ewenson.se

Lokförare, pappa, fotonörd och allmänt vilsen

Etikett: e45

Nordkap…

Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, vad det är med just Nordkap som lockar så mycket som mål för en närmast episk roadtrip. Men lockad är jag, Mer än någon av de andra alternativen. Trots att det är tveklöst det målet som är längst bort, eller kanske just därför? Jag menar, vilken episk roadtrip ligger ett par timmar bort?

Rakaste vägen till Nordkap, via E4an mestadels, ger ett avstånd på en hint bortom 190 mil. Enkel resa. Den vägen jag är mest sugen på, den bär av igenom Norge och E6an. Avstånd? 225 mil lite drygt. Förutsatt att man inte tar någon avvikelse här och var då.

Totalt alltså en bra bit över 400 mil om man åker igenom Norge upp, sedan via Sverige hem igen. Kan väl helt klart klassas som en ganska episk roadtrip kort och gott? Att jag sedan förbrukar i stort ett en tredjedel av min körsträcka för året, det är en helt annan grej.

Fortsätt läsa

Drömma kan man

Det är inte så lite roadtrip-sug i mig just nu kan jag lova, mycket tack vare då det faktum att det senare i sommar är tänkt att jag skall hämta ut en sprillans ny BMW 116i, en bil som då givetvis måste sättas på prov direkt. Inte heller blir direkt suget mindre när man läser om andra roadtrips, Jakten mot nollpunkten exempelvis, där de kör så långt de bara kan på en tank diesel i moderna snålbilar.

Tanken om att dra iväg till höstens semester lever gott inne i min hjärna just nu och frågan är vart? Tidigare på bloggen har ju ämnet Rv45/E45 tagits upp, d.v.s. köra Göteborg – Karesuando längs med denna väg. Det är helt klart en tanke.

En annan tanke är Nordkap. Bara sådär 190-något mil norrut och av en händelse,  nästan så långt norrut man bara kan komma inom Europa. Helt klart lockande!

Dock är det väl inom viss tveksamhet hur lämpligt det är att bege sig så pass lång norrut i september på sommardäck av lågprofiltyp? Visserligen i allra högsta grad nya och fina däck, men ändå? När tusan riskerar egentligen första snön att falla där uppe en bra bit norr om polcirkeln?

Annars kan man ju alltid åka västerut, typ Bergen eller så? Bara 70 mil enkel väg, om man åker raka vägen d.v.s., något jag knappast tänkte göra. Norge är ju ruskigt vackert dessutom, sådär löjligt vackert. Sedan behöver man ju kanske inte direkt åka rakaste vägen hem igen heller för den delen.

Eller söderut kanske? Smygehuk som är Sveriges sydligaste punkt? Mest för att ha det avklarat sådär. Fast det är ju bara 55-något mil enkel resa. Räknas knappt som ordentlig roadtrip va..?

Nåja, än är vi inte där, i september d.v.s., när både semester och bil bör vara på plats. Faktiskt flera månader kvar av funderande och räknande. Oavsett vilket så lär det ju gå åt en hel del bensin för en roadtrip, som bör betalas på något vis. Dessutom finns det ju vissa saker ytterligare som behöver inhandlas, som typ följande lista.

  • Ny kartbok, min nuvarande från 2004 känns en smula antik.
  • Reseanpassade sängkläder, för att kunna hitta enkla och billiga övernattningar på vägen.
  • Kamerabatterier, seriöst, reserver kan fan vara bra att ha på en sådan grej.
  • Ordentligt stadig mobilhållare till bilen, typ Brodit som vanligt.
  • Medlemskap i STF kanske? Lite sådär synonymt med billiga boenden och andra bra tips.

Men vänta lite nu tänker ni nu, en kartbok? För herr digitala leksaker..?

Ja, men faktiskt. Det är en ruskigt bra grej det där med kartböcker, även 2014. För digital teknik kan strula och GPS litar jag alltjämt sådär lagom mycket på. Dessutom gillar jag kartböcker och har alltid gjort. Plus att det liksom är något som bara skall finnas i en bil, punkt slut.

Dessutom kan man gott undra hur herr bekväm tänkte med enkla och billiga övernattningar? Han som alltjämt anser att hotell är en skitbra uppfinning. Vilket det också är. Bara lite dyrt om man tänkt sig något sådant här galet. Bara bränslet kommer ju räknas i fyrsiffriga tal nästan oavsett vart jag tar vägen, så då är det inte annat än rimligt att tänka ekonomiskt (läs snålt) på andra plan istället.

Givetvis är ju också då tanken att fotografera och blogga om det hela, dels i formen av dagens bild sådär men jag har även en liten tanke om man kanske skulle sätta ihop en fotobok om det hela också efteråt. Kanske skulle vara roligt med ännu ett litet projekt sådär..?

Kan man dessutom lyckas med konststycket att få några exemplar sålda utav det hela efteråt, så kanske kostnaderna även kan kompenseras till viss del? Inte för att jag faktiskt tror på den idén själv ens, men det vore roligt.

Ja ja, först och främst skall ju bilen levereras. Därefter så skall jag bestämma mig. Därefter kanske det hela bör planeras en smula. Om jag nu inte då bara rent av bestämmer mig för att packa in mig i bilen och styra dit hjärtat känner för där och då. Det vore ju också en grej!

Tills vidare, så drömmer jag helt enkelt vidare. Funderar, planerar, räknar. Ja, sådär som jag brukar helt enkelt.

Framfart – dag 132/365

Biltrafik

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 400, 1/10 sek vid f/16

Frirajdin!

Igår var det dags att avnjuta ett stycke roadtrip igen, denna gången i sällskap av ingen mindre än unga fru Ewenson dessutom! Efter intensivt jagande hos Hertz Freerider så dök det äntligen upp ett intressant objekt, en Kia Cee’d som ville hem till Karlstad från Varberg!

Så, det ordnades med barnvakt med hjälp av snälla farföräldrar, biljetter söderut bokades och vi gav oss av med tåg till Varberg. Först med trevliga kollegor på SJ regionaltåg mot Göteborg och sedan vidare med Øresundståg från Göteborg till Varberg.

Åka Øresundståg

Vi kunde konstatera att på Øresundstågen så hade man visst lite smått udda platsnumreringar, plats 92 och plats 98 var nämligen platserna invid varandra, mkaaaaaaj…

Nåväl, tågåkandet gick alldeles utmärkt och snart nog var vi framme i Varberg där en promenad tog vid. Retligt nog gick vi utanför stationshuset och inte igenom det, vilket skulle visa sig sedan vara ett dumt val. Efter sisådär 3-4 km promenad så hittade vi till slut ett inte alltför utmärkt Hertz-kontor och efter en stund även personal. Det visade sig dock att bilen vi skulle ha, den stod vid deras nya kontor, vid stationen i Varberg.

Suck…

Vänligt nog så fick vi åtminstone skjuts tillbaka ned till stationen och bilen kunde hämtas ut. Efter det sedvanliga varvet runt bilen för att inspektera efter skador, ett standardförfarande med såväl hyrbilar som bilpoolbilar, så gav vi oss av norrut.

Från början tänkte jag mig en tur längs med E6/E45 hem mot Karlstad, men efter en titt på kartan kom jag på bättre tankar, varför inte åka längs inlandet istället? Sagt och gjort, vi letade oss ut på Rv41 mot Borås och njöt av ett vackert landskap bland berg och fält.

Dagens åk

Väl framme i Borås började klockan närma sig rusningstrafik, eller som man också kan se det, ett ypperligt tillfälle att stanna för depåstopp med efterföljande glass och kaffepaus. Dessvärre så var ju rusningen i Borås inte riktigt över bara för det, utan vi fick vackert sitta en stund i bilköer även efteråt, tur då att blåsan åtminstone var tom!

Efter Borås drog vi en bit österut längs med Rv40, närmare bestämt då fram tills Ulricehamn där vi åter vek av norrut mot Falköping och Skövde. Längs med denna väg fann man en hel rad av intressanta ortsnamn såsom Timmele, Dalum och svårslagna Trädet, alla små charmiga orter.

I trakterna av Skövde började det så smått att suga i tarmarna, dags att göra nästa depåstopp för påfyllnad av mat. Vi orkade dock aldrig med att bege oss in i staden Skövde, utan fortsatte istället norrut till Mariestad där vi letade upp en lämplig pizzeria, vilket råkade av en händelse vara första bästa pizzeria…

Pizzapaus i Mariestad

Med mat i magen och lite färdgodis inhandlat fortsatte sedan färden längs med Rv26 norrut mot Kristinehamn, en väg som tycktes vara skyltad med fri fart denna kväll för såväl personbilar som lastbilar. Det är inte ofta man blir omkörd av lastbilar när man håller lagstadgade 90 km/h…

Ganska så exakt kl 21.00 kunde vi till slut parkera vår Kia hos Hertz på Drottninggatan i Karlstad, efter dryga 5 timmars körning och totalt 6,5 timme efter att vi startat vår färd från Varberg. En kort promenad senare var vi åter hemma i lägenheten och kunde avnjuta dagens sista solstrålar från balkongen, nöjda efter en lång men härlig dag på resande fot.

Bilen i sig, Kia Cee’d var väl inte någon direkt höjdare för långfärd, det kan man verkligen inte säga. Redan efter sisådär 10 mil på rull började man få träsmak och väl framme i Karlstad var man redigt trött på stolarna i den. Däremot var den väl ändå hyffsat snål med sina 4,6 l/100 km, även om det inte riktigt är tillräckligt för att bli imponerad i dessa dagar! En stor fördel var dock integrationen med blåtand i stereon, vilket gjorde att mobilen kunde stå för musiken hela vägen från Varberg till Karlstad, så har man ingen annan än sig själv att skylla på för musiken som spelas!

Tveksamt är det dock om detta faktiskt hjälpte mot det ständiga roadtrip-suget som infinner sig hos mig just nu, eller om detta bara var en aptitretare i mängden? Sannolikt lär jag fortsätta hålla ett getöga eller två på inkommande Freerides, så återstår det att se vart man hamnar nästa gång..!

Vänern runt

Planerna för dagen var ursprungligen tämligen få, visa upp min gamla uppsättning sommardäck för potentiell köpare, därefter öppen för förslag. Detta kom dock att ändras hastigt och lustigt när den potentiella köparen blev tvungen att skjuta upp sitt besök tills morgondagen istället. Istället fick det bli roadtrip istället, de kära föräldrarna skulle till Lidköping för att se på ett bättre begagnat kök, varför inte ta med sonen och hänga med..?

Lyckades piggna till tillräckligt för att hitta såväl snabb frukost som kläder innan skjutsen var på plats, sonen ordnades dessbättre till av frun i huset, annars hade förmodligen allt gått åt skogen, och vi kunde lämna ett grådassigt Karlstad bakom oss.

Turen till Lidköping spenderades i baksätet tillsammans med sonen, som dock inte erbjöd mycket till sällskap utan somnade i trakterna av Kristinehamn…

Väl framme i Lidköping kontrollerade föräldrarna köket i fråga, köpte det inte och vi rullade därefter vidare till första bästa bensinmack för att inhandla min första mugg kaffe för dagen, nästan skamligt sent på dagen!

Istället för att sedan åka tillbaka samma väg vi kom, konstaterade vi att vi typ, nästan, sisådär var i södra änden av Vänern, och med en lätt omväg kunde ta den andra vägen runt tillbaka till Karlstad, och därmed runda hela lilla pölen denna dag! Rullade därmed vidare västerut istället för att åka tillbaka vägen vi kom, nu med undertecknad själv vid ratten.

Vänern runt

Stannade till för lite lunch vid ett värdshus så charmigt namngiven som Tre Älgar, där Rv47 möter Rv44, strax utanför Grästorp. Sonen blev mycket nöjd över sin portion pannkakor med sylt och vi vuxna lika så över vår mat.

Färden fortsatte vidare mot Trollhättan, över Stallbackabron till min mors förskräckelse, fick strikta order om att ha båda händerna på ratten, ligga i det vänstra körfältet och inte titta på något annat än vägen…

In på E45 och igång norrut på riktigt bland mycket gles trafik och nu tämligen soligt och fint väder, våren kämpar hårt för att komma tillbaka. Enligt nystartad tradition blev det paus för glass i Tösse innan vi rullade vidare hemåt.

Sisådär 41 mil senare stod föräldrarnas Ford åter parkerad på Strandvägen i Karlstad, och det var rätt skönt att få sträcka på benen riktigt ordentligt igen efter många mil bakom ratten.

I morgon fortsätter vi motortemat med en sund dos Formel 1 från Bahrain och nästa helg vankas inte bara ledig helg, utan barnfri ledig helg, kan det tänkas bli lite roadtrip alá BMW då..?

Frågan är bara, vart skall färden gå!?

Suget efter en ordentlig roadtrip!

Idag har varit en sådan där dag när jag riktigt ordentligt har saknat att ha en bil, inte för att rubriken i sig hade blivit verklighet då, men en biltur bland kurviga vägar hade definitivt setat på sin plats!

Det riktigt stora suget efter en ordentlig roadtrip finns dock kvar där i bakhuvudet, allra helst efter att vi missade chansen att åka Karlstad – Luleå t&r med gratis hyrbilar här för ett tag sedan. Just nu hade det varit så gott med en skvätt barnvakt, ledighet från jobb och andra förpliktelser och bara ge sig ut på vägarna i en go bil av det bekvämare slaget. Inte direkt hjälpte det att se Top Gear tidigare i kväll där de körde en Ferrari Daytona mellan Portofino, Italien och St. Tropez, Frankrike heller, jag skulle faktiskt kunna nöja mig med en klart billigare bil än så!

Jag har ända sedan innan mitt egna körkort blev avklarat, varit riktigt sugen på att köra det som då hette riksväg 45, nuvarande E45 hela dess sträckning i Sverige, dvs från Göteborg till Karesuando, en resa på nära nog 170 mil allt som allt, en resa som måste klaras av i framtiden, det bara är så. Inte just för att se något speciellt längs med vägen, utan just för att det är den enskilt längsta vägen med samma nummer vi har i landet, 168 mil mot E4ans 158 mil Helsingborg – Haparanda!

E45 på Google Maps

Det finns ju som bekant några små hinder för detta, som typ att jag inte har någon bil, eller nämnvärt med pengar för soppa och övernattningar längs vägen, för att inte nämna hur totalt onödig en sådan resa egentligen skulle vara, för annat än mitt egna välmående!

Så, frivilliga sponsorer för en smågalen roadtrip vid lämpligt tillfälle kan stiga fram i detta nu!

Tills vidare får jag fortsätta drömma, länga och sukta efter lämpliga bilar på bytbil.se!

Kort tillägg i efterhand, tycker man att de 168 mil som den svenska delen av E45 bjuder på är lite futtigt, kan man alltid köra hela E45, från Siciliens södra delar till Karesuando, eller tvärs om i fall man känner för det, 498 mil blir det då närmare bestämt..!

Dessa underbara bilar!

Blev att diskutera bilåkande lite smått med min tågvärd Karolina häromdagens, det visade sig att vi var båda likväl förtjusta i bilen som resform, som plats för avslappning, för prat och återhämtning. Till viss del skiljde det lite dock, hon föredrog att sitta brevid och jag gillar starkt min plats i förarsätet.

En stilla undran är över vad det är med bilen som gör den så bra till dessa syften, vad är det med en stilla biltur på okända vägar som lockar oss så? Är det känslan av att resa, vara på väg någonstans som lockar oss ut på vägarna även när vi inte har något mål. Det är ju alltid en speciell känsla att vara på väg någonstans, det där extra lilla pirret i magen när man väntar på sitt tåg eller flyg, förväntningarna som byggs upp.

Jag gillar som sagt det här med att köra bil väldigt mycket, jag trivs så väl med att glida fram på vackra landsvägar i kuperad och kurvig terräng, eller även på motorvägen med farthållaren ställd på lämplig hastighet med för den delen. Att se nya saker, känslan av att vara i rörelse, kanske rent av känslan av att ha kontroll över sin närmaste miljö? När man sitter vid ratten styr man på ett väldigt direkt sätt sitt öde, brister man i sin uppmärksamhet eller sitt omdöme kan det vara den sista platsen man sitter på, kanske är det även den spänningen som gör körningen så underhållande ibland..?

På många sätt saknar jag väldigt starkt min tid som taxiförare, då jag i en mycket större omfattning än nu kunde göra just detta med att köra bil, speciellt gillade jag längre styrningar som de riksfärdtjänster jag en gång i tiden alltid försökte få tag på. Vetskapen om att man har kanske 60 – 80 mil framför sig en tidig morgon när man lämnar garaget, den är bra härlig!

Min tid i taxibilar har även gjort mig väldigt förtjust i dieseldrivna bilar, något som är en stark bristvara numera. Det är något väldigt härligt med dieselmotorer, dess lugna, rent avslappnande karaktär och med lite turbohjälp, en nära nog aldrig sinande källa till rå kraft när det behövs. Jag har länge varit sugen på att ha min alldeles egna dieseldrivna bil, dock ställer skatter och sådant elände till det lite för mig, men en dag så!

Dessutom börjar suget efter en längre bilresa bli allt större, sommaren bjöd ju på två turer upp till mina kära föräldrar i Falun med våran Saab, mil efter mil slukades utan problem och utan någon större brådska i körningen visade även bränsleförbrukningen överlag positiva siffror. Men det var då det, till vardags handlar det främst om resandet från hemmet till jobbet, ett inte alltid så inspirerande resmål kanske.

Har sedan många många många år tillbaka haft ett sug efter att köra hela sträckningen av det som förr kallades riksväg 45, från Göteborg till Karesuando, varför vet jag inte riktigt, det är bara något jag har fått för mig. Numera kallas den dock E45, och är i sin hela sträckning något längre, men det kan nog ändå räcka med gamla Rv45-sträckningen för biltur. Frågan är när bara, viss finansiering och planering krävs för att det skall bli riktigt bra, men det skulle vara riktigt härligt, dessutom med viss projektpotential också!

Sedan kommer våran nya hemstad Karlstad även bjuda på närhet till annan intressant körning, Norge..! Jag är ruskigt sugen på att bila runt i Norge och dess underbart vackra natur. Hittils har jag endast upplevt mindre sträckor i passagerarsäte på norska vägar, men mer vill jag ha!

Det är så synd bara att det skall vara så dyrt att köra bil, dyrt och klart miljöovänligt, men ack så underbart!

Avdelningen värdelöst vetande

Undertecknad har kört nära nog hela sträckan E4, i etapper då självklart. Saknas numera 3,7 mil i södra ändan, sträckan Östra Ljungby – Helsingborg samt lite drygt 5 mil i norr, sträckan Kalix – Haparanda, annars är hela sträckan prövad vid det här laget! Totalt handlar det om lite drygt 150 mil av varierande kvalité som nu är tillryggalagd! Rätt kewlt!

Nästa väg som måste utforskas är E45, Göteborg – Karesuando, något jag länge velat göra! Sveriges längsta väg som tar en igenom landets hjärta! Dock är standarden på E45 klart sämre än E4, sorgligt nog! Saknas bara en vettig, snål bil att göra resan med, sponsorer någon? ;)

© 2014 ewenson.se

Tema av Anders NorenUpp ↑