ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: pendeltåg (Sida 1 av 5)

Tiden går!

Idag är det hela ett år sedan jag gjorde min sista tur med Östgötatrafikens pendeltåg, närmare bestämt ett år och en timme sedan om man vill vara exakt! Jag hade nämligen den tidiga morgonturen benämnd 7011 med turstart 04.12 och turslut 09.42 som inleddes med klargöring av det egna tågsättet samt körning av tjänstetåg Linköping – Tranås. Därefter följde ett varv Tranås – Norrköping – Tranås innan man körde upp till Linköping och fick avbyte där igen.

Östgötatrafiken X14 3239 i Tranås

Bilden ovan är tagen inför avgången 8.45 från Tranås och därmed mitt sista pendeltåg, en mycket efterlängtad avgång dessutom! Jag var aldrig nämnvärt förtjust i pendelkörningen, alldeles för monotont för min smak, allra helst de värsta turerna som bestod av körning mellan Mjölby – [Mantorp] – [Vikingstad] – [Linköping] – [Linghem] – [Kimstad] – Norrköping, fyra varv eller så tror jag de mest eländiga turerna bestod av, burr!

Visst var pendelåkningen i stort tämligen problemfri, fordon fungerade, punktligheten oftast utmärkt på mellan 97-99% i rätt tid samt förhållandevis lite “meck” utöver körningen såsom klargöring/avställning/växling och liknande, men så brutalt tråkig. Visst kunde man fördriva tiden en aning med hjälp av musik i öronen, men inte hjälper det alltid.

För min del trivs jag oändligt mycket bättre med den typ av körning jag har nu, man åker från A till B, har rast/kvartstid där en stund eller fem och åker sedan tillbaka från B till A och avslutar för dagen, alternativt till C och övernattar varpå man återvänder till A på morgonen istället.

Så även om jag kanske blir en aning småless på att åka regionaltåg Karlstad – Göteborg 6 turer i rad, är det inte på långa vägar lika eländigt som ens en endaste tur pendeltåg!

I morgon är det i sin tur ett år sedan jag gjorde min sista dag på åkstationen i Linköping inför flytten till Karlstad, den morgonen började 03.48 och turen bestod av att köra tåg 218 Linköping – Stockholm och därefter återvända med tåg 525, Stockholm – Linköping, en värdig avslutning.

Nästa tisdag, den 22 november är det då även ett år sedan jag officiellt började på åkstationen i Karlstad, även om min första tur på den nya åkstationen var först den 15 december, efter några veckor med linjekännedomsåkning, fordonsutbildning och allmän förberedelse.

Att tiden kan gå så fort egentligen!?

När kommer det första dödsfallet..?

Rubrikerna känns igen alltför väl, “Arga pendlare flydde på bron” och “Pendeltåg fast på Årstabron“, denna gången alltså SL och dess resenärer som hamnar i en klart oönskad situation sittandes på ett trasigt tåg, drabbat av ospecificerat “bromsfel” som uppenbarligen inte heller gick att få ordning på direkt på plats.

Det naturliga när man får ett fordonsrelaterat fel är givetvis att felsöka, de allra flesta fel som inträffar i drift går att återställa och få ordning på, åtminstone så att man kan ta sig till närmaste plattform. Under mina drygt 3 år som lokförare, inklusive tiden som elev har det hittills endast inträffat vid ett tillfälle att tåget inte kunde ta sig vidare utan assistans av verkstadspersonal, med just bromsfel som inträffade i djupaste vinterväder.

Enligt uppgift inträffade stoppet vid 8.40-tiden, strax efter 9.00 hade man beslutat om att evakuera tåget, en rimlig tid för att ge felsökningen en chans utan att dra ut på det hela alltför länge, något man inte gärna gör i situationer som dessa där väldigt många människor trängs på förhållandevis liten yta.

Dessvärre verkar dock vissa individer inte kunna invänta en evakuering av tåget i ordnade former, med avspärrad trafik på närmast intilliggande spår exempelvis, utan dessa har istället tagit saken i egna händer och nödöppnat dörrar för att ta sig vidare på eget bevåg.

Detta är ett oerhört farligt händelseförlopp, dels för att det tar bort fokus och tid från att ordna med en säker evakuering av tåget, men främst för att risken för personskador och i värsta fall, dödsfall är oerhört stor när trafiken fortsatt pågår på spåren intill. Största tillåtna hastighet vid den aktuella platsen är t.ex. 120 km/h med nedsättning till 100 km/h följt av 80 km/h på andra sidan Årstabron i riktning mot Stockholm C.

Även om den/de första personerna som spontanevakuerar må se sig själv som försiktiga med uppsikt i båda riktningar innan de korsar eventuell farlig punkt, så finns det alltid andra personer som följer, som inte tar samma tillförsikt, uppmuntrade av andras till synes problemfria vandring från platsen, och det är då olyckor inträffar.

Givetvis skall en evakuering i ett såpass utsatt läge påbörjas omgående, men det kan trots allt inte ske omedelbart om det skall ske under ordnade former. Dels skall dessa resenärer kunna ta sig bort från platsen, helst med hjälp av ett nytt, ersättande tågsätt om inte evakueringen kan ske i direkt närhet till plattform. Att få fram ett nytt tågsätt är dessutom inget du gör i en handvändning, du kan knappast be efterföljande tåg tömma sina resenärer på plattformen, för att få plats med de som skall evakueras, och det finns begränsad plats ombord hur man än vrider och vänder på situationen.

Att omedelbart stoppa trafiken annat än om absolut nödvändigt är inte heller särskilt lämpligt, vid den tiden är många tusentals människor på väg in mot Stockholm C med såväl fjärr-, regional- som pendeltåg och ett omedelbart stopp kommer att drabba långt fler än de som sitter på det ursprungligt drabbade tåget. Även om en halvtimma i sammanhanget må vara en lång stund för de ombord, som även de har tider att passa, är ändå ett mindre illa alternativ eftersom det ger åtminstone en chans att utarbeta en plan B för övrig trafik omkring problemet.

Standardfrågan i det här läget brukar vara, “Men om det brinner ombord då, skall man vänta då också!?”, och givetvis nej, men då talar vi om en helt annan variant av evakuering, och vid ett sådant tillfälle handlar det om helt andra prioriteringar.

Vid en planerad evakuering tar man alla nödvändiga steg för att undvika personskador och för att underlätta överflyttningen till ny transport på enklaste möjliga vis.

Är det istället frågan om en akut evakuering där det föreligger mycket stor fara för personskador och/eller dödsfall kommer givetvis trafiken att stoppas omedelbart, dessutom kommer vikt läggas på att på kortast möjliga tid utrymma tåget även om det kan medföra i sammanhanget lättare personskador  som stukade/brutna ben och liknande, då detta är ett mindre illa alternativ. Men det borde i stort sett vem som helst kunna hålla med i, att det vore onödigt att riskera lättare personskador som alternativ för att vänta en halvtimme extra för en mer ordnad evakuering?

Dessbättre gick det även den här gången bra, sannolikt tack vare att personalen var med på noterna och kunde få trafiken akut stoppad på intilliggande spår, innan en olycka inträffade. Men att inga personer skadades eller omkom eller skadades vid spontanevakueringen får inte ses som annat än tur, och man kan inte förlita sig på tur i tid och evighet, förr eller senare tar den slut.

Det märks ändå en mycket oroväckande trend i allt mindre tålamod ombord, till stor del orsakat av en orimligt stor mängd strul och besvär vid liknande situationer absolut, men lika fullt oroväckande. När människor slutar respektera att omvärlden är farlig om den hanteras på fel sätt så riskerar vi att få oerhört svåra konsekvenser, nästa gång kan oturen vara framme och ett flertal personer blir påkörda, skadade, i värsta fall dödade, allt i stressens namn.

Tid och information om vad som pågår, vad som komma skall och vad som görs åt situationen är av oerhörd vikt vid sådana här händelser, det är lätt att låta tiden rymma under tiden man felsöker, något man verkligen inte har råd med egentligen. I många fall är det bättre att på ett tidigt stadium erkänna nederlag och fokusera på den mer akuta situationen med många människor, stressade och hårt prövade, i ett litet utrymme, och att ordna alternativ transport samt informera om allt som händer.

Allt detta är lättare sagt än gjort, men om trenden fortsätter så kommer risken öka för att nästa omgång tidningsrubriker är betydligt mörkare och än mer oönskade!

Tåg är oerhört säkra för de resande ombord, men järnvägen som miljö är istället en oerhört farlig och förrädisk plats om den inte respekteras.

En sagolik kväll!

Ja, alltså inte sagolik som i prinsar och prinsessor och sådant tjafs, utan mer åt hållet “det var då faen va de ska vara halt!”…

Gårdagskvällen den bjöd alltså på en portion av den ökända lövhalkan, eller spårhalkan, vilket man nu vill. Omväxlande blåsigt i kombination med sporadiskt duggregn gjorde det lite mer spännande än vanligt att vara på jobbet. Allra helst eftersom förhållandena ändrades så himlans fort, i klassiskt spårhalkestil d.v.s.

I Linghem var det ett mindre äventyr att stanna ungefär i höjd med plattform, i Norrköping var hastigheten in mot plattform någonstans i sakta gångfart, för en snigel…

Att sedan komma upp från Norrköping, det var riktigt spännande, allra helst när signalerna inte visar som jag hade önskat. Klen tröst var att godståget på ordinarie spår hade det ännu jobbigare, och med en rent löjligt låg hastighet. Totalt tappade vi dryga 10 minuter från Norrköping till Kimstad, en sträcka som normalt sett tar 10 minuter tog alltså drygt 20 att avlägga.

Självfallet väntade jag mig en tokhal ankomst till Linghem även söderut, för att inse att nu var det minsann absolut tvärtorrt på spåren, och bromsarna tog hur bra som helst. Man blir aldrig klok på det där vädret…

Men men, en sak är nu klar, jag har kört min sista kvällstur med pendeln nu, endast två pendelturer återstår, ett stycke bonuspendel innan överliggning i Gävle nästa vecka, och en ruggigt tidig morgonpendel veckan efter det. Slutet är nära!

Och nu är det helg, lång underbart ledig helg, med barnvakter på plats, yey!

Två veckor kvar

Idag är det tisdag, dessutom är det den andra november, vilket innebär att det är nu två veckor kvar att jobba i Linköping.

Känns lite underligt det gör det, fortfarande smått orealistiskt även om det sakta men säkert börjar sjunka in i medvetandet att jag snart kört klart i Östergötland.

Till kvällen bjuds det på pendeltågskörning fram tills klockan blir natt, en del jag inte kommer att sakna. Detta är min fjärde sista pendeltur, imorgon har vi tredje sista. Den allra sista den har vi näst sista dagen, och hade det inte varit så att jag skulle upp så attans tidigt dagen efter hade det varit något att fira.

Som de flesta omkring mig vet är jag inte nämnvärt förtjust i att köra pendeltåg, det är inte alls min typ av körning, man kommer ingenstans, man upprepar sig likt en papegoja i högtalaren och tågen, om än driftsäkra utan dess like, är bullriga och eländiga.

Det jag kommer att sakna riktigt ordentligt, bortsett från mina kära kollegor då givetvis, är körningen på Malmö, även om man inte förstår vad de säger när nere i botten av vårt land så är det en alldeles lagom sträcka, 2 tim 45 minuter, med mina kära X2000-tåg, dessutom är Malmö en ganska mysig stad, tro det eller ej. Extra synd är det att jag missar invigningen av citytunneln där nere, som står klar i december, det hade varit skoj att vara med och köra där, samt in i nya hallen på Malmö C med för den delen. Men man får väl ta en tur med privatresekortet så småningom helt enkelt!

I och med den stundande sista dagen börjar det även bli dags att tömma ut skåp och sådant roligt, ta hem vissa bra och ha saker som kommer till användning i Karlstad också, samt att få kasta en hel hög gamla papper som bara ligger och skräpar. Märkligt så fullt av skräp det där lilla skåpet blivit!

Näe, kanske dags att göra något annat en stund, det är om inte annat lite sorgligt att tänka på och skriva om detta, det är ju trots allt ett delvis avslut på en stor del av mitt liv!

Sovmorgon!

I morgon ska det få bli sovmorgon, faktiskt! Det har jag gjort mig väldigt förtjänt av, vet inte hur många dagar på rad som den förbannade väckarklockan väckt mig alldeles för tidigt från min skönhetssömn, och tro mig, den behövs verkligen!

Nu väntar dock två sena kvällar med pendeltåg, vilket innebär att väckarklockseländet inte kommer vara igång i morgon bitti, äntligen!

Och på tal om väckarklockor, så verkar ju iPhone-ägare blivit lite lurade i morse, när uppdaterade lurar med iOS4 inte ringde som de skulle, någon form av bugg i samband med skiftet till normaltid. Detta drabbade dock endast de som hade ett återkommande larm inställt, det har inte jag, mina väckningstider skiftar normalt från dag till dag, dessutom har jag alltid två larm när jag skall upp tidigt på morgonen, hängslen och livrem i god ordning!

I övrigt inget spännande att rapportera från dagen, tågen i rätt tid eller tidiga, inga fel heller, det bara gick som tåget!

Stirrtävling med tre får…

Och här kommer alltså ett inlägg som klassar in bland de konstigast rubriksatta någonsin, men ja, denna spännande dag på svenska järnvägen bjöd alltså på just detta.

Satt där i godan ro på väg med mitt pendeltåg mot Norrköping, lugnt och skönt i solskenet. Strax innan Norsholm ringde driftledningscentralen och varnade för får i spåret, ett hade tydligen blivit påkört redan och fler fanns där, lägre hastighet alltså!

Kommer runt kurvan i lagom makligt tempo för att kunna stanna på siktsträckan, och jovisst, där låg ett påkört får mellan spåren, och mitt i mitt spår står det tre st andra och stirrar fånigt på mig. Tutar till lite lätt, ingen reaktion, stannar till en 5-10 meter från dom och tutar igen, det rycker bara lite öronen på dom, och kvar står dom och stirrar.

Och vad tusan gör man då? Kände mig ju inte direkt sugen på att fortsätta köra, kan bara inte köra på djur medvetet, eller något för den delen. Tuta hjälpte inte det minsta (snarare blev blickarna än mer korkade..), och suget att hoppa ner i makadam och elände och jaga bort dom kändes inte så stort.

Här följde alltså drygt 10 minuter stirrande, smårullande, tutande i försök att få dessa envisa får att flytta på sig, och till slut, med tågvärden mer eller mindre hängandes ut genom hyttdörren schasandes så lyckades dom ta sig nerför banvallen och åtminstonde tillräckligt ur vägen för att vi skulle kunna passera.

Det måste ha sett något så otroligt roligt ut, tre får stoppar stort tåg bara med ren och skär envishet, jag hoppas ingen var där med en kamera…

På vägen tillbaka sen så var Trafikverkets personal på plats tillsammans med polisen för att ta hand om de lösa djuren, och framförallt det skadade djuret, och sista varvet innan Nyköpingsåkandet tog över var allt frid och fröjd igen.

Allt som allt en smått udda förmiddag i Kimstad-trakterna, med en smått bisarr eftersmak!

Ett positiv besked!

Igår var då dagen D, dagen då alla skulle lämnat in intresseanmälan för övergång till DB Regio och till pendeltågstrafiken här i Östergötland, med start i december 2010. Senaste veckorna har det väl varit lite smått oroligt och fundersamt från min sida då det bra länge endast var en person som tackat ja, i motvikt mot en himlans massa som tackat nej.

Men, till slut var det tillräckligt många som tackat ja för en övergång för att jag skulle kunna fortsätta jobba på SJ, oavsett hur det går med min ansökan till Karlstad, och det känns riktigt skönt, risken att hamna i ett trafiksystem jag starkt ogillar att jobba med är nu ganska liten!

Nu ska vi bara fundera klart över Karlstad istället, den 13 september väntar intervju på plats där, och 13 är ju ett turnummer..?

Uppdatering på jobbfronten

Se där, förkylningen verkar sakta men säkert lämna min stackars kropp, så välkommet!

Helgen har vi dessutom njutit av riktigt ordentligt, ledighet är fortfarande lika underbart som jag minns det!

För att göra en lättare sammanfattning om hur läget är på jobbfronten då, vi kan väl börja med att nämna att DB nu har haft sitt infomöte här angående övertagandet av pendeltågstrafiken, jag var ej med men har hört lite smått och läst några anteckningar från det. Verkar lite lovande för min del, alltså att äldre förare skulle kunna tänka sig att söka över, annars inget direkt superintressant.

Dessbättre har detta inneburit att fler verkar ha svarat “Ja” på den intresseanmälan vi har fått ut, senast jag kollade handlade det tydligen om en 7-8 personer. Just nu vet jag inte riktigt hur många “Ja-sägare” jag behöver ha för att kunna sitta säkert, troligen ett 10-tal åtminstonde, under förutsättningen att samtliga dessa ligger före mig i listan.

I slutet på veckan kom det till slut ett livstecken från Karlstads-fronten, i torsdags blev jag uppringd från våran HR-avdelning där de ställde några snabba frågor, och undrade om jag var intresserad av att komma på en intervju-dag i Karlstad. Detta innebär att jag tagit mig igenom åtminstonde första nålsögat vad gäller ansökningen om lokförarjobb i Karlstad, och att jag den 13 september skall på liten resa åt nordväst för att se vad som väntar!

Torsdagen var en bra dag i övrigt också, körde väl fungerande tåg, i rätt tid hela dagen, väl åter i Linköping väntade det en ny jobbväska och ny tjänstemobil på mig. Har ju tackat ja till att delta i ett test för nya mobiler till förarkåren på SJ och därför kommer jag nu att åka omkring med en HTC Desire som jobbnalle!

I övrigt kommer jag inte på mycket mer att skriva just nu, så det får även bli avslutningen, kanske kanske kan jag behaga att uppdatera här oftare nu när jag känner mig lite piggare igen!

Alternativen…

Som jag säkerligen skrivit om tidigare här på bloggen så står det inför lite förändringar i jobbet till vintern, den 12-13 december där någonstans övertas Östgötapendeltrafiken av DB Regio från SJ, detta innebär att ett visst antal förare skall följa med över, frivilligt eller ej, och detta har vi fått ut intresseanmälan om sedan tidigare. Det närmar sig nu sista svarsdatum för detta, närmare bestämt 31/8 och hittils verkar det rätt grymt, ett 50-tal har svarat, 1 har tackat JA till att gå över till DB Regio, och ett 40-tal har fortfarande inte lämnat svar alls, dock väntar troligen dessa på det informationsmöte som skall hållas den 25/8, och sen får vi se.

Detta innebär ju dock för en annan, som ligger lite långt bak i listan att risken att bli utLASad, tvångserbjuden mer eller mindre övergång till DB Regio, alternativen är att byta åkstation eller helt enkelt tacka NEJ rent av och bli uppsagt av arbetsbrist.

Som de flesta säkert redan är tämligen medvetna om är mitt intresse av att köra pendeltåg på heltid, oavsett operatör, tämligen mikroskopiskt. Alltså blir alternativen att försöka chansa på att få vara kvar på SJ i Linköping, eller att byta åkstation, helst undvika att behöva söka helt nytt jobb då.

Preliminärt finns det tydligen förarbehov i Karlstad, Sundsvall, Östersund och Malmö, där den sista inte direkt är aktuell, lite åt fel håll känner jag. Dock har jag skrivit och skickat in ansökan för Karlstad, och har meddelat intresse av såväl Sundsvall samt Östersund i andra och tredje hand. Nu återstår det alltså bara att vänta och se vad resultatet blir, men det känns allt mindre troligt att lilla familjen Ewenson/Vaala kommer att bli kvar i Östergötland särskillt länge till, frågan är bara, vart ska vi!?

Jag hoppas starkt på Karlstad dock, närmare hem (som är och förblir Dalarna), bättre natur, vatten, lägre bostadspriser och lite sisådär. Känner en viss nivå av ivrighet rent av!

Så, i väntan på besked så får jag återkomma om detta…

Helgen är här!

Kaspian finurligDå är äntligen helgen här, min lediga helg, så underbart skönt det ska bli att vara ledig flera dagar sammanhängande! Det nästan bästa är väl dessutom att jag faktiskt har jobbat idag också, i hela 36 minuter! Det är en lagom lång arbetsdag tycker jag..!

Nu sitter jag och väntar på att DHL ska ringa och vi kan bestämma tid för leverans av telefonen jag väntar på, en evig väntan! Dessutom väntar jag även på samtal från en potentiell köpare av den gamla förstärkaren, ganska starkt intresse trots allt från Blockets besökare!

Dessutom borde vi åka iväg och storhandla lite idag, eller hur det nu blir. Vi provade ju att samla kvitton och allt från dels en icke-storhandlingsmånad, och en storhandlingsmånad, där den senare faktiskt blev dyrare, på något udda sätt..?

Men men, handla kan vi göra i varje fall, det blir nog bra, hitta något gott att äta till kvällen!

Idag är ju läge att fira lite också, klarade ju igår av sista rena pendelturen på bra många veckor, nästa vecka inleder vi med att åka lite linjekännedom Linköping – Malmö Syd, följt av en heldag på Gävle, som följs av en överliggning Gävle, och veckan avslutas till helgen med en dagsväng på Gävle igen. Efter detta och därmed även efter påsken väntar tre veckor i Göteborg för X2-utbildning, woho, äntligen!!

SJ X2000

Detta innebär också att det snart är dags att boka tågbiljetter för det äventyret också, tur att man inte behöver betala dessa själv, det räcker mer än väl att finansiera överlevnaden matmässigt i Göteborg faktiskt, kontot ekar obehagligt tomt efter räkningarna blev betalda igår, inte bra!

Men, om man skulle ta och fixa frukost då kanske..? Det blir nog bra!

Sida 1 av 5

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén