ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: Hallsberg (Sida 1 av 5)

Händige herr Ewenson

Eller ja, låt oss inte dra för stora växlar utav rubriken? Jag föredrar fortsatt att se min tumme som ganska centrumplacerad i handen. Det är enklast så för alla inblandade parter liksom.

Däremot är jag ändå relativt nöjd med insatsen häromdagen, när ett av alla fotsteg på tåget bestämde sig för att säcka ihop bokstavligt talat. Detta i sig resulterar i ett tämligen okörbart tåg av flera skäl, dels för att tekniska övervakningssystem blockerar det, dels för att fotsteget tämligen snart skulle träffa på fast punkt i form av plattform eller annat icke-förhandlingsbart och orsaka än större skada.

Ledset fotsteg

Exakt hur fotsteget hamnat i ett sådant prekärt läge är oklart. Ingen avstigande har till synes haft problem vid avstigning och ingen gav sig till känna efteråt heller. Eventuellt hände något knas vid dörrstängningen men oavsett vilket, så blev det problem!

Läs mer

Liten utflykt

Det är inte någon större hemlighet i att den absoluta merparten utav alla reservturer flyter förbi utan någon större aktivitet utöver att vakta fåtöljen och hålla kaffekannan varm. Det är väl egentligen så det är meningen.

Idag blev det däremot ut på liten utflykt med tillhörande timmar utav övertid, två sådana om vi skall vara exakt. Morgontåget från Oslo mot Stockholm saknade nämligen förare efter Karlstad och det var inte någon större ansträngning att räkna ut vem som skulle bli denna förare.

Förarhytt X2 i Karlstad

Vy från förarhytten vid plattformen i Karlstad

Läs mer

Den där fredagspizzan

Precis så som jag förutspådde där i början på veckan så fick det bli en välförtjänt (?) fredagspizza denna afton, veckans fjärde afton med tre timmar rast (””) i Hallsberg. Något gott måste väl ändå komma ur det hela?

Egentligen var jag inte våldsamt sugen på pizza men inte heller på matlåda. På detta så föll min plan B igenom våldsamt när ICA Allé inte hade annat än grillad kyckling att erbjuda, något som ligger i planen till morgondagen.

Så, fredagspizza blev det…

Fredagspizza i Hallsberg

Tjockbottnad pizza med mozzarella, rödlök, bacon och salami

Läs mer

Motivationen den flödar

November. Grått, mörkt och eländigt. På det en fantastisk variation utav turer på jobbet. Motivationen den flödar sådär fullkomligt. Verkligen. Eller något.

Knappar och reglage

Diverse knappar och reglage i Rc6-hytten

Det märks mer än väl i bildarkivet att november är en omotiverad månad. Lade in en första undermapp där i fredags, den 11/11. Idag blir det en andra, med bilden ovan som eventuell enda deltagare.

Läs mer

Lite av ett dilemma…

Vem fotograferar fotografen? Det är väl det dilemmat som råder sådär smått inför vårens stundande bröllop. När man själv är van vid att vara den bakom kameran, hur gör man då för att hitta en lämplig fotograf till när man själv skall vara framför kameran?

Ja, ni läser helt rätt. Dagens (andra) inlägg handlar alltså inte om teknik utan betydligt mjukare och härligare saker, d.v.s. bröllopsplanering.

Hur man än vrider och vänder på det hela, så vill vi faktiskt ha ett hyfsat ordnat porträtt på oss den stora dagen, när vi faktiskt skall klä upp oss ordentligt och lova varandra evig trohet inför vår vigselförrättare. Det är dessutom rätt svårt för mig själv att klara av det hela, hur gärna jag kanske än skulle vilja. Det blir helt enkelt lite bättre om någon annan gör det hela.

Vad vi inte behöver är hela bröllopsfotografpaketet, konstant smattrande av slutare och total dokumentation utav hela ceremonin. Känns inte helt nödvändigt. Bara ett ordentligt porträtt i lämplig miljö innan vi fortsätter vidare. Utan att det kostar allt för mycket heller för den delen.

Förr eller senare så måste jag nog börja undersöka detta närmare. Vilken dag som helst typ. Så att jag slipper stå där med kamera, stativ och fjärrutlösare som plan c…

Tips och förslag på rimligt kostsamma fotografer i närheten utav Örebro/Hallsberg?

Tågskyddssystem – dag 219/365

X55 3347

Nikon J1, 12mm, ISO 100, 1/125 sek vid f/8,0

Ja, just ordet tågskyddssystem får väl räknas som dagens ord? Allra helst kombinerat med ordet strul då. För just så var min morgon. Strul med tågskyddssystemet. Mycket strul.

Vad tusan är då ett tågskyddssystem? Jo, kort förklarat ett säkerhetssystem i tåg som i Sverige övervakar hastighet och signaler så att lokföraren inte kan köra hur tusan han eller hon vill. Det man förr helt enkelt benämde ATC här i landet. Numera finns det ju fler varianter utav tågskyddssystem med, exempelvis det ETCS-system med STM som ovan avbildade fordon är utrustat med. Men nog med fikonspråk för nu.

Hur som helst så skulle morgonens tåg 624 klargöras och därefter köras till Stockholm för lite rast innan hemresa med tåg 633. Och bortser man bara från en liten detalj så gick väl allt utmärkt. Hade det inte varit för just den detaljen att just tågskyddssystemet i vårt fordon hade bestämt sig för att bråka, så hade det säkerligen kunnat bli en alldeles utmärkt dag det här.

Istället fick jag lov att väcka hjärnan och på alla tänkbara och otänkbara vis försöka övertala den dator i förarhytten vi skulle köra med mot Stockholm, till att faktiskt börja fungera. Helt fruktlöst dessvärre. Istället fick jag till slut ge upp och inhämta tillstånd att köra med just detta tågskyddssystem avslaget istället, vilket begränsar toppfarten till 80 km/h både regelmässigt som fordonsmässigt.

Nu krävs det ju inte direkt något slags matematiskt geni för att inse att har man ett fordon som kan köra i 200 km/h och en tidtabell som är utlagd för om inte just exakt detta men ändå bra nära, så blir det rätt svårt att ens försöka efterlika rättidighet med dessa förutsättningar. Inte blir det direkt lättare när man (med all rätt) blir duktigt nerprioriterad på det med och lämnar Karlstad först 40 minuter efter ordinarie avgångstid.

I höjd med Degerfors hade samtliga resenärer gett upp hoppet om oss och ordnats om till bättre alternativ än att fortsätta med vårt något skadeskjutna fordon. Så det öppnade om inte annat verkligen dörren för nästa plan, det sista hoppet i att få ordning på situationen en smula. Planen var att vända fordonet i Laxå och försöka hålla tummarna för bättre resultat åt andra hållet. Tanken var ju visserligen att prova på denna manöver även om vi haft resenärer kvar ombord, men nu kunde vi dessutom göra det helt utan direkt tidspress på det hela.

Men vänta nu? Vända tåg? Låter väl rätt tungt för den oinvigde? Men det är faktiskt inte så värst farligt. I Laxå kan man nämligen från Värmland köra både söderut och norrut. Kommer man då från Värmland och kör söderut en liten bit, så kan man då byta aktiverad förarhytt på tåget och fortsätta köra norrut från den motsatta förarhytten mot vad man började med.

En klen tröst i sammanhanget var att denna manöver faktiskt lyckades och i denna förarhytt fungerade faktiskt systemet om inte helt 110% som det skulle, så åtminstone tillräckligt nära för att få köra i full hastighet igen.

Tyvärr hjälpte ju inte direkt det situationen som helhet direkt, samtliga resenärer var ju redan överflyttade till nästa, bakomliggande tåg och kvar var endast jag själv, min elev som dagens ombordpersonal. Dessutom började det rinna ut med tid innan det var dags för en obligatorisk rast på det hela. Därmed blev det att lite snyggt och prydligt parkera undan tågsättet i sig på personbangården i Hallsberg, där det vackert fick stå i skamvrån och vänta på en ny förare som kunde ta med det upp till verkstad för omvårdnad.

Vi i personalen fick istället avnjuta en lite väl lång rast i Hallsberg istället, i väntan på att få fortsätta turen hem till vackra Värmland igen ombord vårt ordinarie tåg.

Så, nu sådär efter 3 arbetspass den här veckan så har 3 pass inneburit en eller flera störningar. I morgon har jag reserv och förhoppningsvis så ska jag inte ens så mycket som peta på ett tåg, vilket bör vara ett gott tecken för alla andra som skall ut och jobba och/eller resa. Sen får vi allt se vad jobbhelgen har att bjuda på efter det…

Tåget som inte ville vara i tid!

Efter lite hastiga och lustiga turändringar med kort varsel så blev min lilla övernattning i Arvika mellan igår och idag, istället utbytt mot två sena turer mot Stockholm, till såväl för som nackdelar! Fördelarna är sovmorgon, sova hemma och ännu en sovmorgon. Nackdelen är väl närmast att dagen idag blev en aning längre än ursprungsplanen..!

Men, nåväl, inga större bekymmer i det! Både igår och idag är dock samma tur, att köra tåg 634 till Stockholm, vända det i Karlberg, ha lite rast, byta av tåg 47 och sedan köra det tågsättet till Karlstad, där det blir sedvanlig rundgång, undanväxling och avställning. Denna variant har jag provat en gång tidigare sedan T12 började gälla den 11 december, och det tycks som om jag har en ny utmaning här i livet, nämligen att få tåg 647 att vara i tid till Karlstad..!

Båda de gånger jag haft det hittills har det nämligen varit en aning uppförsbacke på ett eller annat vis. Första gången, i förra veckan, så fick jag mig ett långsamt godståg före från Laxå till Kristinehamn, inte helt smidigt och gjorde att vi var 8 minuter sena dit, varpå även en rullstol skulle av tåget och därmed var alla chanser att köra in tid puts väck.

Igår kväll fick vi det långsamma godståget före redan i Katrineholm istället, DLC Stockholm erkände utan omsvep att de gjort ett misstag och bad om ursäkt! DLC Hallsberg ordnade omkörning i Vingåker men då var vi redan 7-8 minuter sena. Körde in så att vi skulle kunnat ankomma Hallsberg c.a 5-6 minuter sent istället, men då var det stopp in i Hallsberg. Körde in mer tid sedan uppåt Laxå till, men fick sakta ner för tågmöte i Hasselfors. Körde ännu en gång in tid till Kristinehamn och var 5 minuter efter vid avgång därifrån, men fick invänta tågmöte IGEN i Ölme varpå slutnotan hamnade på 8 minuter efter tidtabell till Karlstad..!

Men, anslutningen mot Charlottenberg och Sunne höll i vart fall, och det är ju alltid något!

Till kvällen gör vi ett nytt försök, någon gång ska väl det där jävla tåget vara i tid!?

Hur man förbrukar 6 månaders dos tur på endast 30 minuter

Fredag kväll, strax före 21, ledig helg väntar, den första sådana efter semesterns slut, en aning efterlängtad ledighet i dagarna två!

Vad har man då hunnit med på dessa två första veckor åter i järnvägens tjänst. En hel del faktiskt, de första två dagarna gick ju bortsett från den lite väl tidiga väckningen ypperligen smärtfritt förbi, men sen blev det fredag och dags att ta sig ut på stambanorna igen, förbi Hallsberg…

Tog över ett tåg från Norge som var aningen sent, bara sådär lagom på marginalen för att andra tåg skall få stanna och släppa fram en, och lagom till orten där allt går fel, Hallsberg, så var det tämligen decimerat till endast 4 minuters försening, det går att leva med. Dagen till ära, dvs förra fredagen fortfarande, var det inte mindre än 8 vagnar i kroken på Rc-loket längst fram, inte fy skam direkt! Iväg från Hallsberg kom vi också utan större besvär, det gick nästan för bra, och så får det ju inte vara.

Därför var det utan tvekan dags att få reda på hur nära man kan vara ett kontaktledningshaveri, utan att faktiskt fastna i det. Och det visade sig att man kan komma riktigt nära, och att jag i endast en handvändning hade förbrukat alla tänkbara portioner tur en man kan ha på åtminstone ett halvårsbasis.

I godan ro på väg upp mot toppfarten 160 km/h blev det nämligen högst spontant spänningslöst, kolsvart och knäpptyst (bortsett från det irriterande pipandet som indikerar att nu är du en dum förare igen!) vilket givetvis gör att man får det där spontant urkorkade ansiktsuttrycket som mest liknar ett levande frågetecken.

I stunder av spontan spänningslöshet gör man dock sig alltid en tjänst om man kontrollerar huruvida kontaktledningen faktiskt är kvar ovanför taket, och om den dansar salsa eller bara beter sig normalt lössläppt. Och jodå, den var kvar, och lugn som en filbunke där uppe, alltså förblir mysteriet alltjämt ett mysterium.

I enlighet med god JTF-lära inleddes en inbromsning mot lämpligt stopp på Pålsboda driftplats under tiden som Hallsbergs eldrift söktes via telefonen, som lika kallt som jag kunde konstatera att jo men visst är det spänningslöst, utan att direkt kunna uppge en orsak till varför.

Funderade så smått spontant på hur långt man skulle kunna rulla med lok och åtta vagnar, men räknade ganska omgående ut att hur god hastigheten än må vara, så räcker det knappast till de trygga plattformarna i Vingåker, frågan var bara om hastigheten eller batterierna skulle ta slut först.

Istället fick det bli en alldeles fantastiskt vacker fickparkering intill Pålsbodas egna brandstation, komplett med väg inom rimligt avstånd för den eventuella evakueringen som mitt åttonde sinne nu började varna för så smått samt dessutom på raksträcka med nästkommande signal väl synlig och på lagom behörigt avstånd i fall av ett icke katastrofalt scenario.

Väl på plats, efter det inte helt mjuka men bestämda stoppet så var det då även dags att försöka göra ett förtroendeingivande utrop, givetvis på såväl svenska som engelska, om att man inget direkt visste, och lova återkomma så fort man visste lite mer än absolut inget alls, och dessutom varna för faran att försöka ge sig iväg på egna utflykter utanför tåget då det var en aning osäkert på om det kunde förekomma trafik på spåret intill.

När detta väl var avklarat passade jag även på att skydda mig själv mot min egna dumhet, och slog av loket med batteri och allt, få saker är nämligen mer onödigt än att övervintra en stund spänningslöshet bara för att sedan inse att det inte finns batteriström nog för att starta upp allt efteråt, skall man behöva hjälplok kan det åtminstone ske under mindre korkade omständigheter.

Passade även på att ta mig ett litet telefonsamtal med närmast berörda ombordpersonal och informera dessa om allt jag inte visste, samt att loket inte gick att nå via internkommunikationen för stunden, samt informera om den väl valda platsen för en evakuering och bussersättning.

Ja, vad gör man då sen, efter detta?

Givetvis ger man sig ut för att syna sin egendom, eller åtminstone lånade egendom för att se om man själv möjligen kunde vara orsaken till den påtagliga tystnaden i och omkring loket, men nejdå, allt såg så fint och helt ut, och kontaktledningen hängde där uppe så vackert så att man nästan kunde tro att den alltid gjorde det! Lämpligen passar man även på att informera min egna operativa arbetsledning, och då mer specifikt personalledningen, om att man just nu står still, spänningslöst, med vissa misstankar om kontaktledningsras, och utan ytterligare besked, samt att man riskerar att missa fortsättningen på turen om inga mirakel sker, bara för information sådär.

När man sedan gått runt där iförd självlysande orange väst en stund och kliat sig i huvudet för att ge intrycket av att man vet vad man pysslar med, så tar man plats i loket igen för att invänta bättre tider och bättre nyheter. När man gjort detta i säkert några minuter tar man istället fram gamla hederliga papper och börjar leta, eftersom man spontant inser att man nu, med batteriet i loket avstängt, inte längre har tillgång till loktelefonens snabbknapp för att nå eldriftledaren i Hallsberg.

Applicera handflata mot panna ungefär här.

Dessbättre hade jag tillräckligt god ordning på mina papper för att hitta numret nästan fort, och kunde skriva ner det på ett mer tillgängligt papper. Passade ju även på att slå herr Edl en signal för att förhöra mig om läget, och jovisst, kontaktledningsras var diagnosen, komplett med en eldsvåda var det tydligen också, inte helt bra alltså.

Detta var ju därmed ett fullkomligt toppenläge att bedyra sin oskuld i frågan, och förklara att här, där vi står, finns det minsann både kontaktledning och såväl hela som rena (typ…) strömavtagare som omöjligen kunde vara orsaken till eländet. Påpekade lite mer försiktigt att det inte heller fanns några skador på loket som tyder på att det var just vårt fel att det dumma blev så dumt som det blev.

Här hände det något så bisarrt som att någon på driftledningscentralen i Hallsberg kom med ett bra och lättande besked, måste vara en av få gånger i världshistorien det överhuvudtaget inträffar. Men, kontaktledningsras till trots, så stod vi så till att man kunde sektionera bort den defekta delen, den lilla sträckan mellan Pålsboda och Hallsberg, och därmed åter spänningssätta Pålsbåda och vidare mot Katrineholm.

Med hakan fast planterad i makadamen lyckades jag få fram ett spontant ”Är du säker på det..!?” och ett ”Ja, men då provar vi att ta spänning igen då..!?” och avslutade samtalet.

In i maskinrummet igen för att fippla tillbaka alla knappar och vred jag nyss pillade på, och sedan upp till förarhytten för aktivering av alla system, och se på fasiken om det hela inte magiskt startade upp så fint så, med stabil spänning i tråden ovanför, hur gick detta till!?

Gjorde ett mer eller mindre försiktigt utrop om den otroliga tur vi precis haft, samt utlova en fortsatt färd efter att alla system bara startat upp ordentligt, samt återkomma med information om hur stor försening detta lilla äventyr orsakat oss snarast möjligt.

Väl klar med detta tog jag mig ännu en ordentlig inspektionstur ut i makadam och slyskog för att verkligen, verkligen vara säker på att allt jag lovade var helt, faktiskt var det också!

Och jodå, visst fasiken såg det bra ut!

Ett snabbt samtal till Hallsbergs driftledningscentral med påpekandet om att vi nu hade tänkt oss att forsätta färden, och att närmaste signal var klart synlig från min fickparkeringsruta.

Aldrig har jag nog varit så ömsint och försiktig vid igångsättningen av tåget som då, dels för att jag var osäker på stabiliteten på kontaktledningsspänningen, dels för att säkerställa att kontaktledningen ovanför taket fortsatte uppföra sig bra i takt med att farten ökade. Den vägövergång en bit längre fram som dessutom legat nere under hela filosofistunden där i Pålsboda, och som därmed kunde inbjuda till en aning trotsigt beteende hos befolkningen inbjöd ju inte direkt heller till några högre hastigheter.

Men nog kom vi vidare, otroligt nog med endast en halvtimmes försening och med vetskapen om att vi precis undvikit ett kontaktledningsras med minsta möjliga marginal, helskinnade och under egen maskin dessutom, det är nästan inte riktigt sant, det är nästan rakt igenom orimligt!

Fortfarande såhär en vecka och många tåg senare har jag lite svårt att greppa hur väl allt föll ut i slutändan, några Trisslotter, eller några andra lotter heller för den delen har jag inte köpt, och kommer inte köpa på en avsevärd framtid heller, sannolikheten att jag har sådan tur med något igen under en lång tid framöver är väl tämligen mikroskopisk.

Kontaktledningen som rasade då?

Jo, den hängde de upp igen, bara för att den skulle rasa igen några timmar senare, och trassla in sig i det tåg jag skulle avsluta dagen med att köra till Hagalund, men det gjorde inte mycket mer för min skull än att det blev att åka pendeltåg ut till Ulriksdal istället för att jobba sista snutten, och det kan jag leva med på ett helt annat sätt..!

Dagarna i övrigt sedan dess tills nu har avnjutits en smula förkyld (mina bästa kompisar har hetat Ipren, Otrivin Menthol och Fishermans friend…), spruckna nattvilor, passåkningar och annat skoj, men det är andra historier för andra dagar.

Nu skall jag istället ta plats brevid min fru, i min soffa, äta lite chips, dricka lite läsk och bara njuta av en stunds ledighet, bara för att jag kan (och vill)!

Fullkomligt spänningslöst…

…vilket i sig kan vara ganska spännande!

Och nu, slut på nördhumor för en stund.

Åter till rubriken vilket var dagens form av njutning på jobbet, dvs totalt bortfall av kontaktledningsspänning, precis på väg in i Karlstad, precis när man mentalt börjat förbereda sig på att gå hem för dagen, just precis då var det dags att få ett brutalt uppvaknande när ljustablån började lysa upp likt en julgran och summertoner ljöd för fulla muggar.

Till saken hör dels det faktum att X2 på batteriström inte är någon bra sak, efter 5 minuter bör man börja fundera på att slå igen butiken och stänga av batterierna om man vill ha en sportslig chans att någonsin få liv i det hela igen. Utöver detta finns det även regelverk som säger att blir det spänningslöst skall det omedelbums bromsas ner till en hastighet som låter en stanna på halva siktsträckan OM det skulle vara så att man medvetet brutit spänningen för att ett annat fordon inkräktar på det spår man färdas på.

Så, åter till mitt inte helt och fullt vakna jag, sittandes smått förvirrad omringad av blinkande lampor och ljudande summers. Konstaterade i vart fall att kontaktledningen var kvar ovanför skallen, det är bra, dessutom visade signalen framför mig fortfarande kör och vänta stopp i nästa signal, bra, frågan förblev dock varför det var spänningslöst och inbromsning, en aning hjälpt av tågets egna övervakningssystem utfördes, och en snygg och prydlig buklandning blev det, strax utom synhåll från plattformen i Karlstad.

Här är det ett superbt tillfälle att ringa en vän, och då närmast Karlstads egen tågklarerarpersonal följt av driftledningscentralen i Hallsberg för att luska ut varför spänningen försvann och när den kan väntas åter. Med eldriftledaren i Hallsberg kvar i luren så kopplades spänningen på  igen utan problem, och ännu ett snabbt samtal till Karlstads tågklarera gav nytt körtillstånd vidare in till plattform där en och annan resenär väntade på att få stiga på.

Boven i dramat visade sig vara en fågel som landat på lite olämpligt ställe och därmed kortslutit kontaktledningen varpå hela faderullan frånkopplas för att undvika ytterligare skador.

Hem kom jag i vart fall, och lagom när jag hunnit med att somna så var det dags för nästa kontaktledningsbesvär, men det var jag så lyckligt ovetandes om så, denna gången kunde det inte vara mitt fel..!

Och nu, nu är det allt dags för veckans höjdpunkt, Top Gear!

Hallsbergare

Ja, nu menar jag alltså inte människor som bor i Hallsberg, utan de röda signaler som ständigt återfinns i Hallsbergs driftledningsområde, en högst ovetenskaplig undersökning gör gällande att risken för röd signal, aka signalfel är 100 ggr så hög omkring Hallsberg som någon annanstans i landet!

De senaste arbetsdagarna har man lyckats bjuda på signalfel inte bara en gång, utan rent av en gång per dag, vilket då givetvis stört min arbetsdag! Måndagen började man med att ta in ett annat tåg innan man släppte ut oss, med ursäkten om att vi i vart fall skulle invänta ett annat tåg, vars resenärer varken behövde byta plattform eller gå nämnvärt långt, och som till största delen hade förflyttat sig klart redan innan vi stannade.

Lät ju nästan bra, om det inte vore så att ställverket sedan totalhavererade och levererade röda signaler så långt ögat kunde nå, 15 minuters väntan blev det innan en grön signal kunde presentera sig och färden fortsätta, som värst var vi 18 minuter sena innan trenden vände, och till Stockholm C ankom vi 9 minuter efter tidtabell, helt i onödan.

Hemresa på tisdagen, började bra med lite sena avgångar innan oss från Stockholm C, vilket gjorde att vi fick en minut extra i huvudstaden innan resan påbörjades. Därefter bjöd tåget framför oss på en snigelrik resa eftersom det tågsättet var något halt. I trakterna av Björnlunda fick vi blinka ut till höger och påbörja omkörning, najs!

Givetvis, i enlighet med lagen om alltings jävlighet så fick vi ett mindre ATC-fel, balisfel typ BF3 med maxhastighet om 80 km/h i 4000 m, just när vi började komma ikapp det andra tåget, och där gick det åt h-vete, bara att lägga sig så fint bakom åter igen.

Vid det laget hade i vart fall det andra tåget fått fart på eländet igen och störde oss inte mer, istället kom vi till Hallsberg…

I Hallsberg var det först rött, för att bli grönt, för att sedan bli rött igen, strul med signalerna (spårledningsfel) väster om Hallsberg, vi fick vänta på ett annat tåg, tack för den.

Problemet med morgontåget hem till Karlstad är att det finns en anslutning mot Oslo som är i kortaste laget, 7 minuter i vanliga fall, vilket ger en aning problem när man lämnar Hallsberg först 17 minuter efter tidtabell.

Visserligen hade man rensat så fint på spåren åt oss på färden upp mot Karlstad, men vad hjälpte det när vi ankom 10 minuter sent och därmed missade Oslo-tåget som inte kunde vänta i 3 minuter på våra resenärer, suck!

Det som var bra med tisdagen var att en tågklarerarelev från just Hallsberg åkte med mellan Hallsberg och Karlstad för att se sträckan, och därmed fick se vårat perspektiv på saker och ting, som när man ringer och ringer och ringer och ringer lite till, utan att någon svarar i andra änden t.ex., det borde verkligen vara mer utbyte mellan de olika yrkena för att få en annan förståelse för hela bilden!

Idag skulle jag egentligen haft reservtur mellan 05-13, men fick byta till en Göteborgssväng istället, försöka lämna Hallsbergs driftstörningsområde innan de hinner ställa till med något..?

Men först får det allt bli frukost!

Sida 1 av 5

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén