Jag måste nog säga, att jag gillar mitt Nikon Nikkor AF-S 85mm f/1.8G objektiv rätt bra! Körde en ordentlig dag med det för första gången igår, varav bilden ovan var en av de som togs med det!
Fler exempelbilder finns på min Flickr-sida eller på Dayviews för er som föredrar det!
I brist på ord, så tar man väl till det finaste man har istället..?
Måste sett fruktansvärt roligt ut denna morgon, när såväl far som son i ett mycket trött och nyvaket skick på led stapplar ut från sovrummet strax efter att väckarklockan ringt..!
Dessbättre ringde klockan först vid 07.00 denna morgon, efter två stycken ruskigt tidiga mornar på rad med väckning 04.30 respektive 04.15! Men det hjälper liksom inte riktigt mot den där ursprungliga, inbyggda tröttheten…
Jag kan väl inte direkt heller säga att morgonen blev omedelbart bättre när sonen först då kissar på sig, istället för att påtala att han behöver gå på pottan, eller när jag spillde kokande vatten över tumme och pekfinger under tiden jag fixade te till sonen.
Men, man får hoppas att det blir bättre, snart skall jag ge mig ut i kylan utanför och mot jobbet för en dag med kamratstödsmöte, komplett med besök på ambulansstationen här i staden! Kan ju faktiskt bli hur intressant som helst!
Som jag säkert skrivit om här på bloggen förut, finns det ju ett antal olika sätt för en son, låt säga i åldrarna omkring 3 år, att väcka sina föräldrar med, och just denna son, låt säga vår son, har ju tydligen bestämt sig för att ha lite mer ondskefulla sätt att väcka oss med, idag en ny variant, för att variera sig sådär..!
Dagens ondskefulla utövning bestod inte bara i att tända taklampan i vardagsrummet, inte heller i att öppna dörren till vårt sovrum på vid gavel, nej, det har vi ju provat förut, idag så skulle vi ha en ny variant på det hela.
För vad vår son insåg idag, var ju nyttan av en av sina presenter, en sparkcykel, med tuta, d.v.s. en luftmakapär som man kan klämma på för att framkalla ett inte helt diskret och stillsamt ljud.
Så, för att väcka oss denna morgon var det alltså full belysning i vardagsrummet, vidöppen dörr, och på strategiskt avstånd parkera sig med sparkcykel och därefter ställa sig och frenetiskt klämma på den där förbannade tutan…
Den som inte vaknar av sådan behandling, är nog inte bara död och begraven, utan snäppet bortanför!
Dessbättre gick min fru upp och tog hand om den morgonpigga sonen, medan jag fick sova vidare en stund till.
I morgon är det min tur att vända tillbaka på dygnet, och därmed min tur att reagera på morgondagens försök till att på värsta, mest effektiva vis en treåring kan komma på, väcka föräldrarna!
Jag längtar inte direkt till det…
Då var det återigen dags för en sund dos barnvakt sponsrad av mina kära föräldrar, när sonen i familjen får komma med dem upp till Falun där de än så länge bor, för att i sin tur vila upp sig från sina föräldrar.
Detta var även det enda vi önskade oss i julklapp, för även om vi givetvis älskar vår son så behöver man även få lite egen tid av och till! Sist vi hade det utnyttjade vi det till fullo genom att inte göra något alls under ett dygn.
Sannolikt kommer även denna barnvaktsdos att spenderas på liknande vis. Jag jobbar visserligen i morgon, men till helgen blir det väl att göra så lite som bara möjligt, sitta i soffan och se film, äta när man själv är hungrig på dygnet, koppla av och bara slöa, slöa, slöa!
Så vi tackar så hjärtligt för dessa, mycket välbehövliga dagar som nu väntar oss här hemma!