Njutningen
Det här med att vara bilägare är ett knepigt ämne, något som egentligen mestadels borde förknippas med ekonomiskt huvudbry då det aldrig på något sätt är billigt att vara just bilägare. Men det finns även något mer, något utöver den friheten som ligger i bilen som sådan.
Njutningen!
Detta är dock inget som är självklart och givet för alla bilar man går igenom i sitt liv. Jag har exempelvis haft ett flertal bilar som varit mer ett simpelt transportmedel, från A till B och ibland även via C. Någon större själslig koppling än så har det aldrig varit.
Min första bil dock, min gamla Audi A6 1.8T av årsmodell 1998, den var en helt annan sak. Kanske just för att det var min första egna bil, kanske för att den under relativt lång tid bara gick och gick utan större besvär, kanske var det för alla resor med kamera och sällskap till diverse flygplatser runt om i landet, men något speciellt var det med just den bilen. Många minnen skapades som inte haft någon direkt motsvarighet efter det!
Åtminstone inte förrens nu då det vill säga! För nu har allt det nuvarande åkdonet kvalificerat in sig i kategorin för njutningsfulla bilar! Den BMW 523iA av årsmodell 2000 som inköptes förra våren och som alltjämt är i min ägo har allra helst under helgen som gått kvalificerat in sig som en riktigt njutningsfull bil!
Med sina 16″ små gubbfälgar och E39ans mjuka gång i övrigt har denna lilla farkost bjudit mig på över 60 mils körning i helgen som gått, utan att jag tröttnat minsta lilla på varken bil eller väg. Tillsammans har vi rullat igenom tre landskap och vägar av alla möjliga olika standarder. Vi har stannat och fikat, lekt på kurviga länsvägar och kryssat på motorvägar, allt utan minsta lilla hickning eller bekymmer.
Någonstans på väg söderut igår slog det mig helt enkelt, att den här bilen kvalificerar in sig tillsammans med min första Audi som just speciella bilar, de där som har lite mer själ och blir mer än bara transportmedel från A till B.
De kanske inte varit de häftigaste av fordon, eller nyaste, eller mest hästkraftstinna heller för den delen. Men ändå har de tilltalat mig på ett helt annat sätt än många andra fordon som jag kör. Det finns något extra där helt enkelt. Kanske är det de minnen man skapar i och omkring bilen, kanske är det något helt annat som inte går att sätta fingret på.
Vad som står helt klart är att den här bilen känns väldigt speciell för mig och jag hoppas innerligt att jag får nöjet att tillbringa många fler mil i dess sällskap under en lång tid framåt.
Kanske är jag bara skvatt galen, vem vet!
