ewenson.se

Lokförare, pappa, fotonörd och allmänt vilsen

Etikett: stoppsignal

Gillar int’ den färgen…

Om det är något ord som är mer än väl använt som störningsförklaring inom järnvägen så vore det väl signalfel, ett lagom långt ord som täcker in väldigt mycket, allt från trasiga glödlampor till hela ställverk som tvärlåser sig. Den gemensamma nämnaren är dock att signaler blir röda, allt blir omständligt och jobbigt och resenärerna suckar ljudligt.

Signalen i bilden är oskyldig till händelsen i inlägget

Normalt sett så inträffar detta stilla och fint, sådär så att man får en god förvarning, kan stanna lite snyggt och prydligt innan signalen, ta fram sin lilla blankett, fylla i sagda blankett och därefter trycka in en knapp och passera signalen i civiliserad form.

Ibland blir det inte riktigt så bra.

Som igår.

Gårdagen bjöd snarare på den där varianten där en stilla tanke går igenom lokförarens huvud, ofta i stil med ”varför är det rött där?”, ”det här blir inte bra!?” eller kort och gott ”aj fan!”.

Gårdagens signalfel var alltså av den där lite mer spontant uppkomna varianten, den som inte förvarnas i tågskyddssystemet, eftersom signalen gått om till stopp efter att senaste uppdateringspunkten lämnat besked om vackert gröna signaler.

I järnvägstermer heter det fenomen som då uppstår OSPA, eller Otillåten StoppPassage, eller rödkörning i enklare termer. Resultatet av detta blir automatisk nödbroms från tågskyddssystemet, en riktig grisnit som i värsta fall kan flytta kaffekoppar från bord till knän och som dessutom innebär blankettskrivande och förseningsminuter.

Den här gången, som blev min fjärde OSPA kategori B sedan starten av lokförarkarriären,  så var det en växel på ett av sidospåren i Skattkärr strax öster om Karlstad som inte riktigt mådde så bra. När vi rullade in på driftplatsen med vackert grön körsignal och i runda slängar 140 km/h så hickade den till, vilket gjorde att alla signaler på driftplatsen gick från vackert grönt till elakt rött.

Detta lilla skifte i färg gjorde denna stackars lokförare en aning förvirrad först, men tämligen omgående kunde jag konstatera att det blir nog inte så bra detta och snabbromsade själv tåget mot stopp, var ju liksom lika väl att föregå den automatiska bromsningen som oundvikligen skulle komma inom kort.

Den nu elakt röda signalen, ja den passerades i god fart och sisådär 200 meter senare stod vi still, dessbättre kunde jag lossa upp bromsarna innan stoppet, så att andelen utspillda kaffekoppar skulle hållas till ett minimum! I förebyggande syfte hade jag även hunnit med att ropa om det kommande oplanerade uppehållet och utlovat en snar fortsättning på färden mot Arvika.

Väl stillastående så var det bara att ta telefonen och ringa till DLC Hallsberg som styr aktuellt område, ta fram lilla behändiga blankett 21 som berör stoppsignaler som skall eller ofrivilligt har passerats. Fyllde i denna gemensamt med fjärrtågklareraren enligt konstens alla regler och kunde därefter fortsätta färden så stilla, 6-7 minuter sen helt plötsligt.

Men nåja, väl framme i Arvika så var vi ju faktiskt i rätt tid igen, och jag hann dessutom med en omgång från kvällens buffé på hotellet, lagom för att få något i magen innan nattvilan.

Återstår att se hur länge det dröjer innan nästa ofrivilliga OSPA inträffar, min första inträffade under sommaren 2010 och därefter kom ytterligare två inom ett halvår. Sedan dess har det dock varit lugnt, och för min del får det gärna fortsätta vara lugnt ett tag till nu, jag föredrar mina signaler i grönt skick helt enkelt!

Hallsbergare

Ja, nu menar jag alltså inte människor som bor i Hallsberg, utan de röda signaler som ständigt återfinns i Hallsbergs driftledningsområde, en högst ovetenskaplig undersökning gör gällande att risken för röd signal, aka signalfel är 100 ggr så hög omkring Hallsberg som någon annanstans i landet!

De senaste arbetsdagarna har man lyckats bjuda på signalfel inte bara en gång, utan rent av en gång per dag, vilket då givetvis stört min arbetsdag! Måndagen började man med att ta in ett annat tåg innan man släppte ut oss, med ursäkten om att vi i vart fall skulle invänta ett annat tåg, vars resenärer varken behövde byta plattform eller gå nämnvärt långt, och som till största delen hade förflyttat sig klart redan innan vi stannade.

Lät ju nästan bra, om det inte vore så att ställverket sedan totalhavererade och levererade röda signaler så långt ögat kunde nå, 15 minuters väntan blev det innan en grön signal kunde presentera sig och färden fortsätta, som värst var vi 18 minuter sena innan trenden vände, och till Stockholm C ankom vi 9 minuter efter tidtabell, helt i onödan.

Hemresa på tisdagen, började bra med lite sena avgångar innan oss från Stockholm C, vilket gjorde att vi fick en minut extra i huvudstaden innan resan påbörjades. Därefter bjöd tåget framför oss på en snigelrik resa eftersom det tågsättet var något halt. I trakterna av Björnlunda fick vi blinka ut till höger och påbörja omkörning, najs!

Givetvis, i enlighet med lagen om alltings jävlighet så fick vi ett mindre ATC-fel, balisfel typ BF3 med maxhastighet om 80 km/h i 4000 m, just när vi började komma ikapp det andra tåget, och där gick det åt h-vete, bara att lägga sig så fint bakom åter igen.

Vid det laget hade i vart fall det andra tåget fått fart på eländet igen och störde oss inte mer, istället kom vi till Hallsberg…

I Hallsberg var det först rött, för att bli grönt, för att sedan bli rött igen, strul med signalerna (spårledningsfel) väster om Hallsberg, vi fick vänta på ett annat tåg, tack för den.

Problemet med morgontåget hem till Karlstad är att det finns en anslutning mot Oslo som är i kortaste laget, 7 minuter i vanliga fall, vilket ger en aning problem när man lämnar Hallsberg först 17 minuter efter tidtabell.

Visserligen hade man rensat så fint på spåren åt oss på färden upp mot Karlstad, men vad hjälpte det när vi ankom 10 minuter sent och därmed missade Oslo-tåget som inte kunde vänta i 3 minuter på våra resenärer, suck!

Det som var bra med tisdagen var att en tågklarerarelev från just Hallsberg åkte med mellan Hallsberg och Karlstad för att se sträckan, och därmed fick se vårat perspektiv på saker och ting, som när man ringer och ringer och ringer och ringer lite till, utan att någon svarar i andra änden t.ex., det borde verkligen vara mer utbyte mellan de olika yrkena för att få en annan förståelse för hela bilden!

Idag skulle jag egentligen haft reservtur mellan 05-13, men fick byta till en Göteborgssväng istället, försöka lämna Hallsbergs driftstörningsområde innan de hinner ställa till med något..?

Men först får det allt bli frukost!

Baliskongruensfel!

Jajamensan, den där rubriken sa er jääääääättemycket va? Knappt så järnvägare vet var det är, ett något sånär sällsynt fenomen, som innebär att övervakningsutrustningen (aka ATC) läser ett mer restriktivt besked än vad signalen i sig visar. Eller som man också kan säga det, man åker på en grisnit!

Just detta fenomen var dagens favorit tydligen, först på vägen upp mot Gävle blev vi uppringda, och fick skriva en fin liten blankett om att just ett sådant fel kunde uppstå norr om Södertälje (Malmsjö U10 för att vara mer exakt då..!), efter detta följdes många förvirrande tankar om hur tusan det nu var man skulle göra i sådana fall, inte alltid som det stora röda regelverket (SÄO…) är helt med i skallen…

Men men, vi klarade oss utan några fel, puttrade istället på som vanligt upp till Gävle, utan några större missöden, större delen av vägen hem gick strålande också, trevligt sällskap och snällt tåg. Ner till Stockholm C kom vi lite tidigare än planerat, toppen!

Allt fint för utfart, grön fin signal, brummar iväg så sakteliga, snyggt och prydligt, ända tills vi kommer till signalen, där ovan beskrivna grisnit infinner sig, plötsligt fick övervakningsutrustningen för sig att signalen stod i stopp (dvs icke-grön), schpännande, tvärnit, till och med ett väldigt spontant, förvånat ”Va i helvete!?” slapp ur min mun.

Snabbt samtal till fjärren löste det hela med att vi fick åka vidare, signalen var grön precis som den skulle, bara jag och mitt självförtroende skadat..

Sen flöt det så fint hela vägen hem, mysigt!

Och imorn fick man finjobb, åka pass till Stockholm, köra tåg hem, inte mycket jobb, men alldeles lagom sätt att fördriva en tidigare jour-dag!

Nu är jag dock väldigt trött, även om min son i rummet brevid inte är det, eller egentligen är han det, han måste bara erkänna det för sig själv också..!

Så de så..!

© 2014 ewenson.se

Tema av Anders NorenUpp ↑