Engelskt hojtande
Av någon anledning har jag tydligen fått för mig att göra utrop även på engelska numera, och denna vecka har bjudit på viss övning av detta då alltför många tåg har körts med smått defekta maskiner med en största tillåtna hastighet om 160 km/h istället för de vanliga 200 km/h.
Känner väl att jag saknar att prata engelska i den utsträckning jag gjorde under taxiperioden, och har väl tagit detta som en chans till att öva på engelskt uttal och uttryck.
Viss utmaning finnes i det hela då järnvägsengelskan kanske inte är helt bekant, men det börjar lossna allt mer även om det givetvis stakas på lite av och till när man tappar bort orden, men det förekommer ju även när man ropar på gamla hederliga modersmålet också.
Dagen idag har bjudit på lite lagom kaos, 160-tåg både till och från Malmö, strulande dörrar, signalfel, nödbromsdragningar och icke fungerande korglutning, suck, pust och stön. Lagom tills man skall vara klar med reparationerna av dessa 160-tåg så börjar det dessutom närma sig lövhalkan, vilket jag inte ser fram emot särskillt mycket...
Men, det får bli senare gnäll, nu är det filmdags, Grosse Pointe Blank!
Två dagar avklarade, många mer att klara av
Då har man alltså klarat av två dagar på jobbet sedan semestern tog slut, och inte har vi några större katastrofer att rapportera!
Fick förvisso en smärre överraskning när jag började igår, och gick in i stordatorsystemen för att kolla vilken maskin jag skulle ha, för att inse att jag skulle inte ha bara en, utan två tågsätt, en mult! Detta var då första gången jag på egen hand kör mult, senast var för två år sedan under praktiken, och det blir lite mer att tänka på helt enkelt.
Tågsettet var 304 meter långt till att börja med, vilket gör att det blir lite ont om plats på en hel del ställen där man ska stanna. Dock var i varje fall bakre tågsätt låst vilket gjorde att det inte var någon jättekatastrof om den hamnade lite utanför. Däremot vart det förvirring på plattformarna vid varje uppehåll eftersom vagnarna hamnade en 140 meter fel jämfört med hur det skulle vara, men det gick rätt bra ändå.
Dessvärre gick dock det hela i endast 160 km/h pga lite tekniska bekymmer vilket var mindre roligt, man tappar en hel del tid på detta, och i kombination med att ha fått ett Pågatåg framför från Höör så gjorde det oss drygt 40 minuter sena till Malmö, fint, allra helst när man har en rast på 36 minuter från början. Tack vare en snäll kollega som tog hand om hyttbytet åt mig på tåget jag sedan skulle ha blev det hela rätt bra ändå, och jag fick den rast jag har rätt och skyldighet till att ha.
Annars ganska lugnt, tre tåg av fyra möjliga hittils i rätt tid till min slutstation, det är helt okej. Ingen av de sedvanliga tidningsuppblåsta katastroferna, tågsättet hem idag busade lite precis innan avgång och tvärdog, men det räddades upp rätt snabbt av passåkande förare som assisterade med en stor norsk reset och vi lämnade Malmö endast 5 sena.
Nu väntar ett varv på Stockholm imorn, ledigt fredag och sen hela helgens jobb, men nu är man i varje fall inne i det igen, och på betydligt kortare tid än efter förra årets semester!
Nu får det nog bli dags att sova lite tror jag, imorgon är det inte så farligt tidig morgon, men på torsdag däremot, så det är väl bäst att vänja sig redan nu...
Tillbaka till verkligheten…
Jahapp, då var det den 2a augusti 2010 då, och det kan bara betyda en sak, att årets sommarsemester är över...
Om drygt en timme är det dags att dra på sig uniformen igen och bege sig in mot jobbet för en dag på södra stambanan. Börjar egentligen kl 14:28 men efter semestern får man även två extra timmar för att komma ikapp alla papper som dykt in i facket under dessa fyra veckor, och dessa två timmar brukar jag faktiskt ta för vana att använda till just det.
Sedan vid 15 tiden väntar en sväng till Malmö med X2000, åter tillbaka i Linköping till kl 22 för att avsluta dagen. Resten av veckan går i ungefär samma tecken, i morgon är det åter igen Malmö, onsdag-torsdag Stockholm.
Fredagen blir ledig, då firar vi istället Kaspian som blir 2 år gammal, stora pojken!
Helgen bjuder på än mer jobb, lördagen är det Stockholm plus ett varv Nyköping, lite lagom sådär, och söndagen bjuder slutligen på ett varv till på Malmö innan nästa vecka inleds.
Liten lagom 6-dagars vecka för att inleda med alltså, underbart..!
En övertidslapp till senare…
Jovisst, veckans tredje övertidslapp skrevs i natt, den tredje på lika många dagar! Blir bra det här, borde kanske vara vinter lite oftare, det är bra för min ekonomi!
Nattens äventyr gav hela 52 minuter extra, inte helt fel när man ändå känner sig hyffsat pigg och fräsch, kunde blivit mer om dom visa människorna uppe på trafikledningen tagit mitt förslag om att hämta en pendel i Norrköping för att se till att morgonens trafik fungerade, men näh, det behövdes inte... (Eller jo, det gjorde det, med facit i hand...)
Vad hade vi för hyss för oss igår då? Jo, dagen började ju med ett fordonsbyte, eller så var åtminstonde tanken, för när lilla jag traskade ut till det fordon vi skulle byta in, så hade det minsan bestämt sig för att dö, helt utan synlig anledning, och trots att alla förutsättningar stämde för att den skulle leva. Dessutom stod fordonet bakom misstänkt väl placerat på värmepost och därmed dödad på ett genomtänkt sätt! Detta ger dock lite små varningsklockor inom lilla Joakim, och tanken på att ens försöka få igång den döda vagnen, och sedan ge sig ut på fyllpendeläventyr med en vagn som redan dött sporadiskt kändes inte så lovande...
Trevligt nog tog fordonsledningen mig på orden och skickade iväg mig lite sent med det fordon som skulle blivit utbytt, från början var tanken att byta i Norrköping, inte fullt så optimalt, och inte heller blev det så, vi fick med mycket stor spänning fortsätta tillbaka till Tranås, och sedan till Linköping med det fordonet, sen fick det inte rulla en meter till utöver resan ner till verkstaden. Under tiden funderade vi vidare på vad vi skulle kunna tänkas köra med, fordonsläget är ju inte sådär jättebra just nu, och allt som stod i Linköping tillgängligt var antingen upptaget, fel på, eller borttappat (ja, man kan tappa bort ett tåg, det är så att säga spårlöst försvunnet...)
Efter lite om och men blev vi till slut inställda Linköping - Norrköping - Linköping, för att jag skulle få en timme på mig att "hitta något som rullar!".
Faktum är att jag lyckades, och efter en lyckad kapning av ankommande regionaltåg från Gävle fick vi till slut ett tåg att fortsätta åka med resten av kvällen! Och inte var jag direkt missnöjd heller, istället för att sitta och skramla runt i en pendel hela natten norpade jag alltså en av våra dubbeldäckare, X40! Och jag måste säga, det var rent av trevligt att åka pendel denna kvällen när man fick åka X40! Visst, det var väl på marginalen att den rullade, och alla dörrar fungerade inte, och jag fick springa på utsidan för att kontrollera broms till/från istället för att titta på en gullig lampa som tänds/släckts, men vafan, jag är inte så kräsen!
Dessutom var det riktigt kul att få köra X40 med resenärer som faktiskt uppskattar det tåget, annars är det mest klagosång från de som inte inser hur bra de har det...
Men, det får nog räcka för nu, var lite pyssel nere på bangården sen bara för att få ihop allt som det skulle stå, men inga allvarligare katastrofer att rapportera!
Sovit gott har jag dessutom gjort sen, när jag väl kom hem där mitt i natten!
En dag med Murphy…
Först kör vi en liten uppfriskare, direkt snott från Wikipedia
Och därmed har vi ungefär sammanfattat dagen! Eller nej, inte riktigt så hemskt har det varit, men nog fasiken har Murphy varit med på mina tåg idag allt, den lilla elakingen!
Börjar ju med att vi måste aktivera hjärnkontoret då mitt fina tåg som skall köras Linköping - Gävle - Linköping självfallet har lite avstängda bromsar som ställer till det, alltså måste man räkna om bromsprocenten, dvs hur mycket tåget kan bromsa i förhållande till hur mycket det väger, typ.
Detta blir gjort efter ett tag och ger resultatet att vi får bara köra i max 170 km/h istället för det vanliga som är max 200 km/h, men men, det skall inte ställa till några större bekymmer för tidtabeller och annat sånt skoj.. Iväg mot bangården!
Och väl på plats där finner man en annan förare som vankar av och an runt tåget under sin klargöring av det hela, vilket med andra ord betyder att jag inte hade behövt gå ner alls, jag hade kunnat bytt av på plattform istället, surt..! Men men, grejjerna funkar i alla fall, åtminstonde nu, bara lite småfel som är åtgärdade vid det laget.
Men men, iväg kom vi, och faktiskt nästan hela vägen runt kurvan innan det visar sig att de automatiska utropen spökar, det spelas upp i en del av tåget, men inte den andra. Skoj!
Efter detta dröjde det ända till strax innan Norrköping innan det börjar spöka igen, först lägger batteriladdarna av lagom länge för att göra en nervös, följt av lite bekymmer med kompressorn som förser tåget med tryckluft, det som är A och O för det mesta i tåget, efter lätt konsultation med driftstöd skickar vi passåkande förare på att fixa problemet, vilket han gör! Jag gillar att ha slavar med mig...
Resten av biten upp till Gävle flyter faktiskt på efter detta, tro det eller ej! Och mat får vi i oss också, fantastiskt!
Hem då, visst skall väl samma bekymmer med kompressorn komma även nu, jojomensan, och givetvis i helt andra sidan tåget mot där man själv är, självklart dyker det upp strax efter att man nyss gått från den änden tåget också, vad annars? Men men, inget en småmuttrande lokförare inte klarar av, och vi rullar hemåt så smått!
Det mesta flyter på fint, lite hackigt in i Stockholm bara, som vanligt, och nu klarar vi oss ända ner till Järna innan kompressorn börjar spöka igen, men nu får det vara en stund, blir lite distraherad av ett stackars rådjur som inte ville leva längre och därmed upptagen med lite telefonsamtal och sådant. Kompressorn fixar vi i Nyköping, kombinerat med att laga en läckande luftbälg, så duktig som jag är...
Efter detta tror jag faktiskt Murphy klev av, för sen gick allt enligt plan resten av vägen hem, hela vägen till bangården där jag kvickt som vinden dumpade mitt tågsätt under tiden som jag underrättade driftstöd om ett visst saneringsbehov på den delen av tåget där rådjuret slutade sin dag, mannen på driftstöd lät för övrigt väldigt förvånad när jag önskade honom en god kväll..?
Så, nu är det dags för min te-kopp istället, mums!