Kategori: TÃ¥g

SÃ¥ det blev…

Kunde nöjt nog konstatera att årets variant av privatresekort hade anlänt till brevlådan just idag, ett kort jag inte köpte förra året och bittert ångrade mig över det. I år slog jag till, och som av en händelse, så blev det att boka en resa redan nu, några timmar senare!

För, Hertz Freerider hade visst skickat ett mail här under vår filmkväll med tips om en bil som ville hem till Göteborg någon gång mellan idag och onsdag, och, eftersom jag av en händelse råkade vara ledig just på onsdag, så tyckte jag väl att det lät som en ypperligt bra idé!

Så, på onsdag blir det alltså dags för ännu en spontan roadtrip sådär, mot Göteborg Sisjön för att så småningom leta sig hem med hjälp av tåg och privatresekortet!

Känns som att privatresekortet kommer att komma till viss nytta detta år, en stor dos reslust infinner sig just nu här hos mig, som ni kanske märkte redan med den förra spontana roadtripen, den till Sundsvall..!

Men, först ut väntar nu ännu en omgÃ¥ng flytt till morgondagen, köra flyttbil tom Karlstad – Motala, packa den full och köra Ã¥ter till Karlstad eller mer korrekt, Skoghall, varpÃ¥ den sedan skall tömmas igen innan den Ã¥terlämnas till Statoil.

Det kan nog bli, kul..?

It’s payback time..!

Som trogna läsare kanske minns så uttryckte jag mig ju en aning självsäkert här för ett tag sedan, vilket är dumt, för sådant får man lida för, förr eller senare, eller idag då för att vara mer exakt!

Dagens misär och elände började väl egentligen med att klockan ringde 04.30, det är aldrig en bra start på dagen som sådant. Det blev väl inte direkt bättre av att mitt tågsätt, som skulle vara klargjort, inte var det, när jag letat mig ut till vagnhallen.

Nåja, en förkortad och effektiv klargöring så rullade vi i vart fall ned till Norra Bantorget för att ruskigt fort lasta av gamla varor som var kvarlämnat, på med nya och sedan iväg till Stockholm C.

Trots att förseningen frÃ¥n början var över 20 minuter när jag lämnade Hagalund gick vi ”bara” 5 minuter efter körplan frÃ¥n Stockholm C, dvs inte farligt alls och definitivt inte nÃ¥got som bör vara nämnvärt svÃ¥rt att köra ikapp, i teorin i vart fall.

Nästa käpp i hjulet kom dock mellan Gnesta och Flen, då var det styrfelsdags igen, dvs reducerad dragkraft vilket är irriterande, men ingen total katastrof, en snabb omstart av maskinen i Katrineholm skulle ju ordna allt!

Sagt och gjort, allt medan resenärer klev av och på så passade jag på att starta om maskinen och ordnade för avgång igen. Precis lagom när vi börjat rulla så var det då, styrfelsdags, igen.

Förbannat..!

Eftersom jag är en aning allergisk mot att starta om tåg utan att ha en plattform i närheten, om jag nu absolut inte MÅSTE göra det då dvs, så var det bara att bita i det sura äpplet och i något segt tempo fortsätta rulla mot Hallsberg, informerade såväl DLC Hallsberg som resenärer om effekterna av denna reducerade dragkraft samt om kommande försök att åtgärda problemet.

Något försinkat ankom vi Hallsberg, ny omstart och så iväg mot Värmland igen, nu drygt 15 minuter sena..

Den här gången höll det till Laxå innan det var dags för ännu en omgång styrfel med efterföljande reducerade dragkraft.

Föreställ dig väl valda ord här…

Till slut kom vi till Degerfors och då även dagens tredje omstart, skam den som ger sig..?

Det tycks dock som att talesättet ”tredje gÃ¥ngen gillt” passade in just denna morgon, för därefter höll maskinen ihop och nÃ¥got tÃ¥gmöte senare kunde vi till slut ramla in pÃ¥ Karlstad C drygt 20 minuter efter annonserad tid!

Ett efterlängtat avbyte kom för att ta över inför färden mot Stockholm, och jag dröjde kvar en stund extra för att se så de kom iväg som de skulle, om än något försenade.

Men nej…

Nu var det istället ATC-fel i andra änden av tågsättet, och hur avbytande förare än försökte så vägrade ATC-enheten att hoppa igång för återfärden mot Stockholm. Till slut kom de iväg, med körning utan ATC och därmed också med högsta tillåtna hastighet av 80 km/h fram till Laxå, där tågsättet kunde vändas och en fungerande ATC-enhet kunde komma främst i färdriktningen igen.

Så man skulle kunna säga att jag haft en aning uppförsbacke idag, och att jag fick igen rätt ordentligt för mitt lite för självsäkra uttalande nyligen. Man kan också säga att det var extra skönt att väl hemkommen, lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet en stund!

Nu ska jag inte köra tÃ¥g pÃ¥ en vecka eller sÃ¥, nästa torsdag är väl nästa gÃ¥ng tror jag, sÃ¥ förhoppningsvis är allt glömt tills dess…

Istället pysslar vi med flytt av liten svärmor pÃ¥ lördag och Ã¥rets fortbildning i säkerhetsföreskrifter pÃ¥ mÃ¥ndag – tisdag, blir nog bra!

Konsten att köra riktigt, riktigt långsamt

Man skulle ju kunna tro att det här med att köra tåg endast handlar om att köra fort, eller åtminstone enligt körplanen, även om det stundvis har sina hinder.

Ibland kan det dock vara av viss fördel att köra långsamt också, eller som idag, riktigt, riktigt långsamt! Platsen är i vanlig god ordning Stockholm Södra, där fyra spår mot Stockholm C plötsligt blir två, och trängseln ökar!

Här är en stor del av saken att inte behöva stanna, och det går oftast rätt bra eftersom DLC Stockholm har ordentligt bra flyt på trafiken i normala fall! Idag ringde de dock och förvarnade om tågträngsel ungefär i höjd med Årstabron, och påtalade att vi skulle komma till att vänta en aning innan vi fick plats på Stockholm C bland alla andra ankommande tåg.

Så, ungefär här blev det då en utmaning, kan man hålla saker och ting rullande, utan att hindra bakomvarande trafik i alltför stor omfattning?

Självklart är det värt ett försök och i snabb snigeltakt rullar vi in på plattformen alltjämt medan ett pendeltåg står på ett av de andra spåren och pysslar med sitt resandeutbyte. Inser att detta blir en tämligen omfattande utmaning och drar ner på tempot än mer, vilket slutligen leder till att en gammal tant med rullator med lätthet skulle kunna ta en enkel promenad förbi oss där vi i en knappt mätbar hastighet glider mot den fortsatt ilsket röda stoppsignalen.

Till slut rullar äntligen pendeltåget från plattformen intill och även om den där ilsket röda signalen nu börjar bli löjligt nära så tänds ändå ett litet hopp, det är viss prestige i att inte behöva stanna nu!

Med endast ett par-tre meter kvar till signalen, just när det är dags att kapitulera och bromsa till stopp så slår den äntligen om och istället för broms blir det en uns av pådrag för att få upp lite mer fart i väntan på bättre signalbilder längre fram.

En kortare stund senare landar vi dÃ¥ pÃ¥ Stockholm C och spÃ¥r 19a, inte bara en gÃ¥ng, utan pinsamt nog tvÃ¥ gÃ¥nger, ATC-enheten tyckte visst att jag behövde hjälp att stanna, pÃ¥ en plats där DLC Stockholm inte helt och fullt hade uppskattat det…

Men, alla kom fram, vi var i tid, alla nöjda glada..?

Uppladdning

Söndag kväll var det visst, ännu en helg till ända och därmed även min lediga dag som av en händelse råkade infalla just idag.

Detta innebär ju då, duh, att den nya arbetsveckan inleds i morgon, och det gör vi på ett alldeles förtjusande vis med att köra till Stockholm, ha lite rast, köra ett varv Uppsala, ha lite rast, köra till Hagalund och sova! Kan det bli bättre?

Ja, jo, det kan det nog kanske. Det där Uppsala-varvet i morgon ser jag väl inte fram emot alltför mycket? Skulle gärna slippa det..! Men men, nu är det med på turen och på våra listor, så det är väl bara att bita i  det bittra äpplet och göra det man ska. Kanske är det helt enkelt bäst att börja ladda upp för det mentalt redan nu..?

Tisdagen är sedan i vart fall betydligt bättre, köra hem från Stockholm och sedan avnjuta en nästan helt ledig dag!?

Onsdag bjuder på reserv, torsdag på kamratstödsmöte här lokalt i Karlstad vilket även inkluderar ett studiebesök hos ambulansen i stan, kan bli hur intressant som helst! Fredagen bjuder sedan på endagsutbildning i lite nya X2-funktioner, på plats i Stockholm, lite lagom fint sådär inför ledig helg med att åka 06.38 från Karlstad och sedan återvända hem lagom till kl 19.40..?

Nåja, vecka börjar och avslutas i vart fall i samma goda, bittra stil, kan väl omöjligen gå fel detta..?

När man blir FÖR övertygad om sin egen förträfflighet

Något som är väldigt dumt och egentligen borde vara straffbart är att bli för övertygad om sin egen förträfflighet, och ändå, med god vetskap om detta, kunde jag ändå inte låta bli att gå i den fällan igår kväll, av för mig ändå oklara anledningar!?

Hade ju då tåg 55 från Stockholm mot Oslo igår kväll, dessutom med särskild last dagen till ära, varpå vårt tåg var en aning mer prioriterat än i ordinarie fall, vilket gav en sällsynt dos gröna siffror på vår färd genom Hallsbergs driftstörningsområde.

Allt flöt pÃ¥ fint lagom fram tills det var dags att vika av frÃ¥n stambanan upp mot de värmländska skogarna, där en säkring av nÃ¥got slag tillhörande en av lokets motorer tyckte att ”nä, nu skiter jag i det här” och framkallade en gul blinkande lampa markerad ”FELKVITTERING”, och, i normala fall sÃ¥ skulle man med ett enkelt tryck kunna markera att man har läst och förstÃ¥tt texten som visas i felindikeringssystemet angÃ¥ende detta, men det vore ju för enkelt. För just detta felet mÃ¥ste man in i maskinrummet och frÃ¥nskilja motorn, innan man pÃ¥ annan plats kan kvittera att man läst, fattat och dessutom gjort som datorn tycker.

Men nu är ju jag sÃ¥dan där att jag inte gärna stannar mitt ute i ingenstans för att göra detta, om jag bara kan rulla vidare till mindre olämpliga ställen. Därför beslutade jag mig för att avnjuta denna blinkande gula lampa till plattformen i Degerfors istället, jag är ju lite smÃ¥tt förtjust i plattformar i anslutning till lokfel…

Som av en händelse så bjuder ju även Degerfors på tågmöte, vilket då gav någon minut extra för att rota runt i maskinrummet i jakten på frånskiljaren, d.v.s. allt gick lugnt och fint till väga och en stund senare hade den gula lampan slutat blinka ilsket!

Dessutom hade vårt tågmöte även lyckats plocka på sig några minuter försening, vilket gjorde att vår trafikledning ringde och nervöst undrade om vi inte var på väg snart!?

Man kan väl inte direkt säga att de blev mycket lugnare när jag tyckte att 3 minuter inte var sÃ¥ farligt, och att jag hade stängt av en motor bara för ge mig själv lite mer utmaning sÃ¥där…

Här var jag dÃ¥ sÃ¥ dum att jag yttrade de fullständigt ogenomtänkta orden ”Jag har läget helt och fullständigt under kontroll!” varpÃ¥ jag mer eller mindre garanterade att vi skulle vara i tid till Karlstad…

Nu var vi ju faktiskt i tid till Karlstad, det var ju inget större problem, som jag ju visste dÃ¥. Men, jag vet sÃ¥ väl med mig att jag kommer att fÃ¥ lida och betala dyrt för mitt uppblÃ¥sta ego och självförtroende en dag, troligen ganska nära inpÃ¥ i tiden…

Det bara är sÃ¥, det är sÃ¥ det fungerar, i’m gonna have to pay for this…

Så, mitt förslag är att undvika att åka med mig och mina tåg ett tag framöver..? Jag åker t&r Göteborg på fredag kväll och Stockholm t&r på lördag, bara som förvarning sådär..!

Dessutom tänker jag applicera silvertejp över mun i fortsättningen, för att inte kunna säga fler sÃ¥dana dumheter…

To be continued…