsplanen!

Resan ner till Trollhättan skulle dessutom ske med ett lok av modell äldre – Rc3, dock något modernare upprustat än vissa andra, dessbättre. Flöt på riktigt bra gjorde det också, snömängder till trots!

När vi stannade till för uppehåll i Kil blev det även dags för något tämligen ovanligt, nämligen en uthalkande livs levande tågklarerare med ny tågorder för mitt tåg där ett exemplar var till mig, och ett skulle kvitteras och återlämnas för arkivering. Detta är något som jag är osäker på om jag någonsin varit med om tidigare, högst en eller på sin höjd två gånger. Det normala är att man via telefoninstruktioner får fylla i en blankett med dessa uppgifter, då de allra flesta livs levande (?) tågklarerare sitter i stora driftledningscentraler på konstiga orter som t.ex. Hallsberg!

En sund dos nostalgi över att framföra klassiskt lok-och-vagn-tåg med uppehåll i högst lokalt bevakade Kil som dessutom helt saknar ATC-övervakning och där en ny tågorder tas emot och får kvitteras, nästan så att världen blev lite svart-vit där ett tag, åtminstone ganska vit!

Farfar i Rc-lok

Farfar Arvid i Rc-lok på Stockholm C okänt årtal, även fotograf okänd.

Resten av resan flöt på så smärtfritt så, vad jag minns var alla uppehållen snygga och prydliga trots min inte alltför stora vana med den lite egensinniga bromsventilen som finns på de äldre loken. Dessutom i tid eller något före till största delen!

Väl framme i Trollhättan väntade en snutt rundgång bland blötsnö och slask, och även mina annars så bra handskar var fullständigt genomdränkta efteråt, dessutom kändes inte karriärvalet fullt så glamouröst just när smältvatten från blötsnön droppar ner i nacken när man kryper runt mellan vagn och lok, men jag trivs så väl ändå.

Hemresan blev i stilla god ro som passåkande i tjänstekupén, där det även inköptes en smarrig pastasallad till lunch och kaffetermosen fanns på lagom långt avstånd, gott sällskap i form av go Göteborgspersonal gjorde även resan riktigt trevlig, och rättidig med för den delen!

Och ja, många konstiga tekniska tågtermer, som jag dock inte orkar förklara nämnvärt just nu, någon är tämligen trötter och stavar dessutom som en kratta lite här och var, ni får ha överseende med detta, för nu ska jag snart sova!

Den vilda jakten på tåget

Rubriken där känns som en bra sammanfattning på gårdagen, dag 1 på RC-praktiken…

Startade dagen sådär ruskigt tidigt med att väckarklockan ringde 04:45, alltid lika skoj, fortsatte med att placera mig i bil mot stationen i Linköping där dagens första tåg skulle få starta dagen, 06.05 mot Katrineholm, byte där för vidare färd mot Hallsberg där min instruktör väntade.

Lite funderande fram och tillbaka gjorde att vi beslutade oss för att ta det tidigare tåget mot Göteborg, för att därifrån ta ett tåg norrut, på västra sidan mot Karlstad, tänkte att det var bra att ha lite marginal med tanke på söndagskvällens urspårning i Herrljunga, och jovisst behövdes den marginalen.

Strax norr om Herrljunga blev vi sittandes en stund i väntan på norrgående tågkö, innan resan fortsatte söderut. Ungefär i dessa trakter kom även beskedet om att en kontaktledning rivits ner mellan Göteborg och Trollhättan, jahapp, tågvändning i Trollhäntan och ersättningsbussar, intressant!

Väl framme i Göteborg , sisådär 10-15 minuter efter det tåg vi tänkte ta skulle avgått, så blev det en rask promenad mot busshållplatserna, tvärtomma, givetvis! Turligt nog dök det upp en ersättningsbuss som precis tagit resenärer till Göteborg från ett stillastående tåg norröver, och tillsammans med två resenärer lånade vi den för resa mot Trollhättan, turligt nog bara strax bakom ordinarie ersättningsbuss, kanske skulle vi hinna ändå?

Sisådär 5 minuter innan vår ankomst till Trollhättan ringde ombordpersonalen och meddelade att de var framme, perfekt, då skulle vi också hinna, allra helst med tanke på att bron över Göta Älv var öppen för båttrafik just då!

Upp på lok och ta fram papper i godan ro, någon minuts andningspaus innan signalen blev vackert grön och resan norröver kunde påbörjas, något försenad bör nämnas…

Körning och allt kändes och fungerade i stort sett väl, även om svårighetsgraden på lok och fyra vagnar är ganska måttlig, upp till Kil flöt det väl på helt okej, där blev vi dock ståendes i dryga 20 minuter i väntan på mötande tåg, första ordentliga uppvisningen i hur extremt trafiktät banorna där uppe är.

Iväg till Karlstad, kom ihåg att trycka ur huvudbrytaren som man ska på östra sidan Kil, ankom Karlstad lite lagom sen sådär, puttrade vidare strax efter att ha informerat ordinarie förare om att hans rast precis blivit lite längre! Här efter började de tusen tågmöternas sträcka, mer eller mindre överallt fanns det tåg att mötas, ibland flera av dem…

Strax öster om Karlstad bjöds vi även på ett försök till uppvisning av bilist, som tyckte det var jättejobbigt att vänta på tåget, och som var på väg att kryssa sig igenom halvbommarna i järnvägsövergången, inte helt lyckat, och dessbättre ångrade han sig efter en stunds tyfonering, människor..!

Stannade som jag skulle vid alla uppehållen, även om Hallsberg kanske inte bjöd på det bästa och snyggaste av stopp, men jag kan ju alltid skylla på att avbytande förare behövde väckas, eller hur..?

Fortsatt hemresa fungerade därefter fint, kom hem enligt planen trots dagens äventyr och förseningar, helt okej! Något trött i skallen efter nära 100 mils åkning hit och dit och överallt dock..!

Dagen idag har vi spenderat i Karlstad, officiell invigning av nya åkstationen, komplett med en tour av bangården i Karlstad med guide och allt! Mycket prat och skoj med nya kollegor, och även chefer med för den delen. Landshövdingen kom och klippte band tillsammans med en av våra chefer, lokala medier kom och filmade, fotade och på något vis satt man plötsligt i en kort intervju komplett med fotografering och allt, vilken tidning det handlar om vet jag inte riktigt, men det märks nog garanterat i morgon om inte annat..!

Allt i allt en trevlig dag, även om mina stackars fötter nu är trötta och huvudet segt som kola, ännu en lång dag är snart till ända, och jag tror nog jag kommer sova gott trots att järnvägen går strax utanför fönstret!

I morgon? Då kör vi Uppsala-pendel! Återkommer om jag överlever!

© 2014 ewenson.se

Tema av Anders NorenUpp ↑