ewenson.se

Lokförare, pappa, fotonörd och allmänt vilsen

Etikett: SJ620

Sådana dagar

Ibland när man läser jobbrelaterade inlägg, så kan man lätt få intrycket av att livet på järnvägen är ett ständigt kaos med förseningar, strul och allmän misär och elände. Så är ju inte riktigt fallet, för som i de flesta jobb så förflyter de allra flesta dagarna på sådär lugnt, stillsamt och utan några som helst anmärkningsvärda händelser.

Man går till jobbet, gör sitt jobb, går hem och lever lycklig i alla sina dagar kort och gott.

Grejen är väl mest att det är tämligen ointressant i de allra flesta fallen att läsa om en helt normal, tråkig och händelselös arbetsdag, åtminstone för de allra flesta.

Fast nu skall jag faktiskt ta tillfället i akt att berätta att jag haft två dagar i rad nu där allt bara gått sådär bra som det normalt sett gör. Inga katastrofer, inget spännande, bara tågkörning enligt körplan och stopp utan kaffespill sådär!

Eller ja, egentligen finns det väl inte så mycket att säga, jag körde igår tåg 626 från Karlstad till Stockholm, hade min rast i godan ro. Därefter tog jag mig från Stockholm till Arvika med tåg 55, med rättidig ankomst i Arvika dessutom, tog ett varv eller två på buffén på hotellet innan läggdags, somnade i hyfsad tid och sov gott.

Idag var det uppstigning vid ständigt härliga 04.00, klargöring av tågsättet utan anmärkningar, körning i tid med tåg 620 till Karlstad där vi bromsprovade och växlade fram nästa tågsätt, varpå jag gick hem.

Som sagt, totalt ointressant men ändå ack så skönt, när allt bara flyter på precis som det ska. Det är dagar som dessa man trivs lite sådär extra bra på jobbet, när man egentligen inte har något alls att klaga på.

Men ni kommer förmodligen inte få läsa så mycket mer om just sådana dagar, just för att det varken är särskilt inspirerande att skriva om, eller att läsa om heller för den delen.

Det bara är, precis som alla andra jobb.

Uppförsbacke

Uppdraget var enkelt, sista dagen före semestern bestod av den kortaste turen i hela turlistan, allt som skulle göras var att klargöra en X2a, köra den från Arvika till Karlstad, kliva av, gå hem, ha semester!

Dessutom har jag haft just den här turen tämligen ofta sedan jag började i Karlstad, klargöra en X2a går ju som smort, även om det tar viss tid, inget är direkt ovant, de brukar alltid hoppa igång så snäll så efter nattens vila i Arvika, något jag tvunget skulle påpeka för kollegan under gårdagens passåkning dessutom.

Just därför skulle det inte riktigt bli så den här gången, inte alls faktiskt. Faktum är att jag nog aldrig varit så nära ord som ”hjälplok” förut, ord som bärgning yttrades, hemresa med annat tåg bestämdes, nederlaget var nära!

Morgonen började som vanligt, upp 04.00 efter ovanligt många timmars sömn, på med kläder, ut till tågsättet, lämpade av väskan i drivenhetens förarhytt, gick mitt varv runt tågsättet och kopplade från stationär tågvärme. Upp i drivenheten igen, gick mitt varv på insidan och började dra igång allt så smått, aktiverade upp hytten och verifierade att rätt antal vagnar var med och igenkända enligt listan.

Allt gick precis enligt plan, tryckte på knappen för att få upp strömavtagaren och till huvudbrytaren, en tämligen obligatorisk del i att få ström till fordonet, och till en början verkade det gå som smort, strömavtagaren for upp och spänning fanns i tråden, men, vänta nu, brytaren slår inte till!?

Nåväl, bara att testa igen, trycka på knappen för att slå ifrån huvudbrytare och ta ner strömavtagaren igen, prova trycka upp den igen, utan bättring på resultatet. Aj då…

Ta ner igen, avaktivera hytten, bryta batterispänningen, bryta batterifrånskiljaren, döda tågsättet helt för att försöka få den att glömma eventuellt spök i datorerna, börja om från början!

Nytt försök, slå igång allt sakta men säkert, samma resultat, huvudbrytaren går INTE till, inte ens med en sund dos tålamod. Allt ser normalt ut, normala indikeringar, normala ljud, hjälpkompressorn går som den ska, inga luftläckor, alla vred och spakar ligger i normala lägen, men nej, hon vill inte!

Felsökning när klockan är runt 04.45-05.00 på morgonen är inte alltid så lätt som det kan verka, därför var det dags att ringa och väcka driftstöd, se om det fanns några tips och förslag från coachen om vad som kunde tänkas vara fel. Passade även på att kika igenom handboken för fordonet, men eftersom inget felmeddelande fanns att tillgå var det lättare sagt än gjort.

Så gott det gick försökte vi slå kloka huvuden ihop, några fler moment provades, rent våld brukades, inget hjälpte, envist så vägrade fordonet att utföra en av de absolut mest nödvändiga punkterna i att få liv i ett eldrivet tåg, att slå till huvudbrytaren som låter spänningen komma in från kontaktledningen via strömavtagaren – huvudbrytaren till transformatorn och så vidare till allt annat nödvändigt.

Tyvärr finns det ingen annan tid som går så fort som när man felsöker, allra helst inte när man felsöker utan vidare resultat. Snart nog var klockan närmare 5.20 på morgonen, dryga halvtimmen kvar till avgångstid från Arvika, dags att meddela ombordpersonal och DLC Hallsberg om besvären, dags att börja se över alternativa lösningar!

Tillsammans med ombordpersonalen så kom även passåkande förare som blev lika ställd över problematiken som infann sig, denna typen av fel hör inte alls till vanligheterna, och därmed är inte heller vanan eller tidigare erfarenheter nämnvärt stora. Fortsatta försök att starta om fordonet gjordes, samtliga med samma nedslående resultat. Till slut blev det så illa tvunget att åter koppla fordonet till stationär värme för att få batteriladdning igen.

Bussar beställdes, resenärer hänvisades till andra tåg, mitt tåg blev inställt, ombordpersonal och passåkande förare lämnade Arvika för att göra en bättre insats längre fram längs linjen, kvar i Arvika blev jag och X2 2022, fortsatt oense om dagens mål.

Vid det här laget var det mer eller mindre helt konstaterat att det var kört, den skulle inte starta, det fanns inte mycket mer att göra. Började istället se över vilket tåg som kunde vara lämpligt att ta för att komma hem till Karlstad, starten av min semester hägrade!

Strax innan jag skulle låsa om mig och lämna tågsättet så provade jag återigen, en sista gång att starta upp allt med tågsättet kopplat till stationär värme, för tredje eller fjärde gången i ordningen. Drog igång allt, ställde ännu en gång huvudkompressorn i TILL-läget utan resultat och gav mig något moloket bort mot bistron för att hitta något frukost-liknande.

Plockade på mig en skvätt kaffe, tog lite vatten med mig och gick bort mot förarhytten igen, märkte på vägen att nog fan bullrade det allt mer än nyss, när jag gick därifrån!?

Väl framme vid drivenheten kunde jag kallt konstatera att nu minsann gick kompressorn helt som den skulle, allt levde, tåget fick spänning från kontaktledningen och allt var frid och fröjd i förarhytten!?

Fråga mig inte vad som hände, vad som fick den att plötsligt börja leva igen, men något hjälpte, plötsligt hade den tjurat klart, lite mer än 1 timme efter ordinarie avgångstid. Något misstroget och misstänksamt meddelade jag driftstöd att det för stunden inte fanns något behov av bogsering utan att jag istället skulle se om maskineriet fortsatte fungera enligt plan, gjorde en light-klargöring för att kunna köra tågsättet utan resenärer, kopplade bort stationär värme och bytte under viss nervositet förarhytt till den som skulle vara i min tänkta färdriktning.

Allt fungerade, precis som det skulle, precis som om inget hade hänt.

Till slut, kl 07.46 kunde jag lämna Arvika tillsammans med min X2a, nästan exakt två timmar efter ordinarie tid, nästan exakt en timme efter min ordinarie sluttid för dagen. Sisådär 37 minuter senare rullade jag in på spår 2 i Karlstad, lämnade över till vår reserv på åkstationen och kunde äntligen gå hem, gå på semester, avnjuta två veckor ledigt!

Denna morgon kom jag närmare ordet ”hjälplok” än jag någonsin tidigare gjort, ännu en gång kunde jag undvika det strax efter att hoppet i stort sett helt tagit slut, tåget må ha blivit inställt, bussersatt, övertid gjordes på semestern, men jag är ändå rätt nöjd över att än en gång fått igång ett extremt trilskandes tågsätt, ett viss mått av stolthet finns ändå där!

Frågan är, hur länge till kan man klara sig utan att behöva krypa till korset, när blir det dags för första hjälploksbegäran? Förhoppningsvis dröjer det länge till…

Konsten att köra riktigt, riktigt långsamt

Man skulle ju kunna tro att det här med att köra tåg endast handlar om att köra fort, eller åtminstone enligt körplanen, även om det stundvis har sina hinder.

Ibland kan det dock vara av viss fördel att köra långsamt också, eller som idag, riktigt, riktigt långsamt! Platsen är i vanlig god ordning Stockholm Södra, där fyra spår mot Stockholm C plötsligt blir två, och trängseln ökar!

Här är en stor del av saken att inte behöva stanna, och det går oftast rätt bra eftersom DLC Stockholm har ordentligt bra flyt på trafiken i normala fall! Idag ringde de dock och förvarnade om tågträngsel ungefär i höjd med Årstabron, och påtalade att vi skulle komma till att vänta en aning innan vi fick plats på Stockholm C bland alla andra ankommande tåg.

Så, ungefär här blev det då en utmaning, kan man hålla saker och ting rullande, utan att hindra bakomvarande trafik i alltför stor omfattning?

Självklart är det värt ett försök och i snabb snigeltakt rullar vi in på plattformen alltjämt medan ett pendeltåg står på ett av de andra spåren och pysslar med sitt resandeutbyte. Inser att detta blir en tämligen omfattande utmaning och drar ner på tempot än mer, vilket slutligen leder till att en gammal tant med rullator med lätthet skulle kunna ta en enkel promenad förbi oss där vi i en knappt mätbar hastighet glider mot den fortsatt ilsket röda stoppsignalen.

Till slut rullar äntligen pendeltåget från plattformen intill och även om den där ilsket röda signalen nu börjar bli löjligt nära så tänds ändå ett litet hopp, det är viss prestige i att inte behöva stanna nu!

Med endast ett par-tre meter kvar till signalen, just när det är dags att kapitulera och bromsa till stopp så slår den äntligen om och istället för broms blir det en uns av pådrag för att få upp lite mer fart i väntan på bättre signalbilder längre fram.

En kortare stund senare landar vi då på Stockholm C och spår 19a, inte bara en gång, utan pinsamt nog två gånger, ATC-enheten tyckte visst att jag behövde hjälp att stanna, på en plats där DLC Stockholm inte helt och fullt hade uppskattat det…

Men, alla kom fram, vi var i tid, alla nöjda glada..?

Regn, regn och lite mer regn

Då var det nya året infirat och klart, därmed dags för ny arbetsdag, den första för denna vecka och av en händelse, även den första för i år! Därför så var det ju tur att det var en upprepning av fredagens tur vilket var förra årets sista..!

Nämnvärt händelserik har den väl inte direkt varit? Tog emot tåg 620 på plattformen i Karlstad, körde tills strax söder om Flemingsberg utan problem, där bjöd en signal på ilsket röd ton och därmed även årets första blankett 21 och efterföljande passering av stoppsignal. Detta var dock inget som påverkade vår ankomst till Stockholm C, 8.52 trillade vi in, 2 minuter efter körplanens tänkta ankomsttid, 8 minuter före den annonserade!

Ramlade ut till Hagalund i godan ro, fick via telefon reda på att tåget kanske skulle in på spår 14, det blev spår 47 och en nätt liten promenad tillbaka till vårt Chateau Lunden för att vila ögonlocken en stund.

Efter en mer eller mindre lyckad ögonlocksvila knatade jag åter ut på bangårdet bortom blåkulla för att hämta tågsättet till tåg 633 istället, på spår 27 och därmed ännu en lagom promenad i regnet.

Väl där hade man lite bekymmer med dörrarna i en vagn, som envisades med att stänga igen sig själva ytterst spontant! Visade sig efter lite felsökning vara dörrdatorn som fått lite fnatt. En återstart senare och vi rullade iväg från depån, 22 minuter senare än tänkt.

Detta var ju något som kunde skapa lite problem för vår kommande avgång från Stockholm C, men tack vare en imponerande snabb insats från catering samt ombordpersonal var vi framme på Stockholm C i tid för avgång mot Karlstad!

Härefter fortsatte det att inte hända något alls, förutom att regna, och resterande del av turen fortsatte i rätt tid. Inte ens i Hallsberg gjordes något katastrofalt försök att sinka oss!

Regn, regn, regn!

I morgon väntar reservtur på mig, den tidiga, givetvis, för vem vill sova längre än till 4.15 på morgonen, egentligen? Förhoppningsvis är det en sådan där bra reservtur, där absolut och precis INGET alls händer!

En värdig avslutning av jobbåret 2011

Efter en inte helt smärtfri och lugn vecka så var det idag dags för årets sista arbetspass, av en händelse samma pass jag hade i tisdag, och som jag har på måndag, nämligen köra tåg 620 Karlstad – Stockholm – Hagalund, ha lite rast och sedan återvända med tåg 633 Hagalund – Stockholm – Karlstad.

Till skillnad från tisdagens störningar så gick det betydligt bättre på detta försök, tåget var i tid från Arvika, bytte av och kom iväg på tid från Karlstad, blev något störd av ett sent tågmöte innan Kristinehamn, men det var inget som påverkade vår tidshållning direkt!

Resterande färd mot Stockholm flöt på sådär alldeles utmärkt som det bara ska vara, utan ansträngning kom vi fram till Stockholm C inte mindre än 14 minuter före annonserad tid, eller 4 minuter före körplanens ankomsttid!

Dessutom bjöd moder natur på en strålande vacker morgon med en sådan där utsikt som gör att man njuter lite extra mycket! En sådan morgon är det verkligen inte fel att sitta där man gör!

Utsikt från förarhytten innan Gnesta

Passade på att avnjuta en tupplur alá en timme eller så uppe på rasten i Hagalund, en mycket välbehövlig sådan då nattens sömn inte riktigt räckte till! Vaknade till liv som en helt ny människa, eller åtminstone en bättre begagnad!

Rullade iväg från Hagalund utan större besvär med mitt nya tågsätt, det som skulle bli tåg 633 mot Karlstad, språkade i vanlig god ordning med mina trevliga kollegor under uppehållet på Norra Bantorget, innan vi rullade på hemöver.

Även hemresan bjöd på rättidighet, åtminstone fram tills Hallsberg där ett längre och därmed tyngre, försenat tåg släpptes ut framför oss, var inte helt nöjd där direkt..! Men tiden vi tappade kördes in och vi ankom uppehållen i Värmland utan större besvär!

Moder natur fortsatte att visa sig från sin bästa sida även under hemresan, hann med att trycka av en bild när vi passerade Skattkärr strax innan Karlstad, vatten, solnedgång, kan det bli bättre!?

Utsikt från förarhytten i Skattkärr

Ankom Karlstad C i rätt tid i det vackra skymningsljuset, och kunde därmed avsluta årets jobbande på bästa sätt! Hjälpte till med att göra rundgång på tåget då kollegan som skulle byta av mig och klara av den biten, hade tittat en aning fel på klockan..! Men, inget att orda över, nästa gång kan det vara jag som får hasta ner i sista sekund!

Nästa gång jag jobbar står det alltså 2012 på alla papper, känns lite udda, men välkommet! Ett nytt bättre år för järnvägen kan vi alla hoppas!

Nu tar vi alltså ledig helg på detta, och passar på att önska alla läsare, vänner, kollegor och eventuella tågresenärer som trillar in här, ett gott nytt år!

© 2014 ewenson.se

Tema av Anders NorenUpp ↑