ewenson.se

Lokförare, pappa, fotonörd och allmänt vilsen

Etikett: restaurang

Ich bin ein Berliner

Så ja, sådär lagom sent omsider är det väl kanske läge att faktiskt berätta lite om hur det var i Berlin, som vi kom hem ifrån för över en vecka sedan. Ni vet ju, man ska ju inte stressa fram här i livet…

Hur som helst, så var vi alltså i Berlin för två nätter, 4-6 november, en lite lagom spontant påkommen resa som vi bokade strax innan vi åkte till Rhodos tidigare i höst. Det hela började egentligen med att Scandic hade en kampanj om billiga hotellnätter, 620 kr/natt lite här och var över landet.

Men, istället för att hitta någonstans vi ville åka inom eller strax utanför landet så började vi även kolla lite andra alternativ på resor. Hux flux hade vi hittat billiga biljetter med Norwegian mellan Oslo och Berlin och började därmed åter kika på hotell. Till slut hade vi bokat med Scandic trots allt, till ett helt klart rimligt pris om €120 för två nätter.

När väl resan sedan närmade sig så var pilotfacken och Norwegian lite sådär lagom på krigsstigen och när klockan började bli rätt mycket på söndag kväll så var hotet om strejk ännu stort, något som riskerade att påverka vår flight. Så, där och då så fegade jag ur och tog mig ett snabbt varv på nätet för att se om något annat bolag hade rimliga priser och tider.

Det visade sig faktiskt att SAS hade högst rimliga priser, trots att avresan var redan dagen därpå, mindre än 24 timmar bort! Fram med kreditkortet igen och köpa sig nya biljetter för att inte riskera att bli snuvad på det hela. Detta innebar dessutom att vi fick mer tid i Berlin på måndagen och kunde nyttja det bättre än den tiden vi skulle haft över på onsdagen. Däremot innebar det även en ruskigt tidig start på måndagen för att köra till Gardermoen i tid.

Efter lite mer än 3 timmars körning parkerade vi på långtidsparkeringen och tog oss en välbehövlig morgonpromenad in till terminalen för att avnjuta säkerhetskontroll och allt. Visst var det väl en 10 minuters väntetid för att få bli scannade högt och lågt, men det gick ändå väldigt smidigt.

Eftersom jag är en sådan som gärna är ute i god tid så fick vi nu gott om tid över till att avnjuta lite flygplansbeskådning innan boardingen utav vårt skulle börja, knappast något som jag tackar nej till. Rent allmänt så njuter jag till fullo utav den stämningen som ligger över en flygplats!

Strax före kl 11 så var det dags att stiga ombord på flight SK4723 och SAS enda kvarvarande Boeing 737-400, ärvd från Braathens när det bolaget gick in i SAS tidigare. Det märktes mer än väl att planet i fråga levererades redan 1990, då det mesta kändes rätt slitet och nergånget. Men vad jag förstår så skall denna individ inte flyga för SAS särskilt mycket längre heller.

Vingvy på SK4723 OSL-TXL

I övrigt fanns inte mycket att klaga på vad gäller flygningen, gratis kaffe gjorde mig till glad pojke och fönsterplatsen var helt okej även om vädret inte direkt bjöd på någon utsikt. Väl framme i Berlin så blåste det rätt ordentligt varpå landningen blev, tja, rätt vinglig..?

Ner kom vi trots allt och tack vare att vi reste endast med handbagage så var vi snart nog utanför flygplatsen med nästa uppdrag till hands, köpa biljett till BVG, lokaltrafiken i Berlin!

Med lite hjälp så hade vi snart nog löst biljetter för 48 timmar framåt och kunde med assistans utav Google Maps ge oss av mot staden. Först bussresa följt utav U-bahn till närmaste hållplats till vårat hotell.

Hotellet vi valde var som sagt ett Scandic, närmare bestämt vid Potsdamer Platz som visade sig vara ett riktigt trevligt val. Dels för sin närhet till kollektivtrafik såväl som på promenadavstånd till det viktigaste i övrigt. Väl framme på hotellet fick vi dessutom erbjudande om att uppgradera rummet för €30/natten, inklusive minibar, något vi valde att göra. Snart nog var vi på väg upp till våning 8 av 8 och vårat rum för två nätter.

Utsikt från hotellrummet

Utsikten var väl ganska svår att klaga på, även om vädret knappast gjorde sitt bästa för att imponera. Att det dessutom gick att öppna ett fönster från golv till tak var ju en rätt intressant finess, men knappast något som var direkt användbart i Novembervädret!

Efter en stunds vila så gav vi oss av ut på promenad för att se vad staden hade att erbjuda. Till att börja med siktade vi mot Brandenburger Tor som vårat första mål, en av de där sakerna man måste se i Berlin. Innan vi hann så långt så hittade vi dock resans första matbit och då närmare bestämt currywurst! Vi ska nog inte gå in i detalj på exakt hur exhalterad Nathalie blev över just detta, men det var en rätt lycklig tjej som studsade omkring på Potsdamer Platz just där och då…

Med lite currywurst i magen fortsatte promenaden upp mot Brandenburger Tor och därefter vidare förbi Reichstag och Platz der Republik för att sedan hamna på Berlin Hauptbahnhof, mest bara för att sådär!

ICE-tåg på Berlin Hbf

Kan ju inte direkt påstå att det inte var en smula intressant att se tyska tåg, för hur man än vrider och vänder på det är man nog en smula jobbskadad sådär! Det hade varit klart intressant att åka en sväng också för den delen, men det får bli vid ett annat tillfälle.

Efter denna rätt långa promenad blev det att bege sig åter mot hotellet via Vapiano för att få sig lite mat inför kvällen. På rummet blev det även att avnjuta lite smått från minibaren samt att utnyttja badkaret som fanns att tillgå. Gjorde inte det minsta ont att få krypa ner i ett varmt bad, eller ja, först gjorde det kanske det, eftersom det blev väl varmt, men sedan så!

Inför dag två, vår enda hela dag i Berlin så tog vi oss en sovmorgon i lugn och ro för att sedan leta reda på ett lämpligt fik för att inta frukost. Eftersom frukost inte ingick i rumspriset så gav det ju lite mer friheter att göra som man själv känner för.

Efter en macka och en stadig kopp cappucino så gav vi oss av med S-bahn till Nordbahnhof följt av en liten snutt med spårvagn innan vi var framme vid ett monument för Berlinmuren. Det är så svårt att föreställa sig hur delad den staden faktiskt varit för inte alltför länge sedan. Även när jag var liten så var Berlin en delad stad, vilket är rent sjukt egentligen!

Berlinmuren

Efter en promenad längs med en ordentlig bit sparad Berlinmur samt tillhörande rester utav hus och vakttorn så vek vi av ner mot centrum igen, siktandes mot Berliner Fernsehturm. Efter en liten paus för fika och toalettbesök så fuskade vi sista biten och tog U-bahn till Alexanderplatz, mest för att spara fötterna.

Berliner Fernsehturm

För en stund övervägde jag faktiskt att åka upp i tv-tornet för att se Berlin från ovan, men biljettpriset om €12,50/person i kombination med en sund dos svindel gjorde att vi skippade det, det var helt enkelt inte riktigt värt det. Istället gick vi ett litet varv runt kvarteret innan vi bestämmde oss för att ta en åktur runt Berlin med S-bahn.

Nästa mål för dagen var ju nämligen gamla Berlin-Tempelhof flygplats, stängd sedan 30 oktober 2008 och numera förvandlad till mässområde och allmän öppen yta med möjlighet att ta sig runt på gamla rull- och taxibanor med cykel, rollerblades eller om man så orkar, till fots.

Berlin-Tempelhof

För att ta sig dit från Alexanderplatz så kan man antingen göra på det närmaste sättet, med lite U-bahnåkning. Vi tog istället en liten runda på ringlinjen runt staden, den långa vägen runt. Dels för att se staden lite mer övergripande, dels för att vila fötterna en stund.

Det var klart intressant att se hur staden förändrades i takt med resan runt, samt hur folket förändrades beroende på vart man var i staden.

Med Tempelhof och en lite godisshoppingrunda avklarade så gav vi oss av mot hotellet igen, med vissa förhinder i form av spårarbeten. Tur att Berlin har ett såpass utbyggt nätverk utav kollektivtrafik, att man alltid kan hitta alternativa resvägar!

Efter en stunds vila utav fötter och viss uppfräschning gav vi oss ut på jakt efter mat till kvällen. Från början hade vi tänkt oss en restaurang, men tack vare att vi gick en liten omväg via närmaste Lidl som visade sig ligga bakom vårat hotell, så hamnade vi på en annan restaurang, en liten italiensk restaurang vid namn Osteria Caruso på Köthener Straße.

Denna lilla oplanerade händelse visade sig vara utav den allra bästa sorten! För maten som vi åt här, en varsin bit entrecôte med tillbehör, är i särklass det bästa jag ätit någonsin! Dessutom var servicen god och priserna rimliga! Två ordentliga portioner mat med varsin 0,5 l öl och därefter en varsin cappucino gick på €58 totalt, vilket gjorde det mer än prisvärt!

Mätta och belåtna landade vi åter på hotellrummet för att avnjuta sista natten innan hemresan igen.

Onsdagen bjöd på vår enda hotellfrukost för vistelsen, en helt okej upplevelse i Scandic-standard och som endast kostade oss €3 efter att alla våra rabattkuponger räknats av. Därefter var det bara att ge sig upp på rummet, packa ihop det sista och transportera oss till flygplatsen via U-bahn och buss sista biten.

Incheckade och genom säkerhetskontrollen utan större problem i god tid, d.v.s. gott om tid för att återigen sitta och spana lite på flygplan innan det var dags för vår egna flygtur.

SK4724 på Berlin-Tegel

Hemresan skedde med en något mer modern Boeing 737-700 och visst märktes det tydligt. Betydligt fräschare och trevligare än maskinen vi åkte ner med. Den här gången var det Nathalies tur att ha fönsterplats, varpå jag fick försöka se så gott det gick ut genom fönstret. Till min tröst var väl vädret inte direkt på topp under hemresan heller, så särskilt mycket missade jag inte.

Något försenade landade vi åter på Oslo-Gardermoen och efter en bussresa runt halva flygplatsen var vi åter i terminalen och på väg mot bilen för att köra hem. Efter att ha fuskat lite och köpt mat på MAX så landade vi hemma i soffan strax efter 19-tiden på kvällen, glada och nöjda efter en riktigt trevlig resa.

Berlin känns helt klart som en stad som förtjänar fler besök och rent allmänt är väl reslusten på en all-time high just nu! Dock får nog detta vänta nu, med tanke på att jobbet snart drar igång igen och inte alls länge efter det, så vankas flytt med allt vad det innebär.

En natt i Oslo

Lite sådär lagom sent om sider kommer en uppdatering om vad som hittades på i helgen som gick, en helg då vi dessutom var barnlediga!

Vad gör man då när man får chansen till flera dagars ledighet från såväl jobb som barn?

Ja, normalt sett så brukar vi ju mest parkera oss riktigt gott i soffan, frossandes på onyttigheter och med mängder av film och annan underhållning på dumburken, men inte den här gången!

Istället passade vi på att ta ut bilen på lite av en roadtrip, en färd som styrdes västerut mot vårt kära grannland, mot Oslo!

Norska flaggan

Vi bokade in oss för en hotellnatt på Scandic Edderkoppen i centrala Oslo, med lagom gångavstånd för att kunna ta oss runt i staden, packade väskan, petade in adressen i vår lånade GPS och gav oss iväg med bilen!

Dagen till ära hade vi belönats med strålande vackert vårväder och färden flöt på utan problem, en vägtullstation alá 25 NOK passerades och snart nog var vi framme i Oslo. Här började dock den spännande biten, att hitta från infarten i Oslo till vårt hotell!

Man skulle kunna tänka sig att det vore rätt enkelt med hjälp av en GPS som assisterar, och det vore det säkert, om inte hela Oslo vore en enda stor byggplats då. För att förhöja spänningen ytterligare så var det dessutom ytterligare störningar tack vare att Sentrumsløpet skulle gå av stapeln, vilket gjorde att så fort GPSen sa sväng åt något håll, så stod där en förbudsskylt av något slag..!

När vi väl kom till rätt gata enligt GPSen, efter en hel del väl valda ord och lite lagom med snurrande, vändande och skyltignorans så var vi en aning förvirrade, vart är Scandic-skyltarna, vart är vårt hotell..?

Ytterligare en stund senare, tack vare Google Maps på telefonen så hade vi till slut hittat rätt, det visade sig att vår GPS inte riktigt visste vart St. Olavs Plass 1 var sådär, utan pekade bara en aning fel…

Efter att ha vilat en stund på hotellrummet så begav vi oss ut på långpromenad i solskenet, förbi slottet och slottsparken, ner till Aker brygge, runt i och omkring Akershus festning, ner till Operahuset i Oslo som är ett riktigt läckert bygge innan vi vände åter mot hotellet via centralare delarna av staden.

Därefter blev vi lite lagom lata sådär, och middag fick det bli i hotellets egna restaurang, vilket förmodligen var en rätt bra idé det med, i och med att vi hade en värdekupong á 50 NOK i kombination med 20% rabatt på maten under helger, vilket gjorde att kvällens middag ”endast” gick på 343 NOK, en förmodligen ganska billig kväll jämfört med vad det kunde ha blivit!

Väl tillbaka på hotellrummet så somnade vi riktigt gott i sällskap av någon film på TVn, lite lagom trötta efter en lång dag!

Måste ändå säga att Oslo är en riktigt härlig stad, och att vi definitivt kommer att åka tillbaka dit när chansen ges! Däremot så bör man inte under några som helst omständigheter köra bil i den staden, absolut inte! Fast det gäller väl i och för sig vilken större stad som helst…

Middag och 3D-bio!

Biodags igår då, passade på att ta med min älskade Angelika ut på middag och då efterföljande bio igår när mina föräldrar var här som barnvakter, kan inte bli bättre!

Först middag på Mozzarella inne i stan, italiensk restaurang med såväl pizza som pasta i all sköns varianter och dessutom ett stort urval av kött som fiskrätter, jättemysigt ställe! Angelika käkade pasta med ruskigt god sås och bland annat spenat samt champinjoner, jag tog istället en riktigt god bit entrecôte med potatis och béarnaisesås och till det faktiskt ett glas rött vin för att lyxa till det ordentligt! Dessutom tog vi även lite vitlöksbröd som förrätt till det hela, och allt i allt en fantastiskt god middag värd sina pengar!

Efter maten tog vi oss en promenad i centralare delarna av Linköping, med en sväng upp till domkyrkan och slottet där utställningen vinterljus höll på för fullt, riktigt läcker ljussättning av slottets annars så tråkiga vita vägg!

Klockan 19 började bion, eller ja, enligt biljetten började bion då i varje fall. Denna gången bjöds det faktiskt på knappt 10 minuter reklam innan filmen faktiskt kom igång, bättre än förra gången, men fortfarande rent löjligt med tanke på vad biljetterna faktiskt kostar!

Tack och lov hade jag fått två biocheckar från jobbet nyligen, som till största delen användes som betalmedel, dock täckte dessa endast 105 kr av biljetternas pris, som då var på 125 kr/st för att se Narnia – Kung Caspian och skeppet Gryningen i 3D-format vilket gjorde att vi fick hosta upp 40 kr till för att betala allt…

Ännu så länge krävs det 3D-glasögon likt de nedan här för att kunna se på 3D-bio, mjaja, kan man väl leva med tänkte väl vi! Tur nog ser alla lika knasiga ut med dessa på sig i biosalongen, fick dit dem hyffsat och bion drog väl då så småningom igång, men oj vilken besvikelse!

3D-bioglasögon

Det är fortfarande lika urdåligt att se på 3D-bio som sist man försökte, när jag var i 10-års åldern eller så minns jag att man hade dessa varianter av glasögon och såg något på bio. Bilden är klart sämre än vanlig bio, 3D-effekterna är väl som bäst nog för att framkalla en gäspning, och dessutom gav det mig mest yrsel och huvudvärk vilket gjorde att jag gav upp efter ungefär en timme, av med glasögonen och försöka se så mycket av filmen jag kunde ändå.

Kanske var det så att 3D-glasögonen aldrig satt som de skulle, eller att vi satt fel i salongen där vi satt på vår kant, eller var det kanske filmen som var dåligt 3D-producerat? Vilket som var det inget annat än ett gigantiskt slöseri av mina fribiljetter och de tillhörande 40 kr vi lat ut för att få se detta elände!

Att som vissa gör, hylla detta dravel som något nytt och nyskapande, när det fortfarande krävs fåniga brillor som tillbehör för att ens kunna se det ”fantastiska” är rent korkat! Någon 3D-bio blir det inte igen, och någon 3D-TV blir det definitivt inte förrens den dag man får fram teknologi som gör att man kan se det som det skall ses, utan tillbehör i form av glasögon eller annat extra!

Ikväll får det bli film på det bästa av sätt, i den egna soffan, med den egna väljusterade ljudanläggningen, spelandes från en DVD eller digital videouthyrning på den egna TVn, även om den bara är på 32″ och mer än 5 år gammal är det fortfarande bättre än 3D-bio!

Konstiga pass

Ibland har man bra lustiga små arbetspass. Dagens kvalificerar in sig som ett sådan..!

Min dag idag började kl 14:35, orderuttagning och en kort liten promenix till stall där jag klargjorde multipelkopplade X14, eller pendeltåg för den oinvigde. Därefter följde lite tjänstetåg upp till Norrköping, ett hyttbyte i lugn och ro (tänk så skönt det kan vara ibland..!) och därefter ett varv på Tranås, vid återkomsten till Norrköping var det enda som var kvar att ställa av fordonet, och sen knata upp till hotellet. Det var ju inte direkt så att man har jobbat ihjäl sig idag direkt..!

Imorgon då, tja, inte gör jag mycket mer då direkt, någon timme till men inte så blodigt. Börjar vid kl 5, usch ja, hemskt tidigt för en annan som mest jobbar kvällar, men det får väl gå..! Därefter följer ett varv på Tranås igen, mkaj, sen upp till Norrköping, ställa av fordonen (känner vi en viss trend här kanske..?) Sen blir det byte till ett blått tåg och dags att blåsa upp till Nyköping, där blir det lite rast, innan vi blåser tillbaka ner till Norrköping igen, och har lite mer rast. Dagen avslutas med att köra en lite kort pendelplutt mellan Norrköping och Linköping innan det är dags för hemgång. Sånt kan man helt klart leva med!

Hur går det annars då kan man fråga sig, jotack, alldeles utmärkt skulle jag säga, har fått mig lite variation nu i varje fall, var i Gävle igår till exempel, där det var massor av snö, klart intressant att få prova på lite vinterkörning, delvis rätt speciellt!
Dessutom hittade vi på en riktigt trevlig restaurang där uppe, Roma vill jag min minnas att den hette, käkade någon smaskig turkisk rätt med massa ugnsbakade grönsaker, var så gott, och så mättande, lyckades inte ens äta upp allt, och det vet väl alla som träffat mig att det händer inte ofta!

I övriga livet är det fint, Kaspian växer så det knakar, 5250 gram vid gårdagens mätning, 60 cm lång! En stilig liten pojke som alltmer börjar inse vilka styrkor han har i sin söthet, redan börjar det utnytjas till att få som man vill, attans!

En ledig helg hägrar lite smått nu också, julskyltning med svärmor och en bekant till Angelika skall förgylla denna helgen, hoppas på fint och bra väder nudå så man får stoltsera runt med barnvagn och hela köret, att det skulle vara snö kan man väl nästan bara drömma om, tyvärr. Den lilla snö vi hade här har väl mer eller mindre försvunnit vid det här laget, suck..!

Vill också ha en vit vinter, tycker faktiskt att vi förtjänar det!

© 2014 ewenson.se

Tema av Anders NorenUpp ↑