Istället sitter man djupt försjunken i sin väntan av att det ska bli dags att klä på sig och åka till jobbet?

Idag har jag visserligen en något sånär bra ursäkt, i och med att jag jobbade fram till 02:04 inatt, därmed sov jag lite längre idag, och så ska man ju äta frukost och allt sådant. Fast ändå sitter man och sneglar upp mot klockan mest hela tiden.

Då är det nästan bättre med tidiga mornar, man går upp, går på toa, klär på sig och åker till jobbet, allt inom 45 minuter eller så, det är lagom, ingen evig väntan där inte!

Dagen spenderas i varje fall på norrgående färd, först till Stockholm för att sitta där i en halv evighet eller två, och sedan fortsätta till Gävle för att där ställa av tåget för natten.

Därmed blir det synd om Angelika som även ikväll skall överleva ensam med Kaspian, då Angelika fortfarande är förkyld samtidigt som Kaspian är på sitt tvåårspigga vis jättefrisk, en inte fullt lyckad kombination.

Jag däremot mår ganska bra, bara min röst som inte riktigt spelar med i rätt division känner jag, men det kan man leva med!

Men nu ska vi vänta en stund till, bara en halvtimma kvar innan det är dags att göra sig klar, snart så!

Men, till slut var det tillräckligt många som tackat ja för en övergång för att jag skulle kunna fortsätta jobba på SJ, oavsett hur det går med min ansökan till Karlstad, och det känns riktigt skönt, risken att hamna i ett trafiksystem jag starkt ogillar att jobba med är nu ganska liten!

Nu ska vi bara fundera klart över Karlstad istället, den 13 september väntar intervju på plats där, och 13 är ju ett turnummer..?

Helgen har vi dessutom njutit av riktigt ordentligt, ledighet är fortfarande lika underbart som jag minns det!

För att göra en lättare sammanfattning om hur läget är på jobbfronten då, vi kan väl börja med att nämna att DB nu har haft sitt infomöte här angående övertagandet av pendeltågstrafiken, jag var ej med men har hört lite smått och läst några anteckningar från det. Verkar lite lovande för min del, alltså att äldre förare skulle kunna tänka sig att söka över, annars inget direkt superintressant.

Dessbättre har detta inneburit att fler verkar ha svarat "Ja" på den intresseanmälan vi har fått ut, senast jag kollade handlade det tydligen om en 7-8 personer. Just nu vet jag inte riktigt hur många "Ja-sägare" jag behöver ha för att kunna sitta säkert, troligen ett 10-tal åtminstonde, under förutsättningen att samtliga dessa ligger före mig i listan.

I slutet på veckan kom det till slut ett livstecken från Karlstads-fronten, i torsdags blev jag uppringd från våran HR-avdelning där de ställde några snabba frågor, och undrade om jag var intresserad av att komma på en intervju-dag i Karlstad. Detta innebär att jag tagit mig igenom åtminstonde första nålsögat vad gäller ansökningen om lokförarjobb i Karlstad, och att jag den 13 september skall på liten resa åt nordväst för att se vad som väntar!

Torsdagen var en bra dag i övrigt också, körde väl fungerande tåg, i rätt tid hela dagen, väl åter i Linköping väntade det en ny jobbväska och ny tjänstemobil på mig. Har ju tackat ja till att delta i ett test för nya mobiler till förarkåren på SJ och därför kommer jag nu att åka omkring med en HTC Desire som jobbnalle!

I övrigt kommer jag inte på mycket mer att skriva just nu, så det får även bli avslutningen, kanske kanske kan jag behaga att uppdatera här oftare nu när jag känner mig lite piggare igen!

Nu skall jag i varje fall vara pappa en stund och ta bilen bort till dagis för att hämta Kaspian, och kanske även Angelika om hon hör av sig, så det så!

Skyller på allt regn som fallit de senaste veckorna tror jag, som man framförallt tvingats vara ute i här och var, det finns alltså dåligt väder trots bra kläder!

Men, symptomen var det ja, vad sägs om rivjärn till hals, snörvlande näsa, allmän tjock skalle (fast det kan vara mer av ett permanent symptom faktiskt..) och allmänt halft borta i tid och otid.

Gårdagen och lite smått idag har spenderats med att självkurera alá Citronte med honung i absurda mängder, i stark förhoppning om att det skall förbättra läget litegranna.

Detta var ju inte riktigt heller vad jag hade önskat mig i kombination med helvetesveckan på jobbet, eller vad sägs om följande arbetstider:

Mån: 04:12 - 09:42

Tis: 03:48 - 10:14

Ons: Ledig

Tor: 04:34 - 12:14

Fre: 04:30 - 12:00

Men tänker man nu, det var ju bara fyra arbetsdagar, som dessutom är slut senast vid lunch, hur kan det vara jobbigt?

Tänk er då att det senaste er väckarklocka ringer är 03:45, dessutom kan man inte sova ut på onsdagen heller, för man måste fortfarande komma i säng på onsdag kväll, att man sedan slutar tidigt är rena gudagåvan, dessvärre är det första man gör vid hemkomsten att somna om igen, sova en timme eller två för att något sånär kunna fungera som en människa resten av dagen, fast samtidigt inte för länge för att man skall kunna somna på kvällen också.

Jag har egentligen inget emot tidiga mornar som så, den här veckan är bara lite extrem, faktiskt!

Trojan utpekas för Spanair-krasch kan man läsa i SvD, i varje fall om man får tro deras källa för dagen som är spanska tidningen El País.

Enligt El País som tagit del av den pågående utredning om flight JK5022 som förolyckades i Madrid den 20 augusti 2008 efter att ha försökt starta utan utfälda vingklaffar. Detta ledde till att planet snart överstegrade och alltså tappade lyftkraften på låg höjd, tyvärr med katastrofal utgång och många dödsfall.

Artikeln menar att en central dator hos Spanair skall fånga upp felmeddelanden som flygplanens datorer skickar, och larma om det inkommer för många allvarliga larm. Olycksplanet larmade alltså flertalet gånger utan att datorn fångade upp det och i sin tur larmade mänsklig kontrollant.

Lite undrande blir man över detta, dessa larm borde rimligen passera åtminstonde piloterna innan det skickas iväg, rimligen borde piloterna kvittera bort dessa allvarliga larm och då kunna inse att något är galet. Frågan är om så har skett, och om man i så fall har valt att ignorera detta för att inte orsaka stora förseningar?

Av det jag har kunnat läsa mig till har det till stor del handlat om den klassiska mänskliga faktorn i kombination med tekniska brister. Som vanligt finns det ingen olycka som enbart kan skyllas på endast en faktor, utan det är alltid flera saker i tur och ordning som går fel.

Den aktuella besättningen hade redan gjort ett försök att avgå från Madrid, men avbrutits av ett larm om hög temperatur vid ett luftintag till motorn och därmed återvänt till terminalen/plattan för felsökning av tekniker. Detta ledde till en försening om drygt en timme medans detta åtgärdades.

När det väl var dags för ett nytt försök till avgång får jag intrycket av att man, omedvetet eller ej, hoppat över vissa delar i de kritiska checklistorna som skall följas inför avgång, och därmed missat att kontrollera att klaffar var utfälda inför starten. Dessa klaffar är till för att öka vingens yta och därmed ge den mer lyftkraft, något som tas med i beräkningen av hastighet då man kan rotera, dvs lyfta nosen från marken. Utan dessa klaffar har man alltså en för låg hastighet jämfört med den lyftkraft man faktiskt har.

Här finns det varningssystem för att kontrollera detta inför starten, förkortas TOWS (TakeOff Warning System) som skall kontrolleras på väg från uppställningen till startbanan under den checklista som följs under den tiden. Utöver detta finns det även på modernare flygplan även att detta automatiskt kontrolleras när en viss mängd dragkraft begärs, men jag är lite osäker på om detta även gäller på den aktuella flygplanstypen, MD80.

Oavsett om det var medvetet att hoppa över taxichecklistan eller ej, så innebar det att man inte bara missade att göra rätt mekanisk manöver, man missade även att kontrollera om man hade gjort rätt. Detta kan man säkerligen härleda till stress, att komma iväg så snart som möjligt för att minimera förseningen för kunderna, man tog genvägar för att spara tid, och fick katastrofala följder.

En av mina körlärare sa en gång under lokförarutbildningen att det är helt okej att ta genvägar ibland, man kanske rent av måste göra det, MEN, man måste ALLTID veta vad konsekvensen kan bli av att ta den genvägen, vad det kan få för värsta resultat att hoppa över det momentet.

Sen är det alltid så att vi ständigt pressas till att göra mer, på kortare tid, något som oundvikligen skapar farliga situationer. Får man dessutom ett oväntat fel under den begränsade tid man har tillgänglig, så går klockan fortare än man någonsin kunde föreställa sig, och som på beställning infinner sig stressen, och med för stor stress kommer felen.

Med risk för att låta "kundfientlig", så är och förblir den största och viktigaste rekomendationen vid felsökning och åtgärdande av tekniska fel, kasta klockan, kasta den så långt du bara kan, och gör saker lugnt och metodiskt, och var säker på vilka genvägar du tar!

Att sedan en dator på Mallorca inte larmar om fel på grund av en trojan och därmed skulle vara en delorsak till en hemsk olycka, det hoppas jag innerligt att det inte är annat än en urusel bortförklaring, eller ännu hellre en tidningsanka.

Sådant var det ikväll, köra ett X2000, tåg 541 från Norrköping - Malmö med reducerad hastighet, max 160 km/h istället för ordinarie 200 km/h, normalt sett något som ger mellan 15-30 minuters försening, ett faktum som gav många suckar, pustar och stön från det att jag insåg detta tills det var dags att köra.

När jag tog över i Norrköping var tåget 4 minuter sent, till Linköping lyckades jag rent av köra ikapp 3 av dessa minuter och var således drygt en minut sen. Detta höll i sig ner till Nässjö ungefär, sen börjar det stora tappet, långa sträckor med tidtabell lagd för 200 km/h, och det visar sig, 3 sena i Alvesta, 6 sena till Hässleholm, runt 8 sena som värst innan vi närmar oss Lund där tidtabellen blir luftigare igen.

Slutresultatet, 3 minuter sena till Malmö C, något jag är klart nöjd med! Ganska långt ifrån den mest bekväma åkturen jag utfört, men ibland så måste man ta tillfället i akt, en dag när allt sammanfaller på precis rätt sätt, inga fordonsfel, inga signalfel, inga tågklarerarfel, inga tåg i vägen, inga människor eller djur i vägen, och en pigg och glad liten X2-dam! Fantastiskt!

Och ja, det finns viss skrytnivå över det här inlägget, men det anser jag mig förtjäna!

Så det så!

Om det stämmer med rykten som säger; Super-AMOLED, 3,5 mm ljudplugg, 8 MPixelkamera, microSD, 720p videoinspelning, aluminiumchassi och framförallt, förhoppningsvis, snälla, MeeGo som system, så känns det som att en sådan kommer att hitta hem hit när den släpps! Förutsatt att inget annat intressantare hinner presenteras dårå...

Intressant dock att se Nokia komma med något lite mer nyskapande!

Utöver detta skall dessutom Angelika börja pendla med buss från hemmet här i Hjulsbro till Universitet, en nätt liten resa som i bästa fall tar 40 minuter, för att byta ände på stan. Och det förutsätter att alla byten fungerar. Det är sådana här tillfällen man saknar att bo lite närmare skolan faktiskt.

I övrigt inga andra nyheter angående jobbalternativen till vintern, väntar på svar angående Karlstad alltjämt, funderar allt mer i Sundsvall och Östersundsbanorna, nackdelen med dessa är att vi alltjämt hamnar lika långt bort från släkten som nu, bara på andra sidan, på rätt sida dock...

Börjar alltmer sitta lite på nålar, jag gillar inte att vänta på svar!