ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: Distagon T* (Sida 1 av 6)

Det här med favoritbrännvidd

Det har tidigare nämnts på bloggen lite gällande favoritoptik och av en händelse så har de två senaste varit utav samma brännvidd, 35 mm och från tillverkaren Zeiss. För stunden är det, trots att det ligger till försäljning, mitt Zeiss Loxia 2/35 och det bytte av mitt tidigare Zeiss Distagon T* 2/35 ZE som i sin tur bytte av Fujifilm XF 35 mm f/1.4, ja, ni förstår…

Det intressanta kring detta är dock att jag uppenbarligen tycks bli lite extra kreativ med just den här brännvidden med. Jag håller nämligen på att kika på canvastavlor efter önskemål från en köpare och av en händelse så råkar tre av fyra utvalda bilder vara tagna med just 35 mm-optik. Ett ganska talande exempel på att det man själv trivs med även resulterar i bra slutresultat skulle jag säga!

Exakt varför jag uppenbarligen trivs så väl med just 35 mm vågar jag mig inte på att uttala mig om, det finns säkert en halv miljon olika anledningar eller så, men trivs med brännvidden gör jag uppenbarligen. Trots det så ligger som sagt mitt Loxia till försäljning och jag dreglar istället så smått över ett annat objektiv, Sony FE 35 mm f/1.4 ZA som med större bländaröppning ger mig smått perversa drömmar om ljuvlig bakgrundsoskärpa och enkelheten i autofokus.

Sony FE 35 f/1.4 ZA

En stadig pjäs på dryga 600 gram och en helt hyfsad längd, nästan på gränsen för vad som ser rimligt ut på det lilla α7 II-huset. Prislappen är även den ganska stadig, så viss omorganisering av kameraväskan behöver liksom ske för att finansiera det hela. Men det kanske det kan vara värt, såhär lite med facit i hand på vad jag uppenbarligen fotograferar mest med?

Jag har redan dreglat över objektivet i fråga en gång hos en fotohandlare i Göteborg och risken är att det kan upprepas än fler gånger. Många fler gånger om vi skall vara sådana…

Vad säger ni som läser detta och är fotointresserade, har ni någon favoritbrännvidd som aldrig sviker er och er kreativa sida?

En ny favorit

Som fotografisk nörd så har jag ju genom tiderna haft lite favoritobjektiv, sådana där som bara fyller en med inspiration och vilja att fotografera. Tidigare exempel på detta har varit Canon EF 20mm f/2.8 till min första digitala systemkamera, Fujifilm XF 35mm f/1.4 R till min tidigare Fujifilm X-E1 och Zeiss Distagon T* 2/35 till min Canon 6D nyligen.

Trots att min inspirationsnivå just för stunden är tämligen låg, så vill jag ändå lyfta fram det objektiv som för stunden faktiskt gör en hel värld utav skillnad, ett objektiv som på sitt egna sätt räddar den inspiration som finns och gör mig alltjämt sugen på att faktiskt ta med kameran ut i världen och fotografera.

Zeiss Loxia 2/35

Zeiss Loxia 2/35 som bilden säger, ett objektiv helt anpassat för Sony E-mount och därmed min nya α7 II som numera regerar helt ensam i min kameraväska. Mersmak just för brännvidden 35mm fick jag av det ovan nämnda Zeiss-objektivet, det till min Canon 6D och trots att jag först tänkte mig Loxia 2/50 som första optik till min α7 II så blev det istället denna som fick ta plats i min väska.

Lokförare Mats

Sony α7 II, 35mm, ISO 2500, 1/50 sek vid f/5,6

Tillsammans med kameran så blir detta ett mycket portabelt och trevligt paket som dessutom levererar bilder utav absoluta toppkvalité så länge man sätter fokus. För just fokus är ett ämne i sig, i och med att detta likt så många andra endast är manuellt fokuserat. Däremot, tack vare de i kameran inbyggda hjälpmedlen ämnade just för manuell fokusering, så går det väldigt bra trots allt.

Herrhagsbranden

Sony α7 II, 35mm, ISO 100, 1/3200 sek vid f/2,8

Att objektivet är löjligt välbyggt och levererar en känsla som få kommer i närheten av, det behöver jag väl knappt ens nämna..?

Hoppet för fotografisk kreativitet är med andra ord inte helt ute, även om det kanske är fel att säga att det lever. Jag jobbar åtminstone på det hela.

God morgon – dag 365/365

Soluppgång över Vänern

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 100, 1/1250 sek vid f/4,0

Jag har ett bra tag funderat på hur jag skulle avsluta denna utmaningen, vad för motiv som skulle få “äran” att bli bild nummer 365 av 365. Till slut bestämde jag mig för ett par dagar sedan att ge mig på ännu en fotografering av soluppgången, för att kompensera för alla solnedgångar som fotograferats under året.

Därefter blev nästa problem att bestämma sig för en plats, där det fanns ett antal alternativ. En tanke var det ständigt återkommande Hammarö sydspets, en annan för Åmål och en tredje för Skutberget här utanför Karlstad.

Största och mest oberäkneliga problemet var dock vädret. Skulle det bli bra väder ens? Prognoserna för ett par dagar sedan såg lovande ut, för att sakta men säkert försämras för var dag som gick. Igår kväll såg det rent av riktigt mörkt ut, mulet följt av dimma vid tiden för solens uppgång.

Skam den som ger sig dock och klockan ställdes på 07:00 i morse och jag kunde då konstatera att det fanns glimtar av hopp på himlen. Slängde ihop kamera och stativet, packade in mig i bilen och drog iväg.

Jag kan gott lova att jag är mer än tacksam för att SMHI hade inte så lite fel i sin prognos och för att moder natur hörde min vädjan igår, för morgonen levererade en vacker soluppgång med efterföljande härligt solljus som ännu fortsätter här över stan. Trots allt tycks nyårsaftonen bli en av de vackraste dagarna på hela vintern såhär långt.

Efter att ha närmast förfrusit nästipp och fingrar så kom jag till slut hem och har därefter spenderat en hälsosam stund i att försöka välja ut en ensam bild från de 158 st som fastnade på minneskortet under stunden där ute.

Med den här bilden säger jag också tack och adjö till årets utmaning och säger 365foto – check!

In i dimman – dag 364/365

Dimmig morgon

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 1250, 1/60 sek vid f/4,0

Morgonen bjöd på en stadig dos dimma vilket tillsammans med den snötäckta margen gjorde allt tämligen vitt. Ni som känner igen vyn vet ju kanske även med er att det till vänster i bild borde synas en mindre byggnad och kan ju då också förstå mängden dimma. Nåväl, kan ju knappast säga att dimman påverkat mig nämnvärt då dagen till största del spenderats inomhus i sällskap av en dator och diverse jobbrelaterade webbsidor och dokument.

Nu är dock årets jobb avklarat och vad som återstår är en ledig dag, en mycket välplanerad ledig dag eftersom just nyår i sig är den högtid på året jag själv uppskattar mest. Inte så mycket för festandet och supandet utan snarare mer för att jag ser varje år som en chans att börja på något nytt, även om det är mest symboliskt. Just nyår är ett av få tillfällen på året då jag aktivt söker ledigt, tillsammans med min egna födelsedag och även sonens födelsedag. Annars jobbar jag gladeligen varje storhelg utöver det.

Vad mer som återstår är att klara av årets sista bild, vilket jag har en plan för utan att för den delen behöva vänta in nattens fyrverkerier. Problemet är att jag behöver ha moder natur på min sida, så om någon råkar ha en bra kontakt på väderavdelningen hos moder natur, så uppskattar jag en smula hjälp här. Sol beställs till i morgon. Hemskt gärna till morgonen. Pretty please..?

Spår av vinter – dag 362/365

Spår av vinter

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 640, 1/100 sek vid f/4,0

Idag var en sådan där dag med långrast i Göteborg, komplett med tillhörande långpromenad och slöande på hotellrum. Först åter på tåget som skulle ta mig hem mot Värmland blev det att få till dagens bild dock. Ett stillsamt snöfall hade nämligen börjat så försiktigt lagom tills det var dags att köra hemåt och dessa flingor fick bli dagens motiv.

Lätt frostigt – dag 360/365

Frostigt

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 200, 1/1600 sek vid f/5,6

Vintern har om inte annat så gjort entré temperaturmässigt, som dagens rent av tvåsiffriga minusgrader. Även om det nu råkar vara en smula svalt, så finns det åtminstone vissa fördelar med det. Som att det kan bli rätt fotogeniskt. Trots detta är väl dagens bild inte helt inspirerande, men jag tänker skylla på att jag var på väg till jobbet…

Julmat – dag 359/365

Klassisk julmat

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 2000, 1/60 sek vid f/4,0

Julmat är ärligt talat inte riktigt min grej, allra helst inte eftersom allt som innebär fisk & skaldjur på det traditionella julbordet helt går bort för min del. Istället har jag gjort min egna mat till denna så kallade högtid.

Igår vankades det löjligt god bit nötkött, marinerat i två dygn och därefter tillagat till ren och skär perfektion och idag, ja idag blev det tacos! Trots att det inte ens är fredag!

Gott blev det dock, löjligt gott!

Skymningsljus – dag 357/365

Solnedgång

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 100, 0,5 sek vid f/8,0

Även om ni säkerligen tröttnat på denna ständigt återkommande vy ut över Karlstad, så har jag då inte ens i närheten av att tröttnat på min utsikt..!

Pärlemormoln – dag 356/365

Pärlemormoln

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 100, 4,0 sek vid f/22

Trots att det är måndag får jag räkna mig som mycket lyckligt lottad. Inte nog med att jag fick se ett stjärnfall från förarhytten tidigt på morgonen utan eftermiddagen skulle även den bjuda på en hälsosam dos av naturens magi. Direkt efter jobbet så skyndade jag nämligen iväg till Mörudden tillsammans med kamera och stativ för att fånga den stundande solnedgången.

Vad jag inte riktigt var redo på att få se var så kallade pärlemormoln, ett otroligt högt molnskikt baserat på vatten, svavelsyra och salpetersyra som blir belyst av solen när den är under horisonten sett från marken. Jag hade redan igår sett ett antal bilder från främst norska naturfotografer på just detta fenomen men jag var ändå långt ifrån beredd på att få se det med egna ögon här över Vänern.

Kan lova att det var mer än svårt att slita sig från synen och när jag väl lyckades och hade en tanke på att omplacera mig, bort från störande förgrund, så försvann de så klart. Hur man än vrider och vänder på det hela kan jag dock inte vara annat än mycket tacksam för showen och för chansen att fånga det på bild. Vem vet när det blir nästa chans..?

Lappmögel – dag 355/365

Snöfall utanför hemmet

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 1600, 1/4 sek vid f/4,0

snö

  • uttal: snö: /snøː/
  1. nederbörd som faller, eller har fallit ner från molnen och består av iskristaller som sitter ihop; iskristaller

Eller som jag föredrar att kalla det, fan då. Nåväl, årets första ordentliga snöfall är här och säsongens första vurpa är avklarad den med, bara för sakens skull. En klen tröst finns i att det som nu råder är årets längsta natt och vintersolståndet infaller kl 00:03 i natt. Därefter blir det faktiskt bara ljusare för var dag som går igen. Tack och lov!

Sida 1 av 6

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén