ewenson.se

Lokförare, pappa, fotonörd och allmänt vilsen

Etikett: glass

Lekstuga – dag 228/365

GoPro med sugkopp

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/500 sek vid f/4,0

Idag har det allt varit lekstuga på flera olika sätt. Dels har jag kört bil på inspirerande vägar, d.v.s. inte direkt tagit den rakaste vägen mellan Karlstad och Lysvik, varken dit eller hem för den delen. Dels har jag som synes även lekt med min GoPro Hero3+ med sugkoppsfäste monterat på bilen.

Första varianten är som ovan, monterad överst på vindrutan lätt riktad neråt.  Denna variant provades på sträckan mellan Nilsby och Lysvik via småvägarna öster om Fryken och tycks ha levererat helt okej resultat om än med vissa besvär. På slutet började det nämligen regna, rätt ordentligt dessutom. Detta var inget problem så länge farten hölls uppe eftersom regndropparna då gled av vindrutan självmant. I lägre fart däremot, då började vissa besvär uppstå eftersom vindrutetorkarna inte direkt gick att köra med denna monterad just på detta sätt.

Nästa variant provades på vägen hem, efter att först ha avnjutit Lv241 mellan Sunne och Munkfors, en väg som troligen tillkommit på grund av våra synder, eftersom inget så bra kan vara sprunget ur något annat än synd. Därefter, via viss transportsträcka på Rv62, så var det dags att prova på Dömlevägen, en väg jag tidigare hört talas om främst via MC-åkare. Detta var ju tvunget till att undersökas. Så, nu monterades istället GoPron på förardörrens fönsterruta för en lite annorlunda vinkel där man även ser ratten och vissa delar av kupén.

Resultatet? Ja, se nedan kort och gott…

Vägen kan man knappast klaga på och jag förstår verkligen varför MC-åkare gillar den. Helt okej beläggning, inte värst mycket skador på vägen och sådär härligt kuperad och kurvig. Mersmak kallas det visst? Dömlevägen finner man för övrigt lättast genom att åka Rv62 norrut från Karlstad, passera Deje och ta till vänster när skylten säger just Dömle. Därefter väntar drygt 15 km av njutning om man är av den typen som faktiskt gillar att köra bil och inte bara åka!

Jakten på fler underhållande vägar är nu igång och tips har börjat ramla in via Facebook, så fler turer är helt klart planerade. Ska bara komma på vem jag ska lura till att betala för bensinen också nu…

Glass i stora lass

Glass i stora lass på Mormors Glasscafé i Lysvik

Just ja, glass hade vi ju käkat också, på Mormors Glasscafé i Lysvik, därav besöket i just Lysvik. God glass! Visserligen helt vanlig SIA-glass, men serverat på sitt egna trevliga sätt i en mycket charmig byggnad. Fler besök blir det hit, helt klart. Rekommenderas helt och fullt av både far som son!

Hälsosamt – dag 225/365

Glass

Canon EOS 6D, 47mm, ISO 200, 1/800 sek vid f/8,0

Glass är faktiskt hälsosamt! För själen! Kanske inte så värst mycket för kroppen, men ändå. Själen räknas också. Dessutom är glass gott och allt som är gott är väl nyttigt?

Om inte annat så hade jag ju faktiskt finbesök från Stockholm idag, så då måste man ju först äta räkmacka alá Värmskog för att sedan råka hamna vid Borgviks hamncafé för en glass. Visa upp några av länets bästa sidor sådär!

Glass i stora lass – dag 211/365

Glass alá Carli

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/1000 sek vid f/5,6

Nödlösning – dag 187/365

Kvällens nödlösning

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 1600, 1/125 sek vid f/4,0

En nödlösning på alla sätt och vis efter en kväll som inte alls blev som den var planerad. För den krasslige sonen blev stundvis bättre under förmiddagen och verkade i allt och allo sitt normala jag under större delen av dagen. Sedan blev det en powernap, typ, i två timmar sådär varpå han istället vaknade alldeles kokhet och därmed var den sjätte dagen i ordningen med feber ett faktum. Rent av så pass het att det fick bli premiär på lokala akutmottagningen för kontroll. Det ska bra mycket till innan varken jag eller sonens mor blir så pass oroliga att vi tar oss iväg dit, men idag var det dags, för första gången sedan han föddes.

Läget tycks dock lugnt och vi kunde återvända hem efter ett par timmar igen. Vid det här laget hade ju dock alla former av middagsplaner spruckit och eftersom jag ändå utlovat glass till sjuklingen, fick det även bli att besöka frysdisken som innehåller fryst pizza. Det var inte igår jag åt det senast och jag kan såhär i efterhand lova, att det lär dröja bra länge innan det blir aktuellt igen.

Men, nödlösning var dagens ord tydligen. Och så blev det.

Glassigt – dag 138/365

Glass

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/2000 sek vid f/5,6

Finns det något bättre sätt att ladda upp inför ännu en dag med jobb, än att avnjuta delikat glass signerat Carli tillsammans med några löjligt lediga kollegor? Tror nästan inte det.

Glassväder! – dag 15/365

Delikat glass

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 1250, 1/125 sek vid f/4,5

Utanför vräker det ner snö för jag vet inte vilken timme i ordningen, kallt är det med, och eländig vinter kort sagt. Men vad spelar det för roll? Det är ändå glassväder och rent av glasspremiär för i år, typ…

Firade in sista timmen av dagens reservpass med att avnjuta denna delikata bägare med jordgubb- & mangoglass på en av stadens stora stoltheter, Carli! Valde att även ta en annan nypremiär, nämligen första koppen kaffe på 1,5 vecka, med en delikat kopp cappuccino. Kombinera detta med fint sällskap så blev slutet av arbetspasset helt enkelt på topp!

Frirajdin!

Igår var det dags att avnjuta ett stycke roadtrip igen, denna gången i sällskap av ingen mindre än unga fru Ewenson dessutom! Efter intensivt jagande hos Hertz Freerider så dök det äntligen upp ett intressant objekt, en Kia Cee’d som ville hem till Karlstad från Varberg!

Så, det ordnades med barnvakt med hjälp av snälla farföräldrar, biljetter söderut bokades och vi gav oss av med tåg till Varberg. Först med trevliga kollegor på SJ regionaltåg mot Göteborg och sedan vidare med Øresundståg från Göteborg till Varberg.

Åka Øresundståg

Vi kunde konstatera att på Øresundstågen så hade man visst lite smått udda platsnumreringar, plats 92 och plats 98 var nämligen platserna invid varandra, mkaaaaaaj…

Nåväl, tågåkandet gick alldeles utmärkt och snart nog var vi framme i Varberg där en promenad tog vid. Retligt nog gick vi utanför stationshuset och inte igenom det, vilket skulle visa sig sedan vara ett dumt val. Efter sisådär 3-4 km promenad så hittade vi till slut ett inte alltför utmärkt Hertz-kontor och efter en stund även personal. Det visade sig dock att bilen vi skulle ha, den stod vid deras nya kontor, vid stationen i Varberg.

Suck…

Vänligt nog så fick vi åtminstone skjuts tillbaka ned till stationen och bilen kunde hämtas ut. Efter det sedvanliga varvet runt bilen för att inspektera efter skador, ett standardförfarande med såväl hyrbilar som bilpoolbilar, så gav vi oss av norrut.

Från början tänkte jag mig en tur längs med E6/E45 hem mot Karlstad, men efter en titt på kartan kom jag på bättre tankar, varför inte åka längs inlandet istället? Sagt och gjort, vi letade oss ut på Rv41 mot Borås och njöt av ett vackert landskap bland berg och fält.

Dagens åk

Väl framme i Borås började klockan närma sig rusningstrafik, eller som man också kan se det, ett ypperligt tillfälle att stanna för depåstopp med efterföljande glass och kaffepaus. Dessvärre så var ju rusningen i Borås inte riktigt över bara för det, utan vi fick vackert sitta en stund i bilköer även efteråt, tur då att blåsan åtminstone var tom!

Efter Borås drog vi en bit österut längs med Rv40, närmare bestämt då fram tills Ulricehamn där vi åter vek av norrut mot Falköping och Skövde. Längs med denna väg fann man en hel rad av intressanta ortsnamn såsom Timmele, Dalum och svårslagna Trädet, alla små charmiga orter.

I trakterna av Skövde började det så smått att suga i tarmarna, dags att göra nästa depåstopp för påfyllnad av mat. Vi orkade dock aldrig med att bege oss in i staden Skövde, utan fortsatte istället norrut till Mariestad där vi letade upp en lämplig pizzeria, vilket råkade av en händelse vara första bästa pizzeria…

Pizzapaus i Mariestad

Med mat i magen och lite färdgodis inhandlat fortsatte sedan färden längs med Rv26 norrut mot Kristinehamn, en väg som tycktes vara skyltad med fri fart denna kväll för såväl personbilar som lastbilar. Det är inte ofta man blir omkörd av lastbilar när man håller lagstadgade 90 km/h…

Ganska så exakt kl 21.00 kunde vi till slut parkera vår Kia hos Hertz på Drottninggatan i Karlstad, efter dryga 5 timmars körning och totalt 6,5 timme efter att vi startat vår färd från Varberg. En kort promenad senare var vi åter hemma i lägenheten och kunde avnjuta dagens sista solstrålar från balkongen, nöjda efter en lång men härlig dag på resande fot.

Bilen i sig, Kia Cee’d var väl inte någon direkt höjdare för långfärd, det kan man verkligen inte säga. Redan efter sisådär 10 mil på rull började man få träsmak och väl framme i Karlstad var man redigt trött på stolarna i den. Däremot var den väl ändå hyffsat snål med sina 4,6 l/100 km, även om det inte riktigt är tillräckligt för att bli imponerad i dessa dagar! En stor fördel var dock integrationen med blåtand i stereon, vilket gjorde att mobilen kunde stå för musiken hela vägen från Varberg till Karlstad, så har man ingen annan än sig själv att skylla på för musiken som spelas!

Tveksamt är det dock om detta faktiskt hjälpte mot det ständiga roadtrip-suget som infinner sig hos mig just nu, eller om detta bara var en aptitretare i mängden? Sannolikt lär jag fortsätta hålla ett getöga eller två på inkommande Freerides, så återstår det att se vart man hamnar nästa gång..!

Vänern runt

Planerna för dagen var ursprungligen tämligen få, visa upp min gamla uppsättning sommardäck för potentiell köpare, därefter öppen för förslag. Detta kom dock att ändras hastigt och lustigt när den potentiella köparen blev tvungen att skjuta upp sitt besök tills morgondagen istället. Istället fick det bli roadtrip istället, de kära föräldrarna skulle till Lidköping för att se på ett bättre begagnat kök, varför inte ta med sonen och hänga med..?

Lyckades piggna till tillräckligt för att hitta såväl snabb frukost som kläder innan skjutsen var på plats, sonen ordnades dessbättre till av frun i huset, annars hade förmodligen allt gått åt skogen, och vi kunde lämna ett grådassigt Karlstad bakom oss.

Turen till Lidköping spenderades i baksätet tillsammans med sonen, som dock inte erbjöd mycket till sällskap utan somnade i trakterna av Kristinehamn…

Väl framme i Lidköping kontrollerade föräldrarna köket i fråga, köpte det inte och vi rullade därefter vidare till första bästa bensinmack för att inhandla min första mugg kaffe för dagen, nästan skamligt sent på dagen!

Istället för att sedan åka tillbaka samma väg vi kom, konstaterade vi att vi typ, nästan, sisådär var i södra änden av Vänern, och med en lätt omväg kunde ta den andra vägen runt tillbaka till Karlstad, och därmed runda hela lilla pölen denna dag! Rullade därmed vidare västerut istället för att åka tillbaka vägen vi kom, nu med undertecknad själv vid ratten.

Vänern runt

Stannade till för lite lunch vid ett värdshus så charmigt namngiven som Tre Älgar, där Rv47 möter Rv44, strax utanför Grästorp. Sonen blev mycket nöjd över sin portion pannkakor med sylt och vi vuxna lika så över vår mat.

Färden fortsatte vidare mot Trollhättan, över Stallbackabron till min mors förskräckelse, fick strikta order om att ha båda händerna på ratten, ligga i det vänstra körfältet och inte titta på något annat än vägen…

In på E45 och igång norrut på riktigt bland mycket gles trafik och nu tämligen soligt och fint väder, våren kämpar hårt för att komma tillbaka. Enligt nystartad tradition blev det paus för glass i Tösse innan vi rullade vidare hemåt.

Sisådär 41 mil senare stod föräldrarnas Ford åter parkerad på Strandvägen i Karlstad, och det var rätt skönt att få sträcka på benen riktigt ordentligt igen efter många mil bakom ratten.

I morgon fortsätter vi motortemat med en sund dos Formel 1 från Bahrain och nästa helg vankas inte bara ledig helg, utan barnfri ledig helg, kan det tänkas bli lite roadtrip alá BMW då..?

Frågan är bara, vart skall färden gå!?

Vi är så onda..! Och mer!

Våran favorithobby? Köpa glass och promenera runt i närmaste motionsspår, det är så skoj, och så elakt, och så otroligt, ofantligt roligt! Hihi!

Fast det är egentligen inte särskillt viktigt, mer viktigt är snarare att det nu, äntligen!!, så börjar man känna små sparkar i från Angelikas magge! :D Kände min första igår kväll, den lille plutten gav tydligen ifrån sig hela två stycken där på kvällningen, men hann bara med att känna den sista där, trots att min hand mer eller mindre satt fastklistrad mot magen för resten av kvällen!

Nu börjar det bli duktigt fränt, vill känna fler sparkar, massor av sparkar! Och snart är det ultraljud igen, kanske vi får veta vilket kön det är till och med! Den 18e Mars är det dags, koolt! :D

© 2014 ewenson.se

Tema av Anders NorenUpp ↑