Färden ner till Göteborg flöt på alldeles utmärkt, njöt av det soliga och fina vädret som Värmland bjöd på, strax före Mellerud åkte vi igenom den första ordentliga regnskuren som lämpligt nog upphörde strax före plattformen och därmed inte förhindrade den obligatoriska kaffeleveransen.

Ankom Göteborg i rätt tid, avnjöt lite promenad i det kylslagna vädret och därefter god matlåda med flintasteksrester, något som faktiskt fungerade riktigt bra även uppvärmd!

Tågsättet för hemresan ankom i rätt tid och jag tog plats i mitt lilla lok och förberedde mig inför färden norrut igen. Strax innan avgångstid fick jag veta att vi skulle invänta ett något sent anslutande tåg, men vi fick vänta max 5 minuter hette det. Inga problem i sig, 5 minuter kör man ikapp utan större besvär på den banan.

Problemet när det anslutande tåget ankom till spåret bredvid vårt var dock ett annat, tågsättet var nämligen en aning för långt för sitt spår, vilket gjorde att vår avgång blockerades helt och hållet istället, inga 5 minuter här heller.

Efter lite kvick växling kunde dock tillräckligt många vagnar från det ankommande tåget släpas bort och lämna fritt för såväl köande ankommande som avgående tåg, däribland oss. Till slut blev vi då dryga 15 minuter sena från Göteborg, vilket ger lite mer att bita i, men ändå ingen katastrofal försening.

Flöt på fint med effektiva uppehåll i Trollhättan och Öxnered och istället för det ordinarie tågmötet i Brålanda blev det istället stopp i Frändefors. Mötande tåg rullade förbi och vi gjorde oss redo för att fortsätta jaga ikapp förseningen norröver när telefonen ringde istället.

På andra änden var det DLC Göteborg som meddelade att ett godståg hade kört förbi en signal i stopp och dessutom kört sönder en växel i samma veva, stod därmed en aning i vägen sådär uppe i Erikstad strax söder som Mellerud, vårt nästa uppehåll. Vi var båda tämligen överens om att det var kort sagt kört, det här kommer ta tid!

Istället för att jaga tid var det bara att ställa in sig på en rundgång med lok och att återvända till plattform i Öxnered för att underlätta kvällens fortsatta färd, ska man bussersätta gör man det betydligt lättare vid plattform än i naturen, något som alla inblandade parter dessbättre instämde med!

Sagt och gjort, hängde av loket, växlade runt mig till andra sidan, hängde på och bromsprovade hela rubbet i väntan på att få ett nytt tågnummer att köra på tillbaka till Öxnered, en stundvis negativ del med järnvägen är all byrokrati som gör att det ibland kan ta en onödigt lång stund för att göra något som i teorin är väldigt enkelt.

Eftersom det även blivit bestämt att jag skulle ta med mig hela tågsättet på en sightseeing runt Vänern för att allt skulle vara på plats i Karlstad tills morgonen efter, så gjorde jag även tillräckliga efterforskningar för att kunna köra den nya rutten som efter Öxnered skulle ta oss via Herrljunga och Laxå till Karlstad.

Strax innan vi rullade in i Öxnered kom dock beskedet att det var svårt att få tag på bussar, endast en endaste buss med chaufför gick det tydligen att hitta denna kväll, vilket då skapade en hel del problem eftersom en buss inte riktigt kan ersätta ett välbokat tåg!

Ny plan fick istället bli att de som skulle till mellanliggande stationer fick åka med bussen, och de som skulle hela vägen till Karlstad skulle få åka med tåget på sightseeing i västsverige.

Väl framme i Öxnered blev det ännu en rundgång för att kunna få loket i rätt ände inför färden mot Herrljunga. Därefter blev det lite backande med hela tågsättet för att kunna komma in på rätt spår och svänga till höger, ut mot nya äventyr!

Det var rätt intressant körning i sig måste jag säga, skarvspår och endast 50 km/h tillåtet för vårt loktåg en lång bit av färden, inte riktigt de förutsättningarna man är van att jobba med. Ett solklart tecken på hur nerprioriterade vi var kom i Vänersborg, när till och med båttrafiken hade företräde framför oss.

När vi så småningom kom till Herrljunga var klockan bara en hårsmån före midnatt och det var ännu en gång tid för rundgång, eftersom loket nu åter en gång var i fel ände i förhållande till den tänkta färdriktningen.

Efter rundgång, toalettbesök och hämtning av helt egen kaffetermos med tillhörande snacks så gav vi oss iväg norrut längs med västra stambanan för att på denna väg försöka ta oss till Karlstad. Dessbättre så var detta även sista rundgången som skulle klaras av för kvällen, eftersom Laxå erbjuder triangelspår med möjlighet att ta sig till Värmland från alla håll och kanter.

Efter några tåg före och ett eller annat spontant tågmöte så kunde vi till slut rulla in på Karlstad C kl 02.29, viss skillnad mot ordinarie tiden 22.00 men ändå, det blev tåg hela vägen även om det nu var med en omväg på 15 mil eller så!

Släppte av alla trötta och slitna resenärer, plockade ihop allt och växlade undan tågsättet så fort allt annat var klart, ställde av, skickade upp väskan på kontoret och delade sedan taxi hem med kollegan från kiosken ombord. Landade till slut i sängen omkring 03.30, en aning sliten efter en lång dag! Dessbättre (?) så var reparationerna av den sönderkörda växeln inte klara tidigare än vid 05-tiden på morgonen, så allt slit var åtminstone inte i onödan!

I morgon har jag samma tur och samma tåg igen, jag hoppas dock på en aning mer strulfri tågföring med mindre omvägar och mer rättidighet…

Tack för påminnelsen Transportstyrelsen, verkligen, jag som nästan hade lyckats förtränga min åldersnojja..!

TTA..?

I TTA – Elitserien i Racing tävlar de snabbaste förarna och de största teamen i nya och häftiga racingbilar med hybridmotorer på över 400 hästkrafter.

Eller kort sagt, jävligt häftiga racerbilar med karosser från Volvo, Citroën, SAAB och BMW beroende på vilket team det handlar om. Bilden nedan visar exempelvis Thed Björk och Volvo Polestar Racings S60 i TTA-utförande, med en grymt läcker färgsättning dessutom!

Förutom själva TTA-bilarna i sig tävlas det även med Fiat 500 Abarth i Trofeo Abarth Sweden, läckra små Radical racers, GT Cup med Porsche 911 GT3-Cup samt Swedish GT med en blandning av GT-bilar såsom Porsche 911, Ferrari 430/458, BMW m.fl., varav främst den sistnämnda kategorin erbjuder en underbar ljudupplevelse under såväl kval som race!

Lämpligt nog gick premiären för TTA på Karlskoga motorstadion vilket är endast dryga 7 mil från min kära hemort, så i sällskap av kollega med sambo så begav vi oss österut i lördags morse, för att avnjuta en dag med racing.

Dessvärre så erbjöd vädret inte direkt någon njutning, småkyligt och med ständigt regn i luften så kom vi till banan, parkerade min kebabsläde och promenerade ner till själva området för att se vad som erbjöds för stunden.

Lagom när vi kom dit höll man på i sluttampen med kval till Trofeo Abarth Sweden vilket kanske inte var dagens mest intressanta händelse. Istället gled vi mest runt och kikade på allt möjligt som hände i depåtrakten, allra helst då de utställda BMW-bilarna av fint slag samt de Porsche 911 som rullades ut från besiktningen.

Hittade iväg till trakten av depåutfarten lagom när det började bli dags för kval med Radical och deras klart läckra små bilar, eller vad sägs om 600 kg bil med 210 hk stark motor!?

Avnjöt lite motorljud från depågatan och än bättre, start/mål-rakan allt medan kvalet flöt på för fullt. Efterföljande kval skulle visa sig vara för Swedish GT vilket gjorde att depån nu fylldes av allsköns välljud, man kunde riktigt mysa sig varm när en hoper Porsche- och Ferrari-motorer varmkördes inför kvalet!

Att stå vid start/mål-rakan när dessa underbara GT-bilar kom farandes var riktigt riktigt gôtt faktiskt, allra bäst motorljud just där stod nog faktiskt bil #41 för, en Aston Martin Vantage som med ett dovt mullrande drog förbi i duktig fart bortanför staketet.

Denna plats bjöd även på fin utsikt när det väl blev tid för TTA-kvalet också, se dessa bilar in action på riktigt för första gången och det dessutom på riktigt nära håll.

När alla var kvalade och klara blev det dags för lite lätt lunchpaus, komplett med rätt häftiga köer till varje tillgängligt matställe längs med banan. För egen del fick det bli en lagom flottig hamburgare som intogs under en promenad runt i området.

Racen inleddes sedan med en lagom stor dos Porsche 911 i GT-Cup och man fick kämpa en aning för att hänga med, det är så lagom lätt att göra det i verkligheten, på plats på banan där man inte riktigt har tillgång till all fin grafik man är van med från att ha sett racing på TV..!

Därefter följde racen med Radical och Abarth-bilarna innan huvudrätten, TTA-racet!

Även om racen överlag inte bjöd på så fantastiskt många omkörningar eller annan hård kubbning för platser, så var det ändå riktigt läckert att vara på plats, njuta av ljuden och synen av bilarna. I TTA-racet var det dessutom väldigt spännande att se den oväntade pole-bilen behålla och kämpa för sin ledning hela racet igenom.

Dagen avslutades sedan med en timmes race i Swedish GT, ett race som i min mening faktiskt erbjöd härligast ljud för dagen, allra helst bil #11, en Ferrari 430 som sköt av ordentliga smällar från avgassystemet varje gång det växlades, en närmast pervers njutning för en annan som är svag för Ferrari!

Allt som allt var det en riktigt trevlig dag, även om vädret inte riktigt samarbetade med oss besökare eller arrangörer. Måste säga att det gav riktig mersmak för att besöka fler lopp, och då dessutom orka ta med den stora kameran och inte bara den lilla!

Dessvärre, så körs nästa race på Anderstorp den 2a juni, vilket infaller på min jobbhelg och som därmed gör det svårt att följa. Förhoppningsvis infaller åtminstone nästa race på Karlskoga under ledig helg, för det känns just nu väldigt troligt att det blir ytterligare minst ett besök på en TTA-helg den här sommaren, antingen då i Karlskoga eller i Göteborg på deras stadslopp!

Det blev några bilder och ett filmklipp, som finns att beskåda på Flickr respektive YouTube för den som inte fått nog av all text. I övrigt vill jag rekommendera ett besök på din närmaste TTA-helg, gillar man motorsport så är det värt besväret enligt min mening!

Rullade ut från ett smågrått Karlstad strax före 9 på morgonen med siktet ställt österut, färden till Nässjö skulle gå via Laxå-Askersund-Mjölby-Eksjö, dels för att det inte skiljde sig nämnvärt längdmässigt jämfört med att åka mellan sjöarna, dels för att kunna hämta upp en del av sällskapet i Mjölby. Att det dessutom var en mycket trivsam körupplevelse att köra mellan Laxå och Askersund gjorde ju inte direkt saken värre heller!

Passade på att göra ett depåstopp i Askersund också, lite toalett, lite mer kaffe och en biltvätt på det, dagen till ära, innan färden fortsatte söderut på Rv50, en stundvis nära pinsamt dålig väg med tanke på mängden trafik!

Gled igenom Motala med en uns av nostalgi i tankarna och gled vidare mot Mjölby i det öppna landskapet. Dessbättre så hade vädret förbättrat sig markant redan i trakterna av Kristinehamn, och övervägande del solsken gjorde resan riktigt trivsam!

Hämtade upp sällskapet i form av nybakad lokförare vid stationen i Mjölby och ner mot mörkaste Småland och den hägrande pizzan. Väl framme i Nässjö mötte vi upp vårt sällskap som kom farandes från Stockholm, väntade in en lokal guide och försökte sedan bestämma vart vi skulle äta!?

Till slut blev det Pizzeria Pinocchio på Rådhusgatan och problemet flyttades över till VAD för pizza som skulle sättas på prov!?

För egen del fick det bli HAMMARE á 70 kr som lät alltför charmigt lockande komplett med kebabkött, pommes och kebabsås, jag menar, hur skulle det kunna gå fel!?

Resterande delar av sällskapet beställde sina egna val och vi slog oss ner till bords för att ivrigt invänta resultatet! Eftersom jag tydligen beställt mest omständlig pizza så fick jag vackert vänta till sist, men det vart det värt faktiskt, för in kom en delikat skapelse och landade framför en lagom hungrig mig!

Det är alltid svårt att bedömma huruvida något är godast eller ej, allra helst när man inte äter det sådär jätteofta, för att inte nämna hur extremt sällan det är jag äter pizza med samma innehåll på som föregående gång. Men för att komma med någon form av betyg så kan jag helt klart säga att den här pizzan var god, riktigt god faktiskt! Väl värd sina 70 kr i pris om man ser till pizzan som sådan! Räknar man på hela resan i sig hamnar väl snarare priset på omkring 800 kr för just den här pizzan, vilket må hända gör det en aning svårare att säga att den var värd det i sig.

Däremot kan jag utan tvivel säga att hela grejen i sig, roadtrippen, vansinnet, sällskapet, lätt gjorde det värt pengarna och tiden! För min del skulle jag utan tvivel göra om det igen, en helt galen och onödig resa, men ändå så jävla kul på sitt sätt!

Efter maten kunde vi ändå inte motstå en stunds osundt tågmuppande innan det var dags att rulla hemåt igen, om inte annat så för att ge hela resan ytterligare lite mer syfte. Dessvärre erbjöd varken Nässjö eller lördagen som dag nämnvärd trafik, så när klockan närmade sig 16 var det istället dags att packa in sig i bilarna och bege sig ut på vägarna igen.

För hemresan valde jag att ta vägen mellan sjöarna, först från Nässjö till Jönköping där jag gjorde sällskap med bilen på väg mot Stockholm. Jag har tidigare åkt in i Jönköping från såväl Göteborgshållet via Rv40 såväl som via E4an och båda vägarna erbjöd fina vyer och man kan ju knappast säga att man blev besviken på att anlända via Rv 31/40/47 heller, majestätiska vyer även från det här hållet!

Från Jönköping blev det till att följa Rv26 åt nordväst, först via Skövde där nästa depåstopp avhandlades med toabesök, kaffepåfyllning och en lätt bensträckare i allmänhet för att klara av den avslutande delen på färden i bästa stil.

Landade till slut hemma i soffan strax före 20 på kvällen efter en härlig dag längs med det svenska vägnätet, en bit över 60 mil körda totalt sett och allt avklarat utan besvär! Ett gott betyg till min kära BMW som uppförde sig utmärkt hela dagen.

Därmed var då även första delen av Matresan 2012 avklarad, frågan är vad som kommer härnäst, redig köttbit hemma i Karlstad, lagom stor hamburgare i Göteborg eller en sjukt stor hamburgare i Ytterån..? Fler tips och förslag annars?

Vad gör man då när man får chansen till flera dagars ledighet från såväl jobb som barn?

Ja, normalt sett så brukar vi ju mest parkera oss riktigt gott i soffan, frossandes på onyttigheter och med mängder av film och annan underhållning på dumburken, men inte den här gången!

Istället passade vi på att ta ut bilen på lite av en roadtrip, en färd som styrdes västerut mot vårt kära grannland, mot Oslo!

Vi bokade in oss för en hotellnatt på Scandic Edderkoppen i centrala Oslo, med lagom gångavstånd för att kunna ta oss runt i staden, packade väskan, petade in adressen i vår lånade GPS och gav oss iväg med bilen!

Dagen till ära hade vi belönats med strålande vackert vårväder och färden flöt på utan problem, en vägtullstation alá 25 NOK passerades och snart nog var vi framme i Oslo. Här började dock den spännande biten, att hitta från infarten i Oslo till vårt hotell!

Man skulle kunna tänka sig att det vore rätt enkelt med hjälp av en GPS som assisterar, och det vore det säkert, om inte hela Oslo vore en enda stor byggplats då. För att förhöja spänningen ytterligare så var det dessutom ytterligare störningar tack vare att Sentrumsløpet skulle gå av stapeln, vilket gjorde att så fort GPSen sa sväng åt något håll, så stod där en förbudsskylt av något slag..!

När vi väl kom till rätt gata enligt GPSen, efter en hel del väl valda ord och lite lagom med snurrande, vändande och skyltignorans så var vi en aning förvirrade, vart är Scandic-skyltarna, vart är vårt hotell..?

Ytterligare en stund senare, tack vare Google Maps på telefonen så hade vi till slut hittat rätt, det visade sig att vår GPS inte riktigt visste vart St. Olavs Plass 1 var sådär, utan pekade bara en aning fel…

Efter att ha vilat en stund på hotellrummet så begav vi oss ut på långpromenad i solskenet, förbi slottet och slottsparken, ner till Aker brygge, runt i och omkring Akershus festning, ner till Operahuset i Oslo som är ett riktigt läckert bygge innan vi vände åter mot hotellet via centralare delarna av staden.

Därefter blev vi lite lagom lata sådär, och middag fick det bli i hotellets egna restaurang, vilket förmodligen var en rätt bra idé det med, i och med att vi hade en värdekupong á 50 NOK i kombination med 20% rabatt på maten under helger, vilket gjorde att kvällens middag ”endast” gick på 343 NOK, en förmodligen ganska billig kväll jämfört med vad det kunde ha blivit!

Väl tillbaka på hotellrummet så somnade vi riktigt gott i sällskap av någon film på TVn, lite lagom trötta efter en lång dag!

Måste ändå säga att Oslo är en riktigt härlig stad, och att vi definitivt kommer att åka tillbaka dit när chansen ges! Däremot så bör man inte under några som helst omständigheter köra bil i den staden, absolut inte! Fast det gäller väl i och för sig vilken större stad som helst…

Därifrån gick det till kommentarer om att godaste pizzan minsann finns i Nässjö, varpå det påpekades att om vägarna gick förbi Nässjö skulle det påståendet allt sättas på prov!

Plötsligt, så blev det visst så att vägarna skulle gå förbi Nässjö, denna järnvägsmetropol i Småland som egentligen inte riktigt ligger så att man har vägarna förbi utan att ta en jävla omväg.

Så, lördagen den 5 maj så åker jag, förhoppningsvis med något sällskap dessutom, från Karlstad till Nässjö via Mjölby där en deltagare hämtas upp. Väl framme i denna metropol så möter vi upp ytterligare en skvatt galen järnvägare som tar sig från Stockholm för just syftet att utvärdera Nässjö-pizza!

Första etappen på Den galna matresan 2012 är alltså planerad, vad kan det bli mer..? Kanske en tripp till Göteborg för att kolla in en enkilos hamburgare kan ligga bra till som andra etapp..!

Lyckades piggna till tillräckligt för att hitta såväl snabb frukost som kläder innan skjutsen var på plats, sonen ordnades dessbättre till av frun i huset, annars hade förmodligen allt gått åt skogen, och vi kunde lämna ett grådassigt Karlstad bakom oss.

Turen till Lidköping spenderades i baksätet tillsammans med sonen, som dock inte erbjöd mycket till sällskap utan somnade i trakterna av Kristinehamn…

Väl framme i Lidköping kontrollerade föräldrarna köket i fråga, köpte det inte och vi rullade därefter vidare till första bästa bensinmack för att inhandla min första mugg kaffe för dagen, nästan skamligt sent på dagen!

Istället för att sedan åka tillbaka samma väg vi kom, konstaterade vi att vi typ, nästan, sisådär var i södra änden av Vänern, och med en lätt omväg kunde ta den andra vägen runt tillbaka till Karlstad, och därmed runda hela lilla pölen denna dag! Rullade därmed vidare västerut istället för att åka tillbaka vägen vi kom, nu med undertecknad själv vid ratten.

Stannade till för lite lunch vid ett värdshus så charmigt namngiven som Tre Älgar, där Rv47 möter Rv44, strax utanför Grästorp. Sonen blev mycket nöjd över sin portion pannkakor med sylt och vi vuxna lika så över vår mat.

Färden fortsatte vidare mot Trollhättan, över Stallbackabron till min mors förskräckelse, fick strikta order om att ha båda händerna på ratten, ligga i det vänstra körfältet och inte titta på något annat än vägen…

In på E45 och igång norrut på riktigt bland mycket gles trafik och nu tämligen soligt och fint väder, våren kämpar hårt för att komma tillbaka. Enligt nystartad tradition blev det paus för glass i Tösse innan vi rullade vidare hemåt.

Sisådär 41 mil senare stod föräldrarnas Ford åter parkerad på Strandvägen i Karlstad, och det var rätt skönt att få sträcka på benen riktigt ordentligt igen efter många mil bakom ratten.

I morgon fortsätter vi motortemat med en sund dos Formel 1 från Bahrain och nästa helg vankas inte bara ledig helg, utan barnfri ledig helg, kan det tänkas bli lite roadtrip alá BMW då..?

Frågan är bara, vart skall färden gå!?

Men, klok som man försöker vara gör man då åtminstone en snabb jämförelse av priser för detta arbete, byte av ABS-sensor högre fram, med tre olika verkstäder inblandat, dels BMW-handlaren och tillika märkesverkstaden i staden, Autowåx Bil AB, men även Cityverkstaden som är MECA-verkstad samt Motorcar AB som är Mekonomen-verkstad.

Det naturliga vore ju att tro att märkesverkstaden vore den dyraste av de tre, men faktiskt så var det inte så, istället bjöd MECA-verkstaden på högsta priset och Mekonomen det lägsta, med Autowåx som god tvåa.

Dyrast av de tre var alltså MECA, eller Cityverkstaden då närmare bestämt, som ville ha cirka 2200 kr för jobb och delar.

God tvåa blev alltså Autowåx Bil AB, med en prisuppskattning på ca 1700 kr för jobb och delar.

Och billigast blev då alltså Mekonomens verkstad, som ville ha ca 1500 kr för delar och jobb totalt.

Valet blev…
Trots att de inte är billigast, eller ligger mig närmast geografiskt, så fick det bli Autowåx som får ta hand om min första reparation! Varför? Jo, för att det känns alltid lite tryggare med en märkesverkstad på något sätt, och när priset inte skiljer sig så markant mot det lägsta, så får det vara värt det. Återstår att se om valet blev rätt eller ej, men det är en senare fråga!

Så fort dagens lopp var över tog nästa steg vid, det var dags för roadtrip och målet för dagen var Flygvapenmuseum i Malmslätt utanför Linköping, sisådär 21 mil eller så bort! Dagens färdmedel fick bli kollegan och roadtrip-sällskapet Eriks fina BMW 118d med M-sportpaket, även om det var ett svårt val mot min BMW 523iA där det till slut fick bli ekonomin i diesel som gick segrande ur striden.

Sagt och gjort, efter endast ett kortare depåstopp i Laxå för påfyllning av det obligatoriska kaffet så anlände vi till Flygvapenmuseum för att hitta något som inte stod där sist jag var och kikade, nämligen en militär variant av Sud Aviation Caravelle som använts för signalspaning, en riktig skönhet som ägnades en hel del tid innan vi ens tog oss in i museet!

Även om jag och familjen varit på besök här förut, är det alltid ett lika fascinerande ställe att besöka, med massor att se! Allra helst resterna av den år 1952 nerskjutna Dc3an är riktigt sevärda, om än med en klart kuslig bakton!

Rekommenderar varmt alla som har vägarna förbi, eller ej, att stanna till på detta museum, det är värt de 60 kr som det kostar i inträde för vuxna!

Men, det var ändå ett gott läge att titta förbi utrustad med kamera och nyfikenhet för att bränna av lite bilder.

Mycket roligare än så blev det dock inte, tog ingen provkörning utan passade mest på att provsitta lite leksaker, typ Volkswagen Golf R, Audi A5 cab och så då givetvis R8an ovanför, det var inte alls fel, inte det minsta faktiskt..!

Efter Lecab blev det vidare till Autowåx, d.v.s. lokala BMW-handlaren istället för att se om reservdelsbutiken hade öppet, men icke. Istället blev det att provsitta lite annat roligt, BMW 320d och än bättre, Z4!

Men, varför besöka reservdelsbutiken hos BMW..?

Jo, för förståndet har då slutligen ramlat bort fullständigt och sedan lite mer än en vecka tillbaka är jag återigen bilägare, till en BMW 523iA av årsmodell 2000, bättre begagnad med drygt 14 500 mil på mätaren. Till slut klarade jag mig alltså 1 år och 3 dagar utan att vara bilägare, innan jag trillade dit igen..!

Givetvis är detta på alla vis dyrare än att vara medlem i bilpool, och jag var inte alls på något sätt direkt missnöjd med att ha bilpool istället för egen bil om man ser till de förnuftiga delarna av det hela. Men är man bilintresserad så är man, det är lite svårt att njuta på samma sätt med någon annans bil…

Jag tänkte dock fortsätta vara medlem i bilpoolen, det är ruskigt smidigt när man tar tåget till andra städer och kan hyra bil billigt och supersmidigt där. Dessutom vet man ju aldrig hur väl den egna bilen håller, jag har ju inte världens bästa historia sett till begagnade bilar som vi förut gått igenom på bloggen här!

Men, för nu alltså då BMW-ägare, och ja, det känns ruskigt bra!

Just denna kombination ägnandes några timmar av fredagen åt, efter att den tidiga morgonens jobb väl var avklarat. I sällskap med en lika fullt fotointresserad kollega så begav vi oss ut till flygplats och järnväg utrustade med kamera och teleoptik för att agera muppar helt och fullt!

Det var helt klart trivsamt att få bege sig ut på fotorunda i sällskap med någon igen, allra helst i lokalt format dessutom! Att vi hittade på en så bra plats på Karlstad flygplats gjorde ju inte direkt saken sämre heller, personligen är jag väldigt svag för bilder likt de ovan och det lär definitivt bli fler, allra helst om det passar in med solljus tills dess att Ryanair kommer om fredagskvällarna!

Inspirationen till att fotografera har dessutom allt mer kommit tillbaka till mig, låt oss se om även inspiration för att skriva börjar återvända så smått..?

Starten av dagen var förvisso inte helt så effektiv som jag tänkt mig, det blev faktiskt en liten släng av sovmorgon allt medan frun i huset tog hand om Kaspians morgon. En snabb (?) dusch och lite frukost senare blev det dock dags att ta tag i dagen!

Började med en sväng förbi Vianor för att skifta lite däck, från sommardäck till sommardäck, från R15 till R17, ett bra byte kort sagt, bilder kommer…
Därefter tillbaka hem för att lyfta ur det gamla däcken, fotografera och Blocketisera dem innan de bars ner till förrådet i väntan på ny ägare.

Passade även på att packa in frun i bilen för en tur till IKEA, tanken var att köpa en lådhurts till skrivbordet för att kunna få undan en hel del prylar som bodde ovanpå skrivbordet. Som vanligt med IKEA blev det lite till…

Därefter en sväng till Biltema för lite snålshopping, och lugn bara lugn, ingen Biltema-styling för att förstöra bilen införskaffades! Vidare till Djurmagazinet för att införskaffa en nytt kattlåda, oförstörd av gamla dofter nu när en av katterna har flyttat. Slutligen blev det ett uppehåll på närmaste OKQ8 för att inhandla glödlampor som inte kunde hittas på Biltema…

Hem och bära upp allt skräp man fångat upp för dagen, byta den trasiga glödlampan i bilen, montera IKEA-möbel samt städa skrivbord och, tro det eller ej igen, bära ut skräp till soprummet på en gång!

Dessutom har jag även hunnit med att laga mat åt sonen samt mig, plus ordna med matlådor inför veckan som kommer och faktiskt även diska upp ordentligt efter mig, allt innan klockan ens var 18.00!

Frågan är om det nu kommer ställas orimliga krav på mig kommande lediga dagar, efter denna grymt onödigt aktiva dag!?

Ja, den varianten av ordspråk har vi praktiserat på ett fantastiskt bra sätt idag, ett sätt som jag inte riktigt kan rekommendera andra att prova på, det är inte riktigt värt det så att säga..!

För, i min strävan efter att få till en lite sådär lagom stark köttfärssås så hade jag fått tag i en Habanero att hacka i, vilket i sig inte var något större problem, jag tog fram den, hackade den och öste sedan ner resultatet i stekpannan tillsammans med smör och olivolja! Och är det någon som är osäker på vad Habanero är, så kan ni friska upp minnet lite antingen hos Wikipedia eller genom att läsa vidare..!

Habanero är, tillsammans med Scotch Bonnet, den mest odlade varianten av arten havannapeppar (Capsicum chinense). Habanero kallar man ofta de klockformade frukterna. Frukterna varierar i storlekar mellan 2,5 och 5 cm i diameter och färg från vit, grön (omogen), gul och orange till röd. Red Savina, som är en variant av habanero, räknades tidigare som den starkaste chilifrukten i världen. Den verksamma substansen som ger habanero deras heta smak är capsaicin, ett fettlösligt kolväte. Styrkan hos habanero och andra chilifrukter mäts med Scoville-grader (eng: Scoville units), där 16 000 000 motsvarar rent capsaicin. Olika habanerosorter innehåller olika mängder capsaicin (de ligger mellan 100 000 och 577 000 på Scovilleskalan), detta kan också påverkas av växtplatsens miljö- och klimatförhållanden.

Så långt allt väl. Tvättade händerna och diskade noggrant av skärbräda och kniv, väl medveten om chilifrukters smakfulla effekt om man inte är noga!

Självklart blev det att klia en aning i ögat strax därpå, inte helt oväntat med tanke på att väckarklockan ringde 04.20 denna morgon, och jag misstänker att ni kan börja ana vart detta är på väg ungefär här…

Några sekunder senare börjar jag så smått ana själv att detta inte alls var genomtänkt, inte det minsta lilla faktiskt!

Som spontan reaktion när det då börjar svida utav bara helvete i ögat, så, ja, gnuggar man sig ju mer i ögat, utan att först tvätta händerna…

Jag kan ju faktiskt inte direkt säga att det hjälpte mig nämnvärt att göra så faktiskt.

Snarare skulle jag vilja säga att det gjorde det en gnutta värre…

Eller, ja…

Jag skulle nog mest bara vilja säga att det sved och brände utav bara helvete, för att uttrycka det milt då!

Det var nog faktiskt en av de mest smärtsamma upplevelserna jag haft hittills i livet rent av…

Ett litet tips från coachen, prova inte det här själva, varken hemma eller borta faktiskt!

Men, efter en ”stund” med konstant sköljande av ögonen med friskt vatten så kunde jag faktiskt åter se igen, med endast en viss brännande sensation i ögon och närmast intilliggande hud, och därmed göra klart min mat för dagen.

Och jag måste nog säga, att smaken av Habanero i köttfärssås, inte var så värst farlig efter detta, faktiskt…

Egentligen har väl min vecka pågått sedan lördag förra helgen, när min arbetshelg tog vid på morgonkvisten, en i stort sett problemfri dag efter en aning spänningslös början gav i vart fall vad man kallar för en mjukstart!

Söndagen bjöd på vad man i teorin kallar för lättarbetad tur, köra till Stockholm, lägga sig på Chateau Lunden för natten, köra hem på måndagens tidiga morgon. Vad kan gå fel..?

Vi gick förvisso en aning sent från Karlstad efter ett retligt dörrfel precis vid avgångstid, och tiden som försvann var en aning svårfångad, men inte ohanterlig. Dessvärre så beslöt sig kontaktledningen i Gnesta att fallera vilket innebar trafikstopp mellan Katrineholm och Södertälje i väntan på prognos.

Väl framme i Katrineholm blev det en stunds väntan i sällskap med ett stycke snabbtåg från Malmö samt ett från Göteborg, allt medan alternativa sträckor för omledning övervägdes. Till slut blev dock beslutet enligt önskemål från DLC Norrköping att INTE omleda vårt loktåg över Eskilstuna där kollegorna på snabbtågen skulle köra, utan vi skulle först köra vidare till Flen för bussersättning mot Södertälje/Stockholm C.

Vi lyckades dock avstyra denna första plan, och istället få bussarna skickade direkt till Katrineholm, eftersom det gav några ytterligare valmöjligheter för att kunna fixa och dona med tågsättet om så skulle krävas, istället för att stå i ett öde Flen i okänd tid.

Sagt och gjort, bussarna beställdes och anlände, våra resenärer flyttades över och begav sig mot Stockholm tillsammans med mina kollegor ombord. Kvar blev jag, ett lok och 6 st vagnar i väntan på bättre tider.

En ganska lång väntan blev det dessutom, vi ankom Katrineholm 17.21 och kunde rulla vidare med ett tomt tågsätt mot Hagalund först vid 21.25, 251 minuter efter tidtabell..! Innan ankomsten i Stockholm hann vi dessutom med att spendera drygt 40 minuter i Stjärnhov i väntan på att reparation och förflyttning av hinder skulle klaras av, och till slut rullade vi in i Stockholm 295 minuter efter ordinarie ankomst.

Denna milda, marginella försening innebar dock en annan sak, att min hemresa dagen därpå fick planeras om, nattvilan räckte varken för att ta mitt ordinarie tåg vid 06.21, eller ens att kunna åka pass med nästa efterföljande tåg mot Karlstad vid 8.25 på morgonen. Istället blev det hemresa först vid 10.21, en viss skillnad..!

Däremot var inte arbetsveckan över som så, istället väntade tre dagar i skolbänken på mig, komplett med tidig morgon på tisdagen för att hinna iväg till Stockholm! På schemat stod utbildning i ”Utredning av olycks- och orsaksförlopp”, en mycket intressant och efterlängtad utbildning!

Efter två intensiva dagar med teori och en dag med en komprimerad utredning av en fiktiv händelse så kan jag då alltså även titulera mig Utredare utöver Lokförare och Kamratstödjare, en något läskig men samtidigt oerhört intressant arbetsuppgift som väntar mig!

Jag ser med viss ton av skräckblandad förtjusning fram emot mitt första uppdrag som utredare, för även om jag mest kommer att utreda mindre händelser så är ju alla utredningar viktiga för att kunna bibehålla och förbättra den höga säkerhet som råder inom järnvägen!

Men först av allt, så skall jag njuta av denna lediga helg som till slut inföll, och som dessutom blev på hela tre dagar i och med att den lediga dag jag egentligen skulle haft i tisdags, blev flyttad till igår!

Problemet med detta är dock att jag är fullständigt vilse i vad det är för veckodag idag, på något sätt vet jag att det är lördag, men jag tror ändå inte helt på det..!?

Kanske blir bättre om jag tar tag i den där frukosten som jag borde ätit för länge sedan..?

Jag måste nog säga, att jag gillar mitt Nikon Nikkor AF-S 85mm f/1.8G objektiv rätt bra! Körde en ordentlig dag med det för första gången igår, varav bilden ovan var en av de som togs med det!

Fler exempelbilder finns på min Flickr-sida eller på Dayviews för er som föredrar det!

Och, av en händelse så råkade det vara så att Sunfleet, bilpoolen jag är med i, hade en bunt bilar som skulle spridas över landet från Göteborg. Kan väl inte bli bättre!?

Sagt och gjort, upp mitt i natten sådär den lediga dagen till trots och så begav jag mig ner till stadens järnvägsstation, för att mötas av ett inställt tåg. En lite småtaskig start på dagen kan tyckas, men skam den som ger sig, från spår 21 till spår 20 där det av en händelse också stod ett tåg som skulle till Göteborg, fast med ett annat bolag och via den andra vägen, den vägen som går mellan sjöarna!

Slog mig ner i en bekväm stol i en avdelning som var markerad som obokad för att slippa behöva flytta på mig längs med vägen ner mot Götet! Satt mest och njöt av en fin soluppgång och underhöll mig bäst jag kunde med hjälp av min kära iPad. Passade även på att prova på lite annat kaffe än det vi har själva längs med vägen, ingen frukost utan kaffe som bekant!

Väl framme i Göteborg fick jag tacksamt nog skjuts bort till platsen där alla nya bilar stod, och därmed även den jag skulle köra för dagen, en silverfärgad Volvo V60 DRIVe som skulle till sin nya hemadress på Kungsholmen i Stockholm. Man kan väl säga att den var tämligen ny, när jag satte mig i den var det hela 6 km på mätarställningen, 6,6 km på tripmätaren!

Efter sedvanlig justering av stereo, stol och ratt så rullade jag och bilen iväg från uppställningen och ut på Rv40 österut mot Jönköping. Det finns ju några alternativ att ta, men kortast är ju vägen över Jönköping, och det är nog även den väg som är minst illa jämfört med E20 allra helst!

I vanlig god ordning så petade jag fram medelförbrukningsvisningen på färddatorn, alltid intressant att se hur man kör, allra helst när man har en bil som är gjord för att köras snålt! Kunde tämligen omgående konstatera att det var ganska låga siffror som började visa sig, jag hade varit rätt nöjd om den höll sig runt 5,0 l/100 km med tanke på att det var en ny dieselmotor som kördes i motorvägstempo med små snuttar av landsväg av och till. Men nej då, ner på 4,x sjönk den rätt fort!

När det nalkades Vättern och Jönköping så var det dags för en liten fikapaus innan en lång färd längs E4an påbörjas, då stod mätaren på 4,4 l/100 km efter drygt 150 km körda!

Ser man till databladet så skall V60 DRIVe prestera 4,1 l/100 km vid landsvägskörning, men då med en aning lägre snittfart än vad många mil motorväg har att bjuda på, så vad den hittills längs färden presterat går inte att klaga på.

Färden ut från Jönköping som badade i vårsol bjöd ju som vanligt på fin utsikt över Vättern och Visingsö innan man styr inåt landet och Östgötaslätten igen. Mjölby, Linköping och Norrköping passerades med viss nostalgi trots allt.

Runt Södertälje blev det dags att sänka volymen på radion, höja volymen på GPS-tanten och försöka hänga med i lokalbefolkningens trafiktempo, smått nervös över att minsta hår skall krökas på den tämligen nya bilen!

Men, tro det eller ej, till garaget på Kungsholmen kom jag till slut, med viss hjälp av GPS-tanten och med tungan något sånär rätt i munnen! Parkerade bilen och tog mig istället en uppfriskande promenad runt i vårsolen innan det var dags för hemresa igen.

Tåget hem till Karlstad flöt på fint, någon minut sent kanske, men vad gör det? Totalt sett under dagen blev det omkring 110 mil med tåg, bil och tåg igen då, en fin liten triangeltur sådär över landet. Det kan erkännas att jag är en aning seg såhär några timmar senare, och att den där kudden kommer vara riktigt trivsam när det väl blir dags för att ta den dejten!

Men ack så det var värt det, för hur knasigt det än kan tyckas, så var det en riktigt trivsam dag på såväl väg som järnväg!

Idag var då som kanske misstänks en lördag av jobb, en tämligen lättarbetad lördag med det dessutom! Vaknade till liv i Hagalund vid 6.45 på morgonen, dvs sovmorgon för att vara järnvägen, fixade frukost och nya order och begav mig ut till tåget, som endast skulle köras hem till Karlstad innan det var dags för hemgång!

Nu var ju loket på lite bråkigt humör till att börja med, grinigt över att det tydligen blivit spänningslös kontaktledning lite kort. Efter lite handpåläggning inne i maskinrummet, lite klappar och smek av små dvärgbrytare så hoppade hon dock igång igen och vi kunde lämna endast någon minut sent från Hagalund.

Hann med mig att få en kopp kaffe från Norra bantorget innan vi fortsatte söderut och framförallt, västerut mot kära solstaden. Tydligen har just detta tåget, tåg 51 begåvats med en väldigt trivsam körplan, åtminstone till helgerna, för i Södertälje var vi 3 minuter före tiden, i Katrineholm hela 8 minuter tidig och så fortsatte det, hela vägen hem, mellan 1 – 4 minuter före tiden överallt!

Riktigt skönt att ha en sådan dag, allra helst när solen visar allt mer av sig ju längre västerut man kom, för att så småningom välkomna mig till ett väldigt soligt och fint Karlstad!

I morgon fortsätter jobbhelgen, vi tar oss en Stockholm t&r på detta för att göra det hela komplett, och hoppas givetvis på lika smärtfritt jobb även i morgon!

Framförallt på en viss sida, som en gång i tiden hette Bilddagboken, så tycks det viktigaste med ett foto inte vara vad som finns i bilden, utan hur den är skapad.

För är den inte skapad med ren teknisk perfektion, med perfekta inställningar och med perfekt redigering där allt minsta lilla tänkbara störande detalj skall tas bort, ja, då är den intet värd…

Ganska tröttsamt faktiskt, lite sådant där som stör motivationen en aning..!

Jaja, en och annan positiv, genomtänkt kommentar slipper ju i vart fall igenom, och förbättrar situationen en aning, tur nog!

Nu var ju detta ett byte jag var väldigt nöjd med, Lumia 800 är en väldigt väldigt trevlig telefon och Windows Phone är högst trivsamt att jobba med! Dessvärre så gick ju min Lumia 800 och bara spontant dog sådär, stängde av den en dag i förra veckan och därefter vägrade den att starta, ett så kallat stort jävla problem!

Dessutom hade jag då vid det laget lovat bort min iPhone till en kollega som var i behov av en ny, vilket gjorde att jag hade tämligen begränsad tid med den som reserv, det gick fram tills idag helt enkelt..!

Inte heller hade jag någon reserv liggandes här hemma, så man kunde överleva i väntan på reparation, utan jag fick vackert knata in på Telenor-butiken här i stan där jag köpte min Lumia 800 och fråga efter en lånetelefon, för att inte bli helt okontaktbar under ospecifierad tid.

Och se bara vad jag fick..!

En smått antik Sony Ericsson K660i, som hävdar att den har webbläsare och sådant skoj, men jag tvivlar..! Hur ska jag, mr telefonnörd himself överleva i väntan på reparation med en sådan där antik skapelse!?

Det här kommer aldrig att sluta väl, tänk om jag vänjer mig vid att ha batteritid som sträcker sig längre än en dag i taget..?

Djuuuuuuuuuuuuuuupt andetag..!

Tids nog, kanske den återkommer?

Nu råkar det ju vara inte mindre än fjärde året i rad som jag fyller 25 år, men märkligt nog skall jag ändå året till ära förnya mitt körkort, vilket knappast hjälper situationen. En viss, lättare ton av ångest kan det väl möjligen uttryckas över åldrandet, och en möjlig stundande 30-årskris (eller ja, 25 år för sjätte gången då..) kan eventuellt vara i antågande då..

I vanlig god ordning har jag dock sökt ledigt dagen till ära, och kanske borde man hitta på något desperat barnsligt bara sådär..?

Eller egentligen kanske man bara ska försöka ignorera det hela? Det kommer ju i vart fall fungera tills Transportstyrelsen påpekar körkortsaffären då..?

Tänk dessutom att det fanns en tid när man gillade att fylla år, hah..!

För övrigt har jag haft en dålig vecka sett till teknik, fyrverkerier (på det dåliga sättet..!) och telefoner som uppdateras och därpå lägger av, varning för vissa toner av bitterhet om det skrivs fler inlägg kommande helg..!

Ibland brukar jag nämligen roa mig lite sådär med att kolla upp hur livet fortsatt för de bilar jag tidigare ägt och brukat, och det är inte helt uppmuntrande läsning direkt. Av de 5 bilar jag ägt eller åtminstone varit huvudbrukare av, så är endast 1 bil fortfarande i trafik, och det den senaste, min f.d. SAAB 9-5 SportCombi.

Dessutom var jag ju förra våren spekulant på en BMW 523iA, men det blev ett köp som till slut aldrig blev av, vilket tycks resulterat i att även den köpts in av bildemontering och avregistrerats.

Annars har mina bilens öden varit hårda, den Renault Kangoo som visserligen var mina föräldras, men som jag mest brukade, avställdes 2009-08-23. Den röda Audi A6 jag köpte som första EGNA bil, den avregistrerades tämligen omgående efter att jag köpte mig vår RUT och det registreringsnumret är nu dessutom tilldelat en ny bil. Vår RUT mötte tydligen sitt öde i mars 2011, avregistrerad 2011-03-06 av en bildemontering.

Efter det var det vår vita Audi A4, som jag kollade in läget för någon dag sedan, och som då visade sig vara avregistrerad 2011-11-15 av en bildemontering. Vilket då även gav mig tanken att skriva om allt detta, och för den delen, fundera på om det vilar någon förbannelse över mina tidigare bilar..?

Nåväl, än så länge är ju i vart fall SAABen i trafik, som tur är! Hoppas att den får fortsätta att rulla i många mil till dessutom, den var ju i väldigt gott skick när jag sålde den i vart fall!

Det kanske är tur att man håller sig till bilpool numera, istället för att äga bilarna själv..?

Jag kunde tämligen omgående konstatera att det var ett bra val, för den var utrustad med en bakgavellyft, vilket jag ju då inte haft chans att leka med förut, och som man, tämligen lättroad sådan dessutom, så kunde det väl inte bli bättre?

Visst, det tog ett återbesök vid macken för att få viss guidning i hur faen den hela fungerade mer exakt, men när man väl fick ordning på det hela var det ju tämligen skoj!

Sen kan jag ju inte direkt klaga på hela denna procedur med att spendera en massa mil längs landsvägarna heller, det är ju som bekant något jag trivs rätt väl med!

Själva flytten i sig gick ju tämligen bra, tog väl en tre timmar eller så att flytta ur lägenheten och placera allt i flyttbilen istället, inkl fikapaus på det. Vissa svordomar kan ha förekommit, men inga allvarligare skador på flytthjälpen eller möbler, tror vi…

Imponerande nog tömdes bilen dessutom mycket kvickare än den fylldes, dryga timmen tog det tack vare extra hjälp från förra helgens flyttare. Detta innebar ju dessutom att flyttbilen kunde återlämnas redan ikväll, istället för i morgon förmiddag, vilket då ger mig sovmorgon då istället, om Kaspian tillåter..!

Två flyttar avklarade hittills då i februari, endast mina föräldrars återstår, sen får ingen flytta på ett bra tag, eller om de ska göra det, så får de i vart fall se till att ha en flyttbil med bakgavellyft som jag kan leka med, då är det lite okej..!

Men om man skulle sova en stund på detta kanske?

För, Hertz Freerider hade visst skickat ett mail här under vår filmkväll med tips om en bil som ville hem till Göteborg någon gång mellan idag och onsdag, och, eftersom jag av en händelse råkade vara ledig just på onsdag, så tyckte jag väl att det lät som en ypperligt bra idé!

Så, på onsdag blir det alltså dags för ännu en spontan roadtrip sådär, mot Göteborg Sisjön för att så småningom leta sig hem med hjälp av tåg och privatresekortet!

Känns som att privatresekortet kommer att komma till viss nytta detta år, en stor dos reslust infinner sig just nu här hos mig, som ni kanske märkte redan med den förra spontana roadtripen, den till Sundsvall..!

Men, först ut väntar nu ännu en omgång flytt till morgondagen, köra flyttbil tom Karlstad – Motala, packa den full och köra åter till Karlstad eller mer korrekt, Skoghall, varpå den sedan skall tömmas igen innan den återlämnas till Statoil.

Det kan nog bli, kul..?

Dagens misär och elände började väl egentligen med att klockan ringde 04.30, det är aldrig en bra start på dagen som sådant. Det blev väl inte direkt bättre av att mitt tågsätt, som skulle vara klargjort, inte var det, när jag letat mig ut till vagnhallen.

Nåja, en förkortad och effektiv klargöring så rullade vi i vart fall ned till Norra Bantorget för att ruskigt fort lasta av gamla varor som var kvarlämnat, på med nya och sedan iväg till Stockholm C.

Trots att förseningen från början var över 20 minuter när jag lämnade Hagalund gick vi ”bara” 5 minuter efter körplan från Stockholm C, dvs inte farligt alls och definitivt inte något som bör vara nämnvärt svårt att köra ikapp, i teorin i vart fall.

Nästa käpp i hjulet kom dock mellan Gnesta och Flen, då var det styrfelsdags igen, dvs reducerad dragkraft vilket är irriterande, men ingen total katastrof, en snabb omstart av maskinen i Katrineholm skulle ju ordna allt!

Sagt och gjort, allt medan resenärer klev av och på så passade jag på att starta om maskinen och ordnade för avgång igen. Precis lagom när vi börjat rulla så var det då, styrfelsdags, igen.

Förbannat..!

Eftersom jag är en aning allergisk mot att starta om tåg utan att ha en plattform i närheten, om jag nu absolut inte MÅSTE göra det då dvs, så var det bara att bita i det sura äpplet och i något segt tempo fortsätta rulla mot Hallsberg, informerade såväl DLC Hallsberg som resenärer om effekterna av denna reducerade dragkraft samt om kommande försök att åtgärda problemet.

Något försinkat ankom vi Hallsberg, ny omstart och så iväg mot Värmland igen, nu drygt 15 minuter sena..

Den här gången höll det till Laxå innan det var dags för ännu en omgång styrfel med efterföljande reducerade dragkraft.

Föreställ dig väl valda ord här…

Till slut kom vi till Degerfors och då även dagens tredje omstart, skam den som ger sig..?

Det tycks dock som att talesättet ”tredje gången gillt” passade in just denna morgon, för därefter höll maskinen ihop och något tågmöte senare kunde vi till slut ramla in på Karlstad C drygt 20 minuter efter annonserad tid!

Ett efterlängtat avbyte kom för att ta över inför färden mot Stockholm, och jag dröjde kvar en stund extra för att se så de kom iväg som de skulle, om än något försenade.

Men nej…

Nu var det istället ATC-fel i andra änden av tågsättet, och hur avbytande förare än försökte så vägrade ATC-enheten att hoppa igång för återfärden mot Stockholm. Till slut kom de iväg, med körning utan ATC och därmed också med högsta tillåtna hastighet av 80 km/h fram till Laxå, där tågsättet kunde vändas och en fungerande ATC-enhet kunde komma främst i färdriktningen igen.

Så man skulle kunna säga att jag haft en aning uppförsbacke idag, och att jag fick igen rätt ordentligt för mitt lite för självsäkra uttalande nyligen. Man kan också säga att det var extra skönt att väl hemkommen, lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet en stund!

Nu ska jag inte köra tåg på en vecka eller så, nästa torsdag är väl nästa gång tror jag, så förhoppningsvis är allt glömt tills dess…

Istället pysslar vi med flytt av liten svärmor på lördag och årets fortbildning i säkerhetsföreskrifter på måndag – tisdag, blir nog bra!

Ibland kan det dock vara av viss fördel att köra långsamt också, eller som idag, riktigt, riktigt långsamt! Platsen är i vanlig god ordning Stockholm Södra, där fyra spår mot Stockholm C plötsligt blir två, och trängseln ökar!

Här är en stor del av saken att inte behöva stanna, och det går oftast rätt bra eftersom DLC Stockholm har ordentligt bra flyt på trafiken i normala fall! Idag ringde de dock och förvarnade om tågträngsel ungefär i höjd med Årstabron, och påtalade att vi skulle komma till att vänta en aning innan vi fick plats på Stockholm C bland alla andra ankommande tåg.

Så, ungefär här blev det då en utmaning, kan man hålla saker och ting rullande, utan att hindra bakomvarande trafik i alltför stor omfattning?

Självklart är det värt ett försök och i snabb snigeltakt rullar vi in på plattformen alltjämt medan ett pendeltåg står på ett av de andra spåren och pysslar med sitt resandeutbyte. Inser att detta blir en tämligen omfattande utmaning och drar ner på tempot än mer, vilket slutligen leder till att en gammal tant med rullator med lätthet skulle kunna ta en enkel promenad förbi oss där vi i en knappt mätbar hastighet glider mot den fortsatt ilsket röda stoppsignalen.

Till slut rullar äntligen pendeltåget från plattformen intill och även om den där ilsket röda signalen nu börjar bli löjligt nära så tänds ändå ett litet hopp, det är viss prestige i att inte behöva stanna nu!

Med endast ett par-tre meter kvar till signalen, just när det är dags att kapitulera och bromsa till stopp så slår den äntligen om och istället för broms blir det en uns av pådrag för att få upp lite mer fart i väntan på bättre signalbilder längre fram.

En kortare stund senare landar vi då på Stockholm C och spår 19a, inte bara en gång, utan pinsamt nog två gånger, ATC-enheten tyckte visst att jag behövde hjälp att stanna, på en plats där DLC Stockholm inte helt och fullt hade uppskattat det…

Men, alla kom fram, vi var i tid, alla nöjda glada..?

Så, i utbyte mot att jag sålde min själ till Telenor i 24 månader så fick jag promenera ut med ett av fåtal lagerexemplar de hade fått in dagen innan, och det var då alltså igår onsdag runt lunch!

Nu var det inget större fel på HTC Titan för det, den verkade faktiskt riktigt läcker och välbyggd, klart bättre än mina tidigare erfarenheter från HTC! Den där skärmen på 4,7″ var inte alls helt fel, men den skulle nog bli en aning för omständlig i vardagen trots allt, omöjlig att hantera med en hand exempelvis!

Nokian däremot var jag ju redan förtjust i sett till design och byggkvalité sedan min korta tid med N9, vilket i stort sett är samma telefon sett till utseendet då. Dessutom har man fått Windows Phone att matcha den hårdvara som finns på ett alldeles utmärkt vis, och det hela spelar ihop riktigt imponerande faktiskt!

Jag måste säga att det känns en aning ”fel” att ha den där Windows-logotypen på telefonen här i mitt Apple-fixerade hem, den är lite malplacerad så att säga. Men samtidigt går det inte att komma ifrån att Microsoft verkligen gjort sin hemläxa efter det där eländet som kallades Windows Mobile..!

Det kan vara lite av ett fall av ny förälskelse detta, men Windows Phone är faktiskt riktigt trivsamt! Visst finns det en hel del kvar innan det blir mer ”perfekt” finslipat som exempelvis iOS som nu är uppe i version 5.0.*, men jag tycker nog redan det är bättre än de versioner av Android jag hittills testat under längre perioder.

Visserligen är Windows Phone en aning mer låst och kontrollerat än Android, om än inte helt till den grad som iOS är, men samtidigt för detta med sig positiva saker också, exempelvis ett flyt som Android inte kommer i närheten utav, trots hårdvara som ligger klart sämre till om man ser till rena specifikationer.

Sen finns det absolut saker som jag hittills i mitt användande jag är en aning missnöjd med. Batteritiden har än så länge lämnat en hel del att önska, stödladdning behövs ofta såhär långt! Jag har försökt göra vissa optimeringar nu, och det bör bättras lite efter några dagars användande, men vi får se hur pass mycket bättre det blir..?

En annan sak, som i och för sig först nyligen bättrats på i iOS och som varit självklart i Android sedan starten är egna, personliga ringsignaler. Det är svårt att få till detta bra i Windows Phone, hittills har jag endast lyckats föra över en personlig signal till telefonen, min älskade SMS-signal i form av det klassiska ICQ-ljudet (”uh-oh”), men det går inte att använda som meddelandeljud..! Min ringsignal har jag hittills inte alls lyckats få över till telefonen, men jag får väl fortsätta försöka helt enkelt..!

På det stora hela är jag dock väldigt nöjd med mitt köp, Nokia Lumia 800 är ruskigt snygg sett till sitt yttre och är i kombination med Windows Phone faktiskt riktigt läckert även på insidan! Sedan finns det som sagt en hel del kvar att jobba på, men det verkar ändå som att man har ett hyffsat högt tempo i arbetet från Microsofts sida!

Jag måste ändå säga, att jag är otroligt imponerad av helvändningen de lyckats med, från katastrofalt urusla Windows Mobile 6.1/6.5 till ett kompetent och snyggt Windows Phone 7.5!

Och Nokia, nära nog helt utdömt och avlidet sett till smarta telefoner, vilken comeback!

Dessbättre ringde klockan först vid 07.00 denna morgon, efter två stycken ruskigt tidiga mornar på rad med väckning 04.30 respektive 04.15! Men det hjälper liksom inte riktigt mot den där ursprungliga, inbyggda tröttheten…

Jag kan väl inte direkt heller säga att morgonen blev omedelbart bättre när sonen först då kissar på sig, istället för att påtala att han behöver gå på pottan, eller när jag spillde kokande vatten över tumme och pekfinger under tiden jag fixade te till sonen.

Men, man får hoppas att det blir bättre, snart skall jag ge mig ut i kylan utanför och mot jobbet för en dag med kamratstödsmöte, komplett med besök på ambulansstationen här i staden! Kan ju faktiskt bli hur intressant som helst!

Vi hade väl minst sagt en hel del tur när vi fick vår lägenhet, som vi dessutom aldrig hade varit in i ens när vi kom hit med flyttlasset den där dagen för ett år sedan. Den ligger på lagom avstånd från mitt jobb, i ett tämligen lugnt hus med Kaspians dagis nära inpå!

Istället för att fundera på flytt själva så har jag nu märkligt nog blivit indragen i inte mindre än tre andra flyttar under februari, så dosen av bitterhet över flyttar lär ju knappast saknas den närmaste tiden heller, ett gott tecken för att fortsätta bo där vi bor!

Till kvällen är det nog faktiskt så att det kan tänkas bli en flyttpizza, av nostalgiska skäl denna dag till ära, och för att det är gott också då så klart..!

Detta innebär ju då, duh, att den nya arbetsveckan inleds i morgon, och det gör vi på ett alldeles förtjusande vis med att köra till Stockholm, ha lite rast, köra ett varv Uppsala, ha lite rast, köra till Hagalund och sova! Kan det bli bättre?

Ja, jo, det kan det nog kanske. Det där Uppsala-varvet i morgon ser jag väl inte fram emot alltför mycket? Skulle gärna slippa det..! Men men, nu är det med på turen och på våra listor, så det är väl bara att bita i  det bittra äpplet och göra det man ska. Kanske är det helt enkelt bäst att börja ladda upp för det mentalt redan nu..?

Tisdagen är sedan i vart fall betydligt bättre, köra hem från Stockholm och sedan avnjuta en nästan helt ledig dag!?

Onsdag bjuder på reserv, torsdag på kamratstödsmöte här lokalt i Karlstad vilket även inkluderar ett studiebesök hos ambulansen i stan, kan bli hur intressant som helst! Fredagen bjuder sedan på endagsutbildning i lite nya X2-funktioner, på plats i Stockholm, lite lagom fint sådär inför ledig helg med att åka 06.38 från Karlstad och sedan återvända hem lagom till kl 19.40..?

Nåja, vecka börjar och avslutas i vart fall i samma goda, bittra stil, kan väl omöjligen gå fel detta..?

Nu har jag ju visserligen dels provkört Nokia N9 såväl som Sony Ericsson Xperia Mini Pro under den tiden, den förstnämnda retunerad till återförsäljaren och den sistnämnda överlämnad till min fru, men ingen av de tu har kunnat ersätta min kära iPhone på något vis.

Denna iPhone, en iPhone 4 är min tredje som passerar i mitt liv, jag hade en iPhone 3G tillsammans med Telia-abonnemang när dessa kom till Sverige, en iPhone 3GS med Tre och nu då denna iPhone 4 med från början Telia, och sedermera Telenor som operatör.

Men, efter 8 månader av hård användning så börjar det märkas en aning att batteritiden inte längre är helt vad den var från början, visst går det att överleva en hel dag med aktiv användning, men det börjar bli allt svårare. Dessutom har jag ju utan tvivel känt av det där gamla suget att just byta telefon igen, något som andra tycker mest är jobbigt, men som jag tycker är rätt intressant.

Vad skall man då ha såhär i början av 2012!?

Jag har vid det här laget som bekant då hunnit med tre iPhones och ett antal Android-telefoner, och hittills har jag alltid återvänt till det bitna äpplet vad gäller mobiler, det är en sådan som jag haft som längst, dvs drygt ett år med min iPhone 3GS även om det inte alltid var den jag använde under det året. Även om det lanserats ett antal intressanta Android-mobiler på senare tid, främst Samsung Galaxy Nexus och Motorola Razr så är jag ändå visst tveksam till Android, jag har alltid hittat saker att störa på mig vad gäller Android-telefoner, allra helst det mikroskopiska lagg som förekommer i tid och otid.

Ända sedan Nokia presenterade N9 och framförallt, sin satsning på Windows Phone och än mer Nokia Lumia 800 så har jag varit lockad att prova på detta nya mobila system som faktiskt tycks vara väldigt välbyggt och intressant, trots sitt ursprung!

En annan fundering har varit på att testa ännu en HTC, vilken i ordningen det skulle bli vet jag inte, troligen en femte eller sjätte sådan i så fall. Den HTC jag är lite småsugen på är nämligen HTC Titan med sin smått enorma 4,7″ stora skärm och en hel del annat godis.

Jag hade ju under förra vintern en HTC Desire HD med Android på, som visserligen var en väldigt trevlig skärm och med sin 4,3″ stora skärm, ganska stor. Dessvärre hade den en del problem med byggkvalitén och batteritiden vilket till slut gjorde mig för irriterad på den, och den såldes.

Det tycks dock som att HTC har lärt sig en hel del från föregående misstag, och denna Titan verkar ihopsatt på ett mer genomtänkt vis än sina föregångare, dessutom med samma fortsatta bra val av material också.

Den stora frågan är väl egentligen, kommer man som allmänt iOS-frälst att ens kunna riktigt vänja sig vid, och acceptera något annat än en iPhone, eller är man snart nog tillbaka i det träsket igen..?

Hade ju då tåg 55 från Stockholm mot Oslo igår kväll, dessutom med särskild last dagen till ära, varpå vårt tåg var en aning mer prioriterat än i ordinarie fall, vilket gav en sällsynt dos gröna siffror på vår färd genom Hallsbergs driftstörningsområde.

Allt flöt på fint lagom fram tills det var dags att vika av från stambanan upp mot de värmländska skogarna, där en säkring av något slag tillhörande en av lokets motorer tyckte att ”nä, nu skiter jag i det här” och framkallade en gul blinkande lampa markerad ”FELKVITTERING”, och, i normala fall så skulle man med ett enkelt tryck kunna markera att man har läst och förstått texten som visas i felindikeringssystemet angående detta, men det vore ju för enkelt. För just detta felet måste man in i maskinrummet och frånskilja motorn, innan man på annan plats kan kvittera att man läst, fattat och dessutom gjort som datorn tycker.

Men nu är ju jag sådan där att jag inte gärna stannar mitt ute i ingenstans för att göra detta, om jag bara kan rulla vidare till mindre olämpliga ställen. Därför beslutade jag mig för att avnjuta denna blinkande gula lampa till plattformen i Degerfors istället, jag är ju lite smått förtjust i plattformar i anslutning till lokfel…

Som av en händelse så bjuder ju även Degerfors på tågmöte, vilket då gav någon minut extra för att rota runt i maskinrummet i jakten på frånskiljaren, d.v.s. allt gick lugnt och fint till väga och en stund senare hade den gula lampan slutat blinka ilsket!

Dessutom hade vårt tågmöte även lyckats plocka på sig några minuter försening, vilket gjorde att vår trafikledning ringde och nervöst undrade om vi inte var på väg snart!?

Man kan väl inte direkt säga att de blev mycket lugnare när jag tyckte att 3 minuter inte var så farligt, och att jag hade stängt av en motor bara för ge mig själv lite mer utmaning sådär…

Här var jag då så dum att jag yttrade de fullständigt ogenomtänkta orden ”Jag har läget helt och fullständigt under kontroll!” varpå jag mer eller mindre garanterade att vi skulle vara i tid till Karlstad…

Nu var vi ju faktiskt i tid till Karlstad, det var ju inget större problem, som jag ju visste då. Men, jag vet så väl med mig att jag kommer att få lida och betala dyrt för mitt uppblåsta ego och självförtroende en dag, troligen ganska nära inpå i tiden…

Det bara är så, det är så det fungerar, i’m gonna have to pay for this…

Så, mitt förslag är att undvika att åka med mig och mina tåg ett tag framöver..? Jag åker t&r Göteborg på fredag kväll och Stockholm t&r på lördag, bara som förvarning sådär..!

Dessutom tänker jag applicera silvertejp över mun i fortsättningen, för att inte kunna säga fler sådana dumheter…

To be continued…

Att spelet dessutom görs av ett företag med namnet Slightly Mad Studios och att det tycks finnas gamla Formel 1-bilar att köra, minskar ju knappast köplusten..!

Nej, detta handlar ju om den där underbara drycken kaffe, och mitt favorithak Rosteriet, som har en speciell blandning med just namnet Bad boy, och just idag var det utan tvivel en Bad boy-dag!

Vad är då en Bad boy? Jo, något så enkelt men lika fullt genialt som espresso med mjölk, men inte ”bara” espresso, utan hela 12 cl espresso, med lite mjölk som uppfyllnad på det, för att glaset ska bli fullt så att säga!

Detta är då alltså en alldeles utmärkt dryck när man som exempelvis jag då steg upp 04.00 första gången idag. Mixar man detta med en lätt tupplur á 2 timmar eller så, så blir det lite utav vad man skulle kunna kalla för en ögonöppnare!

Nackdelen med en sådan koffeinkick är väl närmast att när den väl går över, så är det väl i stil med att knata rakt in i en vägg, man blir en aning seg, kort sagt…

Men det är värt det, den är riktigt god, och jag vill ha en till, typ nu!

I kväll är det dessutom tanken att jag skall övernatta i Arvika, vilket betyder en väldigt bra sak såhär i slutet av lönen, gratis kvällsbuffé! Kanske inte direkt någon lyxmat, men utan tvivel så är det både ätbart och, ja, gratis?

Men, innan vi kommer till Arvika, som då ligger ca 7 mil väster om Karlstad, så blir det den lilla omvägen via Stockholm och vagndepån i Hagalund, vilket då först ligger circa 33 mil österut. Totalt för dagen, när alla tåg är körda så blir det strax över 70 mil tågkörning, vilket är ett ganska lagom arbetspass!

I morgon väntar dock ett ännu mer lagom arbetspass, först upp mitt i natten, klargöra ett stycke X2 och därefter köra det till Karlstad, vilket då alltså blir dryga tiondelen av dagens distans..!

Men först och främst skall vi klara av frukosten helt och hållet, och kaffet, detta underbara, ljuvliga kaffet!

För att vara mer exakt handlar det om lite drygt 57 mil bort från Karlstad, enkel resa. I tid så tror Google Maps på drygt 8 timmar och 20 minuters resa, fortfarande enkel väg.

Är man normal kanske man kan tycka att detta låter tämligen vansinnigt? Är man lite mer som mig, som gillar att köra bil, och längtar efter att göra det, så låter det som en fantastiskt bra idé! Inte blir man mindre sugen av att det finns andra som gjort det nyligen..!

Så, allt som behövs är 700 kr för hamburgaren, sällskap för att mäkta med den och bilresan, samt en bil då, och en ledig dag över underlättar nog. Drygt 2500 kr kostar det att ta en Sunfleet Volvo V60 på en sådan resa, t&r.

Totalt omkring 3200 kr alltså, för att köra 120 mil, i ca 16 timmar, för en timmes lunch eller så.

Lätt värt det..!

Lite längre ner finner man annat intressant, som inte direkt gör att man får ökat förtroende för artikelns slutsatser, eller vad sägs om följande citat?

Här ligger studiernas begränsning. Forskarna har ingen möjlighet att finkalibrera svaren. De kan till exempel inte skilja ut om personerna har ätit viltkött eller korvar med olika lång hållbarhet.

Så man vet alltså inte riktigt vad för typ av kött som orsakar det hela, om det är produkter som är späckade av tillsatser eller ej?

Inte heller produceras några specifika siffror, så att man själv kan sätta det i relation med något, bara ett löst definierat ”ökad risk” används för att beskriva det hela. Hur många minns exempelvis inte larmen om chips som kom för ett antal år sedan, där tidningsrubrikerna beskrev det som om man mer eller mindre skulle avlida veckan efter man mufflat i sig en påse chips utan skuldkänslor.

Nu var det ju inte riktigt så, men sanning och rimlighet säljer väl inga tidningar..?

Kan vi inte bara enas om att det är tämligen farligt att leva, att man kan få cancer av det mesta och att det är tröttsamt med människor som endast kommer att läsa rubriken och sedan skapa sina egna förutfattade meningar av det..?

Dagens ondskefulla utövning bestod inte bara i att tända taklampan i vardagsrummet, inte heller i att öppna dörren till vårt sovrum på vid gavel, nej, det har vi ju provat förut, idag så skulle vi ha en ny variant på det hela.

För vad vår son insåg idag, var ju nyttan av en av sina presenter, en sparkcykel, med tuta, d.v.s. en luftmakapär som man kan klämma på för att framkalla ett inte helt diskret och stillsamt ljud.

Så, för att väcka oss denna morgon var det alltså full belysning i vardagsrummet, vidöppen dörr, och på strategiskt avstånd parkera sig med sparkcykel och därefter ställa sig och frenetiskt klämma på den där förbannade tutan…

Den som inte vaknar av sådan behandling, är nog inte bara död och begraven, utan snäppet bortanför!

Dessbättre gick min fru upp och tog hand om den morgonpigga sonen, medan jag fick sova vidare en stund till.

I morgon är det min tur att vända tillbaka på dygnet, och därmed min tur att reagera på morgondagens försök till att på värsta, mest effektiva vis en treåring kan komma på, väcka föräldrarna!

Jag längtar inte direkt till det…

Resan flöt på alldeles ypperligt bra såväl med bil som tåg, med trevlig sällskap till lunchen i Borlänge och lika väl så en stund till kvällen i Sundsvall igår. Till detta la vi till en njutningsfull tågresa Sundsvall – Stockholm följt av en underhållande resa mellan Stockholm – Karlstad som avslutning på turen!

Gårdagens biltur företogs med en Renault Megané Kombi, dessvärre utan såväl farthållare som armstöd, vilket kan tyckas en aning surt, men inte ens detta kunde dämpa mitt goda roadtrip-humör, jag njöt verkligen av att få vara på vägen igår, helt och till fullo!

Kunde dessutom konstatera att man öppnat en ordentlig bit ny motorvägssträckning på E4an sedan jag sist åkte den, men att den vägen i allmänhet bjuder på tämligen varierad standard, allt från fantastisk till katastrofal! Dessutom kunde vi åter en gång inse att långtradare ALLTID dyker upp när vägstandarden går från motorväg till omkörningsomöjlig landsväg…

Sundsvall bjöd ju även på lite intressanta utmaningar för att komma rätt, men till slut så gick det fint, med en dos assistans från GPS-mjukvara i telefonen då också. Bilen kunde således återlämnas utan ytterligare skador!

Efter ett stycke frinatt alá Scandic blev det en lagom, hälsosam dos hotellfrukost innan jag halkade mig ner till stationen i Sundsvall för att hoppa på mitt tåg hem, dagen till ära hade jag kostat på mig att resa i 1a klass, mest för att prisskillnaden endast var på dryga 100 kr jämfört med 2a klass.

Kunde avnjuta resan i riktigt godan ro, mina underbara B&W P5 medföljde som musikunderhållning tillsammans med min iPad och resan förflöt i alldeles utmärkt mot Stockholm, en chans att riktigt njuta av resan i sig, mer än målet man är på väg mot!

Passade även på att kosta på mig en ordentlig räkmacka som intogs strax söder om Gävle, skall man njuta så skall man göra det riktigt ordentligt! Behöver jag ens nämna att den var riktigt, riktigt god..!?

Som väntat höll även tåget tiden ner till Stockholm, och jag hann med att titta förbi SJ Loungen på Stockholm C för en kaffe (bara dagens 4e kopp..) och ett toalettstopp innan det var dags att röra sig vidare hemåt Karlstad igen.

För detta tåg blev det inte direkt samma stillasittande njutning av lugn och ro, utan passade istället på att socialisera med kollegorna som jobbade ombord, hjälpa till med en telefon och annat skoj, vilket ju även då gjorde att tiden flög iväg, och vips var man hemma i solstaden igen!

Så, vad är då egentligen bäst, sitta 7 timmar i bil och njuta av bikörning, eller att sitta 7 timmar i tåg och njuta av att göra egentligen inget alls?

Tja, det är olika saker, och passar olika, men jag älskar båda varianterna måste jag säga!

Det är helt underbart att köra bil, åka långt, njuta av körningen och vägarna! Men det är lika fullt helt underbart att sitta där och titta ut, titta på folk, äta gott under tiden, och anlända helt utmattad av att ha ingenting gjort!

Men, det bästa är nog helt enkelt att vara på resande fot…

Råkade surfa in på Hertz Freerider för att se vad de hade att erbjuda i gratis hyrbilsväg, och se om det inte fanns en bil där, en Renault Megané som ville från Karlstad hem till sin ordinarie station i Sundsvall..!

Och, hur skulle man kunna motstå!? Jag har varit ruskigt roadtrip-sugen ett tag nu igen, och detta var för bra för att motstå, 50+ mil av landsvägskörning utan direkt syfte eller mål, annat än att lämna tillbaka bilen där den hör hemma!?

Nackdelen med denna långa bilresa var att det var småknepigt att hinna hem på samma dygn, men det var inget som inte kunde lösas med hjälp av en frinatt på Scandic, följt av tågresa alá Årskort Guld SJ dagen därpå från Sundsvall hem till Karlstad!

Ett litet äventyr i vardagen, spontant sådär när tillfället föll ner i knät på mig!

Efter lite kreativt tittande i schemat här för ett tag sedan konstaterade jag att just denna möjlighet fanns, till en kostnad av 3 semesterdagar, för att få 6 sammanhängande lediga dagar, eller nästan 7 för den delen, eftersom nästa pass börjar först 12.27 kommande måndag!

Egentligen skulle jag förvisso ha slutat redan 07.37 imorse, enligt ordinarie schema, men eftersom jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig byta tur, och få en mindre mängd jobb och marginellt ändrade tider, så tyckte jag väl att det lät väldigt bra!

Så, vad är då planen för den kommande vecka, vad skall den fyllas med?

I N G E N T I N G !

Typ, i vart fall, inget är planerat, utan bara passa på att vila upp sig ordentligt nu efter den där traumatiska upplevelsen i att det föll snö igår, flera millimeter dessutom!

Sen får vi väl se, ledigheten inleddes med en trevlig fika i godan ro på Rosteriet tillsammans med en kollega, och det är väl inte omöjligt att det kan bli mer av den varan de kommande dagarna..?

Men, det är ett senare bekymmer, först skall jag nog gå och jaga iväg katten som ockuperat min plats i sängen, sova ikapp lite sådär!?

Gårdagens tågkörning klarades av med hjälp av Rc6 i två varianter, som båda dock betedde sig tämligen likartat, tillsammans med den uppsättningen vagnar som medfördes så kunde man gott och väl köra med ett lagom stort självförtroende, då såväl broms och pådrag lydde min minsta önskan helt och till fullo, något som är väldigt trivsamt!

Dagens start på dagen blev väl i det närmaste det motsatta, då dagens Rc6 inte alls var samarbetsvillig på samma vis, det tog i stort sett hela vägen till Mellerud innan jag ens börjat komma överens med bromsens uppförande, och pådraget ville aldrig riktigt vara min vän. Bottennoteringen får nog närmast tillskrivas stoppet i Åmål, som helt enkelt inte var snyggt eller ens godkänt på något vis och vänster!

Men, trots mitt och lokets motsättningar kom vi till Göteborg, inte bara i tid utan dessutom 8 minuter före tidtabell, både jag och loket var visst lika måna om att slippa ifrån varandra snarast möjligt..?

Knatade iväg och köpte mig en Subway-macka, inte riktigt LCHF-kost, men det fick duga denna korta rast trots det, man skall ju trots allt inte vara för strikt i sitt seende!

Till hemresan vankades det sedan Rc3, en modern skapelse signerad 1970 och en inte helt imponerad lokförare äntrade sitt lok, för att komma till hemresans första insikt, att det är bra lokvärme i en Rc3, puh!

Lite vädring på det och snart blev det lite mer mänsklig temperatur i förarhytten, så att man kunde bekanta sig en aning med alla grepp och finurligheter. Körde igenom den lilla proceduren med bland annat test av förarövervakning och dylikt och gjorde mig hemmastadd inför avgång.

Passade även på att knäppa av några detaljbilder i loket, för att dokumentera dess inte helt uppdaterade förarmiljö, mest som tidsfördriv men även för att kunna titta tillbaka på, den dagen vi inte längre kör Rc3..!

Pratade en liten stund med ombordpersonalen, informerade om att jag saknade central dörrföregling från loket, men kunde konstatera att avgångssignalen fungerade som den skulle åtminstone. Fick min föraruppgift och kunde stämma av detta med min egna uträkning utan besvär

Rullade iväg från Göteborg utan besvär, en aning seg i pådraget var väl denna Rc3 likt alla de andra, men den kändes väldigt trivsam ändå, trots sin ålder! Kunde tämligen omgående konstatera att denna lilla maskin och jag kom betydligt bättre överens än vad morgonens lok gjorde!

Resterande delar av färden var väl mer en njutningsfull upplevelse, med en väl avstämd D3 som gjorde sitt till för snygga och effektiva inbromsningar och ett gott humör tillsammans med min Subway-macka och senare en mugg kaffe, allt medan solen sjönk lägre på himlen.

Hela resterande delar av färden flöt dessutom på prickfritt enligt körplanen, och inte en förseningsminut finns att rapportera, trots inplanerade tågmöten dessutom! Framme i Karlstad prick på tiden, varpå det blev rundgång, undanväxling och avställning i godan ro, åter på spår 6 som min morgon även började på!

I morgon väntar ännu ett besök i den kungliga hufvudstaden, och återigen skall jag enligt planen sitta lokvakt på Stockholm C i dryga timmen, så vi får väl se vad jag och min kamera kan åstadkomma denna gång..!

Väl uppe ur sängen möttes man av ett mycket grått himlavalv, med regndroppar som föll av och till, tillsammans med en son som inte riktigt förstår konceptet av att INTE tända alla lampor i hemmet det första som görs på morgonen.

Såhär långt såg det alltså inte riktigt ut att bli en vidare inspirerad dag, men några baljor kaffe och te senare är det lite ljusare, bildligt talat dessutom, eftersom dagens gråa moln allt mer försvinner österut och ger just nu en ljusblå-gulaktig nyans på himlen åt solnedgångens trakter!

Ledig har jag i vart fall varit, och därmed sluppit undan behovet att gå ut under dagen, en riktig latdag har det fått bli istället, och det får nog fortsätta på det viset med hemkörd mat till kvällen!

I morgon väntas arbetsdag igen, eller inledning av arbetshelgen rent av om man vill se det som så! Dessbättre varar den endast i 4 dagar varpå nära nog en vecka ledigt väntar igen!

Nu, så skall vi fortsätta vara lata, för att det är skönt!

Dagen till ära tog jag faktiskt tag i det smått fulla facket, tömde det och gick igenom sådant som läses och förstås, sådant som läses och arkiveras, sådant som inte läses utan appliceras i medhavd pärm, allt för att ge väskan lite mer vikt. I kombination av några liter kaffe så flöt detta på alldeles ypperligt, och så småningom kunde jag hamna i en bekvämare stol med mer kaffe och en hälsosam (?) dos slösurfande på paddan, lagom tidsfördriv!

Började trilla in lite sms om störningar i trafiken i dessa trakter, men det var ju lugnt för min del, problem mellan Hallsberg och Katrineholm skulle ju inte behöva få mig ut på jobb!

Och så var det inte heller, utan mig ringde de först när tåg 352 hade rullat in i Karlstad, och försökt lämna sin strömavtagare hängandes i kontaktledningen, med ett inte helt bra resultat…

Vis av erfarenhet kunde man redan här inse att min sluttid på kl 13, den var det bara att glömma! Från tidigare erfarenheter kunde jag väl närmast misstänka att detta skulle komma att dra ut på tiden riktigt ordentligt snarare, som det alltid brukar göra med specialuppdrag av denna sort.

Att jag ombads göra något så enkelt som att gå ner och ”vakta” tågsättet i väntan på fortsatta beslut, var knappast något som muntrade upp direkt, men, samtidigt är det ju inte fel med några timmar övertid när väl lönebeskedet kommer heller!

Knatade ner till spår 1b iförd en inte längre helt orange varselväst, utrustad med mina superskitiga rundgångshandskar och ett par hörselproppar, redo för allt, typ! Väl framme kunde man tämligen omgående konstatera att strömavtagaren, ja, den hade ju sett sina bättre dagar…

Inte blev det mycket bättre av att även den andra strömavtagaren på loket inte heller var i farbart skick, den gick att ha uppe för att försörja loket och tågsättet med ström i väntan på bättre tider, men inget utöver detta.

Lät i vart fall föraren som kört tåget gå iväg för att kunna ta sin rast i lugn och ro och satte mig för att, ja? Vakta lok? Tänk om någon skulle sno det bästa loket, Rc6 1409!?

Ringde några samtal, väntade lite, gick ett varv för att hejja på InfraNord-grabbarna som varit ute och synat av kontaktledningen mellan Kil och Karlstad i jakt på ytterligare skador, tog mig ett varv via kaffetermosen och sedan åter upp på loket. Fick tiden att gå helt enkelt.

En stund senare tittade växlingen på Green Cargo förbi med ett stycke diesellok, för att kunna dra undan vårt inte helt körbara tågsätt. Detta tyckte dock inte de nyligen ankomna elgubbarna var någon vidare lysande idé, utan vi fick vackert stå kvar i väntan på en stund med mindre trafik, så kontaktledningen kunde göras strömlös och loket oskadliggöras.

Istället hakade vi av vagnarna från loket och drog dessa till ett annat spår, så att ett reservlok som ankom från Göteborg kunde kopplas på och åtminstone köra tåg 367 i ett smått sent läge.

Kvar blev jag, och mitt lok som nu ensamt var kopplat till det diesellok som skulle dra undan det, så småningom.

Tog mig en pratstund med lokala tågklareraren här i Karlstad för att spåna på vart man bäst dumpar ett bättre begagnat Rc-lok, och enades om att även om Klarälven vore ett tillfredsställande alternativ, så kanske spår 6 skulle vara en aning mer ekonomiskt och bättre alternativ. Förmedlade tankarna med vår fordonsledning och kunde då även konstatera att det skulle få medfölja tåg 377 ner till omvårdnad i Göteborg senare på kvällen.

Gick ut till loket för att invänta elgubbarna som nu äntligen skulle få hela Karlstad C spänningslöst för att därefter kunna gå upp på lokets tak och oskadliggöra de skadade strömavtagarna.

Så småningom hade man då slutligen klarat av allt detta, och loket kunde äntligen flyttas till ett uppställningsspår, så att man åtminstone fick tillbaka spår 1b för icke eldrivna fordon ett tag, i väntan på reparationer.

Där var det då även dags för mig att lämna det, efter att ha sett till att det inte kunde komma i rullning och kopplat in lite tågvärme för batteriladdning. Slutnotan för dagen blev alltså 3 timmar och 15 minuter övertid, vilket blir alldeles utmärkt till februari-lönen!

I morgon blir det sena turen mot Stockholm igen, och därmed skiftar vi än en gång vilt mellan morgon och kvällsturer, en aning slitsamt, men sedan väntar ju ändå två lediga dagar, så jag skall väl överleva!

Förhoppningsvis bjuder morgondagen på absolut inget alls av händelser utöver de normala, en dag i rättidighetens tecken strävar vi efter!

Så, de stora frågorna är då, vart finner man EN kopp kaffe för 99 kr, varför köper man EN kopp kaffe för 99 kr och givetvis, hur smakar EN kopp kaffe för 99 kr!?

Detta kaffe finner man givetvis på mitt favorithak här i staden, Rosteriet som jag skrivit om en eller ett par gånger innan sådär. Av en händelse så har jag även stamgästkort hos detta lilla hak, eller mer ett sådant där köp 10 koppar, få den 11e gratis då! Och, lämpligt nog kan man tycka, var jag inne på min gratiskopp just idag!

Men NEJ, det vore att göra det för lätt för sig! Skall man prova kaffe för 99 kr/koppen ska man faktiskt betala för sig också, tycker jag då! Men så är ju jag inte riktigt som alla andra heller…

Varför i alla sina dar köper man då en kopp kaffe för 99 kr/koppen, när det går alldeles utmärkt att köpa en för 28 kr/koppen som även det är rakt igenom fantastiskt gott! Jo, för att man kan så klart! Och för att man är nyfiken! Och just nyfiken är jag ju av någon anledning, på gott och ont!

Hur smakar då en kopp kaffe för 99 kr/koppen!?

Gott!

Hade faktiskt väntat mig en mer skarpare smak, normalt sett brukar ju saker och ting smaka mer skarpt ju dyrare de blir, för att spela på den kräsna personens hårt prövade smaklökar kanske?

Detta kaffe var dock väldigt mjukt utan skarpa smaker åt något håll, ett alldeles utmärkt gott kaffe som kunde avnjutas i gott sällskap av kollegor utan något tilltugg till. Det kan väl kanske vara så att jag försvann iväg lite smått då och då i uppmärksamheten när njutningen pågick..!

Kommer jag köpa detta kaffe igen om de Rosteriet fortsätter att servera det? Absolut! Men jag kommer knappast att dricka det varje gång, eller ens för den delen särskilt ofta, jag må vara galen, men inte riktigt så galen, eller åtminstone inte fullt så rik då!

Den där gratiskoppen som är innestående, den skall spenderas snarast på någon av de andra nyheterna som tillkommit sedan jag sist var där, så den kommer till mycket god nytta ändå!

Tur nog var väl att vi prickade in inte mindre än 3 st -1 minut på väg mot Stockholm med tåg 634, annars hade nog självförtroendet just nu varit av abnormt stor karaktär!

Nu fanns det väl i och för sig ett antal förmildrande omständigheter, som att det var söndag på fredag, dvs betydligt mindre trafik i järnvägsnätet än normal dag, och då främst att Värmlandstrafiks tåg 8932 inte trafikerar och förstör för vår rättidighet!
Men detta får ändå tillskrivas som en god insats från mig själv men lika fullt även från ombordpersonalen såväl som inblandade driftledningscentraler från Trafikverket!

Det är dock lika väl för det en riktigt fantastiskt go känsla att äntligen pricka in rättidigheten efter ett antal mer eller mindre misslyckade försök! Att med fjäderlätt precision stanna till på Karlstad C exakt när klockan slår 22:10:00 efter 2 tim och 45 min resa från Stockholm, det är en ganska svårslagen känsla, åtminstone inom jobbet!

Och ja, jag var då alltså tvungen till att faktiskt ordna fram bevis på det hela! Så vackert grönt och svart färgtema denna bild visar upp! Och ja, jag vet att vissa avgångar ser ut att vara en aning tidiga, precis som att ankomsttiden till Karlstad C står som 22:08, det beror lite på vart mätpunkterna sitter och hur de kompenserar för sin plats.

Om jag kommer sova gott med denna vetskap? Något! Om det kommer sitta en bit inne att upprepa detta? You bet! Men det blir nästa steg!

Först tänkte jag att det är lugnt, det drabbar inte mig och mina tåg för dagen, jag skall ju först vända tåg i Karlberg, för att sedan ta över ett tåg från Mora, utan någon som helst inblandning av Hagalund.

Tji fick jag. När klockan började närma sig avbytesdags så kikade jag till på spårinformationen och noterade att tåg 47 var ankommande på spår 5, vilket skapar en aning besvär för fortsatt färd mot Karlstad, eftersom spår 5 slutar i stoppbock, och det blir sådant eländigt gupp om man ska försöka fortsätta förbi den!

Ringde lite samtal och kunde konstatera att vårt tågsätt nu var stulet, det skulle återvända till Mora efter ankomst till Stockholm, nytt tågsätt för vår del hade man inte riktigt börjat titta på, än…

Ungefär här kunde man väl konstatera att rättidigheten på vårt tåg skulle bli en aning lidande, kort sagt. Några turer senare hade man i vart fall beslutat att vi skulle ta emot ett tåg från Hallsberg, utan servering och med tre vagnar istället för fem och göra rundgång på detta på Stockholm C för att alls kunna komma iväg mot Karlstad.

Lilla problemet med detta var dock att detta tågets ankomsttid var 19.35, vår avgångstid 19.25, och en rundgång tar väl åtminstone 15 minuter om allt flyter. Och, som misstänkt kom vi iväg från Stockholm C ordentligt försenade, 33 minuter efter tidtabell för den som är nogräknad.

Nåväl, tre vagnar och med en Rc3 som dragare så rullade vi till slut mot Karlstad, och denna kombination tillåter även att man kör in en del tid längs vägen så länge det inte är något i vägen framför!

Efter en i stort sett händelselös fortsatt resa, komplett med några inbromsningar som rakt igenom osade självförtroende så kom vi till Karlstad 21 minuter efter tidtabell, långt ifrån min plan!

Även idag gör vi ett nytt försök med dessa tåg, förutsätter att tåg 634 är rättidigt som det brukar vara, och idag så körs i vart fall inte det tåg som brukar störa tåg 647 om kvällarna, kan det äntligen vara dags för rättidighet även för mig!?