ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: loktåg (Sida 1 av 4)

Den där fredagspizzan

Precis så som jag förutspådde där i början på veckan så fick det bli en välförtjänt (?) fredagspizza denna afton, veckans fjärde afton med tre timmar rast (“”) i Hallsberg. Något gott måste väl ändå komma ur det hela?

Egentligen var jag inte våldsamt sugen på pizza men inte heller på matlåda. På detta så föll min plan B igenom våldsamt när ICA Allé inte hade annat än grillad kyckling att erbjuda, något som ligger i planen till morgondagen.

Så, fredagspizza blev det…

Fredagspizza i Hallsberg

Tjockbottnad pizza med mozzarella, rödlök, bacon och salami

Läs mer

Motivationen den flödar

November. Grått, mörkt och eländigt. På det en fantastisk variation utav turer på jobbet. Motivationen den flödar sådär fullkomligt. Verkligen. Eller något.

Knappar och reglage

Diverse knappar och reglage i Rc6-hytten

Det märks mer än väl i bildarkivet att november är en omotiverad månad. Lade in en första undermapp där i fredags, den 11/11. Idag blir det en andra, med bilden ovan som eventuell enda deltagare.

Läs mer

I loktågens tecken

Jajamensan, det är dags för lite järnväg här igen, för att blanda ut mixen utav teknik och bilar sådär!

Anledningen till det är väl mest den för mig ovanligt höga koncentrationen utav loktåg den här jobbhelgen, en tågtyp jag egentligen inte beblandar mig med fasligt ofta, bortsett från den förhatliga Uppsalapendeln då.

Normalt sett huserar jag i mysiga små (?) motorvagnar utan större behov av att skita ner mig med rundgångar och annat bös. Men inte i helgen. I helgen har det istället erbjudits bland annat ett varv på Hallsberg med vad som inte kan kallas en helt perfekt elevtur, fast utan lokförarelev att plåga då.

Loktåg i Degerfors

I väntan på mötande tåg

Läs mer

Likt en mogen aubergine

Man kan gott tycka att efter en sådär åtta år på järnvägen så borde man veta bättre än att få fingrar på fel plats. Ändå var det just och exakt det jag fick igår. Fingrar på fel plats alltså. Mellan maskinrumsdörr av solid metall och dörrpost av lika solid metall.

Till en början var framförallt höger ringfinger mest platt, sedan bultande rött och något missformat för att så småningom förvandlas till en tämligen svullen och närmast självlysande uppenbarelse. Nu, såhär dagen därpå, så går det mest att jämföra med en mogen aubergine.

Ont finger

Ont finger

Ont finger

Andelen och grovheten på svordomarna som uttalades i direkt samband med fingrarnas möte med dörren gör vi nog bäst i att inte nämna, men det var så barnförbjudet som man bara kan föreställa sig. Eventuellt fick en av Trafikverkets tågklarerare även höra mer än denne behövde då hyttens telefon kopplade upp ett inkommande samtal lite sådär snyggt och prydligt mitt i allt.

Den värsta smärtan lade sig efter någon timme och nu märks mest en molande värk av. Tack och lov har jag haft känsel i fingrarna som drabbades, så det bör inte vara alltför illa. Hoppas jag. Det går dock inte att undvika att fascineras av hur färgen på fingret förändras med tiden och även om jag känner mig en smula handikappad så börjar det så smått gå att få nytta av fingret igen, begränsad nytta.

Däremot är jag så smått begränsad i vad jag kan och inte kan göra på jobbet för ett antal dagar framöver. Loktåg, rundgång, koppel- och slangarbeten skall undvikas tills vidare. Detsamma gäller även klargöring/avställning utav X2 då tågvärmekoppling är lite utav överkurs för handens förmåga just nu.

Mitt i allt elände är jag dock mest tacksam över att ens ha fingret kvar på handen, även om det för stunden är en smula avvikande från ordinarie utförande. Jag kunde lika gärna blivit lämnad med en stump till ringfinger med den smällen som uppstod.

Machokulturen inom järnvägen

Det var allt bra länge sedan jag kom och hade åsikter kring järnväg och lokföraryrket nu va? Bäst vi tar tag i det hela och retar upp en och annan nu då helt enkelt.

Dagens ämne får nog på förekommen anledning bli machokulturen, något som givetvis existerar inom järnvägen likt alla andra branscher och som även när den är skämtsamt uttryckt, ändå gör mer skada än nödvändigt.

Tacksamt nog har ändå inte järnvägen jättestora besvär med persontypen “störst, bäst och vackrast”, mestadels eftersom den absoluta merparten utav dessa sorteras bort inför utbildningen till lokförare. Visst finns det en och annan besserwisser och jag kan gott tänka mig att jag själv blivit kallad för det en och annan gång, om än outtalat, men de riktigt allvarliga fallen är få och tur är väl allt det.

Något man däremot får höra i tid och otid är åsikter om vad som är “riktiga tåg” och vilka som är “riktiga lokförare”, vilket är tämligen tröttsamt som bäst och tämligen uttjatat vid det här laget.

Många äro åsikterna om vad som är riktigt tåg men allt som oftast får man höra att moderna motorvagnar, de är minsann inga riktiga tåg. Kör man således bara moderna motorvagnar, då är man ingen riktig lokförare.

SJ X55 3358

SJ X55 3358 i Hagalund

Ursäkta mig och min åsikt nu, men det är kort sagt inget annat än rena dumheter och fjanterier. Delar av en idiotisk machokultur som definitivt skrämmer bort en och annan vettig person från yrket och som syftar på att förminska människor på orimliga grunder.

Ett riktigt tåg kan se ut på många olika sätt, med många olika förutsättningar och användas i trafik som i sig erbjuder helt olika utmaningar. Ett riktigt tåg kan vara ett 600 meters godståg med vikter som räknas i tusentals ton. Ett riktigt tåg kan lika gärna vara närmaste X2000 som skall köra en optimistiskt lagd körplan som förutsätter närmast perfekta förhållanden samtidigt som över 300 resenärer och en bunt kollegor förväntar sig en mjuk körstil. Ett riktigt tåg kan för den delen vara en toppmodern motorvagn med stjärnhimmel i taket som ska göra femtielva uppehåll mellan A och B. Samtliga ovanstående körs givetvis av riktiga lokförare.

Personligen skiter jag högaktningsfullt i vad som är och inte är ett riktigt tåg eller om jag av vissa anses vara en riktig lokförare eller ej när jag spakar Regina. Så länge ekvationen om mesta möjliga lön för minsta möjliga jobb går ihop sig, då är jag nöjd. Det och att jag tycker om vad jag gör, vilket jag gör, trots machokulturinslagen.

Så. Nu ska jag ta ett djupt andetag och fortsätta ignorera puckade uttalande, seriösa eller ej, om vad som är riktiga tåg och riktiga lokförare…

Lokförarvardag – juli 2015

Två bilder från lokförarvardagen, en tur till Stockholm med övernattning innan hemresa.

SJ Intercitytåg 10052

SJ Intercitytåg 10052 Oslo – Stockholm

SJ X55 3358

SJ X55 3358 i Hagalund

Värst mycket mer finns egentligen inte att säga. Tågen var punktliga, resenärerna var många och tiden iväg från sambon alltför lång. Lite genomgående tema såhär i sommar.

Fredagsmys

Fredagsmys med tåg 52

Fredagsmys av lokförarstuk, köra kvällens tåg 52 från Karlstad till Stockholm och sedan avnjuta en natt på Château Lunden. Det är den glamourösa livsstilen vi lever…

Och ja, det går på det berömda pipet, den smet så smått för mig under tiden jag tog bilden…

Sicksack över landet

Håll i er, för nu väntar något så oerhört ovanligt som ett inlägg som rör jobbet. Just för att jag idag gör något som inte direkt hör till min vardag som så. Något värt att skriva om lite mer sådär.

Idag har det nämligen vankats något som kallas linjekännedom, d.v.s. att åka en sträcka för att se den med egna ögon och få en uppfattning om hur den ser ut och vad som finns att förvänta sig på vägen. Detta är något man normalt gör om man skall börja köra på en ny sträcka, för att man skall kunna vara någorlunda hemtam när man kör på egen hand.

Dagens omgång linjekännedom har dock inte riktigt haft det syftet. Utöver min lokförartjänst så är jag ju som beskrivet tidigare även trafiksäkerhetshandläggare för lokförarna både i Karlstad och Göteborg. Detta innebär att jag får in rapporter från linjer som jag själv inte kör till vardags och som jag då tänkte kunde vara trevliga att besöka.

Så, för dagens utflykt så har det fått bli en sväng på den bana som kallas för Kust till kustbanan, från Göteborg till Kalmar eller vice versa om man så föredrar detta. En nätt liten sväng á 4 timmar med klassiskt lokdraget tåg tvärs över ett idag tämligen grått landskap.

Samtliga av dagens bilder är tagna med en Sony α7 II med Zeiss Loxia 2/35.

Karta över sydvästra Sverige

Resan från Göteborg går via bland annat Borås, Värnamo, Alvesta, Växjö och Emmaboda innan man kommer fram till Kalmar. Stundvis på närmast antikt skarvspår, stundvis på tämligen snabba spår igenom skog och mark. Uppehållen är relativt många och antalet hastighetsförändringar tappade jag ganska raskt räkningen på.

Lokförare under uppehåll

Fokuserad kollega tar hand om ett av alla uppehåll längs med vägen i en klassisk Rc6-scen. Kanske inte direkt en av de mest moderna arbetsmiljöerna, men ack så driftsäker! En sådan här dag så uppskattas även den ordentliga biträdesstolen lite extra för mig som snällt åker med vid sidan av.

Tåg 344 i Kalmar

Väl framme i Kalmar så görs rundgång på tågsättet och här ses det strax innan avgång åter mot Göteborg igen, där undertecknad även befann sig ombord mellan Kalmar och Alvesta. I Alvesta blev det tågbyte för vidare färd söderut mot Malmö med flaggskepp X2000.

Eftermiddagsfika på X2000

Platsen för dagens sammanfattning, plats 51 i vagn 2 på SJ snabbtåg 10537 mot Malmö, komplett med lite inhandlat eftermiddagsfika från bistron och lite tågwifi för underhållning och bloggande.

Väl framme i Malmö vankas en hotellnatt för att i morgon avnjuta Västkustbanan upp mot Göteborg igen, innan det så småningom blir till att återvända till Karlstad och den efterlängtade flickvännen igen.

Passresan – dag 363/365

Plattformsvy

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 800, 1/60 sek vid f/2,8

Lite sådär hastigt och lustigt blev årets sista omgång tågkörning avklarat, utan att ens veta om det. Morgonens tåg 614 levererades i stil till Hallsberg där avbyte stod och invänta mig, därefter vankades endast passresa hem igen för att avsluta passet.

Tanken var att jag även i morgon skulle spakat fram tåg genom landet, men lite hastigt ändrade planer ger en kontorsdag istället. Nästa gång jag kör tåg, ja då skriver vi inte bara 2015 på årtalet utan det dröjer faktiskt ända till den 11 januari innan undertecknad ger sig ut bland lok och motorvagnar igen.

Lite ledighet på det här alltså, det kommer sitta riktigt gôtt faktiskt!

Reglage – dag 351/365

Gasreglage

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 1600, 1/60 sek vid f/2,0

Idag firar jag återkomsten till Arvika, kvällsbuffé och riktigt goa sängar genom en bild på gasreglaget i en Rc6. Riktigt inspirerande ja. Men lugn, efter detta är det bara två veckor kvar av min utmaning och innehållet på bloggen kan då återgå till att vara, ja, något annat..?

Sida 1 av 4

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén