ewenson.se

Lokförare, pappa, fotonörd och allmänt vilsen

Etikett: regionaltåg

En salig blandning

När Karlstad återöppnade som åkstation så bestod vår körning av X2 samt Rc3/Rc6, vilket på intet sätt är fel, snarare en väldigt trivsam blandning i sig. Sedan i somras har blandningen utökats med ännu en fordonstyp, X52E på sträckan Karlstad – Göteborg och i samband med övergången till T13 så blev det ännu en, X55, vilket i grunden är i stort sett lika som X52E men utan att vara det ändå.

För även om en Regina är som en Regina, vilket det är, så skiljer sig det ändå lite i hur man arbetar. Ser man till ren förarmiljö är skillnaden mellan X52E och X55 högst marginell, mindre kosmetiska skillnader kort och gott. Däremot sett till insidan av tåget är det en högst markant skillnad, till det bättre i X55 så klart.

X55 3349 i Hagalund

Något som fascinerat mig var gång jag hittills kört X55 är hur motorstarkt det är, man får verkligen tänka sig för hur man agerar med pådraget för att det skall bli en något sånär trivsam upplevelse inne i tåget.

Fram tills igår hade jag endast haft blandade turer med körning på X55, d.v.s. X2/Rc åt ett håll och X55 på returen, eller tvärs om för den delen. Gårdagen bjöd dock på en heldag med dessa nya, fina tåg.

Tidig morgon bjöds det på, klargöring och framväxling av tågsätt till gårdagens tåg 622 Karlstad – Stockholm följt av körning på detsamma. Därefter en stunds rast på Chateau Lunden följt av ny klargöring och retur till Karlstad med tåg 633 innan det vankades ledig helg.

Såväl resan till som från Stockholm gav väldigt avslappnad och bra körning, i stort sett helt och hållet fritt från bekymmer. Man kan även konstatera att vissa tåg har helt klart mer luft i sina körplaner än andra tåg. På vägen upp mot Stockholm var det närmast svårt att hålla tidtabellen, man hamnade konstant någon till många minuter tidigt!

Returen hem till Karlstad var lite mer av det vanliga slaget, någon minut luft här och var vilket slutade med rättidig ankomst hem inför helgen. Hemresan bjöd dock på en aning mer frustration då man än en gång kunde konstatera att ett fel i banutrustningen strax utanför Kristinehamn, som leder till systembroms ända ner till stopp, fortfarande inte är åtgärdat. Detta fel har anmälts till Trafikverket ett otal gånger, minst ett 10-tal av mig själv, utan att något blir bättre!

Till nästa vecka väntas ännu en god dos variation, körning på både Göteborg som Stockholm med såväl X52E, X2, X55 och loktåg. Utöver detta blir det även en dos utbildning och en dag reservsittande för att komplettera det hela.

Om nu bara vintern fortsätter hålla sig på behörigt avstånd så kan det här bli hur bra som helst!

Frirajdin!

Igår var det dags att avnjuta ett stycke roadtrip igen, denna gången i sällskap av ingen mindre än unga fru Ewenson dessutom! Efter intensivt jagande hos Hertz Freerider så dök det äntligen upp ett intressant objekt, en Kia Cee’d som ville hem till Karlstad från Varberg!

Så, det ordnades med barnvakt med hjälp av snälla farföräldrar, biljetter söderut bokades och vi gav oss av med tåg till Varberg. Först med trevliga kollegor på SJ regionaltåg mot Göteborg och sedan vidare med Øresundståg från Göteborg till Varberg.

Åka Øresundståg

Vi kunde konstatera att på Øresundstågen så hade man visst lite smått udda platsnumreringar, plats 92 och plats 98 var nämligen platserna invid varandra, mkaaaaaaj…

Nåväl, tågåkandet gick alldeles utmärkt och snart nog var vi framme i Varberg där en promenad tog vid. Retligt nog gick vi utanför stationshuset och inte igenom det, vilket skulle visa sig sedan vara ett dumt val. Efter sisådär 3-4 km promenad så hittade vi till slut ett inte alltför utmärkt Hertz-kontor och efter en stund även personal. Det visade sig dock att bilen vi skulle ha, den stod vid deras nya kontor, vid stationen i Varberg.

Suck…

Vänligt nog så fick vi åtminstone skjuts tillbaka ned till stationen och bilen kunde hämtas ut. Efter det sedvanliga varvet runt bilen för att inspektera efter skador, ett standardförfarande med såväl hyrbilar som bilpoolbilar, så gav vi oss av norrut.

Från början tänkte jag mig en tur längs med E6/E45 hem mot Karlstad, men efter en titt på kartan kom jag på bättre tankar, varför inte åka längs inlandet istället? Sagt och gjort, vi letade oss ut på Rv41 mot Borås och njöt av ett vackert landskap bland berg och fält.

Dagens åk

Väl framme i Borås började klockan närma sig rusningstrafik, eller som man också kan se det, ett ypperligt tillfälle att stanna för depåstopp med efterföljande glass och kaffepaus. Dessvärre så var ju rusningen i Borås inte riktigt över bara för det, utan vi fick vackert sitta en stund i bilköer även efteråt, tur då att blåsan åtminstone var tom!

Efter Borås drog vi en bit österut längs med Rv40, närmare bestämt då fram tills Ulricehamn där vi åter vek av norrut mot Falköping och Skövde. Längs med denna väg fann man en hel rad av intressanta ortsnamn såsom Timmele, Dalum och svårslagna Trädet, alla små charmiga orter.

I trakterna av Skövde började det så smått att suga i tarmarna, dags att göra nästa depåstopp för påfyllnad av mat. Vi orkade dock aldrig med att bege oss in i staden Skövde, utan fortsatte istället norrut till Mariestad där vi letade upp en lämplig pizzeria, vilket råkade av en händelse vara första bästa pizzeria…

Pizzapaus i Mariestad

Med mat i magen och lite färdgodis inhandlat fortsatte sedan färden längs med Rv26 norrut mot Kristinehamn, en väg som tycktes vara skyltad med fri fart denna kväll för såväl personbilar som lastbilar. Det är inte ofta man blir omkörd av lastbilar när man håller lagstadgade 90 km/h…

Ganska så exakt kl 21.00 kunde vi till slut parkera vår Kia hos Hertz på Drottninggatan i Karlstad, efter dryga 5 timmars körning och totalt 6,5 timme efter att vi startat vår färd från Varberg. En kort promenad senare var vi åter hemma i lägenheten och kunde avnjuta dagens sista solstrålar från balkongen, nöjda efter en lång men härlig dag på resande fot.

Bilen i sig, Kia Cee’d var väl inte någon direkt höjdare för långfärd, det kan man verkligen inte säga. Redan efter sisådär 10 mil på rull började man få träsmak och väl framme i Karlstad var man redigt trött på stolarna i den. Däremot var den väl ändå hyffsat snål med sina 4,6 l/100 km, även om det inte riktigt är tillräckligt för att bli imponerad i dessa dagar! En stor fördel var dock integrationen med blåtand i stereon, vilket gjorde att mobilen kunde stå för musiken hela vägen från Varberg till Karlstad, så har man ingen annan än sig själv att skylla på för musiken som spelas!

Tveksamt är det dock om detta faktiskt hjälpte mot det ständiga roadtrip-suget som infinner sig hos mig just nu, eller om detta bara var en aptitretare i mängden? Sannolikt lär jag fortsätta hålla ett getöga eller två på inkommande Freerides, så återstår det att se vart man hamnar nästa gång..!

Alla är de individer

Två dagar på regionallinjen Karlstad – Göteborg är då avklarade, behändig och trivsam åkning med lok och fyra vagnar numera, och på dessa två dagar har vi klarat av två uppsättningar vagnar och inte mindre än fyra olika lok, och kan väl konstatera som så många gånger före att alla loken är då helt egna individer.

Gårdagens tågkörning klarades av med hjälp av Rc6 i två varianter, som båda dock betedde sig tämligen likartat, tillsammans med den uppsättningen vagnar som medfördes så kunde man gott och väl köra med ett lagom stort självförtroende, då såväl broms och pådrag lydde min minsta önskan helt och till fullo, något som är väldigt trivsamt!

Dagens start på dagen blev väl i det närmaste det motsatta, då dagens Rc6 inte alls var samarbetsvillig på samma vis, det tog i stort sett hela vägen till Mellerud innan jag ens börjat komma överens med bromsens uppförande, och pådraget ville aldrig riktigt vara min vän. Bottennoteringen får nog närmast tillskrivas stoppet i Åmål, som helt enkelt inte var snyggt eller ens godkänt på något vis och vänster!

Men, trots mitt och lokets motsättningar kom vi till Göteborg, inte bara i tid utan dessutom 8 minuter före tidtabell, både jag och loket var visst lika måna om att slippa ifrån varandra snarast möjligt..?

Knatade iväg och köpte mig en Subway-macka, inte riktigt LCHF-kost, men det fick duga denna korta rast trots det, man skall ju trots allt inte vara för strikt i sitt seende!

Till hemresan vankades det sedan Rc3, en modern skapelse signerad 1970 och en inte helt imponerad lokförare äntrade sitt lok, för att komma till hemresans första insikt, att det är bra lokvärme i en Rc3, puh!

Lite vädring på det och snart blev det lite mer mänsklig temperatur i förarhytten, så att man kunde bekanta sig en aning med alla grepp och finurligheter. Körde igenom den lilla proceduren med bland annat test av förarövervakning och dylikt och gjorde mig hemmastadd inför avgång.

Passade även på att knäppa av några detaljbilder i loket, för att dokumentera dess inte helt uppdaterade förarmiljö, mest som tidsfördriv men även för att kunna titta tillbaka på, den dagen vi inte längre kör Rc3..!

Reservströmbrytare på förarpanelen i en Rc3

Pratade en liten stund med ombordpersonalen, informerade om att jag saknade central dörrföregling från loket, men kunde konstatera att avgångssignalen fungerade som den skulle åtminstone. Fick min föraruppgift och kunde stämma av detta med min egna uträkning utan besvär

Rullade iväg från Göteborg utan besvär, en aning seg i pådraget var väl denna Rc3 likt alla de andra, men den kändes väldigt trivsam ändå, trots sin ålder! Kunde tämligen omgående konstatera att denna lilla maskin och jag kom betydligt bättre överens än vad morgonens lok gjorde!

Resterande delar av färden var väl mer en njutningsfull upplevelse, med en väl avstämd D3 som gjorde sitt till för snygga och effektiva inbromsningar och ett gott humör tillsammans med min Subway-macka och senare en mugg kaffe, allt medan solen sjönk lägre på himlen.

Hela resterande delar av färden flöt dessutom på prickfritt enligt körplanen, och inte en förseningsminut finns att rapportera, trots inplanerade tågmöten dessutom! Framme i Karlstad prick på tiden, varpå det blev rundgång, undanväxling och avställning i godan ro, åter på spår 6 som min morgon även började på!

I morgon väntar ännu ett besök i den kungliga hufvudstaden, och återigen skall jag enligt planen sitta lokvakt på Stockholm C i dryga timmen, så vi får väl se vad jag och min kamera kan åstadkomma denna gång..!

Ska det göras…

…så ska det göras ordentligt, ja det verkar ha varit mottot i Hagalunds-depån igår eftermiddag, där man inte bara ordnade kontaktledningsfel på en plats, utan på två, i varsin ände bangården. Inte helt optimalt kort sagt.

Först tänkte jag att det är lugnt, det drabbar inte mig och mina tåg för dagen, jag skall ju först vända tåg i Karlberg, för att sedan ta över ett tåg från Mora, utan någon som helst inblandning av Hagalund.

Tji fick jag. När klockan började närma sig avbytesdags så kikade jag till på spårinformationen och noterade att tåg 47 var ankommande på spår 5, vilket skapar en aning besvär för fortsatt färd mot Karlstad, eftersom spår 5 slutar i stoppbock, och det blir sådant eländigt gupp om man ska försöka fortsätta förbi den!

Ringde lite samtal och kunde konstatera att vårt tågsätt nu var stulet, det skulle återvända till Mora efter ankomst till Stockholm, nytt tågsätt för vår del hade man inte riktigt börjat titta på, än…

Ungefär här kunde man väl konstatera att rättidigheten på vårt tåg skulle bli en aning lidande, kort sagt. Några turer senare hade man i vart fall beslutat att vi skulle ta emot ett tåg från Hallsberg, utan servering och med tre vagnar istället för fem och göra rundgång på detta på Stockholm C för att alls kunna komma iväg mot Karlstad.

Lilla problemet med detta var dock att detta tågets ankomsttid var 19.35, vår avgångstid 19.25, och en rundgång tar väl åtminstone 15 minuter om allt flyter. Och, som misstänkt kom vi iväg från Stockholm C ordentligt försenade, 33 minuter efter tidtabell för den som är nogräknad.

Nåväl, tre vagnar och med en Rc3 som dragare så rullade vi till slut mot Karlstad, och denna kombination tillåter även att man kör in en del tid längs vägen så länge det inte är något i vägen framför!

Efter en i stort sett händelselös fortsatt resa, komplett med några inbromsningar som rakt igenom osade självförtroende så kom vi till Karlstad 21 minuter efter tidtabell, långt ifrån min plan!

Även idag gör vi ett nytt försök med dessa tåg, förutsätter att tåg 634 är rättidigt som det brukar vara, och idag så körs i vart fall inte det tåg som brukar störa tåg 647 om kvällarna, kan det äntligen vara dags för rättidighet även för mig!?

Den vilda jakten på tiden

Ibland händer det faktiskt att jag får anstränga mig en aning mer för att förtjäna min lön, än vad jag ska behöva göra så att säga. Igår var en sådan dag. Men trots en inte fullt så lovande start så blev det ingen övertidsblankett igår heller, inte en endaste sådan har det blivit under november, tro det eller ej. Katastrof för decemberlönen..!

Gårdagen då, bestod av att köra Karlstad – Stockholm – Hagalund – Stockholm – Arvika för att övernatta efter att ha fyllt buken ordentligt vid kvällsbuffén på hotellet. Den inledande biten Karlstad – Hagalund flöt på alldeles ypperligt. Till Stockholm blev det 5 minuter tidig ankomst, inget besök vid serviceplattformarna på Norra Bantorget gav en 25 minuter tidig ankomst till Hagalund, färden genom toatömningen var även den kvickt avklarad, men sedan blev det visst fel. Jag skulle lämna mitt tåg på spår 22, söder om ett annat tåg, som av en händelse råkade befinna sig bakom mig i toatömningen. Därför blev jag då ståendes i en 20 minuter extra eller så i väntan på att tågen skulle hamna i rätt ordning inför eftermiddagen, en aning segt kan man väl säga…

HagalundsväntanMen, trots all väntan var jag ändå klar mer än väl i tid för min rast, eller 1/4-tid som det strikt sett är på den turen. Avnjöt min matlåda och min iPad i godan ro på vår överliggning i Hagalund, fantasifullt benämnt Lunden eller Chateau Lunden vid Facebook-inloggningar.

När tiden var inne för att ta tag i Arvika-resan så slog jag i vanlig god ordning en pling till den lokala platskontrollen för att höra vart mitt tågsätt fanns, med ett mycket bra spår till svar, ett till Lunden väldigt närbeläget spår 11 och därmed en hanterbar promenad i gråvädret!

Men vad gjorde det i slutändan, när jag vandrat fram till mitt tågsätt så visade det sig att en vagn hade felaktiga hjulmått för att få gå in i Norge, vilket gjorde att man var tvungen till att byta ut den med väldigt kort varsel. Inte helt optimalt i syfte att avgå i tid från depån, eftersom jag har dryga 15 minuter på mig att göra mina kontroller innan det är avgångstid, och ett vagnbyte tar lite mer tid än så, innan jag ens kan börja.

Efter några om, men, hit och dit så kunde jag till slut lämna Hagalund 27 minuter senare än planerat, med endast 15 minuter återstående till avgångstid från Stockholm C, vilket kanske funkar med en himla massa tur och inget besök på serviceplattformarna vid Norra Bantorget. Tur hade vi förvisso, men Norra Bantorget behövde vi trots allt besöka!

Dessbättre var såväl catering som ombordpersonal inställda på rekordsnabbt uppehåll vid Norra Bantorget, och efter endast 7 minuter var hela restaurangvagnen (R4 för er litteranördar..) lastad om än inte helt klar för öppning. Detta öppnade för att vi kunde landa på Stockholm C och spår 12 endast 4 minuter efter vår ursprungliga avgångstid.

Väntan på Stockholm C, spår 12

Fast vad hjälper det när man trots allt missat sin avgångstid, istället fick vi vackert stå och se på när tåg efter tåg avgick i sin rätta tid innan det fanns en glugg åt oss, där vi kunde lämna Stockholm C 18 minuter efter tidtabell. Detta är lite vad man kan kalla en motig inledning av en tämligen lång färd västerut.

Istället för att bittert gräva ner sig och muttrandes rulla vidare i sitt sena läge så lät jag istället hornen växa ut i pannan och tog till mig en lite mer effektiv och en aning mindre bekväm körstil för att se vad som kunde göras åt förseningen. Bekymret för turen i fråga var dock det faktum att regionaltåg med fler stopp låg strax framför vårt Intercity-tåg med få uppehåll, inte helt optimalt.

Det fick bli att agera svans till först ett tåg mot Norrköping innan nästa projekt, att jaga ikapp Hallsbergståget för att se om det fanns någon chans för förbigång, eller omkörning om man så vill kalla det. Tack vare lite kreativa lösningar från en imponerande tågklarerarelev på DLC Stockholm så kunde vi inta position för paralellkörning mellan Flen och Katrineholm för att med en smått fantomliknande, racinginspirerad sen inbromsning till uppehållet i Katrineholm glida förbi och därmed ha fritt framför inför resterande färd.

Den smått brutala körstilen lönade sig dock alltjämt, och tillsammans med utmärkt tågföring från DLC Stockholm bättrade sig tiderna alltjämt, från 18 minuter sen i Stockholm till 14 minuter sen i Södertälje, 10 minuter sent i Katrineholm, 5 minuter sent från Hallsberg till att vara i rätt tid från Degerfors och framöver. Man kan lugnt säga att det kändes extra skönt att lämna över tåget till kollegan i Kil, där vi ankom 3 minuter tidigt. Från att vara nästan 20 minuter sen till att istället vara före tidtabell, det händer alltför sällan!

Hur många som blev blåslagna inne i tåget, och antalet kaffemuggar som möjligen kan ha välts, det förtäljer inte historien, och om någon läsare råkade varit med ombord så får jag väl kosta på en ursäkt för en inte helt bekväm resa och utlova bättring tills nästa gång!

Idag gick det lite lugnare till på färden mellan Arvika och Karlstad, i rätt tid utan ansträngning, så som vi gillar det!

Alla dessa dagar

Är ju även titeln på en viss blogg skriven av en viss utrikesminister, men det var inte riktigt den jag syftade på här. Näe, närmast tänkte väl jag på de föregående 6 arbetspassen som samtliga varit riktade som t&r Karlstad – Göteborg som då nu är avklarade. Man kan inte säga annat än att det flutit på riktigt fint dessa dagar, som värst varit 5 minuter efter körplan till Göteborg och inga andra katastrofer att rapportera om för egen del.

En kollega hade dock inte fullt lika mycket tur, utan råkade värre ut i lördags eftermiddag när arbetspasset var så gott som över. I kväll när vi passerade förbi platsen var det ljus tända där, och även om jag förstår varför, är det inte önskvärt från oss som har järnvägen som arbetsplats.

I morgon väntar första vändan till Stockholm sedan den 4 november, så en får se om man fortfarande hittar dit..! Därefter tar vi en dag ledigt, en mycket efterlängtad dag efter denna långa jobbhelg som kryddats med en dos förkylning.

Till slutet av veckan väntar övernattning i Arvika, innan vi tar ledig helg där en sväng till julmarknaden på Skutboudden är inplanerad, komplett med poolbil från Sunfleet.

Det var allt jag mäktade med för i kväll, snart blir det dejt med täcke och kudde igen..!

© 2014 ewenson.se

Tema av Anders NorenUpp ↑