Tids nog, kanske den återkommer?

Nu råkar det ju vara inte mindre än fjärde året i rad som jag fyller 25 år, men märkligt nog skall jag ändå året till ära förnya mitt körkort, vilket knappast hjälper situationen. En viss, lättare ton av ångest kan det väl möjligen uttryckas över åldrandet, och en möjlig stundande 30-årskris (eller ja, 25 år för sjätte gången då..) kan eventuellt vara i antågande då..

I vanlig god ordning har jag dock sökt ledigt dagen till ära, och kanske borde man hitta på något desperat barnsligt bara sådär..?

Eller egentligen kanske man bara ska försöka ignorera det hela? Det kommer ju i vart fall fungera tills Transportstyrelsen påpekar körkortsaffären då..?

Tänk dessutom att det fanns en tid när man gillade att fylla år, hah..!

För övrigt har jag haft en dålig vecka sett till teknik, fyrverkerier (på det dåliga sättet..!) och telefoner som uppdateras och därpå lägger av, varning för vissa toner av bitterhet om det skrivs fler inlägg kommande helg..!

Ibland brukar jag nämligen roa mig lite sådär med att kolla upp hur livet fortsatt för de bilar jag tidigare ägt och brukat, och det är inte helt uppmuntrande läsning direkt. Av de 5 bilar jag ägt eller åtminstone varit huvudbrukare av, så är endast 1 bil fortfarande i trafik, och det den senaste, min f.d. SAAB 9-5 SportCombi.

Dessutom var jag ju förra våren spekulant på en BMW 523iA, men det blev ett köp som till slut aldrig blev av, vilket tycks resulterat i att även den köpts in av bildemontering och avregistrerats.

Annars har mina bilens öden varit hårda, den Renault Kangoo som visserligen var mina föräldras, men som jag mest brukade, avställdes 2009-08-23. Den röda Audi A6 jag köpte som första EGNA bil, den avregistrerades tämligen omgående efter att jag köpte mig vår RUT och det registreringsnumret är nu dessutom tilldelat en ny bil. Vår RUT mötte tydligen sitt öde i mars 2011, avregistrerad 2011-03-06 av en bildemontering.

Efter det var det vår vita Audi A4, som jag kollade in läget för någon dag sedan, och som då visade sig vara avregistrerad 2011-11-15 av en bildemontering. Vilket då även gav mig tanken att skriva om allt detta, och för den delen, fundera på om det vilar någon förbannelse över mina tidigare bilar..?

Nåväl, än så länge är ju i vart fall SAABen i trafik, som tur är! Hoppas att den får fortsätta att rulla i många mil till dessutom, den var ju i väldigt gott skick när jag sålde den i vart fall!

Det kanske är tur att man håller sig till bilpool numera, istället för att äga bilarna själv..?

Jag kunde tämligen omgående konstatera att det var ett bra val, för den var utrustad med en bakgavellyft, vilket jag ju då inte haft chans att leka med förut, och som man, tämligen lättroad sådan dessutom, så kunde det väl inte bli bättre?

Visst, det tog ett återbesök vid macken för att få viss guidning i hur faen den hela fungerade mer exakt, men när man väl fick ordning på det hela var det ju tämligen skoj!

Sen kan jag ju inte direkt klaga på hela denna procedur med att spendera en massa mil längs landsvägarna heller, det är ju som bekant något jag trivs rätt väl med!

Själva flytten i sig gick ju tämligen bra, tog väl en tre timmar eller så att flytta ur lägenheten och placera allt i flyttbilen istället, inkl fikapaus på det. Vissa svordomar kan ha förekommit, men inga allvarligare skador på flytthjälpen eller möbler, tror vi…

Imponerande nog tömdes bilen dessutom mycket kvickare än den fylldes, dryga timmen tog det tack vare extra hjälp från förra helgens flyttare. Detta innebar ju dessutom att flyttbilen kunde återlämnas redan ikväll, istället för i morgon förmiddag, vilket då ger mig sovmorgon då istället, om Kaspian tillåter..!

Två flyttar avklarade hittills då i februari, endast mina föräldrars återstår, sen får ingen flytta på ett bra tag, eller om de ska göra det, så får de i vart fall se till att ha en flyttbil med bakgavellyft som jag kan leka med, då är det lite okej..!

Men om man skulle sova en stund på detta kanske?

För, Hertz Freerider hade visst skickat ett mail här under vår filmkväll med tips om en bil som ville hem till Göteborg någon gång mellan idag och onsdag, och, eftersom jag av en händelse råkade vara ledig just på onsdag, så tyckte jag väl att det lät som en ypperligt bra idé!

Så, på onsdag blir det alltså dags för ännu en spontan roadtrip sådär, mot Göteborg Sisjön för att så småningom leta sig hem med hjälp av tåg och privatresekortet!

Känns som att privatresekortet kommer att komma till viss nytta detta år, en stor dos reslust infinner sig just nu här hos mig, som ni kanske märkte redan med den förra spontana roadtripen, den till Sundsvall..!

Men, först ut väntar nu ännu en omgång flytt till morgondagen, köra flyttbil tom Karlstad – Motala, packa den full och köra åter till Karlstad eller mer korrekt, Skoghall, varpå den sedan skall tömmas igen innan den återlämnas till Statoil.

Det kan nog bli, kul..?

Dagens misär och elände började väl egentligen med att klockan ringde 04.30, det är aldrig en bra start på dagen som sådant. Det blev väl inte direkt bättre av att mitt tågsätt, som skulle vara klargjort, inte var det, när jag letat mig ut till vagnhallen.

Nåja, en förkortad och effektiv klargöring så rullade vi i vart fall ned till Norra Bantorget för att ruskigt fort lasta av gamla varor som var kvarlämnat, på med nya och sedan iväg till Stockholm C.

Trots att förseningen från början var över 20 minuter när jag lämnade Hagalund gick vi ”bara” 5 minuter efter körplan från Stockholm C, dvs inte farligt alls och definitivt inte något som bör vara nämnvärt svårt att köra ikapp, i teorin i vart fall.

Nästa käpp i hjulet kom dock mellan Gnesta och Flen, då var det styrfelsdags igen, dvs reducerad dragkraft vilket är irriterande, men ingen total katastrof, en snabb omstart av maskinen i Katrineholm skulle ju ordna allt!

Sagt och gjort, allt medan resenärer klev av och på så passade jag på att starta om maskinen och ordnade för avgång igen. Precis lagom när vi börjat rulla så var det då, styrfelsdags, igen.

Förbannat..!

Eftersom jag är en aning allergisk mot att starta om tåg utan att ha en plattform i närheten, om jag nu absolut inte MÅSTE göra det då dvs, så var det bara att bita i det sura äpplet och i något segt tempo fortsätta rulla mot Hallsberg, informerade såväl DLC Hallsberg som resenärer om effekterna av denna reducerade dragkraft samt om kommande försök att åtgärda problemet.

Något försinkat ankom vi Hallsberg, ny omstart och så iväg mot Värmland igen, nu drygt 15 minuter sena..

Den här gången höll det till Laxå innan det var dags för ännu en omgång styrfel med efterföljande reducerade dragkraft.

Föreställ dig väl valda ord här…

Till slut kom vi till Degerfors och då även dagens tredje omstart, skam den som ger sig..?

Det tycks dock som att talesättet ”tredje gången gillt” passade in just denna morgon, för därefter höll maskinen ihop och något tågmöte senare kunde vi till slut ramla in på Karlstad C drygt 20 minuter efter annonserad tid!

Ett efterlängtat avbyte kom för att ta över inför färden mot Stockholm, och jag dröjde kvar en stund extra för att se så de kom iväg som de skulle, om än något försenade.

Men nej…

Nu var det istället ATC-fel i andra änden av tågsättet, och hur avbytande förare än försökte så vägrade ATC-enheten att hoppa igång för återfärden mot Stockholm. Till slut kom de iväg, med körning utan ATC och därmed också med högsta tillåtna hastighet av 80 km/h fram till Laxå, där tågsättet kunde vändas och en fungerande ATC-enhet kunde komma främst i färdriktningen igen.

Så man skulle kunna säga att jag haft en aning uppförsbacke idag, och att jag fick igen rätt ordentligt för mitt lite för självsäkra uttalande nyligen. Man kan också säga att det var extra skönt att väl hemkommen, lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet en stund!

Nu ska jag inte köra tåg på en vecka eller så, nästa torsdag är väl nästa gång tror jag, så förhoppningsvis är allt glömt tills dess…

Istället pysslar vi med flytt av liten svärmor på lördag och årets fortbildning i säkerhetsföreskrifter på måndag – tisdag, blir nog bra!

Ibland kan det dock vara av viss fördel att köra långsamt också, eller som idag, riktigt, riktigt långsamt! Platsen är i vanlig god ordning Stockholm Södra, där fyra spår mot Stockholm C plötsligt blir två, och trängseln ökar!

Här är en stor del av saken att inte behöva stanna, och det går oftast rätt bra eftersom DLC Stockholm har ordentligt bra flyt på trafiken i normala fall! Idag ringde de dock och förvarnade om tågträngsel ungefär i höjd med Årstabron, och påtalade att vi skulle komma till att vänta en aning innan vi fick plats på Stockholm C bland alla andra ankommande tåg.

Så, ungefär här blev det då en utmaning, kan man hålla saker och ting rullande, utan att hindra bakomvarande trafik i alltför stor omfattning?

Självklart är det värt ett försök och i snabb snigeltakt rullar vi in på plattformen alltjämt medan ett pendeltåg står på ett av de andra spåren och pysslar med sitt resandeutbyte. Inser att detta blir en tämligen omfattande utmaning och drar ner på tempot än mer, vilket slutligen leder till att en gammal tant med rullator med lätthet skulle kunna ta en enkel promenad förbi oss där vi i en knappt mätbar hastighet glider mot den fortsatt ilsket röda stoppsignalen.

Till slut rullar äntligen pendeltåget från plattformen intill och även om den där ilsket röda signalen nu börjar bli löjligt nära så tänds ändå ett litet hopp, det är viss prestige i att inte behöva stanna nu!

Med endast ett par-tre meter kvar till signalen, just när det är dags att kapitulera och bromsa till stopp så slår den äntligen om och istället för broms blir det en uns av pådrag för att få upp lite mer fart i väntan på bättre signalbilder längre fram.

En kortare stund senare landar vi då på Stockholm C och spår 19a, inte bara en gång, utan pinsamt nog två gånger, ATC-enheten tyckte visst att jag behövde hjälp att stanna, på en plats där DLC Stockholm inte helt och fullt hade uppskattat det…

Men, alla kom fram, vi var i tid, alla nöjda glada..?

Så, i utbyte mot att jag sålde min själ till Telenor i 24 månader så fick jag promenera ut med ett av fåtal lagerexemplar de hade fått in dagen innan, och det var då alltså igår onsdag runt lunch!

Nu var det inget större fel på HTC Titan för det, den verkade faktiskt riktigt läcker och välbyggd, klart bättre än mina tidigare erfarenheter från HTC! Den där skärmen på 4,7″ var inte alls helt fel, men den skulle nog bli en aning för omständlig i vardagen trots allt, omöjlig att hantera med en hand exempelvis!

Nokian däremot var jag ju redan förtjust i sett till design och byggkvalité sedan min korta tid med N9, vilket i stort sett är samma telefon sett till utseendet då. Dessutom har man fått Windows Phone att matcha den hårdvara som finns på ett alldeles utmärkt vis, och det hela spelar ihop riktigt imponerande faktiskt!

Jag måste säga att det känns en aning ”fel” att ha den där Windows-logotypen på telefonen här i mitt Apple-fixerade hem, den är lite malplacerad så att säga. Men samtidigt går det inte att komma ifrån att Microsoft verkligen gjort sin hemläxa efter det där eländet som kallades Windows Mobile..!

Det kan vara lite av ett fall av ny förälskelse detta, men Windows Phone är faktiskt riktigt trivsamt! Visst finns det en hel del kvar innan det blir mer ”perfekt” finslipat som exempelvis iOS som nu är uppe i version 5.0.*, men jag tycker nog redan det är bättre än de versioner av Android jag hittills testat under längre perioder.

Visserligen är Windows Phone en aning mer låst och kontrollerat än Android, om än inte helt till den grad som iOS är, men samtidigt för detta med sig positiva saker också, exempelvis ett flyt som Android inte kommer i närheten utav, trots hårdvara som ligger klart sämre till om man ser till rena specifikationer.

Sen finns det absolut saker som jag hittills i mitt användande jag är en aning missnöjd med. Batteritiden har än så länge lämnat en hel del att önska, stödladdning behövs ofta såhär långt! Jag har försökt göra vissa optimeringar nu, och det bör bättras lite efter några dagars användande, men vi får se hur pass mycket bättre det blir..?

En annan sak, som i och för sig först nyligen bättrats på i iOS och som varit självklart i Android sedan starten är egna, personliga ringsignaler. Det är svårt att få till detta bra i Windows Phone, hittills har jag endast lyckats föra över en personlig signal till telefonen, min älskade SMS-signal i form av det klassiska ICQ-ljudet (”uh-oh”), men det går inte att använda som meddelandeljud..! Min ringsignal har jag hittills inte alls lyckats få över till telefonen, men jag får väl fortsätta försöka helt enkelt..!

På det stora hela är jag dock väldigt nöjd med mitt köp, Nokia Lumia 800 är ruskigt snygg sett till sitt yttre och är i kombination med Windows Phone faktiskt riktigt läckert även på insidan! Sedan finns det som sagt en hel del kvar att jobba på, men det verkar ändå som att man har ett hyffsat högt tempo i arbetet från Microsofts sida!

Jag måste ändå säga, att jag är otroligt imponerad av helvändningen de lyckats med, från katastrofalt urusla Windows Mobile 6.1/6.5 till ett kompetent och snyggt Windows Phone 7.5!

Och Nokia, nära nog helt utdömt och avlidet sett till smarta telefoner, vilken comeback!

Dessbättre ringde klockan först vid 07.00 denna morgon, efter två stycken ruskigt tidiga mornar på rad med väckning 04.30 respektive 04.15! Men det hjälper liksom inte riktigt mot den där ursprungliga, inbyggda tröttheten…

Jag kan väl inte direkt heller säga att morgonen blev omedelbart bättre när sonen först då kissar på sig, istället för att påtala att han behöver gå på pottan, eller när jag spillde kokande vatten över tumme och pekfinger under tiden jag fixade te till sonen.

Men, man får hoppas att det blir bättre, snart skall jag ge mig ut i kylan utanför och mot jobbet för en dag med kamratstödsmöte, komplett med besök på ambulansstationen här i staden! Kan ju faktiskt bli hur intressant som helst!

Vi hade väl minst sagt en hel del tur när vi fick vår lägenhet, som vi dessutom aldrig hade varit in i ens när vi kom hit med flyttlasset den där dagen för ett år sedan. Den ligger på lagom avstånd från mitt jobb, i ett tämligen lugnt hus med Kaspians dagis nära inpå!

Istället för att fundera på flytt själva så har jag nu märkligt nog blivit indragen i inte mindre än tre andra flyttar under februari, så dosen av bitterhet över flyttar lär ju knappast saknas den närmaste tiden heller, ett gott tecken för att fortsätta bo där vi bor!

Till kvällen är det nog faktiskt så att det kan tänkas bli en flyttpizza, av nostalgiska skäl denna dag till ära, och för att det är gott också då så klart..!

Detta innebär ju då, duh, att den nya arbetsveckan inleds i morgon, och det gör vi på ett alldeles förtjusande vis med att köra till Stockholm, ha lite rast, köra ett varv Uppsala, ha lite rast, köra till Hagalund och sova! Kan det bli bättre?

Ja, jo, det kan det nog kanske. Det där Uppsala-varvet i morgon ser jag väl inte fram emot alltför mycket? Skulle gärna slippa det..! Men men, nu är det med på turen och på våra listor, så det är väl bara att bita i  det bittra äpplet och göra det man ska. Kanske är det helt enkelt bäst att börja ladda upp för det mentalt redan nu..?

Tisdagen är sedan i vart fall betydligt bättre, köra hem från Stockholm och sedan avnjuta en nästan helt ledig dag!?

Onsdag bjuder på reserv, torsdag på kamratstödsmöte här lokalt i Karlstad vilket även inkluderar ett studiebesök hos ambulansen i stan, kan bli hur intressant som helst! Fredagen bjuder sedan på endagsutbildning i lite nya X2-funktioner, på plats i Stockholm, lite lagom fint sådär inför ledig helg med att åka 06.38 från Karlstad och sedan återvända hem lagom till kl 19.40..?

Nåja, vecka börjar och avslutas i vart fall i samma goda, bittra stil, kan väl omöjligen gå fel detta..?

Nu har jag ju visserligen dels provkört Nokia N9 såväl som Sony Ericsson Xperia Mini Pro under den tiden, den förstnämnda retunerad till återförsäljaren och den sistnämnda överlämnad till min fru, men ingen av de tu har kunnat ersätta min kära iPhone på något vis.

Denna iPhone, en iPhone 4 är min tredje som passerar i mitt liv, jag hade en iPhone 3G tillsammans med Telia-abonnemang när dessa kom till Sverige, en iPhone 3GS med Tre och nu då denna iPhone 4 med från början Telia, och sedermera Telenor som operatör.

Men, efter 8 månader av hård användning så börjar det märkas en aning att batteritiden inte längre är helt vad den var från början, visst går det att överleva en hel dag med aktiv användning, men det börjar bli allt svårare. Dessutom har jag ju utan tvivel känt av det där gamla suget att just byta telefon igen, något som andra tycker mest är jobbigt, men som jag tycker är rätt intressant.

Vad skall man då ha såhär i början av 2012!?

Jag har vid det här laget som bekant då hunnit med tre iPhones och ett antal Android-telefoner, och hittills har jag alltid återvänt till det bitna äpplet vad gäller mobiler, det är en sådan som jag haft som längst, dvs drygt ett år med min iPhone 3GS även om det inte alltid var den jag använde under det året. Även om det lanserats ett antal intressanta Android-mobiler på senare tid, främst Samsung Galaxy Nexus och Motorola Razr så är jag ändå visst tveksam till Android, jag har alltid hittat saker att störa på mig vad gäller Android-telefoner, allra helst det mikroskopiska lagg som förekommer i tid och otid.

Ända sedan Nokia presenterade N9 och framförallt, sin satsning på Windows Phone och än mer Nokia Lumia 800 så har jag varit lockad att prova på detta nya mobila system som faktiskt tycks vara väldigt välbyggt och intressant, trots sitt ursprung!

En annan fundering har varit på att testa ännu en HTC, vilken i ordningen det skulle bli vet jag inte, troligen en femte eller sjätte sådan i så fall. Den HTC jag är lite småsugen på är nämligen HTC Titan med sin smått enorma 4,7″ stora skärm och en hel del annat godis.

Jag hade ju under förra vintern en HTC Desire HD med Android på, som visserligen var en väldigt trevlig skärm och med sin 4,3″ stora skärm, ganska stor. Dessvärre hade den en del problem med byggkvalitén och batteritiden vilket till slut gjorde mig för irriterad på den, och den såldes.

Det tycks dock som att HTC har lärt sig en hel del från föregående misstag, och denna Titan verkar ihopsatt på ett mer genomtänkt vis än sina föregångare, dessutom med samma fortsatta bra val av material också.

Den stora frågan är väl egentligen, kommer man som allmänt iOS-frälst att ens kunna riktigt vänja sig vid, och acceptera något annat än en iPhone, eller är man snart nog tillbaka i det träsket igen..?

Hade ju då tåg 55 från Stockholm mot Oslo igår kväll, dessutom med särskild last dagen till ära, varpå vårt tåg var en aning mer prioriterat än i ordinarie fall, vilket gav en sällsynt dos gröna siffror på vår färd genom Hallsbergs driftstörningsområde.

Allt flöt på fint lagom fram tills det var dags att vika av från stambanan upp mot de värmländska skogarna, där en säkring av något slag tillhörande en av lokets motorer tyckte att ”nä, nu skiter jag i det här” och framkallade en gul blinkande lampa markerad ”FELKVITTERING”, och, i normala fall så skulle man med ett enkelt tryck kunna markera att man har läst och förstått texten som visas i felindikeringssystemet angående detta, men det vore ju för enkelt. För just detta felet måste man in i maskinrummet och frånskilja motorn, innan man på annan plats kan kvittera att man läst, fattat och dessutom gjort som datorn tycker.

Men nu är ju jag sådan där att jag inte gärna stannar mitt ute i ingenstans för att göra detta, om jag bara kan rulla vidare till mindre olämpliga ställen. Därför beslutade jag mig för att avnjuta denna blinkande gula lampa till plattformen i Degerfors istället, jag är ju lite smått förtjust i plattformar i anslutning till lokfel…

Som av en händelse så bjuder ju även Degerfors på tågmöte, vilket då gav någon minut extra för att rota runt i maskinrummet i jakten på frånskiljaren, d.v.s. allt gick lugnt och fint till väga och en stund senare hade den gula lampan slutat blinka ilsket!

Dessutom hade vårt tågmöte även lyckats plocka på sig några minuter försening, vilket gjorde att vår trafikledning ringde och nervöst undrade om vi inte var på väg snart!?

Man kan väl inte direkt säga att de blev mycket lugnare när jag tyckte att 3 minuter inte var så farligt, och att jag hade stängt av en motor bara för ge mig själv lite mer utmaning sådär…

Här var jag då så dum att jag yttrade de fullständigt ogenomtänkta orden ”Jag har läget helt och fullständigt under kontroll!” varpå jag mer eller mindre garanterade att vi skulle vara i tid till Karlstad…

Nu var vi ju faktiskt i tid till Karlstad, det var ju inget större problem, som jag ju visste då. Men, jag vet så väl med mig att jag kommer att få lida och betala dyrt för mitt uppblåsta ego och självförtroende en dag, troligen ganska nära inpå i tiden…

Det bara är så, det är så det fungerar, i’m gonna have to pay for this…

Så, mitt förslag är att undvika att åka med mig och mina tåg ett tag framöver..? Jag åker t&r Göteborg på fredag kväll och Stockholm t&r på lördag, bara som förvarning sådär..!

Dessutom tänker jag applicera silvertejp över mun i fortsättningen, för att inte kunna säga fler sådana dumheter…

To be continued…

Att spelet dessutom görs av ett företag med namnet Slightly Mad Studios och att det tycks finnas gamla Formel 1-bilar att köra, minskar ju knappast köplusten..!

Nej, detta handlar ju om den där underbara drycken kaffe, och mitt favorithak Rosteriet, som har en speciell blandning med just namnet Bad boy, och just idag var det utan tvivel en Bad boy-dag!

Vad är då en Bad boy? Jo, något så enkelt men lika fullt genialt som espresso med mjölk, men inte ”bara” espresso, utan hela 12 cl espresso, med lite mjölk som uppfyllnad på det, för att glaset ska bli fullt så att säga!

Detta är då alltså en alldeles utmärkt dryck när man som exempelvis jag då steg upp 04.00 första gången idag. Mixar man detta med en lätt tupplur á 2 timmar eller så, så blir det lite utav vad man skulle kunna kalla för en ögonöppnare!

Nackdelen med en sådan koffeinkick är väl närmast att när den väl går över, så är det väl i stil med att knata rakt in i en vägg, man blir en aning seg, kort sagt…

Men det är värt det, den är riktigt god, och jag vill ha en till, typ nu!

I kväll är det dessutom tanken att jag skall övernatta i Arvika, vilket betyder en väldigt bra sak såhär i slutet av lönen, gratis kvällsbuffé! Kanske inte direkt någon lyxmat, men utan tvivel så är det både ätbart och, ja, gratis?

Men, innan vi kommer till Arvika, som då ligger ca 7 mil väster om Karlstad, så blir det den lilla omvägen via Stockholm och vagndepån i Hagalund, vilket då först ligger circa 33 mil österut. Totalt för dagen, när alla tåg är körda så blir det strax över 70 mil tågkörning, vilket är ett ganska lagom arbetspass!

I morgon väntar dock ett ännu mer lagom arbetspass, först upp mitt i natten, klargöra ett stycke X2 och därefter köra det till Karlstad, vilket då alltså blir dryga tiondelen av dagens distans..!

Men först och främst skall vi klara av frukosten helt och hållet, och kaffet, detta underbara, ljuvliga kaffet!

För att vara mer exakt handlar det om lite drygt 57 mil bort från Karlstad, enkel resa. I tid så tror Google Maps på drygt 8 timmar och 20 minuters resa, fortfarande enkel väg.

Är man normal kanske man kan tycka att detta låter tämligen vansinnigt? Är man lite mer som mig, som gillar att köra bil, och längtar efter att göra det, så låter det som en fantastiskt bra idé! Inte blir man mindre sugen av att det finns andra som gjort det nyligen..!

Så, allt som behövs är 700 kr för hamburgaren, sällskap för att mäkta med den och bilresan, samt en bil då, och en ledig dag över underlättar nog. Drygt 2500 kr kostar det att ta en Sunfleet Volvo V60 på en sådan resa, t&r.

Totalt omkring 3200 kr alltså, för att köra 120 mil, i ca 16 timmar, för en timmes lunch eller så.

Lätt värt det..!

Lite längre ner finner man annat intressant, som inte direkt gör att man får ökat förtroende för artikelns slutsatser, eller vad sägs om följande citat?

Här ligger studiernas begränsning. Forskarna har ingen möjlighet att finkalibrera svaren. De kan till exempel inte skilja ut om personerna har ätit viltkött eller korvar med olika lång hållbarhet.

Så man vet alltså inte riktigt vad för typ av kött som orsakar det hela, om det är produkter som är späckade av tillsatser eller ej?

Inte heller produceras några specifika siffror, så att man själv kan sätta det i relation med något, bara ett löst definierat ”ökad risk” används för att beskriva det hela. Hur många minns exempelvis inte larmen om chips som kom för ett antal år sedan, där tidningsrubrikerna beskrev det som om man mer eller mindre skulle avlida veckan efter man mufflat i sig en påse chips utan skuldkänslor.

Nu var det ju inte riktigt så, men sanning och rimlighet säljer väl inga tidningar..?

Kan vi inte bara enas om att det är tämligen farligt att leva, att man kan få cancer av det mesta och att det är tröttsamt med människor som endast kommer att läsa rubriken och sedan skapa sina egna förutfattade meningar av det..?

Dagens ondskefulla utövning bestod inte bara i att tända taklampan i vardagsrummet, inte heller i att öppna dörren till vårt sovrum på vid gavel, nej, det har vi ju provat förut, idag så skulle vi ha en ny variant på det hela.

För vad vår son insåg idag, var ju nyttan av en av sina presenter, en sparkcykel, med tuta, d.v.s. en luftmakapär som man kan klämma på för att framkalla ett inte helt diskret och stillsamt ljud.

Så, för att väcka oss denna morgon var det alltså full belysning i vardagsrummet, vidöppen dörr, och på strategiskt avstånd parkera sig med sparkcykel och därefter ställa sig och frenetiskt klämma på den där förbannade tutan…

Den som inte vaknar av sådan behandling, är nog inte bara död och begraven, utan snäppet bortanför!

Dessbättre gick min fru upp och tog hand om den morgonpigga sonen, medan jag fick sova vidare en stund till.

I morgon är det min tur att vända tillbaka på dygnet, och därmed min tur att reagera på morgondagens försök till att på värsta, mest effektiva vis en treåring kan komma på, väcka föräldrarna!

Jag längtar inte direkt till det…

Resan flöt på alldeles ypperligt bra såväl med bil som tåg, med trevlig sällskap till lunchen i Borlänge och lika väl så en stund till kvällen i Sundsvall igår. Till detta la vi till en njutningsfull tågresa Sundsvall – Stockholm följt av en underhållande resa mellan Stockholm – Karlstad som avslutning på turen!

Gårdagens biltur företogs med en Renault Megané Kombi, dessvärre utan såväl farthållare som armstöd, vilket kan tyckas en aning surt, men inte ens detta kunde dämpa mitt goda roadtrip-humör, jag njöt verkligen av att få vara på vägen igår, helt och till fullo!

Kunde dessutom konstatera att man öppnat en ordentlig bit ny motorvägssträckning på E4an sedan jag sist åkte den, men att den vägen i allmänhet bjuder på tämligen varierad standard, allt från fantastisk till katastrofal! Dessutom kunde vi åter en gång inse att långtradare ALLTID dyker upp när vägstandarden går från motorväg till omkörningsomöjlig landsväg…

Sundsvall bjöd ju även på lite intressanta utmaningar för att komma rätt, men till slut så gick det fint, med en dos assistans från GPS-mjukvara i telefonen då också. Bilen kunde således återlämnas utan ytterligare skador!

Efter ett stycke frinatt alá Scandic blev det en lagom, hälsosam dos hotellfrukost innan jag halkade mig ner till stationen i Sundsvall för att hoppa på mitt tåg hem, dagen till ära hade jag kostat på mig att resa i 1a klass, mest för att prisskillnaden endast var på dryga 100 kr jämfört med 2a klass.

Kunde avnjuta resan i riktigt godan ro, mina underbara B&W P5 medföljde som musikunderhållning tillsammans med min iPad och resan förflöt i alldeles utmärkt mot Stockholm, en chans att riktigt njuta av resan i sig, mer än målet man är på väg mot!

Passade även på att kosta på mig en ordentlig räkmacka som intogs strax söder om Gävle, skall man njuta så skall man göra det riktigt ordentligt! Behöver jag ens nämna att den var riktigt, riktigt god..!?

Som väntat höll även tåget tiden ner till Stockholm, och jag hann med att titta förbi SJ Loungen på Stockholm C för en kaffe (bara dagens 4e kopp..) och ett toalettstopp innan det var dags att röra sig vidare hemåt Karlstad igen.

För detta tåg blev det inte direkt samma stillasittande njutning av lugn och ro, utan passade istället på att socialisera med kollegorna som jobbade ombord, hjälpa till med en telefon och annat skoj, vilket ju även då gjorde att tiden flög iväg, och vips var man hemma i solstaden igen!

Så, vad är då egentligen bäst, sitta 7 timmar i bil och njuta av bikörning, eller att sitta 7 timmar i tåg och njuta av att göra egentligen inget alls?

Tja, det är olika saker, och passar olika, men jag älskar båda varianterna måste jag säga!

Det är helt underbart att köra bil, åka långt, njuta av körningen och vägarna! Men det är lika fullt helt underbart att sitta där och titta ut, titta på folk, äta gott under tiden, och anlända helt utmattad av att ha ingenting gjort!

Men, det bästa är nog helt enkelt att vara på resande fot…

Råkade surfa in på Hertz Freerider för att se vad de hade att erbjuda i gratis hyrbilsväg, och se om det inte fanns en bil där, en Renault Megané som ville från Karlstad hem till sin ordinarie station i Sundsvall..!

Och, hur skulle man kunna motstå!? Jag har varit ruskigt roadtrip-sugen ett tag nu igen, och detta var för bra för att motstå, 50+ mil av landsvägskörning utan direkt syfte eller mål, annat än att lämna tillbaka bilen där den hör hemma!?

Nackdelen med denna långa bilresa var att det var småknepigt att hinna hem på samma dygn, men det var inget som inte kunde lösas med hjälp av en frinatt på Scandic, följt av tågresa alá Årskort Guld SJ dagen därpå från Sundsvall hem till Karlstad!

Ett litet äventyr i vardagen, spontant sådär när tillfället föll ner i knät på mig!

Efter lite kreativt tittande i schemat här för ett tag sedan konstaterade jag att just denna möjlighet fanns, till en kostnad av 3 semesterdagar, för att få 6 sammanhängande lediga dagar, eller nästan 7 för den delen, eftersom nästa pass börjar först 12.27 kommande måndag!

Egentligen skulle jag förvisso ha slutat redan 07.37 imorse, enligt ordinarie schema, men eftersom jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig byta tur, och få en mindre mängd jobb och marginellt ändrade tider, så tyckte jag väl att det lät väldigt bra!

Så, vad är då planen för den kommande vecka, vad skall den fyllas med?

I N G E N T I N G !

Typ, i vart fall, inget är planerat, utan bara passa på att vila upp sig ordentligt nu efter den där traumatiska upplevelsen i att det föll snö igår, flera millimeter dessutom!

Sen får vi väl se, ledigheten inleddes med en trevlig fika i godan ro på Rosteriet tillsammans med en kollega, och det är väl inte omöjligt att det kan bli mer av den varan de kommande dagarna..?

Men, det är ett senare bekymmer, först skall jag nog gå och jaga iväg katten som ockuperat min plats i sängen, sova ikapp lite sådär!?

Gårdagens tågkörning klarades av med hjälp av Rc6 i två varianter, som båda dock betedde sig tämligen likartat, tillsammans med den uppsättningen vagnar som medfördes så kunde man gott och väl köra med ett lagom stort självförtroende, då såväl broms och pådrag lydde min minsta önskan helt och till fullo, något som är väldigt trivsamt!

Dagens start på dagen blev väl i det närmaste det motsatta, då dagens Rc6 inte alls var samarbetsvillig på samma vis, det tog i stort sett hela vägen till Mellerud innan jag ens börjat komma överens med bromsens uppförande, och pådraget ville aldrig riktigt vara min vän. Bottennoteringen får nog närmast tillskrivas stoppet i Åmål, som helt enkelt inte var snyggt eller ens godkänt på något vis och vänster!

Men, trots mitt och lokets motsättningar kom vi till Göteborg, inte bara i tid utan dessutom 8 minuter före tidtabell, både jag och loket var visst lika måna om att slippa ifrån varandra snarast möjligt..?

Knatade iväg och köpte mig en Subway-macka, inte riktigt LCHF-kost, men det fick duga denna korta rast trots det, man skall ju trots allt inte vara för strikt i sitt seende!

Till hemresan vankades det sedan Rc3, en modern skapelse signerad 1970 och en inte helt imponerad lokförare äntrade sitt lok, för att komma till hemresans första insikt, att det är bra lokvärme i en Rc3, puh!

Lite vädring på det och snart blev det lite mer mänsklig temperatur i förarhytten, så att man kunde bekanta sig en aning med alla grepp och finurligheter. Körde igenom den lilla proceduren med bland annat test av förarövervakning och dylikt och gjorde mig hemmastadd inför avgång.

Passade även på att knäppa av några detaljbilder i loket, för att dokumentera dess inte helt uppdaterade förarmiljö, mest som tidsfördriv men även för att kunna titta tillbaka på, den dagen vi inte längre kör Rc3..!

Pratade en liten stund med ombordpersonalen, informerade om att jag saknade central dörrföregling från loket, men kunde konstatera att avgångssignalen fungerade som den skulle åtminstone. Fick min föraruppgift och kunde stämma av detta med min egna uträkning utan besvär

Rullade iväg från Göteborg utan besvär, en aning seg i pådraget var väl denna Rc3 likt alla de andra, men den kändes väldigt trivsam ändå, trots sin ålder! Kunde tämligen omgående konstatera att denna lilla maskin och jag kom betydligt bättre överens än vad morgonens lok gjorde!

Resterande delar av färden var väl mer en njutningsfull upplevelse, med en väl avstämd D3 som gjorde sitt till för snygga och effektiva inbromsningar och ett gott humör tillsammans med min Subway-macka och senare en mugg kaffe, allt medan solen sjönk lägre på himlen.

Hela resterande delar av färden flöt dessutom på prickfritt enligt körplanen, och inte en förseningsminut finns att rapportera, trots inplanerade tågmöten dessutom! Framme i Karlstad prick på tiden, varpå det blev rundgång, undanväxling och avställning i godan ro, åter på spår 6 som min morgon även började på!

I morgon väntar ännu ett besök i den kungliga hufvudstaden, och återigen skall jag enligt planen sitta lokvakt på Stockholm C i dryga timmen, så vi får väl se vad jag och min kamera kan åstadkomma denna gång..!

Väl uppe ur sängen möttes man av ett mycket grått himlavalv, med regndroppar som föll av och till, tillsammans med en son som inte riktigt förstår konceptet av att INTE tända alla lampor i hemmet det första som görs på morgonen.

Såhär långt såg det alltså inte riktigt ut att bli en vidare inspirerad dag, men några baljor kaffe och te senare är det lite ljusare, bildligt talat dessutom, eftersom dagens gråa moln allt mer försvinner österut och ger just nu en ljusblå-gulaktig nyans på himlen åt solnedgångens trakter!

Ledig har jag i vart fall varit, och därmed sluppit undan behovet att gå ut under dagen, en riktig latdag har det fått bli istället, och det får nog fortsätta på det viset med hemkörd mat till kvällen!

I morgon väntas arbetsdag igen, eller inledning av arbetshelgen rent av om man vill se det som så! Dessbättre varar den endast i 4 dagar varpå nära nog en vecka ledigt väntar igen!

Nu, så skall vi fortsätta vara lata, för att det är skönt!

Dagen till ära tog jag faktiskt tag i det smått fulla facket, tömde det och gick igenom sådant som läses och förstås, sådant som läses och arkiveras, sådant som inte läses utan appliceras i medhavd pärm, allt för att ge väskan lite mer vikt. I kombination av några liter kaffe så flöt detta på alldeles ypperligt, och så småningom kunde jag hamna i en bekvämare stol med mer kaffe och en hälsosam (?) dos slösurfande på paddan, lagom tidsfördriv!

Började trilla in lite sms om störningar i trafiken i dessa trakter, men det var ju lugnt för min del, problem mellan Hallsberg och Katrineholm skulle ju inte behöva få mig ut på jobb!

Och så var det inte heller, utan mig ringde de först när tåg 352 hade rullat in i Karlstad, och försökt lämna sin strömavtagare hängandes i kontaktledningen, med ett inte helt bra resultat…

Vis av erfarenhet kunde man redan här inse att min sluttid på kl 13, den var det bara att glömma! Från tidigare erfarenheter kunde jag väl närmast misstänka att detta skulle komma att dra ut på tiden riktigt ordentligt snarare, som det alltid brukar göra med specialuppdrag av denna sort.

Att jag ombads göra något så enkelt som att gå ner och ”vakta” tågsättet i väntan på fortsatta beslut, var knappast något som muntrade upp direkt, men, samtidigt är det ju inte fel med några timmar övertid när väl lönebeskedet kommer heller!

Knatade ner till spår 1b iförd en inte längre helt orange varselväst, utrustad med mina superskitiga rundgångshandskar och ett par hörselproppar, redo för allt, typ! Väl framme kunde man tämligen omgående konstatera att strömavtagaren, ja, den hade ju sett sina bättre dagar…

Inte blev det mycket bättre av att även den andra strömavtagaren på loket inte heller var i farbart skick, den gick att ha uppe för att försörja loket och tågsättet med ström i väntan på bättre tider, men inget utöver detta.

Lät i vart fall föraren som kört tåget gå iväg för att kunna ta sin rast i lugn och ro och satte mig för att, ja? Vakta lok? Tänk om någon skulle sno det bästa loket, Rc6 1409!?

Ringde några samtal, väntade lite, gick ett varv för att hejja på InfraNord-grabbarna som varit ute och synat av kontaktledningen mellan Kil och Karlstad i jakt på ytterligare skador, tog mig ett varv via kaffetermosen och sedan åter upp på loket. Fick tiden att gå helt enkelt.

En stund senare tittade växlingen på Green Cargo förbi med ett stycke diesellok, för att kunna dra undan vårt inte helt körbara tågsätt. Detta tyckte dock inte de nyligen ankomna elgubbarna var någon vidare lysande idé, utan vi fick vackert stå kvar i väntan på en stund med mindre trafik, så kontaktledningen kunde göras strömlös och loket oskadliggöras.

Istället hakade vi av vagnarna från loket och drog dessa till ett annat spår, så att ett reservlok som ankom från Göteborg kunde kopplas på och åtminstone köra tåg 367 i ett smått sent läge.

Kvar blev jag, och mitt lok som nu ensamt var kopplat till det diesellok som skulle dra undan det, så småningom.

Tog mig en pratstund med lokala tågklareraren här i Karlstad för att spåna på vart man bäst dumpar ett bättre begagnat Rc-lok, och enades om att även om Klarälven vore ett tillfredsställande alternativ, så kanske spår 6 skulle vara en aning mer ekonomiskt och bättre alternativ. Förmedlade tankarna med vår fordonsledning och kunde då även konstatera att det skulle få medfölja tåg 377 ner till omvårdnad i Göteborg senare på kvällen.

Gick ut till loket för att invänta elgubbarna som nu äntligen skulle få hela Karlstad C spänningslöst för att därefter kunna gå upp på lokets tak och oskadliggöra de skadade strömavtagarna.

Så småningom hade man då slutligen klarat av allt detta, och loket kunde äntligen flyttas till ett uppställningsspår, så att man åtminstone fick tillbaka spår 1b för icke eldrivna fordon ett tag, i väntan på reparationer.

Där var det då även dags för mig att lämna det, efter att ha sett till att det inte kunde komma i rullning och kopplat in lite tågvärme för batteriladdning. Slutnotan för dagen blev alltså 3 timmar och 15 minuter övertid, vilket blir alldeles utmärkt till februari-lönen!

I morgon blir det sena turen mot Stockholm igen, och därmed skiftar vi än en gång vilt mellan morgon och kvällsturer, en aning slitsamt, men sedan väntar ju ändå två lediga dagar, så jag skall väl överleva!

Förhoppningsvis bjuder morgondagen på absolut inget alls av händelser utöver de normala, en dag i rättidighetens tecken strävar vi efter!

Så, de stora frågorna är då, vart finner man EN kopp kaffe för 99 kr, varför köper man EN kopp kaffe för 99 kr och givetvis, hur smakar EN kopp kaffe för 99 kr!?

Detta kaffe finner man givetvis på mitt favorithak här i staden, Rosteriet som jag skrivit om en eller ett par gånger innan sådär. Av en händelse så har jag även stamgästkort hos detta lilla hak, eller mer ett sådant där köp 10 koppar, få den 11e gratis då! Och, lämpligt nog kan man tycka, var jag inne på min gratiskopp just idag!

Men NEJ, det vore att göra det för lätt för sig! Skall man prova kaffe för 99 kr/koppen ska man faktiskt betala för sig också, tycker jag då! Men så är ju jag inte riktigt som alla andra heller…

Varför i alla sina dar köper man då en kopp kaffe för 99 kr/koppen, när det går alldeles utmärkt att köpa en för 28 kr/koppen som även det är rakt igenom fantastiskt gott! Jo, för att man kan så klart! Och för att man är nyfiken! Och just nyfiken är jag ju av någon anledning, på gott och ont!

Hur smakar då en kopp kaffe för 99 kr/koppen!?

Gott!

Hade faktiskt väntat mig en mer skarpare smak, normalt sett brukar ju saker och ting smaka mer skarpt ju dyrare de blir, för att spela på den kräsna personens hårt prövade smaklökar kanske?

Detta kaffe var dock väldigt mjukt utan skarpa smaker åt något håll, ett alldeles utmärkt gott kaffe som kunde avnjutas i gott sällskap av kollegor utan något tilltugg till. Det kan väl kanske vara så att jag försvann iväg lite smått då och då i uppmärksamheten när njutningen pågick..!

Kommer jag köpa detta kaffe igen om de Rosteriet fortsätter att servera det? Absolut! Men jag kommer knappast att dricka det varje gång, eller ens för den delen särskilt ofta, jag må vara galen, men inte riktigt så galen, eller åtminstone inte fullt så rik då!

Den där gratiskoppen som är innestående, den skall spenderas snarast på någon av de andra nyheterna som tillkommit sedan jag sist var där, så den kommer till mycket god nytta ändå!

Tur nog var väl att vi prickade in inte mindre än 3 st -1 minut på väg mot Stockholm med tåg 634, annars hade nog självförtroendet just nu varit av abnormt stor karaktär!

Nu fanns det väl i och för sig ett antal förmildrande omständigheter, som att det var söndag på fredag, dvs betydligt mindre trafik i järnvägsnätet än normal dag, och då främst att Värmlandstrafiks tåg 8932 inte trafikerar och förstör för vår rättidighet!
Men detta får ändå tillskrivas som en god insats från mig själv men lika fullt även från ombordpersonalen såväl som inblandade driftledningscentraler från Trafikverket!

Det är dock lika väl för det en riktigt fantastiskt go känsla att äntligen pricka in rättidigheten efter ett antal mer eller mindre misslyckade försök! Att med fjäderlätt precision stanna till på Karlstad C exakt när klockan slår 22:10:00 efter 2 tim och 45 min resa från Stockholm, det är en ganska svårslagen känsla, åtminstone inom jobbet!

Och ja, jag var då alltså tvungen till att faktiskt ordna fram bevis på det hela! Så vackert grönt och svart färgtema denna bild visar upp! Och ja, jag vet att vissa avgångar ser ut att vara en aning tidiga, precis som att ankomsttiden till Karlstad C står som 22:08, det beror lite på vart mätpunkterna sitter och hur de kompenserar för sin plats.

Om jag kommer sova gott med denna vetskap? Något! Om det kommer sitta en bit inne att upprepa detta? You bet! Men det blir nästa steg!

Först tänkte jag att det är lugnt, det drabbar inte mig och mina tåg för dagen, jag skall ju först vända tåg i Karlberg, för att sedan ta över ett tåg från Mora, utan någon som helst inblandning av Hagalund.

Tji fick jag. När klockan började närma sig avbytesdags så kikade jag till på spårinformationen och noterade att tåg 47 var ankommande på spår 5, vilket skapar en aning besvär för fortsatt färd mot Karlstad, eftersom spår 5 slutar i stoppbock, och det blir sådant eländigt gupp om man ska försöka fortsätta förbi den!

Ringde lite samtal och kunde konstatera att vårt tågsätt nu var stulet, det skulle återvända till Mora efter ankomst till Stockholm, nytt tågsätt för vår del hade man inte riktigt börjat titta på, än…

Ungefär här kunde man väl konstatera att rättidigheten på vårt tåg skulle bli en aning lidande, kort sagt. Några turer senare hade man i vart fall beslutat att vi skulle ta emot ett tåg från Hallsberg, utan servering och med tre vagnar istället för fem och göra rundgång på detta på Stockholm C för att alls kunna komma iväg mot Karlstad.

Lilla problemet med detta var dock att detta tågets ankomsttid var 19.35, vår avgångstid 19.25, och en rundgång tar väl åtminstone 15 minuter om allt flyter. Och, som misstänkt kom vi iväg från Stockholm C ordentligt försenade, 33 minuter efter tidtabell för den som är nogräknad.

Nåväl, tre vagnar och med en Rc3 som dragare så rullade vi till slut mot Karlstad, och denna kombination tillåter även att man kör in en del tid längs vägen så länge det inte är något i vägen framför!

Efter en i stort sett händelselös fortsatt resa, komplett med några inbromsningar som rakt igenom osade självförtroende så kom vi till Karlstad 21 minuter efter tidtabell, långt ifrån min plan!

Även idag gör vi ett nytt försök med dessa tåg, förutsätter att tåg 634 är rättidigt som det brukar vara, och idag så körs i vart fall inte det tåg som brukar störa tåg 647 om kvällarna, kan det äntligen vara dags för rättidighet även för mig!?

Nackdelen när man börjar lite senare under dagen är väl närmast att det blir inget vettigt gjort alls under dagen, man tycker ju att när man börjar 12.27 så finns det ju hur mycket tid som helst till godo, men ändå slutar det i stort sett alltid med att man mest sitter och väntar på att det är dags att gå till jobbet?

Annat är det under dessa attans så tidiga morgonturerna, där det enda man gör hemma innan jobbet är att gå upp, klara av toalettbesök samt tandborstning innan det är uniform på och dags att gå till jobbet, något som normalt sett klaras av på dryga 15 minuter!

Idag klev jag då upp vid 9 och skall väl gå mot jobbet vid 12-tiden eller så, och har egentligen inte klarat av så mycket mer än så i vart fall, på tre timmar..! Okej, nu har jag förvisso även klämt in en dusch på morgonen, men det räknar knappt bort en halvtimma från totaltiden, samt lite frukost då, men resterande tid? *poff* borta bara sådär?

Nåväl, en dag kanske man löser mysteriet och blir superdupereffektiv på morgonen innan sen tur? Det får i vart fall bli ett senare bekymmer, inte idag, idag är jag lat, för att jag gillar att vara lat!

Surfade nämligen runt lite planlöst på Discshop härom dagen efter lite filmtips från en bekant, dessvärre var just de tipsade filmerna slut, men istället halkade jag in på lite billiga blu-ray filmer, och i kundvagnen hittade det ner dels ”Lock, Stock and Two Smoking Barrels” samt ”Kill Bill vol 1 & 2″

Nu hade jag ju visserligen Kill Bill vol 1 & 2 sedan tidigare på DVD, ett självklart innehåll i filmhyllan, men man kan väl inte motstå frestelsen att få blodsplatter i högupplöst bild när man endast behöver lägga ut 89 kr för båda filmerna? Dessutom innebär detta att svärmor kan få överta mina DVD-kopior istället, så kommer de till god nytta!

Lock, Stock and Two Smoking Barrels har jag visserligen inte sett, men däremot hört gott om, så det skall bli intressant när den väl hamnar i spelaren!

Dessvärre är ju ingen av dessa filmer direkt Angelika-anpassade, så jag får nog vackert se dem i all ensamhet där i filmsoffan, när jag nu väl tar mig tid till det? Jag köpte ju exempelvis på mig dokumentären om Ayrton Senna i somras, och den har jag fortfarande inte sett klart..!

Nämnvärt händelserik har den väl inte direkt varit? Tog emot tåg 620 på plattformen i Karlstad, körde tills strax söder om Flemingsberg utan problem, där bjöd en signal på ilsket röd ton och därmed även årets första blankett 21 och efterföljande passering av stoppsignal. Detta var dock inget som påverkade vår ankomst till Stockholm C, 8.52 trillade vi in, 2 minuter efter körplanens tänkta ankomsttid, 8 minuter före den annonserade!

Ramlade ut till Hagalund i godan ro, fick via telefon reda på att tåget kanske skulle in på spår 14, det blev spår 47 och en nätt liten promenad tillbaka till vårt Chateau Lunden för att vila ögonlocken en stund.

Efter en mer eller mindre lyckad ögonlocksvila knatade jag åter ut på bangårdet bortom blåkulla för att hämta tågsättet till tåg 633 istället, på spår 27 och därmed ännu en lagom promenad i regnet.

Väl där hade man lite bekymmer med dörrarna i en vagn, som envisades med att stänga igen sig själva ytterst spontant! Visade sig efter lite felsökning vara dörrdatorn som fått lite fnatt. En återstart senare och vi rullade iväg från depån, 22 minuter senare än tänkt.

Detta var ju något som kunde skapa lite problem för vår kommande avgång från Stockholm C, men tack vare en imponerande snabb insats från catering samt ombordpersonal var vi framme på Stockholm C i tid för avgång mot Karlstad!

Härefter fortsatte det att inte hända något alls, förutom att regna, och resterande del av turen fortsatte i rätt tid. Inte ens i Hallsberg gjordes något katastrofalt försök att sinka oss!

I morgon väntar reservtur på mig, den tidiga, givetvis, för vem vill sova längre än till 4.15 på morgonen, egentligen? Förhoppningsvis är det en sådan där bra reservtur, där absolut och precis INGET alls händer!

Nåväl, del 2 är det då dags för, denna första dag av det nya året. Del 2 handlar alltså även det om en viss förändring som har skett under 2011 och denna del av historien gäller den ekonomiska biten. För det är alltså inte bara min vikt som har minskat under det föregående året, utan dessbättre även min skuldsättning som minskat tämligen markant!

Dessvärre så blev det inte så som jag hade hoppats, nämligen att klara av att gå under 100 000 kr i skulder innan årsskiftet, detta helt och hållet självförvållat efter att ha inhandlat en kamera i slutet av året, på kredit…

Skillnad har det dock blivit jämfört med ett år sedan, då mina skulder uppgick till omkring 180 000 kr utan att ha nämnvärt mycket att visa upp för det! Vadan detta då kan man fråga, varför så skuldsatt?

Jo, alla bilaffärer man gjort sedan dess körkortet togs har väl inte varit nämnvärt bra? Istället har man lyckats köpa på sig bilar på krediter som dessutom även varit upphov till en och annan verkstadsfaktura på tillhörande bilmärkes egna kreditkort.

Till detta kommer ju givetvis ett och annat inköp av tekniska leksaker alá mobiltelefoner, datortillbehör och en och annan flytt som inte direkt har gjort den ekonomiska biten lättare som sådan.

Efter flytten till Karlstad så kunde jag dock sälja familjens bil, eftersom den inte längre hade en kritiskt viktig funktion att fylla, då jag numera med god fördel promenerar till och från jobbet.

Detta i sig var givetvis en viktig bit i att lösa ett antal krediter samtidigt som det gav en möjlighet till att ta och samla andra krediter till ett enda stort banklån istället, med betydligt bättre avbetalningstakt än krediterna tillät.

Nu har jag ju inte helt klarat av att hålla mig borta från nya krediter sedan dess, vilket då alltså bidragit till att skulden inte riktigt minskat i den takt jag hade önskat. Men detta är ändå en klar förbättring jämfört med tidigare, och jag försöker åtminstone tänka mig för några gånger extra innan nytt inhandlas för pengar jag inte har än.

Förhoppningsvis kommer det bli än mer bättring på detta under 2012, jag kan inte lova något, men jag skall i vart fall kämpa hårt för det! I dagsläget har jag inte heller några kvarvarande krediter utöver det tidigare banklånet samt ett nytt som togs för att samla ihop de återstående krediterna som inte togs med i april/maj 2011.

Mitt stora lån skall om allt löper enligt plan vara betalt och klart i maj 2014, det lilla i januari 2013, d.v.s. om ett år från nu. Förhoppningsvis kan ytterligare inbetalningar göras och därmed ta bort det lilla lånet i förtid, men det återstår att se. Allt som allt sjunker skulden med omkring 4500 kr varje månad i nuläget!

Steg 1 är alltjämt att komma under 100 000 kr i skuld, vilket vore första gången på 3 år eller så? Eventuellt går det redan nu i januari, annars senast i februari, under förutsättning att jag inte köper på mig nya saker d.v.s.!

Det finns i vart fall en stark vilja till förbättring, det är dumt att vara skuldsatt för saker man i många fall inte ens äger längre!

Återkommer i vart fall med vidare resultat av även denna process, och hoppas på fortsatt motivation till bättring!

Till skillnad från tisdagens störningar så gick det betydligt bättre på detta försök, tåget var i tid från Arvika, bytte av och kom iväg på tid från Karlstad, blev något störd av ett sent tågmöte innan Kristinehamn, men det var inget som påverkade vår tidshållning direkt!

Resterande färd mot Stockholm flöt på sådär alldeles utmärkt som det bara ska vara, utan ansträngning kom vi fram till Stockholm C inte mindre än 14 minuter före annonserad tid, eller 4 minuter före körplanens ankomsttid!

Dessutom bjöd moder natur på en strålande vacker morgon med en sådan där utsikt som gör att man njuter lite extra mycket! En sådan morgon är det verkligen inte fel att sitta där man gör!

Passade på att avnjuta en tupplur alá en timme eller så uppe på rasten i Hagalund, en mycket välbehövlig sådan då nattens sömn inte riktigt räckte till! Vaknade till liv som en helt ny människa, eller åtminstone en bättre begagnad!

Rullade iväg från Hagalund utan större besvär med mitt nya tågsätt, det som skulle bli tåg 633 mot Karlstad, språkade i vanlig god ordning med mina trevliga kollegor under uppehållet på Norra Bantorget, innan vi rullade på hemöver.

Även hemresan bjöd på rättidighet, åtminstone fram tills Hallsberg där ett längre och därmed tyngre, försenat tåg släpptes ut framför oss, var inte helt nöjd där direkt..! Men tiden vi tappade kördes in och vi ankom uppehållen i Värmland utan större besvär!

Moder natur fortsatte att visa sig från sin bästa sida även under hemresan, hann med att trycka av en bild när vi passerade Skattkärr strax innan Karlstad, vatten, solnedgång, kan det bli bättre!?

Ankom Karlstad C i rätt tid i det vackra skymningsljuset, och kunde därmed avsluta årets jobbande på bästa sätt! Hjälpte till med att göra rundgång på tåget då kollegan som skulle byta av mig och klara av den biten, hade tittat en aning fel på klockan..! Men, inget att orda över, nästa gång kan det vara jag som får hasta ner i sista sekund!

Nästa gång jag jobbar står det alltså 2012 på alla papper, känns lite udda, men välkommet! Ett nytt bättre år för järnvägen kan vi alla hoppas!

Nu tar vi alltså ledig helg på detta, och passar på att önska alla läsare, vänner, kollegor och eventuella tågresenärer som trillar in här, ett gott nytt år!

Detta var även det enda vi önskade oss i julklapp, för även om vi givetvis älskar vår son så behöver man även få lite egen tid av och till! Sist vi hade det utnyttjade vi det till fullo genom att inte göra något alls under ett dygn.

Sannolikt kommer även denna barnvaktsdos att spenderas på liknande vis. Jag jobbar visserligen i morgon, men till helgen blir det väl att göra så lite som bara möjligt, sitta i soffan och se film, äta när man själv är hungrig på dygnet, koppla av och bara slöa, slöa, slöa!

Så vi tackar så hjärtligt för dessa, mycket välbehövliga dagar som nu väntar oss här hemma!

Då, den 22 augusti vägde jag in på 112,1 kg enligt min något sånär tillförlitliga våg här hemma. I måndags, 19 veckor senare, stod samma våg på 99,5 kg. Det är alltså 12,6 kg mindre än när jag började. Jag har gått från ett BMI på 32,1 vilket klassas som ”Fetma grad 1″ till dagens BMI på 28,5, vilket nu fortfarande är ”Överviktig” men som åtminstone är på väg åt rätt håll!

Som synes har inte minskningen varit helt perfekt i linje, vissa motgångar har funnits med i bilden, och jag har inte varit helt till 100% strikt alla gånger. Visst har det blivit såväl pizza som hamburgare som godis och chips under denna period. Detta dock i en helt annan omfattning än tidigare.

Jag skulle nog ljuga om jag sa att jag INTE saknar pasta, strips och även ris av och till, men å andra sidan är det ingen katastrof att äta mat som inte innehåller detta heller!

Under denna period har jag inte heller motionerat varken mer eller mindre jämfört med tidigare, utan låter det vara vid en normal vardagsmotionsnivå, dvs promenader till och från jobbet, drygt 3,5 km/arbetsdag.

Det ska bli mycket intressant att se hur detta utvecklas under nästa år. Senast jag hade ordentlig viktnedgång, sommaren/hösten 2006 så stannade vågen på runt 96 kg om jag minns rätt, innan det bar iväg uppåt igen under min utbildning till lokförare i Hallsberg i kombination med gravid sambo hemmavid!

Mer om det får bli under nästa år, jag har i vart fall mitt fina Numbers-dokument förberett och klart för fortsatt koll!

Fast så blev det ju inte riktigt.

På den positiva sidan är att jag hann få mig en kopp kaffe och åtminstone BÖRJA titta på fackets samlade hög papper! Sen ringde telefonen…

Jag hade ju redan hunnit inse att det var kontaktledningsfel mellan Kristinehamn och Degerfors efter nattens vindpustar, och börjat fundera om det inte blir att hugga in i en tågvändning eller så, i god ordning! Och visst var det så! Mot Kristinehamn med tåg 50 för att där göra rundgång, dvs flytta loket från ena änden vagnarna, till den andra, och förbereda tåget för avfärd som tåg 51 mot Oslo. Mellan Kristinehamn och Hallsberg var det alltså tänkt bussersättning.

Den planen höll säkert i dryga 10 minuter.

Sen ringde telefonen igen…

Ny plan, för nu var det även stopp mellan Arvika och Kil på grund av kontaktledningsfel, såklart..! Taxi till Arvika för att där istället utföra ursprungsplanen, dvs göra rundgång på tåg 50 och vända det till tåg 51! Finemang, plockade ihop, beställde taxi och hämtade allt och inget som kan vara bra att ha med sig, mot äventyr!

Taxiresan flöt på utan besvär, kom till Arvika bara ett lagom antal minuter innan tåget från Oslo rullade in, redan 40 minuter sent på grund av signalfel på Norska sidan gränsen. Hann inte riktigt fram till loket innan resenärerna vällde av med tusen frågor, av förståeliga skäl angående bussar och fortsatta resan.

Tog mig till slut upp på loket, ringde för upp DLC Hallsberg för att kolla läget lite, om det fanns någon hopp om trafikstart inom någon timme kanske det var onödigt att göra rundgången, utan istället kunna köra tåget en bit österut för att möta upp bussarna.

Det fanns inget hopp..!

Hoppade av, hängde av tågvärme, koppel och slangar och klättrade upp på loket igen, rullade iväg ut i riktning mot Kil körandes på vackra signaler, vilket då även innebär att man får rulla lite längre ut än absolut nödvändigt för att kunna byta spår, men det gör ju inget, eller..!?

Lagom när jag hann med att fundera på vart nästa sektion av kontaktledning börjar så fick jag svaret, genom ett ljudligt *poff* i kombination med tjut och ilsket röda lampor som blinkar i loket. För lagom när jag kom utanför signalen jag skulle vända loket vid, så var det av en händelse även ny kontaktledning, strömlös sådan.

Ungefär här började jag inse vad temat för dagen skulle bli…

Slog ett attans raskt samtal till eldriftledaren i Hallsberg och hörde om det MÖJLIGEN kunde tänka sig finnas en sektion till på kontaktledningen, så att den jag stod på kunde spänningssättas igen.

Men nej, den jag stod på, var den som var defekt..!

Föreslog att han skulle prova att slå till den lite kvickt, max 1 minut för att jag skulle hinna undan, och fick ett mycket tveksamt ”Mjaaah, jag ska kolla med mina kollegor” tillbaka, föreslog att jag under tiden skulle byta hytt för att vara beredd på illa kvick återrullning om ”Mjah” kunde bli ett ”Ja”, och sagt och gjort!

Ringde hoppfullt upp igen efter hyttbytet och fick okej, ett försök till inkoppling, återfick spänningen och gav järnet in på spänningssatt kontaktledning igen innan någon eller något ångrade sig!

Pustade ut tämligen ordentligt och var ganska nöjd över att ha undvikit att behöva begära hjälplok, på trafikstoppad bana, med vagnar ståendes för att självdö vid plattform!

Fortsatte med min rundgång och var bara ett tiotal meter från att gå på vagnarna för ihopkoppling när telefonen ringde, igen..!

Nya order, tågsättet skulle inte gå till Oslo nu, utan invänta avgångstid för tåg 58 till kvällen, loket skall vara kvar i Stockholmsänden.

Fan.

Bara att byta hytt, ringa upp DLC Hallsberg igen och denna gången istället begära lokalt friställt över hela Arvika driftplats, då detta innebar lite mer meck, men istället behövde jag inte gå utanför, i strömlöst område, IGEN!

Nåväl, körde runt en gång till inkl en del klättrande i och ur loket för att lägga växlar, kom tillbaka dit jag började och hakade på vagnar med tryckluft, koppel och tågvärme.

Märkte att telefonen ringde igen… Ignorerade det då det var en aning fullt upp med rundgången!

Gick upp på loket, aktiverade upp i ”rätt” hytt och ringde tillbaka.

Dumt!

Nya planer.

Igen!

Tåget ska VISST gå till Oslo, och loket var därmed, åter en gång, i fel ände vagnarna.

Fan.

Tillbaka ut, hänga av allt, upp på loket, köra runt, ut och kasta om växlar hit och dit, tillbaka på vagnarna från rätt håll IGEN, ut och koppla ihop, fylla på alla vagnar med luft igen, slå på tågvärme för laddning och sedan, efter en stunds avvaktan om eventuella nya order, bromsprov! Passade även på att lämna tillbaka Arvika driftplats till DLC Hallsberg och tackade för lånet, en aning utmattad.

Gick på bromsprovet själv, då ombordpersonalen hade mer än nog att göra för att få tag på bussar. Passade även på att smyga till mig en mugg kaffe eller så

Gick efter en stund ut för att kolla läget med ombordpersonalen, ännu saknades det bussar. Inte helt lätt uppgift att få tag på bussar, eller egentligen mer att få tag på busschaufförer en sådan här dag, annandag jul..! Tåget skulle ha gått 9.42 från Arvika, 10.17 kom det in, och efter många om, men, hit och dit, rullade sista bussen från Arvika 13.20!

Vid det laget hade även tåget avgått mot Oslo igen, med ny personal på både förar och ombordsidan, och jag blev ensam kvar i Arvika, eller ensam och ensam, jag i min varselväst tillsammans med två busslaster resenärer som skulle åkt tåget EGENTLIGEN, men som nu skulle åka buss vidare mot Oslo med mera.

Problemet var dock bara att bussförarna behövde få rast samt tanka innan fortsatt färd. Vilket gjorde att alla fick kliva av i Arvika, och invänta bussarna i stationshuset, i drygt 50 minuter.

Inte helt uppskattat kan vi nog sammanfatta det med?

Försökte så gott det gick hjälpa en engelsktalande resenär som var på väg mot Rygge lufthavn för att flyga till Irland via London, med Ryanair, och en väldigt sinande mängd tid inför incheckningens stängning. Till slut valde han själv att lägga ut kostnaden för taxiresan dit, varpå jag fick agera tolk mellan en strikt svensktalande taxiförare och den engelskspråkiga resenären, förhoppningsvis förmedlades vikten av hur ont om tid det var, jag lär nog aldrig få veta om han hann med sitt flyg eller ej, FR1395 avgick i vart fall 17.10 mot London Stansted från Rygge, mot ordinarie 17.25..!

En stund senare dök det upp två bussar till, med än fler resenärer mot Oslo/Norge i övrigt tillsammans med personalen som skulle haft tåget! Äntligen någon mer i uniform! Dessa bussar skulle dock minsann inte köra vidare in mot Norge, absolut inte! De skulle åter till Örebro, varpå alla fick stiga av och samlas ihop med de som redan var i Arvika och väntade.

Här hade det då kanske varit smidigt av bussförarna att åka iväg och ställa sig lite mindre synligt. Men nej. Istället stod de vid parkeringen intill Arvika station, och stod i godan ro utanför sina bussar och rökte i godan ro, allt medan vi försökte få in så många som möjligt i de två bussarna som nu återvänt efter rast och ro, inte helt smidigt kan tyckas..!

Dessa två bussar kom dock iväg till slut, och gick direkt mot Oslo. Fler bussar var på väg sades det, och en ny väntan inleddes! Många samtal fram och tillbaka senare mellan ombordpersonalen och trafikledningen så började jag allt mer känna att jag gjort vad jag kunnat i Arvika denna dag, så till slut gav jag upp, önskade de lycka till med fortsatta eftermiddagen och tog mig en taxi åter till Karlstad!

Dessutom kom jag nästan hem i tid också, 15.30 skulle jag ha slutat, c:a 15.50 var jag klar på kontoret! En aning mer trött än vad jag hade hoppats på. Och frusen. Och stel i nacke/rygg.

Men, nu har jag tinat upp i vart fall, tack vare en skvätt glögg vid hemkomsten. I morgon väntar ny arbetsdag och nya äventyr! Mot Stockholm är tanken, och jag hoppas att det inte blåser fullt lika mycket nu inatt..!

Men, färd mot Göteborg stod på menyn, första gången sedan mitten av november dessutom! Sparkade igång mitt tågsätt där ute på en enslig och småkylig bangård och klarade av klargöring, bromsprov och framväxling utan större ord uttalade. Tog oss hela vägen till Kil innan något började strula, det råkade visst fällas på ett tåg åt motsatt håll lite för tidigt, men det löste sig med futtiga 3 minuter i försening!

Resten av färden flöt på utan bekymmer, påmindes återigen om varför det är en så trivsam sträcka att köra på, stundvis ruskigt vackert dessutom!

Trillade slutligen in i Göteborg inte mindre än 7 minuter före tidtabellen, en aning nöjd över det kanske! Tog mig upp på personallokalerna de har där och kunde avnjuta en stunds gratis julmat, eller ja, skinka och köttbullar då i vart fall, för att försöka hålla det något sånär LCHF-stajl!

Dagen erbjöd bara en lite kortare rastning på västkusten, så snart nog var det dags att bege sig tillbaka till spår 10 och nära nog det tågsätt jag lämnade där timmen tidigare, enda skillnaden var ett nytt lok i rätt ände för färden åter mot Karlstad! Det andra var ju lite taskigt inklämt mellan vagnar och stoppbock..!

Detta nya lok visade sig dock inte vara riktigt lika bra som det jag lämnade, endast två av fyra motorer var med redan från start, och vid detta läge var det på tok för sent för fordonsbyte utan att det skulle bli alltför sent för att vara värt det.

Dock var inte detta allt som skulle gå fel innan avgång, vi fick dessutom även stå och invänta anslutande tåg som var en aning sent på väg från Malmö/Köpenhamn, men visst, det har vi förståelse för! Däremot var det väl inte helt smidigt när DLC Göteborg var på väg att skicka oss åt fel håll när det väl var dags att åka, något de i vart fall kom på INNAN vi rullade iväg från plattform…

Inte heller var det helt smidigt att de valde att ta in ett annat tågsätt som ankommande OCH skicka ytterligare ett som avgående innan det blev vår tur att göra ett nytt försök att rulla norröver igen. Men men, det kunde ju nästan slutat med elände där.

Men nej, dessutom fick vi tågmöte i stort sett omedelbart efter att ha brutit oss loss från Göteborg C. I 10 minuter blev vi ståendes för att invänta mötande tåg, verkligen tacksamt..!

När vi då slutligen kom på rull var vi alltså 18 minuter sena, med ett lok som endast erbjuder halv dragkraft! Man skulle kunna kalla det för en aning uppförsbacke, eller helst inte, för i uppförsbackarna tappade jag fart!

Men, skam den som ger sig, övervägde ett tag att köra snällt och försöka att inte tappa mer tid, för att skona de återstående två motorerna, men valde till sist att åtminstone göra ett försök att på kreativaste möjliga vis köra in tid med rådande förutsättningar!

De första minuterna fann jag tämligen omgående efter någon fantomsen inbromsning, men sedan var det värre! Till Mellerud var vi nere på 15 stadiga minuter, och fick tack vare det ett lämpligare tågmöte en lite välbehövlig bonus á 4 minuter från det uteblivna som var planerat en bitt norröver!

Fortsatte med ett antal fantomsena inbromsningar och erbjöd väl kanske inte den mest bekväma resan mot Karlstad, men tid körde vi in! När vi lämnade Kil var vi 7 minuter sena och eftersom ytterligare ett tågmöte föll bort så trillade vi till slut in på Karlstad C 3 minuter efter tidtabell, 15 minuter bättre än när vi låg som sämst till! Egentligen var det dessutom bara 2 minuter enligt min och lokets klocka, men visst, jag ger mig för Trafikverkets system..!

Det var i vart fall, efter veckans tidigare så miserabla försök till att minska förseningar, ruskigt skönt att kunna påverka dagens ursprungliga försening, allra helst med de taskiga förutsättningarna som rådde! En viss nivå av mallighet sköljde över mig när vi väl ankom Karlstad där, kändes riktigt gott!

I morgon gäller nya tag, mot Stockholm t&r igen, denna gång med Oslo-tåg i båda riktningarna, och Oslo-tågen är bra tåg numera, i och med att de har bättre uppehåll längs vägen!

Bring it on!

Dessbättre fanns det en till post, precis ovanför denna, med ett lite mer korrekt lönebesked som dessutom matchar det som står på lönespecifikationen! Men det ser lite roligt ut med dubbla posten Lön varav en på 0,00 kr!? Frågan är, vem har gjort en tavla och varför?

Nåväl, räkningarna betalas i vart fall den 27 december, så fram tills dess tänker jag njuta av alla fina siffror på bankkontot, jag är rik, nästan!

Ta inga egna jävla initiativ!

Jag måste ha glömt och lyssna just där och då. För uppenbarligen lärde jag mig absolut inget alls. Vilket man alltid får betala för!

Och som ni kanske då förstår, så tog jag egna initiativ idag. Med ett inte helt lyckat resultat. Men jag är inte bitter. Inte alls. Bara kanske lite..!

Vad gjorde då Joakim för dumheter idag? Jo, efter min stillsamma promenad ner till jobbet så språkade jag loss en stund med den kollega jag jobbat ihop med de senaste två dagarna på detta eviga tåg 647, trevligt nog så! Under tiden konstaterade jag dock att deras fordonslista för hemresan såg lite ruskigt tom ut, som i att inga fordon alls var utskrivna, vilket inte är fullt så optimalt som man kanske kan förstå.

Kollade runt lite mer, och då närmast på tåg 47 som normalt är samma tågsätt som vi tar över och åker vidare med en timme senare eller så, och vad ser man inte där om inte en X40-mult. Hmmmm! Inte helt bra när varken föraren som skulle köra 647 denna kväll eller ombordpersonalen har utbildning på det fordonet, om nu fordonsledningen skulle få för sig att skicka dessa tågsätt vidare..!

För min del var liksom turen planerad och tänkt att gå mot västkusten och då närmare bestämt Göteborg, där jag inte varit sedan mitten av november, såg liksom fram emot en come-back på den sträckan. Men nej. Eftersom jag var tvungen till att ta ett eget initiativ just här, och istället föreslå ett turbyte, i och med att jag har utbildning på att köra X40 OM nu fallet skulle bli så, för att åtminstone underlätta planeringen av resterande bitar, något personalfördelningen tyckte lät som en ypperligt bra idé!

Det var dumt.

För givetvis var det ju så att jag INTE hade noterat att vändande tåg var halvtimmen sent vid det laget, på grund av fordonsfel, något som kom att bli 40 minuter innan de väl ankom Karlstad. Att hela tågsättet dessutom saknade korglutning gjorde ju inte direkt resan mot Stockholm lättare, inte heller det faktum att vi gick över 20 minuter sent redan från start.

Det enda jag riktigt åstadkom på vägen upp mot Stockholm var att göra ombordpersonalen åksjuk, eller rättare sagt, en del av ombordpersonalen. Det var dessutom inte första gången jag gjorde just denne åksjuk heller, tyvärr, och det blev till slut så illa att hon var tvungen att uppsöka mig och min förarhytt för att få se framåt ett tag, något som hjälpte markant i situationen!

Till slut ankom vi Stockholm C med en försening på 35 minuter, för andra dagen i rad dessutom! Inte blev det heller lättare av att mitt tågsätt skulle till Hagalund för omvårdnad istället för att vända som brukligt. Gav mig av mot Hagalund via serviceplattformen på Norra Bantorget och blev lovad ett avbyte där uppe för att kunna gå över till det nya tågsättet jag skulle ha med mig tillbaka.

Det sket sig.

Istället fick jag vackert köra in mitt tågsätt mot vagnhallen där uppe vid spår 48 eller så, för att sedan ta en evighetspromenad tillbaka till spår 12 där mitt nya fordon stod. Det var en väldigt kall promenad!

Till slut kom vi ner med det tågsättet dryga halvtimmen efter ordinarie avgångstid, och jag kunde då få mitt avbyte och ta min rast istället. Lagom tills nu hade man dessutom spårat upp ett lok och fem vagnar att skicka iväg mot Karlstad, så X40-planerna kunde avblåsas för gott.

Fick mitt tågsätt levererat till slut på spår 8 och drog strax därefter fram till spår 10 för avgång mot Karlstad. I vanlig god ordning började det väl, före tiden såväl i Södertälje som Katrineholm, men där var det då dags att invänta sent anslutande tåg, varpå vi gick dryga 10 minuter sent på vidare färden mot Karlstad…

Försökte så gott det gick att köra ikapp tid, men när detta tåget väl blir sent, så är det i stort sett hopplöst att göra något åt det. Inte ens det faktum att ett godståg ställdes på sidan åt oss mellan Degerfors och Kristinehamn gjorde saken något lättare, istället slog nästa möte fel och vi blev till slut 9 minuter sena till Karlstad, IGEN!

Nåväl, i morgon är det ledig dag som gäller, den som egentligen skulle varit idag, och den kommer i vart fall vara välbehövlig för att ladda batterierna inför kommande jobbhelg, inget mindre än julhelgen..!

Men, kom ihåg allesammans, det viktiga här i livet, ta inga egna jävla initiativ nu!

Men, nåväl, inga större bekymmer i det! Både igår och idag är dock samma tur, att köra tåg 634 till Stockholm, vända det i Karlberg, ha lite rast, byta av tåg 47 och sedan köra det tågsättet till Karlstad, där det blir sedvanlig rundgång, undanväxling och avställning. Denna variant har jag provat en gång tidigare sedan T12 började gälla den 11 december, och det tycks som om jag har en ny utmaning här i livet, nämligen att få tåg 647 att vara i tid till Karlstad..!

Båda de gånger jag haft det hittills har det nämligen varit en aning uppförsbacke på ett eller annat vis. Första gången, i förra veckan, så fick jag mig ett långsamt godståg före från Laxå till Kristinehamn, inte helt smidigt och gjorde att vi var 8 minuter sena dit, varpå även en rullstol skulle av tåget och därmed var alla chanser att köra in tid puts väck.

Igår kväll fick vi det långsamma godståget före redan i Katrineholm istället, DLC Stockholm erkände utan omsvep att de gjort ett misstag och bad om ursäkt! DLC Hallsberg ordnade omkörning i Vingåker men då var vi redan 7-8 minuter sena. Körde in så att vi skulle kunnat ankomma Hallsberg c.a 5-6 minuter sent istället, men då var det stopp in i Hallsberg. Körde in mer tid sedan uppåt Laxå till, men fick sakta ner för tågmöte i Hasselfors. Körde ännu en gång in tid till Kristinehamn och var 5 minuter efter vid avgång därifrån, men fick invänta tågmöte IGEN i Ölme varpå slutnotan hamnade på 8 minuter efter tidtabell till Karlstad..!

Men, anslutningen mot Charlottenberg och Sunne höll i vart fall, och det är ju alltid något!

Till kvällen gör vi ett nytt försök, någon gång ska väl det där jävla tåget vara i tid!?

Enligt samma artikel så skall alltså en konkursansökan lämnas in nu på förmiddagen, kl 10 närmare bestämt..!

Är detta alltså dagen då man slutligen drar ur kontakten för de livsuppehållande funktionerna för SAAB? Den 19 december 2011, fem dagar före julafton? Ingen kan väl säga att man INTE försökt med alla metoder att hålla företaget flytande, för nog har man allt provat varje tänkbar finansieringsvariant på sin väg, allra helst sedan produktionsstoppet i april!

Oavsett vilket är det, om uppgifterna stämmer, en sorglig dag, dels för de anställda direkt hos SAAB samt även hos alla de underleverantörer som drabbas av detta. Extra synd är det att den nya SAAB 9-5 SportCombi i så fall aldrig kommer att komma ut på marknaden, och med tanke på hur go’ SAAB 9-5 SportSedan var när vi provkörde den på deras vårsalong så är det riktig tragik!

Spänningen är olidlig nu, bara 4 timmar kvar till klockan blir 10, hinner Victor Muller vända på fler stenar, eller är detta sista kapitlet i sagan SAAB?

Uppdatering

Som väntat (?) begärs SAAB i konkurs, fast det är väl knappast troligt att vi hört det sista i denna saga för det..?

DN, SvD

Årets julbord intogs på Café August här i Karlstad vilket var synnerligen trivsamt, om än stundvis lite trångt! God mat och det gick väl hyffsat att hålla sig efter LCHF-metoden även om det kan hända att det slank ner ett och annat som inte riktigt stämmer in i de tankegångarna..!

Före julbordet var det dock en stunds aktivitet i form av curling, eller ja, mer aktivitet för de som deltog än för mig som deltog med kamera för att dokumentera alla oundvikliga skador, totalt blev det lite mer än 350 bilder att gå igenom från såväl curling som julbord, varav första gallringen reducerat det till runt 300 bilder.

För min del blev det hemgång efter stängningsdags på cafét, medan ett antal kollegor drog vidare hem till en och vad jag förstår, även ut på stan till nattkvisten, kan vi ana en och annan trött person idag tro..? Mitt sällskap blev istället BBC HD och program om Kina/Tibet, ganska njutningsfullt i ett stilla hem!

Vad denna dag erbjuder återstår att se, gå igenom lite bilder känns som ett starkt alternativ, kanske ta sig utanför huset en sväng med tanke på att det erbjuds vackert blå himmel? Eventuellt äta något så småningom, när matlusten infinner sig igen?

Först blir det dock te..!

Vart den andra katten befinner sig är okänt, men sannolikt sover den också. Bara jag som är vaken här hemma i detta nu, fast jag sov en timme eller så tidigare på dagen istället, eftersom min väckning skedde vid 04.30 i morse…

Upp kom jag i vart fall, första muggen kaffe sveptes och fordonslista inhämtades för en studering, såg i stort sett hyffsat katastroffri ut! Ringde upp vår plattskontroll för att få reda på vart på denna stora bangård bortom blåkulla som fordonet matchande fordonslistan kunde tänkas finnas, och resultatet var inte alltför långt bort, trevlig! Fick ju givetvis även agera förmedling åt de två andra kollegor som befann sig i rummet, och kunde nöjt meddela spår längre och längre bort för deras skull!

Promenerade ut till mitt lilla tågsätt och fnissade lite gott när kollegan fick gå vidare, längre bort, innan jag klättrade upp på mitt egna tågsätt, dagen till ära försedd med noskon och hela köret!

Noterade väl på plats i hytten att alla uppgifter inte var inmatade i tågskyddssystemet ordentligt, aja, bara att trycka till på knappen så är är det avklarat. Trodde jag ja!

Tryckte både en och tre gånger på knappen utan resultat, för att inse att den där raden om att just det felet var åtgärdat, kanske inte riktigt stämde överens med verkligheten just där och då! Mutter, mutter och in i maskinrummet för att starta om ATC-enheten, först den lilla då för enkelhetens skull. Hjälpte ju inte ett dugg. Bara in igen och slå ifrån den ordentligt, vänta en stund och därefter starta upp den ordentligt igen! Nu så fungerade allt så fint så, skyndade mig illa kvickt att mata in alla uppgifter och kände mig nöjd!

Drog sedan igång min lilla funktionstest av det redan klargjorda tågsättet och började notera vissa underligheter. När tryckluftssystemet skulle kontrolleras för täthet så visade det sig att den ventilen var lite knasig, milt sagt, och istället för att hålla sig på en stadig, lagom nivå så pytsades det istället in betydligt mer luft i systemet, vilket på inget sätt är helt optimalt. Skyndade så gott det går kl 5 på morgonen att stänga av detta elände, men förgäves! Bara att konstatera att hela tågsättet nu var brutalt överladdat med tryckluft och att det var dags att försöka lösa eländet.

Grejjen med tryckluftssystemet till tågets bromsar är att så länge systemet är trycksatt så är bromsen loss, sänks trycket går bromsen till. Allt detta styrs av ett styrtryck i en bromsventil, som följer med när trycket höjs till den nivå det ska vara, 5 bar. Går trycket upp så följer styrtrycket upp, men det följer inte med ner, eftersom detta tolkas som en trycksänkning och därmed bromsning. När det då blir så galet som denna morgon, att trycket blir en aning för högt, kan man utjämna detta och låta såväl styrtryck som vanligt tryck sakta sjunka till rätt nivå. Det fungerade inte. Varken första eller andra gången.

Mitt problem nu var alltså att bromsen gick att få till, men inte att lossa, vilket ger vissa svårigheter att köra tåget. Man kanske kan ta sig till strax efter Flemingsberg, men där sitter det garanterat detektorer som kommer att ge utslag på sådant tilltag..!

Det var bara att vackert inse att det var dags för den klassiska lösningen, ”Gör om, gör rätt!”. Slog en signal till platskontrollen igen för att meddela om mitt elände, eftersom det i stort sett var tid för avgång för min del, och att de snart skulle börja undra om jag somnat om igen.

Därefter var det bara av att tömma tågets genomgående tryckluftsledning, ge sig ut först i maskinrummet för att tömma bromsventilen på styrtrycket och därefter upprepa detta på alla tillhörande vagnar för att helt och fullständigt tömma tåget på bromsluft. Efter detta får man vackert promenera tillbaka till förarhytten och börja ladda upp luften i tåget igen, till ett mer normalt och funktionellt tryck, en procedur som tar sin lilla tid, kort sagt.

Efter en hel hög med om, men, hit och dit så kom jag till slut iväg från Hagalund med mitt tågsätt och kunde rulla ner till serviceplattformarna, detta med en försening om 17 minuter, inte helt optimalt..!

Tack vare ruskigt effektiv personal ombord på tåget och på LSG och catering så kunde vi dock klara av det uppehållet på kortast möjliga tid, och rullade faktiskt ner till Stockholm C före utsatt tid, varpå en helt händelselös och rättidig resa till Karlstad kunde utföras!

Dagens lärdom får alltså bli insikten om att det är jävligt korkat att överladda tryckluftssystemet, det blir bara en massa elände och spring då, och det är inte bra kl 5 på morgonen, innan första ordentliga koppen kaffe!

Yey!