ewenson.se

Lokförare, pappa, fotonörd och allmänt vilsen

Etikett: norge

I gränslandet

Som vissa kanske uppmärksammat så har BMW haft en kampanj under september/oktober, där de skänker 100 kr per provkörning till Barncancerfonden. Detta har jag uppmärksammat även jag via radioreklam och andra bloggare, men ändå tog det bra lång tid, ända in på upploppet innan jag faktiskt tog tag i saken och begav mig till närmaste BMW-handlare, stadens Autowåx Bil AB!

Eftersom jag är av åsikten att ska man provköra, så skall man göra det ordentligt, så ordnades det så att jag kunde låna mig en BMW 116i över natten, närmare bestämt från kl 13 igår tills de öppnade i morse. Så, jag och Nathalie begav oss dit i min egna kära BMW 523i av något äldre årsmodell och hämtade ut våran diskreta lilla bil för eftermiddagen.

Först ut blev det stopp på närmaste bensinmack för att fylla på tanken och inhandla kaffe, innan färden gick ut på Rv62 norrut från stan. Från början var tanken mer att runda Fryken-sjöarna men istället blev det att sätta av mot Värmlands nordligaste punkt, eller åtminstone så nära man kan komma utan att lämna bilen då.

BMW 116i vid Råda rastplats

På vägen norrut gjorde vi en kort paus på Råda rastplats för att tömma blåsan så smått och även passa på att ta några kort under en kort paus i allt regnande. Tyvärr så kan man väl inte säga att vädret gjorde sitt bästa för att imponera under dagen, även om det trots allt var i stort sett uppehåll om än genomgrått norrut från denna paus.

BMW 116i vid Råda rastplats

Utöver detta blev det även en kort paus i metropolen Likenäs för att inhandla en varsin macka innan vi gjorde sista rycket mot norska gränsen. Tack och lov hann vi faktiskt komma ända fram dit just innan mörkret inföll, även om det var i allra högsta grad på gränsen..!

Svensk-norska gränsen

Vi parkerade på den svenska sidan och tog oss en kort promenad över till Norge, eller ja, jag promenerade och Nathalie studsade väl mest runt. Efter att ha kämpat en stund med den fantastiska datauppkopplingen som existerade där uppe i norr så kunde vi till slut göra varsin incheckning på Facebook (livsviktigt..!) och påbörja färden hemåt igen.

BMW 116i vid norska gränsen

Det som är så svårt att se på en karta är hur ruskigt stora avstånden väl blir när man kommer ut i obygden som så. För resan söderut tycktes aldrig vilja ta slut, till stor del tack vare evigt mörker, regnande och en hunger som gjorde sig påmind!

Mat blev det på typisk vägkrog, Värmlandsporten för att vara exakt. Men som vanligt när vägarna frestat på hungern var det ändå en delikat måltid bestående utav en varsin fläskschnitzel med stekt potatis och kryddsmör.

Efter ännu en ordentligt lång stund i bilen kunde vi till slut parkera hemma i garaget strax innan 21 på kvällen, trötta men nöjda efter dagens utflykt till grannlandet. Totalt klarade vi av över 45 mils körning under dagen.

Bilen då..?
Det är väl alltid svårt att klaga på en BMW? Så även nu! För även om jag själv hade föredragit skinnstolar istället för tyg så var det en riktigt trevlig liten upplevelse i övrigt. Visst kändes den näst minsta motorn á 136 hk som lite snål inför provkörningen, men sett i förhållande kg/hk så är den i klass med den motor som sitter i min bil. Därmed var den helt klart piggare än vad jag väntat mig!

BMW 116i

Bilen vi lånade hade vanlig, hederlig manuell växellåda med 6 växlar framåt och den smått obligatoriska 1 bakåt. Personligen föredrar jag tveklöst automat varje dag i veckan, men det var inga större bekymmer alls att komma överens under provkörningen.

Tankade och nollställde när vi åkte från Karlstad och när jag lämnade bilen åter idag hade vi noterat en medelförbrukning på 5.3 l/100 km vilket väl är helt klart okej, allra helst med tanke på de dubbade vinterdäcken som var monterade! Oavsett vilket är den tveklöst snålare än min egna bil, som gjort 7.3 l/100 km som bäst och som snittat på 8.5 l/100 km totalt sett sedan jag köpte den…

Det är svårt att inte bli lockad av den, allra helst i BMW Wrapped-varianten som vår lånebil så fint var dekorerad med reklam för. Från 2995 kr/månad utan enorma förpliktelser. Kanske inte det mest ekonomiska sätt att äga bil på, men vilket bilägande är ekonomiskt..?

Nåja, det var en mycket intressant och underhållande provkörning och tillhörande roadtrip som dessutom var en utav nära 16 000 (i skrivande stund) provkörningar som var och en genererat 100 kr till Barncancerfonden! Utöver de 100 kr som BMW i sig skänker så gick jag nyss även in själv och matchade de med 100 kr från egen ficka, för ett klart bra syfte!

Donation Barncancerfonden

Så, om ni inte redan gjort det, passa på! Provkör en BMW för ett gott syfte, ni har någon dag till på er!

Slut på det roliga…

Söndag, 19 augusti 2012, avslutande dagen i vecka 33 och därmed även något mer, nämligen sista semesterdagen för 2012!

Fast egentligen var väl sista semesterdagen för 2012 redan i fredags, detta är bara min lediga helg, återkommande varannan vecka sådär. Hur man än ser det finns det dock en vardag som väntar i morgon, det är dags att dra på sig uniformen och återvända till jobbet!

Tur 231 T12

Det som väntar som första arbetsdagen efter semestern är en sväng till Stockholm med bonusvarv på Uppsala innan det vankas övernattning på Chateau Lunden. En sådär lagom lång tur som känns som den går i ett. Börjar med att ta över tåget som kommer från Oslo, kör det till Stockholm, tjänstetåg ut till Hagalund där det är rast, eller mer korrekt, kvartstid. Därefter kör man ner tjänstetåg med den Uppsala-pendel som sedan körs ett varv, innan man lämnar över den till avbytande förare och avnjuter lite rast igen. Dagen avslutas sedan med att köra ut ett tåg till Hagalund innan man får gå och lägga sig på rummet.

Detta är dessutom andra gången jag kommer tillbaka från semestern den här sommaren, jag har ju valt att prova något nytt denna sommaren, nämligen att dela upp min semester i två delar, vecka 26-27 och då nu vecka 32-33. En klart intressant variant som det inte är alltför omöjligt att jag provar på igen!

Nu väntar en lång höst som inleds med banarbeten i stort sett direkt. Avstängt i Degerfors för arbeten med bro, först endast några timmar dagtid för att följas av helt avstängt i en vecka eller så. Lagom när det är klart stängs det istället av mellan Karlstad och Kil för arbeten med nytt mötesspår.

Norska flaggan

Det blir även intressant att se om och när det kan tänkas dra igång utbildningar för att köra på Norge, intresseanmälan lämnades före sommaren och nu väntar vi bara på besked om hur många som får gå, vilka det blir och när det kan tänkas bli.

Först skall vi dock klara av kommande vecka, övernattning i Stockholm två ggr, en sväng på Götelaborg för första gången sedan i Juni och en dag med reservsittning, mjukstart helt enkelt!

En sväng förbi Norge

Dags för en av de där sporadiskt få uppdateringarna igen då, jag har tekniskt sett slut på semester nu, den tog officiellt slut igår, men eftersom man hade en aning flyt med semestervalet i år så låg det två lediga dagar som inledning på det nya arbetsåret, inte helt fel!

Som avslutning på semestern så har vi även fått oss barnvaktshjälp av mina föräldrar, vilket gjort att än mindre tid spenderats åt datorn, och än mer tid till att faktiskt, hör och häpna, göra saker och ting!

Vi har under dessa dagar passat på att åka båtbuss, jubileumstur med M/S Vestvåg, ätit gott på restaurang samt gårdagens lilla roadtrip! Allt detta går ju givetvis att göra även utan barnvakt, komplett med treåring och allt, men det är ruskigt skönt att ibland få lite egen tid.

Gårdagen då? Då var det som sagt dags för en lite roadtrip! Vi hade bokat oss en Volvo C30 från Sunfleet för den lilla turen, och det blev en vackert röd sådan med 2.0F-motor i, alldeles lagom för oss två med packning. Hade klurat ut några alternativ, två norrut och en västerut som vi in i det sista valde mellan, och det blev norrut, mot Sunne/Torsby och sedan vidare in i Norge och runt en sväng, tillbaka via Magnor, Norge, Arvika och åter ner till Karlstad.

Vår roadtrip i kartformat [Google Maps]

Första stoppet blev vid en rastplats med namnet Stamfrändemonumentet strax söder om Sunne, för lite frukostintag baserat på medhavda goda mackor och juice i små tetrapack. Tittade även en stund på golfarna som gick ut på den intilliggande golftbanan och förundrades en aning över deras hobby, det hade ju inte heller varit helt fel att ha en luftdriven tyfon just då..!

Vidare iväg norrut och mot det första tipset som inhämtats från vänner och kollegor, Tossebergsklätten och dess utsikt! Vägen upp dit var minst sagt intressant, smal och mycket slingrande upp för det branta berget, dock helt nyasfalterad åtminstone!

Utsikt från Tossebergsklätten

Utsikt från Tossebergsklätten

Väl uppe på toppen betalade jag även några kronor för att komma upp i utsiktstornet, som bjöd på utsikten ovan, klart läckert, synd bara att vädret inte var lite mer på vår sida! Efter ett litet besök på toaletten och skriverier i gästboken så var det dags att åka nerför berget igen, och fortsätta vidare på vår färd.

Vi styrde vidare norrut mot Torsby, för att sedan åka länsväg 239 mot Lekvattnet och vidare in i Norge. Riktigt mysiga trakter att åka omkring i måste man säga, lite väl avlägset för min smak även om min fru njöt i fulla drag. Särskilt mycket av gränsen märktes det i vart fall inte, plötsligt ändrades vägmarkeringar och skyltar från svenskt till norskt utseende, och så var man i vårt västra grannland!

Tanken var även att försöka hitta en lämplig badstrand för att ta årets premiärdopp, vilket kanske inte kändes jättelockande med tanke på utetemperaturer om 18-19 grader, men det var inget vi tänkte låta hindra oss. Att hitta en badstrand var dock en aning svårare, till slut svängde vi av den norska fylkeveien (?) och in på en grusväg, där vi till slut hittade en stenbelagd båtiläggningsplats som fick duga som badstrand.

Norska roddbåtar

Søre Øyersjøen heter sjön som bjöd oss på 2011 års första dopp, i all stillhet med naturen omkring oss, en klart läcker upplevelse att kunna njuta av det lugn som omgav oss, bortsett från någon enstaka bil som passerade då och då, endast marginellt inom synhåll.

Utsikten vid Søre Øyersjøen

Här passade vi även på att äta våran medhavda mat, en pastasallad med ost & skinka åt mig och en grekisk pastasallad åt Angelika, samt bara njuta av den friska luften innan vi fortsatte turen söderut.

Efter någon timmes vila placerade vi oss i bilen igen och gav oss iväg ut på vägarna, för att så småningom leta oss tillbaka till gränsen mot Sverige igen. Det blev inga fler stopp innan gränsen, men här passade vi på att stanna för att kika på ett fredsmonument som står precis på gränsen mellan Sverige och Norge.

Fredsmonument i Morokulien

Monumentet markerar att det vid 1914 rådit fred mellan länderna i 100 år och syns från såväl landsväg som järnväg, klart roande att kliva fram och tillbaka mellan länderna, åtminstone en liten stund. På platsen finns även en bro som går över gränsen, eller som skylten säger:

Fredens Bro

Fredens Bro

2009

Världens minsta bro mellan två länder.
Till minne av Ove Martinssons engagemang inom Fredsplatsens Vänner

Morokulien

Efter detta satte vi kurs hemåt, med endast ett fikastopp på OKQ8 i Arvika som paus, klart nöjda med dagen som passerat, många mil blev det på vår tur, 325 km stod slutresultatet på när bilen återlämnades på kvällen, och det var väl värt det!

Vår bil för dagen, Volvo C30 2.0F

Volvo C30 är även en väldigt trevlig bil att köra och åka i, alldeles lagom för två personer med lagom packning! Motorn 2.0F var väl kanske ingen superhöjdare direkt, den gjorde sitt jobb och gav en förbrukning på runt 0,8 l/milen på vår färd, dock okänt vilken blandning det var i tanken av E85/95-okt, men sannolikt till största delen E85.

Idag är vi dock betydligt slöare av oss, det görs inte många knop i det Ewensonska hemmet idag, men det känns helt okej ändå!

Dessa underbara bilar!

Blev att diskutera bilåkande lite smått med min tågvärd Karolina häromdagens, det visade sig att vi var båda likväl förtjusta i bilen som resform, som plats för avslappning, för prat och återhämtning. Till viss del skiljde det lite dock, hon föredrog att sitta brevid och jag gillar starkt min plats i förarsätet.

En stilla undran är över vad det är med bilen som gör den så bra till dessa syften, vad är det med en stilla biltur på okända vägar som lockar oss så? Är det känslan av att resa, vara på väg någonstans som lockar oss ut på vägarna även när vi inte har något mål. Det är ju alltid en speciell känsla att vara på väg någonstans, det där extra lilla pirret i magen när man väntar på sitt tåg eller flyg, förväntningarna som byggs upp.

Jag gillar som sagt det här med att köra bil väldigt mycket, jag trivs så väl med att glida fram på vackra landsvägar i kuperad och kurvig terräng, eller även på motorvägen med farthållaren ställd på lämplig hastighet med för den delen. Att se nya saker, känslan av att vara i rörelse, kanske rent av känslan av att ha kontroll över sin närmaste miljö? När man sitter vid ratten styr man på ett väldigt direkt sätt sitt öde, brister man i sin uppmärksamhet eller sitt omdöme kan det vara den sista platsen man sitter på, kanske är det även den spänningen som gör körningen så underhållande ibland..?

På många sätt saknar jag väldigt starkt min tid som taxiförare, då jag i en mycket större omfattning än nu kunde göra just detta med att köra bil, speciellt gillade jag längre styrningar som de riksfärdtjänster jag en gång i tiden alltid försökte få tag på. Vetskapen om att man har kanske 60 – 80 mil framför sig en tidig morgon när man lämnar garaget, den är bra härlig!

Min tid i taxibilar har även gjort mig väldigt förtjust i dieseldrivna bilar, något som är en stark bristvara numera. Det är något väldigt härligt med dieselmotorer, dess lugna, rent avslappnande karaktär och med lite turbohjälp, en nära nog aldrig sinande källa till rå kraft när det behövs. Jag har länge varit sugen på att ha min alldeles egna dieseldrivna bil, dock ställer skatter och sådant elände till det lite för mig, men en dag så!

Dessutom börjar suget efter en längre bilresa bli allt större, sommaren bjöd ju på två turer upp till mina kära föräldrar i Falun med våran Saab, mil efter mil slukades utan problem och utan någon större brådska i körningen visade även bränsleförbrukningen överlag positiva siffror. Men det var då det, till vardags handlar det främst om resandet från hemmet till jobbet, ett inte alltid så inspirerande resmål kanske.

Har sedan många många många år tillbaka haft ett sug efter att köra hela sträckningen av det som förr kallades riksväg 45, från Göteborg till Karesuando, varför vet jag inte riktigt, det är bara något jag har fått för mig. Numera kallas den dock E45, och är i sin hela sträckning något längre, men det kan nog ändå räcka med gamla Rv45-sträckningen för biltur. Frågan är när bara, viss finansiering och planering krävs för att det skall bli riktigt bra, men det skulle vara riktigt härligt, dessutom med viss projektpotential också!

Sedan kommer våran nya hemstad Karlstad även bjuda på närhet till annan intressant körning, Norge..! Jag är ruskigt sugen på att bila runt i Norge och dess underbart vackra natur. Hittils har jag endast upplevt mindre sträckor i passagerarsäte på norska vägar, men mer vill jag ha!

Det är så synd bara att det skall vara så dyrt att köra bil, dyrt och klart miljöovänligt, men ack så underbart!

© 2014 ewenson.se

Tema av Anders NorenUpp ↑