ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: roadtrip (Sida 1 av 6)

De två!

Som nämnt häromdagen så finns det alltså två primära kandidater för att ersätta vår BMW 116i som familjebil. Ett uppdrag den nyss nämnda sköter med bravur även om det inte riktigt ligger i dess primärt tilltänkta användningsområde.

Frontbelysning

Bland alla de provkörningar jag ägnat senaste året så har alltså två huvudkandidater valts ut och skall nu genomgå nästa omgång där en närmare granskning utav ekonomin kring dem skall ske. Den ene utav dessa två skall dessutom återbesökas ännu en gång då märket bytt återförsäljare sedan första provkörningen förra året.

Vilka är då de två kandidaterna som tävlar om vår gunst?

Läs mer

24 timmar Focus

Slutligen har det då blivit dags för nästa, mer ordentliga provkörning, mer ordentliga test utav potentiell kandidat. Föga förvånande, eftersom det har nämnts tidigare, så blev det Ford Focus kombi som fick bli näst ut på långtur tillsammans med hustrun vid ratten.

Eftersom dagens ursprungliga mål ville komma till oss på besök, så fick vi lite hastigt och lustigt planera om vår rutt. Istället för att bege oss österut likt den gången Opel Astra utsattes för hårdgranskning så blev det västerut, in i de djupa värmländska skogar och till trakter där det finns rötter.

Ford Focus vid Glava Glasbruk

Läs mer

På gränsen till rörd

Efter en sådär 75-80 mil fördelade på tre dagar i vår trogna Petronella så kan jag redovisa förhållandevis få trafikdårar värda att nämna. Chockerande eftersom jag på senaste tiden annars upplevt så pass mycket tokigheter att jag på fullaste allvar överväger inköp av en dashcam!

Istället får jag mer ta chansen att säga något förvånansvärt positivt om trafiken och ett par bilister, som under gårdagens retur från Dalarna via Närke och hem gav mig lite hopp åter om landets bilister.

Bilkörning

Tro det eller ej, vår BMW och efterföljande Audi, två märken vars förare normalt sett beskrivs som allt annat än lugna, stillsamma och skötsamma i trafiken, var nog de bilar som hade absolut mest avslappnad resa från Ludvika ner längs med Rv50 till Fanthyttan, där vi åtminstone stannade för en bensträckare.

Ut från Ludvika hamnade vi sådär sedvanligt sommarmässigt i kö bakom lastbil, buss, husvagnsekipage och några ytterligare bilar. Ingen större idé att jaga med andra ord, bara lunka på i 70-80 km/h tills vidare. För egen del så hade vi lagom gott avstånd till framförvarande bil och Audin bakom höll lika gott avstånd till oss, ingen hets, ingen jakt, ingen stress. Som sig bör på sommarvägarna helt enkelt.

Framför oss hade vi istället en Peugeot som måste hittat något alldeles särskilt intressant att läsa om på husvagnen framför, med tanke på hur klistrad den låg bakom under alla dessa mil. Stundvis ute vid mittlinjen för att försöka spana efter potentiella omkörningsmöjligheter som aldrig blev av.

Nästan än mer fascinerande är hur husvagnsekipage och dess svans drog iväg när lastbilen så generöst släppt förbi sig kön och efterföljande buss svängt av mot nya mål. Där var det inga 80 km/h med något på dragkroken inte…

Knappast så vi klagade dock, istället fick vi chansen att ligga där med farthållaren på 70-90 km/h och bara puttra fram genom landskapet med vår Audi på bekvämt och närmast konstant avstånd bakom. En behaglig dag på vägen kort och gott.

Man blir ju nästan lite rörd utav en sådan lugn och stillsam bilresa, med bakomvarande bilister som faktiskt kan konsten att hålla avstånd. Få saker gör mig annars så irriterad som de praktarsel som skall studera insidan av bagageluckan samtidigt som de på hetsigast möjliga vis försöker sig på att komma en bil framåt i kön. Så fruktansvärt onödigt och onödigt farligt för dem själva och andra.

Senare idag så skall Petronella även in på sitt första servicebesök, ett välförtjänt sådant efter två år och dryga 1800 mil i trogen tjänst. Än mer lägligt eftersom det redan om två veckor vankas mer bilkörning då semestern äntligen infinner sig. Återstår att se om jag är lika imponerad efter den resan eller ej…

Om nu dessa kroniska bagageluckestuderande hetsputtar är en av de sakerna som stör mig mest av allt i trafiken, vad är då era kära läsare? Vad får er road rage-gen att börja koka?

Opel Astra – återbesöket

Som allra första bil att skicka kära hustrun för att provköra har vi Opel Astra Sports Tourer. En kombinerad längre provkörning med besök hos nybakad bebis föll sig väldigt väl tillsammans och i fredags lånade vi samma bil som jag testkörde för inte alls länge sedan och drog till Kumla, en tripp på sådär en 25 mil tur och retur.

Opel Astra Sports Tourer

Opel Astra Sports Tourer utanför sista depåstoppet innan bebisbesöket

Som jag nämnde i såväl blogginlägg som vlogg så är Opel Astra Sports Tourer inte bara en tänkbar ersättare till nuvarande BMW, utan snarare den som just nu ligger allra högst på listan över tänkbara kandidater. Inte nog med att priset är väldigt rimligt i förhållande till värde, så var ju färgen på testbilen nog intressant för att min kära Diana skulle bli nyfiken.

Efter att ha hämtat ut bilen hos Wafab Bil här i stan så bar det av via ett kort stopp vidare mot Kumla längs med ständigt lika underhållande E18. Undertecknad själv inledde körningen under tiden som Diana tog sin sedvanliga biltupplur. Tydligen var de i min mening tämligen tråkiga standardstolarna alldeles utmärkta i tupplurssyfte. Jag röstar dock fortfarande för bättre stolar om det blir aktuellt.

Bilen, utrustad med en 125 hk stark (?) bensinmotor och sexväxlad manuell låda, gjorde inte alls bort sig på motorväg och motortrafikled. Som tidigare nämnt inte fullt lika tyst som vår BMW 116i men inte heller långt ifrån. Fullt möjligt att föra samtal i motorvägsfart utan att behöva höja rösten, vilket får väl räknas som ett grundkrav?

Eftersom den svenska sommaren bjöd på sedvanligt väder så fick vi även goda chanser att testa vindrutetorkarna, som fungerade föga förvånande alldeles utmärkt. Automatlägen är bra skit alltså, skötte sig ypperligt väl.

Tyvärr verkade bilens underhållningsenhet och telefonen för stunden, OnePlus 3, inte komma särskilt väl överens. De kopplade samman via blåtand utan besvär och telefonsamtal gick alldeles utmärkt. Uppspelning av media från Spotify fungerade dock högst buggigt och sporadiskt, vilket fick oss att ganska snart överge den idén och istället köra radio som underhållning. Osäkert på om det beror på telefon eller bilens mjukvara dock.

Den aktuella testbilen var dessutom utrustad med ett system för att assistera filhållning, vilket var smidigt när vädret tillät men närmast farligt när vägbanan dränktes av svenska sommaren. Till slut fick jag stänga av systemet för att själv kunna kryssa över den spårigt vattenfyllda vägbanan. På gott och ont var det.

Kär hustru kör Opel

Kär hustru kör Opel Astra Sports Tourer

Fram till Kumla kom vi dock utan större besvär, via ett depåstopp i sista minuten för att fylla på energinivåerna. Bebisgosande och kaffedrickande i några timmar vidtog här, men detta dokumenterades inte för offentligheten att se, enligt önskemål som givetvis respekteras.

Hemresan sedan via IKEA Marieberg för middag och kompletterande shopping, sådär som sig bör vid ett IKEA. Efter detta även kära hustruns tur att ta över körningen för att till slut få ta del utav hennes åsikter.

Dessbättre är vi tämligen eniga om att detta är den hittills absolut mest intressanta kandidaten. En väldigt trevlig och lättkörd bil till väldigt trevligt pris. Vi räknar med runt 3600 kr för en ganska välutrustad kombi med lagom mycket utrymme. Kanske med lite övertalning utav hustru, att vi rent av kan köra en automatväxlad bil med skinnstolar till nästa höst?

Bortser man från ett alldeles vansinnigt (o)planerat vägarbete mellan Örebro och Karlskoga så flöt hemresan på alldeles utmärkt och bilen kunde återlämnas till en närmast helt öde återförsäljare sådär halvtimmen innan stängningsdags.  Hur man kan smacka upp ett vägarbete där halva vägbanan är bortfräst och räfflad, den andra smal med vägkoner placerade lite hur som helst, stundvis I vägen, utan att ens sätta ned hastigheten och sedan bara överge det inför helgen, det övergår mitt förstånd en smula?!

Nåväl, Opeln i fråga står som sagt just nu högst på listan över potentiella ersättare till Petronella när det blir aktuellt. Tanken är fortfarande på att få provköra bland annat Skoda Octavia, men den återförsäljaren verkar återigen inte vara särskilt intresserad av att faktiskt göra bilaffärer. Märkligt beteende Lecab, mycket märkligt…

Fler tips på lämpliga bilar att provköra och räkna på? Peugeot 308/508? Renault? Andra tips och förslag?

Lillebror är här!

Såja! Djupt andetag nu! Rubriken är givetvis vald för att en och annan ska sätta morgonkaffet i fel strupe. Inte handlar det om någon lillebror till sonen, så roligt ska vi faktiskt inte ha än på ett bra tag!

Däremot, så handlar det om lillebror i familjen Sony här hemma. Kamera alltså. En till kamera. Den sjätte i ordningen eller sådär skulle jag tro? Man kan väl ändå aldrig få för många kameror…

Vad det handlar om är i vilket fall Sony RX100 III, d.v.s. den näst senaste generationen utav avancerade kompaktkameror från tidigare nämnda tillverkare. Därmed också ganska lika i stil och byggkvalité jämfört med min Sony α7 II som numer alltså är storebror. Utöver dessa två finns det någonstans i lägenheten även en farfar, Dianas inte helt nya α300.

Sony RX100 III

Jag har länge suktat och dreglat över just den här kameran men inte riktigt funnit nyttan i att handla den för närmare 7000 kr. Av en händelse, när jag skulle visa just vad jag hade för tankar till höstens dejt med en solstol i värmen, så sprang jag på just lillebror. Med en gnutta tur så hittade jag ett exemplar som gått som demo-kamera hos Scandinavian Photo i Stockholm till ett riktigt rimligt och bra pris. Klart jag var tvungen att slå till!

I tisdags leverades han och i onsdags var det läge för en roadtrip, ni vet en sådan där dag när man bara vaknar och känner att man måste ut på vägarna och utforska! Självklart fick lillebror följa med och stå för en hel del bilder under dagen, tagna utav såväl mig som Diana, lite beroende på vem som först fick tag i honom.

Nedan följer kort och gott en liten bildkavalkad från vår tur runt Värmland, komplett med utsikt och glass, massor av kärlek och närhet.

Kurviga småvägar

Kurviga småvägar <3

Roadtripfika

Roadtripfika och minionplåster

Storebror

Storebror A7 II medföljde också

Vy från ett berg

Vy från ett berg i hjärtat av Värmland

Min tokiga sambo

Min tokiga sambo, precis så som jag älskar henne!

Med stadig hand

Med stadig hand på väg nerför berget

Kaffedags!

Kaffedags!

Glass i stora lass

Glass i stora lass

Rakt

Stadig raksträcka mellan Hagfors och Munkfors

Bro över Klarälven

Bro över Klarälven

Kvällsljuset

Kvällsljuset vid någon enslig äng

Totalt klarade vi av en sådär 27 mil på Värmländska småvägar, komplett inkluderat en klassisk felkörning om sådär 2 mil eller så. Väder, vind, vägar och det mesta annat var på vår sida och dagen blev precis vad vi båda behövde.

Samliga bilder utöver den första är tagna med Sony RX100 III, redigerade i Adobe Lightroom med VSCO Film, preset Fuji 160S.

Födelsedagstur

Hur firar man bättre ett födelsedagsbarn än genom att besöka Mormors Glasscafé i Lysvik? Sagt och gjort, nästan hela familjen tog plats i min fars BMW 218d och begav sig norrut längs med östra sidan utav Fryken för att frossa i glass.

Födelsedagsbarnet

Födelsedagsbarnet med sin present

Värmland <3

Värmland <3

Glass i stora lass

Glass i stora lass

Glass i stora lass

Glass i stora lass

Dagens åkdon

Dagens åkdon – BMW 218d

Ni med skarpa ögon kan se att bilden ”Värmland <3” ovan är en repris från förra året, en bild som över sommaren levt som omslagsbild på Värmlands egna Facebooksida. Kanske en smula nöjd över det faktiskt..!

Bland udda sällskap

Idag har lilla fröken Petronella (bilen…) umgåtts med så att säga lite udda sällskap. Hon (bilen…) har umgåtts med husvagnar. På en camping. I Östergötland.

Petronella

Nåväl. Kom inte och tro att det någonsin skulle vara aktuellt med husvagn för egen del. Finns inte på världskartan. Även om dagen idag har varit väldigt trevlig så nej, bara nej.

Roadtrip däremot, det gillar vi lika skarpt som alltid! Även om vägen mellan Kristinehamn och Karlstad kan vara en av de tråkigaste som existerar…

Roadtrip med sällskap

Mer bilder från såväl mobil, GoPro som Sonyn finns från dagen, så fort jag tar mig tiden till att faktiskt göra något utav det hela d.v.s.!

Det var dock väldigt trevligt att äntligen få avnjuta lite försommartemperaturer såhär mitt i högsommaren…

Äntligen dags!

Vinterdäckssäsongen är över och äntligen är verkligen ordet! Totalt varade den alltså från den 24 november 2014 tills idag, den 8 april 2015. Egentligen var tanken att den skulle vara över redan för en vecka sedan, men det var innan planerna på påskhelgens lilla roadtrip kors och tvärs över landet tog ordentlig form och behovet av just vinterdäck ytterligare en stund infann sig.

I väntan på min tur vid Däckia

Nu rullar då alltså min kära lilla BMW återigen på sina sommarsulor i formen 17″ och vi är båda någorlunda redo för den kommande sommarsäsongen igen. Både bil som däck/fälg behöver sig en omgång kärlek med tvättsvampar innan vi är helt hundra igen, men det får nog bli en liten stund till längre framåt, sådär lagom när gatorna inte dammar så fruktansvärt mycket längre.

Med detta avklarat så innebär det även att jag och bilen överlevt en vinter med dubbfria däck, friktionsdäck om man så vill. Med facit lite sådär i hand så måste jag ändå säga att jag valde helt rätt där i höstas, hur mycket val det nu egentligen var då. Jag är positivt överraskad över hur väl det har fungerat med de dubbfria däcken och att jag faktiskt rent av tyckt det varit rätt skönt att ha dem.

I all ärlighet har ju nu vintern här nere varit relativt snäll och omtänksam för mig som valt just dubbfria däck och inte bjudit på värst många tillfällen då dubbar hade varit en bättre idé. Även om jag kanat en smula vid några få tillfällen, så har jag aldrig känt mig otrygg med mina däck utan snarare trivts riktigt väl med mitt val. Däcken klarade ju faktiskt rent av att ta mig, min kära flickvän såväl som bilen tryggt och säkert upp till mina föräldrars stuga som ligger efter minst sagt tveksamma vägar..!

Nu hoppas vi på en lång och vacker säsong för sommardäcken dock, så att man kan njuta så mycket som möjligt och så länge som möjligt utav de!

Man ligger ju i lä..!

Ämnet roadtrip har ju förekommit en och annan gång på den här bloggen, så att säga. Mer eller mindre vilda drömmar och en och annan genomförd. Men hur man än vrider och vänder på det, så ligger man ju helt klart i lä när man läser om tysken Gunther Holtorf och hans Mercedes-Benz G-wagon. Minst sagt.

Som man kan se i klippet nedan, så har herr Holtorf gjort det hela ordentligt så att säga. Han har kort och gott kört jorden runt i sin G-wagon, med samma motor dessutom.

Det är helt klart imponerande. Sorgligt nog har han ju rent av hunnit avverka två fruar på den tiden dessutom, om än ofrivilligt åtminstone den andra gången. Det som skulle bli en 18 månader lång tur genom Afrika blev visst nästan 300 månader längre, dryga 26 år om man hellre vill räkna som så. Nu, 87 000 mil senare, så har herr Holtorf tydligen anlänt hemma i Tyskland igen enligt Teknikens Värld.

Nog för att jag gillar att köra bil, åka långt och ge mig av på mer eller mindre galna upptåg, men det här är nog lite väl även för mig. Däremot har jag fortfarande inte släppt tanken på en skvatt galen roadtrip till Nordkapp. Ska bara få tid och råd till det först…

På episk roadtrip

Riktigt hur idén kom till mig vet jag inte riktigt, men plötsligt där på tisdag eftermiddag så blev lusten för att dra iväg på roadtrip mot Smygehuk, den Skanvinaviska halvöns sydligaste punkt, hejdlöst stor. En kort stund senare var frivilligt sällskap rekryterat och någon timme senare så var även ett boende för natten därpå bokat och klart, tack vare Booking.com som jag även använde när jag var i New York tidigare under året.

Nu kan man ju gott undra varför jag väljer att kalla en simpel liten 55-milstripp för episk, men dels så kanske jag råkar gilla att överdriva en smula hit eller dit, men framförallt så var det hela grejen som så. Att man på en eftermiddag bestämmer sig och spikar en tripp som har en början men inget bestämt slut. För just så var det. Det enda som var bestämt var att onsdag förmiddag så åker vi söderut på den väg vi känner för, så får vi se lite hur det går sedan.

Eftersom detta inlägg innehåller ett och annat ord, typ fyrsiffrigt antal, så besparar jag er detta på framsidan av bloggen. Klicka helt enkelt på länken nedan för att läsa hela rubbet, eller bara för den delen hoppa ner till nederst på sidan för att läsa om mina upplevelser av bilen då. Med detta inlägg så firar jag även fyrsiffrigt antal inlägg på bloggen, detta är alltså #1000 i ordningen. Yey för mig!

Läs mer

Sida 1 av 6

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén