ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Meny Stäng

Etikett: Canon (sida 1 av 22)

Dagens köpsug

OBS! Inlägget innehåller affiliatelänkar…

Japp. Det är dags för ett sådant inlägg igen. Ett inlägg om det ständiga köpsug som finns på ett eller annat sätt. Återigen handlar det om kameror…

Dagens ämne är portabel kamera med bra videofunktion. En roll som i dagsläget sköts mestadels utmärkt utav lillebror, en Sony RX100 III. Det jag framförallt använder den till numera är inspelningar till den där YouTube-kanalen kring lokföraryrket, eftersom den så lägligt kan snurra upp skärmen, så att man faktiskt ser vad man spelar in, när man spelar in sig själv.

Sony RX100 III

Nackdelen med Sony RX100 överlag är dock att den saknar såväl blixtfäste som mikrofoningång på kameran och därför behöver bättre ljud upptas i separat enhet. Eftersom jag är kinkig duger alltså inte de inbyggda mikrofonerna…

Läs mer

I brist på ljus

Årets mörkaste dag är här och det märks mer än väl, allra helst kopplat till bristen på snö. Inte för att jag klagar över bristen på snö, men ändå.

Vad blir då bättre än ytterligare återvinning från den där dagen jag länkade till här nyligen, den där dagen (natten) som jag spenderade på berget för att fånga soluppgången på årets längsta dag.

Soluppgång Tossebergsklätten

Läs mer

Det var allt på tiden

För snart två år sedan sådär så spenderade jag ju lite tid på att fotografera blixten, eftersom en serie utav de mest intensiva åskväder jag någonsin upplevt ändå passade på att dra över stan sådär.

Utöver att fotografera i dagarna två så spelade jag även in en hel del rörlig bild med, material som sedan dess blivit liggandes i brist på tid/ork/engagemang/kunskap och så vidare…

Förra veckan, efter att ha bekantat mig lite mer med Adobe Premiere Pro CC så tog jag mig slutligen an materialet på riktigt och klippte ihop det hela till ett enda sammanhängande klipp som ni kan beskåda ovan. Närmare 6 minuter med blixt och stundvis dunder, tämligen hårt utsorterat från alla timmar utav material som spelades in via Canon EOS 6D med EF 24-105 f/4 samt min nyligen kraschtestade GoPro, då lite mer i nyskick.

Återstår att se vad sommaren 2016 har att bjuda på i formen oväder, se om det kan bli mer material som blir liggandes i evigheter innan det ordnar upp sig?

Djupdykning i arkivet

Ett av alla dessa ständigt pågående projekt i mitt liv är det som rör gallring utav ett bildarkiv som sträcker sig närmare 15 år tillbaka i tiden. Ni vet, det där man borde ha gjort från början men som tar sådan tid att det gärna blir liggandes alltför länge?

Hur som helst, så påbörjade jag en seriös utrensning och gallring utav 2003 års bilder under gårdagskvällen och under denna process så är det ju inte för inte som man springer på ett och annat spännande från forntiden sådär.

Så, jag tänkte passa på och visa upp några utav de godbitarna som jag sprang på och som fick bli kvar i arkivet som under gallringen sjönk från dryga 3400 bilder till närmare 1500 bilder.

SAS Boeing 767-300

SAS Boeing 767-300

Ryanair Boeing 737-200

Ryanair Boeing 737-200

SN Brussels RJ100

SN Brussels RJ100

Thai Boeing 747-400

Thai Boeing 747-400

SAS Airbus A330-300

SAS Airbus A330-300

Med 2003 avklarat så har jag bara några år till att beta av, så det är inte alltför omöjligt att det dyker upp fler sådana här inlägg i takt med att bildarkivet gallras, när jag nu finner tid, ork och lust till det nästa gång.

Bildernas storlek skiljer sig för övrigt mest baserat på hur mycket jag fått lov att beskära, den tidens generation digital systemkamera levererade ju inte direkt omfattande bildfiler…

En tur ner i arkivet

Torsdag och därmed fullt godtagbart att använda sig utav begreppet kastatillbakatorsdag eller ”Throwback Thursday” som det så tjusigt heter på utrikiska. Idag besöker vi november 2004 och ämnet är flygplan, mer specifikt TP84 Hercules signerat Svenska Flygvapnet.

TP84 Hercules

Platsen är Dala Airport just utanför Borlänge och jag har just haft den mer eller mindre bedövande upplevelsen att ha just en Hercules starta sina fyra motorer några få meter från min egna position. Innan detta hade jag även haft möjligheten att kika in i planet i fråga, komplett med cockpitbesök och allt.

En klart minnesvärd eftermiddag med en hel del bra bilder som resultat!

Tre månader utan spegel

Ja, nu börjar det allt så smått närma sig tre månader sedan min Sony α7 II packades upp här hemma. Tre månader med spegellöst fotograferande att försöka summera och komma med någon slags samlad tanke om det bra, det dåliga, det smidiga och det saknade.

Kaspian

Sony α7 II, Zeiss Loxia 2/35

Enkelt sammanfattat så kan jag kort och gott konstatera att jag är nöjd med mitt byte, inte enskilt för att jag lagt ner en stadig summa pengar på det hela, utan för att jag faktiskt är nöjd på riktigt.

Läs mer

En ny favorit

Som fotografisk nörd så har jag ju genom tiderna haft lite favoritobjektiv, sådana där som bara fyller en med inspiration och vilja att fotografera. Tidigare exempel på detta har varit Canon EF 20mm f/2.8 till min första digitala systemkamera, Fujifilm XF 35mm f/1.4 R till min tidigare Fujifilm X-E1 och Zeiss Distagon T* 2/35 till min Canon 6D nyligen.

Trots att min inspirationsnivå just för stunden är tämligen låg, så vill jag ändå lyfta fram det objektiv som för stunden faktiskt gör en hel värld utav skillnad, ett objektiv som på sitt egna sätt räddar den inspiration som finns och gör mig alltjämt sugen på att faktiskt ta med kameran ut i världen och fotografera.

Zeiss Loxia 2/35

Zeiss Loxia 2/35 som bilden säger, ett objektiv helt anpassat för Sony E-mount och därmed min nya α7 II som numera regerar helt ensam i min kameraväska. Mersmak just för brännvidden 35mm fick jag av det ovan nämnda Zeiss-objektivet, det till min Canon 6D och trots att jag först tänkte mig Loxia 2/50 som första optik till min α7 II så blev det istället denna som fick ta plats i min väska.

Lokförare Mats

Sony α7 II, 35mm, ISO 2500, 1/50 sek vid f/5,6

Tillsammans med kameran så blir detta ett mycket portabelt och trevligt paket som dessutom levererar bilder utav absoluta toppkvalité så länge man sätter fokus. För just fokus är ett ämne i sig, i och med att detta likt så många andra endast är manuellt fokuserat. Däremot, tack vare de i kameran inbyggda hjälpmedlen ämnade just för manuell fokusering, så går det väldigt bra trots allt.

Herrhagsbranden

Sony α7 II, 35mm, ISO 100, 1/3200 sek vid f/2,8

Att objektivet är löjligt välbyggt och levererar en känsla som få kommer i närheten av, det behöver jag väl knappt ens nämna..?

Hoppet för fotografisk kreativitet är med andra ord inte helt ute, även om det kanske är fel att säga att det lever. Jag jobbar åtminstone på det hela.

Optik för Sony FE

Jaha, då var det hög tid att försöka sammanfatta lite tankar och känslor kring de två objektiven som Sony så snällt lånade ut till mig en period, Sony FE 35/2.8 Zeiss Sonnar T* och Sony FE 55/1.8 Zeiss Sonnar T*. Två objektiv med fast brännvidd och förhållandevis stor bländare som är anpassade just för Sonys α-serie utav fullformatskameror.

Eftersom detta är tänkt att bli ett ganska omfattande inlägg, så gör jag som brukligt och lägger in en prydlig sådan där ”Läs mer”-länk nedan, så att det inte behöver ta upp all plats på framsidan av bloggen.

Läs mer

Nytt i kameraväskan

Sony α7 II

En uppdatering i ämnet kameraväska, ett ämne som berörts här av och till sedan det nya året började. Det som syns ovan är det som jag tänker mig skall vara min kamera i en någorlunda överskådlig framtid, en Sony α7 II som för stunden endast är kompletterat av ett Sony FE 70-200mm f/4 G OSS-objektiv, det som syns i bakgrunden.

Det blev med andra ord ännu ett helt systemskifte, bort från Canon EF och Fujifilm X till något helt nytt, något helt obeprövat för min del, Sony E/FE. Något nytt, något spännande, något utmanande!

Varför just Sony då, med alla kostnader som det medför?

Främsta anledningen är och förblir just det faktumet att det får plats en fullformatssensor á 24 megapixel i detta mycket kompakta hus. Det är otroligt svårt att motivera för sig själv att gå ner från fullformat och 20 megapixel i Canon EOS 6D till något mindre, oavsett hur bra Fujifilms X-transsensor är. Att stanna kvar med 6D var ju givetvis ett starkt alternativ det med, men då med risken att kameran får fortsätta att bo på skrivbordet allt som oftast.

Just nu är väl knappast mitt begynnande Sony-system särskilt portabelt med den stora, vita zoomoptiken i bakgrunden där. Långt ifrån snarast. Däremot så är tanken att komplettera detta med fler objektiv, mindre objektiv. Till att börja med hade jag tänkt mig Zeiss Loxia 2/50 som ett utmärkt komplement till detta, men den levereras först i maj som det ser ut just nu, varför zoomen i bakgrunden där fick bli mitt första objektiv. Risken (?) är dessutom stor att det kommer hamna något ytterligare objektiv med i väskan innan maj månad med, kanske Sonys 35mm f/2.8 som är ett mycket kompakt och trevligt objektiv till detta kamerahuset? Eller Sonys 55mm f/1.8 som skulle vara mycket charmig? Eller en EF-E-adapter så att jag kan köra vidare med min Zeiss 2/35..?

Nåväl, detta är en början, mycket av min gamla utrustning ligger till salu på Blocket nu och i takt med att den försvinner iväg så kommer det nya systemet att kompletteras med. Tills vidare får jag springa runt med min mindre diskreta kombination och lära mig det nya i godan ro.

Thomas Cook Airbus A321

Sony α7 II, 200mm, ISO 200, 1/2000 sek vid f/5,6

Efter mina första testrundor igår så är jag mycket nöjd med vad som levereras från kombinationen, som synes ovan. Skärpan går inte att ta miste på och kvalitén är på topp! Visserligen har jag fortfarande ett och annat att lära in för att hantera kameran på bästa sätt, men det var väl också en av anledningarna till att jag gjorde just detta systemskifte.

Jag har en tanke om att fortsätta uppdatera i ämnet α7 och hur vi fortsätter trivas ihop, så risken är att ni får stå ut en stund med ytterligare inlägg i ämnet alpha!

Alphantastiskt..?

Som jag berörde lite kvickt i inlägget om Fujifilm X-T1 så har jag ju givetvis några ytterligare alternativ till ersättare för mina nuvarande kamerasystem. Vad vore jag utan min hälsosamma (?) dos av beslutsångest liksom?

Det absolut främsta alternativet utöver X-T1 är något helt nytt, något jag har absolut ingen som helst erfarenhet utav sedan tidigare, Sony. Ett märke jag som närmast varit i samband med någon valfri Sony Ericsson-telefon sådär för något år sedan eller så.

Sony A7 II med 35mm f/2.8

Det som är intressant med just Sony och då mer specifikt, Sony α7 II, är att vi pratar fullformat i en spegellös kropp med tämligen kompetenta funktioner i övrigt. Mest spännande av allt är väl att det direkt i kamerahuset finns inbygd bildstabilisering i inte mindre än 5 axlar, under förutsättning att optiken levererar all data som behövs då. Detta öppnar ju för bildstabilisering även till tredjepartsoptik som annars inte har det, vilket inte vore dumt alls.

Nu lider ju även denna α7 utav samma typ av problematik som så många andra spegellösa kameror, d.v.s. att autofokusen lämnar en hel del att önska vad gäller följsamhet med objekt som rör sig fort, typ den typen av flygplansfotografering jag så gärna ägnar tid åt.

Till skillnad mot X-T1 så tror jag dock det blir en smula lättare att leva med i formen α7 dock, just för fullformatets skull. Visst är det en tämligen fånig sak att hänga upp sig på, men ack så viktig ändå. Ska man dessutom gå till den låga nivån av att jämföra megapixel så är det även där viss skillnad, 24 megapixel i α7 jämfört med 16 megapixel i X-T1. Detta då att jämföra med de 20 megapixel jag idag är van vid att hämta från min Canon EOS 6D.

Egentligen finns det ju fortfarande inget sådär jättebra skäl till att ens överväga ett fullständigt systembyte, igen. Inget annat än att jag själv är rätt övertygad om att det skulle vara bra för mitt kreativa sinne och för att bättra på min fotografiska lust. På något sätt är jag också rätt övertygad om att den utmaningen som är inblandad i att byta system helt skulle vara nyttig på många sätt, tvingad att ännu en gång lära om sig allt man tror man kan.

Mest av allt är jag nog ändå lockad av att ha ett kompakt system som ändå är kompetent i full skala, ett system som gör att man inte drar sig för att ta med kameran men som ändå levererar på topp varje gång. Komplettera detta då dessutom med lite roliga funktioner som wi-fi/nfc och tilt-flip-skärm.

Förmodligen är det bara jag som är lika fullkomligt galen som vanligt, men jag råkar gilla att göra sådana här brutala förändringar i min fotoutrustning, även om det är rent ekonomiskt vansinne…