ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: EOS 6D (Sida 1 av 21)

I brist på ljus

Årets mörkaste dag är här och det märks mer än väl, allra helst kopplat till bristen på snö. Inte för att jag klagar över bristen på snö, men ändå.

Vad blir då bättre än ytterligare återvinning från den där dagen jag länkade till här nyligen, den där dagen (natten) som jag spenderade på berget för att fånga soluppgången på årets längsta dag.

Soluppgång Tossebergsklätten

Läs mer

Skiftbyte

Efter lite mer än ett år tillsammans med mitt Loxia 2/35 så har det nu blivit dags att skiljas åt och plocka in något annat i kameraväskan istället. Efterträdare blir ett annat 35 mm, givetvis. Efter mycket funderande och många försök att få Loxiat sålt privat fick det till slut gå som inbyte och i retur hade jag tur nog att tajma det hela med att Cyberphoto fick in ett begagnat Sony FE 35mm f/2.8.

Zeiss ut, Sony Zeiss in alltså.

Sony A7 II med Sony FE 35mm f/2.8

Så, trots att jag förra året beklagade mig över prisnivån Sony valt för sina 55 mm f/1.8 och 35 mm f/2.8 så sitter jag här nu med de båda två. Ödets ironi.

Nu var det absolut inget som helst fel på mitt Loxia 2/35 och jag skulle nog alltjämt hålla det högre optiskt, byggkvalitémässigt och trots en totalt sett usel affär för min del, ändå mer prisvärd jämfört med Sonys variant. Trots detta valde jag alltså ändå att “byta ner” mig och det av ett gott skäl, autofokus!

Hur underbart Loxia 2/35 än varit, så har jag alltid saknat autofokus och möjligheten att snabbt knäppa av en bild. Jag vill inte ens börja fundera på hur många bilder jag missat på grund av att jag inte varit snabb nog eller exakt nog för att sätta fokus innan ögonblicket är över.

Även om spegellösa kameror med sin fokus peaking är allmänt hyllade för sina möjligheter till manuell fokus, så tycker jag personligen ändå att det var enklare med min Canon EOS 6D och det Zeiss Distagon T* 2/35 jag hade till den. Enklare, smidigare och dessutom med långt mycket bättre resultat.

Hade ekonomin inte spelat in, då hade jag tveklöst gått på storebror till mitt nya, Sony FE 35mm f/1.4! Bara tanken på det kopplat till min α7 II-hus får det att vattnas en smula i munnen. Dock en smula oekonomiskt så att säga.

Innan jag är helt nöjd så skall ett nytt objektivlock inhandlas. Det medföljande tillsammans med det lite småudda motljusskyddet är jag inte helt imponerad av. Siktar istället på att köpa ett likadant objektivlock som sitter på 55 mm f/1.8, eftersom det är samma filterstorlek som på 35an med f/2.8. Ser helt enkelt lite bättre ut och känns en smula mer stabilt.

Snart är det semester och då bär det av till västkusten några dagar, så får vi se om min nya pärla kommer till sin rätta där eller ej!

Det var allt på tiden

För snart två år sedan sådär så spenderade jag ju lite tid på att fotografera blixten, eftersom en serie utav de mest intensiva åskväder jag någonsin upplevt ändå passade på att dra över stan sådär.

Utöver att fotografera i dagarna två så spelade jag även in en hel del rörlig bild med, material som sedan dess blivit liggandes i brist på tid/ork/engagemang/kunskap och så vidare…

Förra veckan, efter att ha bekantat mig lite mer med Adobe Premiere Pro CC så tog jag mig slutligen an materialet på riktigt och klippte ihop det hela till ett enda sammanhängande klipp som ni kan beskåda ovan. Närmare 6 minuter med blixt och stundvis dunder, tämligen hårt utsorterat från alla timmar utav material som spelades in via Canon EOS 6D med EF 24-105 f/4 samt min nyligen kraschtestade GoPro, då lite mer i nyskick.

Återstår att se vad sommaren 2016 har att bjuda på i formen oväder, se om det kan bli mer material som blir liggandes i evigheter innan det ordnar upp sig?

Tre månader utan spegel

Ja, nu börjar det allt så smått närma sig tre månader sedan min Sony α7 II packades upp här hemma. Tre månader med spegellöst fotograferande att försöka summera och komma med någon slags samlad tanke om det bra, det dåliga, det smidiga och det saknade.

Kaspian

Sony α7 II, Zeiss Loxia 2/35

Enkelt sammanfattat så kan jag kort och gott konstatera att jag är nöjd med mitt byte, inte enskilt för att jag lagt ner en stadig summa pengar på det hela, utan för att jag faktiskt är nöjd på riktigt.

Läs mer

En ny favorit

Som fotografisk nörd så har jag ju genom tiderna haft lite favoritobjektiv, sådana där som bara fyller en med inspiration och vilja att fotografera. Tidigare exempel på detta har varit Canon EF 20mm f/2.8 till min första digitala systemkamera, Fujifilm XF 35mm f/1.4 R till min tidigare Fujifilm X-E1 och Zeiss Distagon T* 2/35 till min Canon 6D nyligen.

Trots att min inspirationsnivå just för stunden är tämligen låg, så vill jag ändå lyfta fram det objektiv som för stunden faktiskt gör en hel värld utav skillnad, ett objektiv som på sitt egna sätt räddar den inspiration som finns och gör mig alltjämt sugen på att faktiskt ta med kameran ut i världen och fotografera.

Zeiss Loxia 2/35

Zeiss Loxia 2/35 som bilden säger, ett objektiv helt anpassat för Sony E-mount och därmed min nya α7 II som numera regerar helt ensam i min kameraväska. Mersmak just för brännvidden 35mm fick jag av det ovan nämnda Zeiss-objektivet, det till min Canon 6D och trots att jag först tänkte mig Loxia 2/50 som första optik till min α7 II så blev det istället denna som fick ta plats i min väska.

Lokförare Mats

Sony α7 II, 35mm, ISO 2500, 1/50 sek vid f/5,6

Tillsammans med kameran så blir detta ett mycket portabelt och trevligt paket som dessutom levererar bilder utav absoluta toppkvalité så länge man sätter fokus. För just fokus är ett ämne i sig, i och med att detta likt så många andra endast är manuellt fokuserat. Däremot, tack vare de i kameran inbyggda hjälpmedlen ämnade just för manuell fokusering, så går det väldigt bra trots allt.

Herrhagsbranden

Sony α7 II, 35mm, ISO 100, 1/3200 sek vid f/2,8

Att objektivet är löjligt välbyggt och levererar en känsla som få kommer i närheten av, det behöver jag väl knappt ens nämna..?

Hoppet för fotografisk kreativitet är med andra ord inte helt ute, även om det kanske är fel att säga att det lever. Jag jobbar åtminstone på det hela.

Alphantastiskt..?

Som jag berörde lite kvickt i inlägget om Fujifilm X-T1 så har jag ju givetvis några ytterligare alternativ till ersättare för mina nuvarande kamerasystem. Vad vore jag utan min hälsosamma (?) dos av beslutsångest liksom?

Det absolut främsta alternativet utöver X-T1 är något helt nytt, något jag har absolut ingen som helst erfarenhet utav sedan tidigare, Sony. Ett märke jag som närmast varit i samband med någon valfri Sony Ericsson-telefon sådär för något år sedan eller så.

Sony A7 II med 35mm f/2.8

Det som är intressant med just Sony och då mer specifikt, Sony α7 II, är att vi pratar fullformat i en spegellös kropp med tämligen kompetenta funktioner i övrigt. Mest spännande av allt är väl att det direkt i kamerahuset finns inbygd bildstabilisering i inte mindre än 5 axlar, under förutsättning att optiken levererar all data som behövs då. Detta öppnar ju för bildstabilisering även till tredjepartsoptik som annars inte har det, vilket inte vore dumt alls.

Nu lider ju även denna α7 utav samma typ av problematik som så många andra spegellösa kameror, d.v.s. att autofokusen lämnar en hel del att önska vad gäller följsamhet med objekt som rör sig fort, typ den typen av flygplansfotografering jag så gärna ägnar tid åt.

Till skillnad mot X-T1 så tror jag dock det blir en smula lättare att leva med i formen α7 dock, just för fullformatets skull. Visst är det en tämligen fånig sak att hänga upp sig på, men ack så viktig ändå. Ska man dessutom gå till den låga nivån av att jämföra megapixel så är det även där viss skillnad, 24 megapixel i α7 jämfört med 16 megapixel i X-T1. Detta då att jämföra med de 20 megapixel jag idag är van vid att hämta från min Canon EOS 6D.

Egentligen finns det ju fortfarande inget sådär jättebra skäl till att ens överväga ett fullständigt systembyte, igen. Inget annat än att jag själv är rätt övertygad om att det skulle vara bra för mitt kreativa sinne och för att bättra på min fotografiska lust. På något sätt är jag också rätt övertygad om att den utmaningen som är inblandad i att byta system helt skulle vara nyttig på många sätt, tvingad att ännu en gång lära om sig allt man tror man kan.

Mest av allt är jag nog ändå lockad av att ha ett kompakt system som ändå är kompetent i full skala, ett system som gör att man inte drar sig för att ta med kameran men som ändå levererar på topp varje gång. Komplettera detta då dessutom med lite roliga funktioner som wi-fi/nfc och tilt-flip-skärm.

Förmodligen är det bara jag som är lika fullkomligt galen som vanligt, men jag råkar gilla att göra sådana här brutala förändringar i min fotoutrustning, även om det är rent ekonomiskt vansinne…

En dos av tysk-japansk magi

Det finns ett skäl större än något annat till att jag tvekar över ett potentiellt systembyte, bort från Canon EOS-systemet. Det skälet är inget mindre än ett enskilt objektiv, mitt Zeiss 35mm f/2 som inköptes i höstas. En stadig pjäs av metall och glas, utrustad med endast manuell fokus.

Solnedgång över Karlstad

Vad objektivet däremot levererar är färger, kontrast och skärpa som liknar inget annat jag någonsin använt. Jag har och har haft många fantastiska objektiv, Canon EF 135mm f/2L och Fujifilm XF 35mm f/1.4R bland annat, men inget av dem kommer ens i närheten utav vad denna lilla dos tysk-japanska konstruktion levererar.

Det var inget direkt billigt inköp, men från den sekunden jag först använde det, så älskade jag det och framförallt, vad det ständigt levererar. Materiell kärlek när det är som allra bäst!

I en tid av förändring

Det vore inte direkt någon överdrift att säga att inledningen på 2015 varit en tid av förändring på många olika sätt och vis, snarare har det väl varit en smula svårt att hänga med i svängarna av och till.  Nu är ju egentligen detta ett helt ämne i sig, men  tills vidare så bjuder jag istället på den senaste omgången utav tankar och funderingar kring min fotoutrustning, som även dessa fått sig ett uppsving tack vare/på grund av dessa tider av förändring.

Som för vissa kanske är bekant så fotograferar jag regelbundet (?) med en Canon EOS 6D med en mindre flora optik samt med en Fujifilm X-E1, där den senare av de två helt klart är den mer portabla kameran utan någon större tvekan. På det stora hela är jag ruskigt nöjd med vad båda kamerorna levererar men ändå så kan jag samtidigt inte låta bli att fundera på om man skall gå vidare till något annat?

Efter att en kollega nyligen ställt lite frågor om min X-E1 och avslöjat att denne varit sugen på den senaste skapelsen i X-systemet av Fujifilm, X-T1. Nu är ju detta en kamera som även jag råkar tycka är något så hejdlöst läcker, främst i design men även sett till funktioner. Föga förvånande har alltså mina tankar också börjat snurra just denna X-T1 och det vore ren och skär lögn om jag hävdade något annat än att jag är lockad av den…

Fujifilm X-T1

Nu drar säkerligen en och annan läsare en djup suck och skakar på huvudet, men erkänn åtminstone att den är ruskigt snygg?

Dessutom har jag ju åtminstone en början till ett X-system i form av min XF 35mm f/1.4 R som jag köpte tillsammans med X-E1an och som råkar vara en ruskigt trevlig optik i sig. Utöver detta finns det ju ett och annat jag skulle vilja komplettera med, typ följande:

Nu råkar ju detta vara en varukorg värd sådär 50 000 kr+, så helt realistisk är den ju knappast. Frågan är snarare vad begagnatmarknaden skulle kunna tänka sig ge för Canon-systemet och anpassa matsäcken efter det, för det är just Canon-systemet som ligger i saluzonen i så fall.

Vad ska jag då med en helt ny utrustning till egentligen? Det är ju knappast så att jag tror att ny utrustning kommer göra att jag tar bättre bilder som så. Däremot kan mycket väl ny utrustning ge en liten nytändning i fotointresset vilket i förlängningen kan ge “bättre” bilder.

Det är knappast så att Canon-systemet inte levererar, snarare totala motsatsen om något. Däremot är det ju inte alltid ett portabelt system och det kan ibland vara lite av ett hinder. Åtminstone vill jag inbilla mig själv att det är det.

Nåja. Nu är detta långt ifrån slutfunderat och fortsätter det som det gjort på senare tid, då lär det nog inte bli värst mycket alls av funderingarna. Det kan ju faktiskt mycket väl vara så att det bara är förändringens vindar som smittat av sig helt utan giltigt skäl. Återstår att se…

Avslutningsvis får jag väl även tacka alla ständigt återkommande besökare som dyker in här trots att antalet uppdateringar den senaste tiden varit minst sagt få. Ni är uppskattade kan jag lova!

Gott nytt 2015!

Nyårsfyrverkerier

I enlighet med tradition så levererar jag årets omgång nyårsbild, taget 12 minuter in på det nya året under Karlstad kommuns fyrverkerishow från Sandgrundsudden. Jag är generellt sett emot slöseri av skattepengar, men detta går helt klart in under kategorin “acceptabelt”, allra helst med tanke på att jag kan avnjuta dem från min egna balkong.

Som konstaterat, så var 2014 trots allt ett riktigt bra år och jag hoppas nu att 2015 fortsätter i den stilen! Gott nytt år på er allesammans!

God morgon – dag 365/365

Soluppgång över Vänern

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 100, 1/1250 sek vid f/4,0

Jag har ett bra tag funderat på hur jag skulle avsluta denna utmaningen, vad för motiv som skulle få “äran” att bli bild nummer 365 av 365. Till slut bestämde jag mig för ett par dagar sedan att ge mig på ännu en fotografering av soluppgången, för att kompensera för alla solnedgångar som fotograferats under året.

Därefter blev nästa problem att bestämma sig för en plats, där det fanns ett antal alternativ. En tanke var det ständigt återkommande Hammarö sydspets, en annan för Åmål och en tredje för Skutberget här utanför Karlstad.

Största och mest oberäkneliga problemet var dock vädret. Skulle det bli bra väder ens? Prognoserna för ett par dagar sedan såg lovande ut, för att sakta men säkert försämras för var dag som gick. Igår kväll såg det rent av riktigt mörkt ut, mulet följt av dimma vid tiden för solens uppgång.

Skam den som ger sig dock och klockan ställdes på 07:00 i morse och jag kunde då konstatera att det fanns glimtar av hopp på himlen. Slängde ihop kamera och stativet, packade in mig i bilen och drog iväg.

Jag kan gott lova att jag är mer än tacksam för att SMHI hade inte så lite fel i sin prognos och för att moder natur hörde min vädjan igår, för morgonen levererade en vacker soluppgång med efterföljande härligt solljus som ännu fortsätter här över stan. Trots allt tycks nyårsaftonen bli en av de vackraste dagarna på hela vintern såhär långt.

Efter att ha närmast förfrusit nästipp och fingrar så kom jag till slut hem och har därefter spenderat en hälsosam stund i att försöka välja ut en ensam bild från de 158 st som fastnade på minneskortet under stunden där ute.

Med den här bilden säger jag också tack och adjö till årets utmaning och säger 365foto – check!

Sida 1 av 21

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén