ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: Nikon (Sida 1 av 5)

Optik för Sony FE

Jaha, då var det hög tid att försöka sammanfatta lite tankar och känslor kring de två objektiven som Sony så snällt lånade ut till mig en period, Sony FE 35/2.8 Zeiss Sonnar T* och Sony FE 55/1.8 Zeiss Sonnar T*. Två objektiv med fast brännvidd och förhållandevis stor bländare som är anpassade just för Sonys α-serie utav fullformatskameror.

Eftersom detta är tänkt att bli ett ganska omfattande inlägg, så gör jag som brukligt och lägger in en prydlig sådan där ”Läs mer”-länk nedan, så att det inte behöver ta upp all plats på framsidan av bloggen.

Läs mer

Vardag – dag 292/365

X52E 9079

Nikon J1, 20mm, ISO 400, 1/10 sek vid f/8,0

Helg för de flesta, men för mig är det en återgång till vardagen och därmed jobbhelg. Bilden i fråga är från dagens första tåg, regionaltåg 355 Karlstad – Göteborg, strax före avgång från just Karlstad i morse.

Nyhet – dag 251/365

Coca Cola Life

Nikon J1, 30mm, ISO 400, 1/10 sek vid f/6,3

Alla som känner mig vet mer än väl att jag har en viss tendens att behöva smaka på nyheter som dyker upp, inom rimliga gränser då. Så, när denna stod i hyllan på ICA to go nere på Stockholm C, så var den ju bara tvungen till att följa med mig ut till överliggningen för provsmakning.

Så, hur smakar då Coca Cola life? Typ som Coca Cola, fast kanske mindre sötsliskig..?

Värt att prova var det i varje fall, den saken är säker!

Omkörd – dag 248/365

Omkörd

Nikon J1, 20mm, ISO 100, 1/40 sek vid f/13

Kvällens hemresa har skett med regionaltåg, stanna-överallt-tåg, vilket medför att man även får finna sig i att bli omkörd lite då och då. Ovan avbildat exempel är från Södertälje Syd Övre då tåg 507 mot Malmö dundrar förbi i 180 km/h under tiden vi gör vårat uppehåll med tåg 143.

Vardag – dag 224/365

Vardag

Nikon J1, 10mm, ISO 800, 1/10 sek vid f/8,0

Jaha, sommartabellerna är över och åter är överliggningen i Stockholm, eller, ja, Solna om man nu ska vara riktigt sådär petig då. Men det har väl sina fördelar med, som att man faktiskt kan passa på att se på TV då? Om det nu kan räknas som fördel.

Själv har jag ju ingen TV sedan bra länge nu och jag kan knappast säga att det är något jag saknar. Alls.

Inte heller har jag direkt saknat Chateau Lunden och överliggning med alltför tidig turstart i morgon heller, men vad ska man göra?

Tågskyddssystem – dag 219/365

X55 3347

Nikon J1, 12mm, ISO 100, 1/125 sek vid f/8,0

Ja, just ordet tågskyddssystem får väl räknas som dagens ord? Allra helst kombinerat med ordet strul då. För just så var min morgon. Strul med tågskyddssystemet. Mycket strul.

Vad tusan är då ett tågskyddssystem? Jo, kort förklarat ett säkerhetssystem i tåg som i Sverige övervakar hastighet och signaler så att lokföraren inte kan köra hur tusan han eller hon vill. Det man förr helt enkelt benämde ATC här i landet. Numera finns det ju fler varianter utav tågskyddssystem med, exempelvis det ETCS-system med STM som ovan avbildade fordon är utrustat med. Men nog med fikonspråk för nu.

Hur som helst så skulle morgonens tåg 624 klargöras och därefter köras till Stockholm för lite rast innan hemresa med tåg 633. Och bortser man bara från en liten detalj så gick väl allt utmärkt. Hade det inte varit för just den detaljen att just tågskyddssystemet i vårt fordon hade bestämt sig för att bråka, så hade det säkerligen kunnat bli en alldeles utmärkt dag det här.

Istället fick jag lov att väcka hjärnan och på alla tänkbara och otänkbara vis försöka övertala den dator i förarhytten vi skulle köra med mot Stockholm, till att faktiskt börja fungera. Helt fruktlöst dessvärre. Istället fick jag till slut ge upp och inhämta tillstånd att köra med just detta tågskyddssystem avslaget istället, vilket begränsar toppfarten till 80 km/h både regelmässigt som fordonsmässigt.

Nu krävs det ju inte direkt något slags matematiskt geni för att inse att har man ett fordon som kan köra i 200 km/h och en tidtabell som är utlagd för om inte just exakt detta men ändå bra nära, så blir det rätt svårt att ens försöka efterlika rättidighet med dessa förutsättningar. Inte blir det direkt lättare när man (med all rätt) blir duktigt nerprioriterad på det med och lämnar Karlstad först 40 minuter efter ordinarie avgångstid.

I höjd med Degerfors hade samtliga resenärer gett upp hoppet om oss och ordnats om till bättre alternativ än att fortsätta med vårt något skadeskjutna fordon. Så det öppnade om inte annat verkligen dörren för nästa plan, det sista hoppet i att få ordning på situationen en smula. Planen var att vända fordonet i Laxå och försöka hålla tummarna för bättre resultat åt andra hållet. Tanken var ju visserligen att prova på denna manöver även om vi haft resenärer kvar ombord, men nu kunde vi dessutom göra det helt utan direkt tidspress på det hela.

Men vänta nu? Vända tåg? Låter väl rätt tungt för den oinvigde? Men det är faktiskt inte så värst farligt. I Laxå kan man nämligen från Värmland köra både söderut och norrut. Kommer man då från Värmland och kör söderut en liten bit, så kan man då byta aktiverad förarhytt på tåget och fortsätta köra norrut från den motsatta förarhytten mot vad man började med.

En klen tröst i sammanhanget var att denna manöver faktiskt lyckades och i denna förarhytt fungerade faktiskt systemet om inte helt 110% som det skulle, så åtminstone tillräckligt nära för att få köra i full hastighet igen.

Tyvärr hjälpte ju inte direkt det situationen som helhet direkt, samtliga resenärer var ju redan överflyttade till nästa, bakomliggande tåg och kvar var endast jag själv, min elev som dagens ombordpersonal. Dessutom började det rinna ut med tid innan det var dags för en obligatorisk rast på det hela. Därmed blev det att lite snyggt och prydligt parkera undan tågsättet i sig på personbangården i Hallsberg, där det vackert fick stå i skamvrån och vänta på en ny förare som kunde ta med det upp till verkstad för omvårdnad.

Vi i personalen fick istället avnjuta en lite väl lång rast i Hallsberg istället, i väntan på att få fortsätta turen hem till vackra Värmland igen ombord vårt ordinarie tåg.

Så, nu sådär efter 3 arbetspass den här veckan så har 3 pass inneburit en eller flera störningar. I morgon har jag reserv och förhoppningsvis så ska jag inte ens så mycket som peta på ett tåg, vilket bör vara ett gott tecken för alla andra som skall ut och jobba och/eller resa. Sen får vi allt se vad jobbhelgen har att bjuda på efter det…

Elevåkning – dag 218/365

Elevåkning

Nikon J1, 10mm, ISO 200, 1/250 sek vid f/3,5

Sedan igår är jag återigen ute och åker med elev som kör åt mig. Det var ett bra tag sedan sist nu, i våras någon gång, så nu är det faktiskt riktigt roligt och gôtt att ha någon som gör jobbet åt en så att säga. Allra helst när man har en duktig elev dessutom, som blir mer och mer självgående för var dag. Framför sig på bordet har man åtminstone tjänstesurfplattan, så att man kan hålla ett vakande öga på hur man ligger till och dessutom roa sig med att spionera på alla andra tåg runt en.

För övrigt är det rätt fascinerande, att detta endast är den andra bilden på hela året som jag tar med min Nikon J1, som trots allt åker omkring med mig i jobbväskan varenda dag som jag tjänstgör. På något sätt känns den inte alls lika lockande att bruka som exempelvis min Fujifilm X-E1, som jag i tid och otid OCKSÅ släpar med mig land och rike runt. Kanske borde man se detta som en god anledning att pensionera J1an och se sig om efter andra alternativ till att dokumentera lokförarvardagen?

Om inte annat, så skulle säkerligen sonen bli rätt nöjd om han fick möjlighet att leka med J1an istället…

Långrast – dag 20/365

Klädhög på säng

Canon EOS 6D, 105mm, ISO 6400, 1/25 sek vid f/4

Veckans första tur till Göteborg var då avklarad, komplett med nästan 4 timmars rast och allt. Nu låter detta en aning bättre än vad det kanske är. För fullt betalt har man inte under tiden, men istället får man tillgång till ett hotellrum att fördriva tiden på. Idag hade jag dessutom tur nog att få ett rum med badkar i, så ni kan väl gissa var jag spenderade en del av rasten..?

Först av allt blev det ett sedvanligt varv runt Nordstan och dess leksaksaffärer, bland annat då Japan Photo för femtielfte gången där det idag klämdes på en riktigt trevlig liten leksak, Sigma 35mm f/1,4 Art.

Sigma 35mm F1.4 DG HSM | Art

Jag är just nu mer än lovligt sugen på att låta denna optik få flytta ner i min kameraväska, om jag nu bara hade nära 8000 kr till övers då. För jag kan lova,  efter att ha klämt på den personligen idag, att den är mer än ordentligt välbyggd och efter några snabba bilder inne i butiken var jag knappast missnöjd över de möjligheterna som ges med det!

Samtidigt kommer man även ”inom kort” att släppa ett 50mm f/1,4 i samma serie, som om möjligt är än mer lockande, trots att varken releasedatum eller pris är känt i detta nu.

Jag har ju under de senaste veckorna kunnat konstatera att jag trivs bäst med stor bländaröppning och efter att ha klämt på denna optik idag, så kan jag säga att Sigma presterar långt bättre byggkvalité än vad Canon gör på motsvarande optik!

Så, om någon nu bara kunde komma och köpa mitt Nikkor AF-S 12-24mm f/4 så skulle jag kunna låta denna Sigma få flytta in istället…

Tågvakt – dag 16/365

X2 i Kil

Nikon J1, 22mm, ISO 100, 1/80 sek vid f/8

Idag var en sådan där dag, när det var lite extra spännande att jobba på järnvägen. Planen var att köra tågsättet på bilden ovan från Karlstad till Stockholm tidigt på morgonen, för att sedan återvända hem igen. Istället hamnade jag i Kil, där jag fick spendera min dag vaktandes tågsättet i väntan på ett tågläge och en avbytande förare som skulle köra det till Hagalund…

En utmaning åt mig själv

Överväger så smått att ge mig själv en utmaning till det nya året, nämligen att ta 365 dagar i foto, d.v.s. en bild per dag, varje dag på det kommande året. Tanken är väl dessutom att i så fall publicera bilderna på bloggen här.

Frågan är om man kan hålla motivationen uppe under ett helt år? Kommer man ha möjlighet att ta minst en bild per dag? Hur kommer detta att påverka mitt intresse för foto? Jag vill ju inte gärna att det skall bli ett måste, för måsten brukar ta död på intressen.

Samtidigt kanske det är just vad som krävs för att hitta en större motivation till fotograferingen?

Jag går ju faktiskt inte en meter egentligen utan att ha en kamera med mig, alltifrån mobilkamera till fullformat, så rent praktiskt skulle det ju vara genomförbart..!

Sida 1 av 5

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén