Den eviga väntan…
Idag börjar jag 14:25, lite lagom sådär, så att man tycker att man borde kunna hinna med hur mycket som helst innan jobbet. Men det blir aldrig så?
Istället sitter man djupt försjunken i sin väntan av att det ska bli dags att klä på sig och åka till jobbet?
Idag har jag visserligen en något sånär bra ursäkt, i och med att jag jobbade fram till 02:04 inatt, därmed sov jag lite längre idag, och så ska man ju äta frukost och allt sådant. Fast ändå sitter man och sneglar upp mot klockan mest hela tiden.
Då är det nästan bättre med tidiga mornar, man går upp, går på toa, klär på sig och åker till jobbet, allt inom 45 minuter eller så, det är lagom, ingen evig väntan där inte!
Dagen spenderas i varje fall på norrgående färd, först till Stockholm för att sitta där i en halv evighet eller två, och sedan fortsätta till Gävle för att där ställa av tåget för natten.
Därmed blir det synd om Angelika som även ikväll skall överleva ensam med Kaspian, då Angelika fortfarande är förkyld samtidigt som Kaspian är på sitt tvåårspigga vis jättefrisk, en inte fullt lyckad kombination.
Jag däremot mår ganska bra, bara min röst som inte riktigt spelar med i rätt division känner jag, men det kan man leva med!
Men nu ska vi vänta en stund till, bara en halvtimma kvar innan det är dags att göra sig klar, snart så!
Uppdatering på jobbfronten
Se där, förkylningen verkar sakta men säkert lämna min stackars kropp, så välkommet!
Helgen har vi dessutom njutit av riktigt ordentligt, ledighet är fortfarande lika underbart som jag minns det!
För att göra en lättare sammanfattning om hur läget är på jobbfronten då, vi kan väl börja med att nämna att DB nu har haft sitt infomöte här angående övertagandet av pendeltågstrafiken, jag var ej med men har hört lite smått och läst några anteckningar från det. Verkar lite lovande för min del, alltså att äldre förare skulle kunna tänka sig att söka över, annars inget direkt superintressant.
Dessbättre har detta inneburit att fler verkar ha svarat "Ja" på den intresseanmälan vi har fått ut, senast jag kollade handlade det tydligen om en 7-8 personer. Just nu vet jag inte riktigt hur många "Ja-sägare" jag behöver ha för att kunna sitta säkert, troligen ett 10-tal åtminstonde, under förutsättningen att samtliga dessa ligger före mig i listan.
I slutet på veckan kom det till slut ett livstecken från Karlstads-fronten, i torsdags blev jag uppringd från våran HR-avdelning där de ställde några snabba frågor, och undrade om jag var intresserad av att komma på en intervju-dag i Karlstad. Detta innebär att jag tagit mig igenom åtminstonde första nålsögat vad gäller ansökningen om lokförarjobb i Karlstad, och att jag den 13 september skall på liten resa åt nordväst för att se vad som väntar!
Torsdagen var en bra dag i övrigt också, körde väl fungerande tåg, i rätt tid hela dagen, väl åter i Linköping väntade det en ny jobbväska och ny tjänstemobil på mig. Har ju tackat ja till att delta i ett test för nya mobiler till förarkåren på SJ och därför kommer jag nu att åka omkring med en HTC Desire som jobbnalle!
I övrigt kommer jag inte på mycket mer att skriva just nu, så det får även bli avslutningen, kanske kanske kan jag behaga att uppdatera här oftare nu när jag känner mig lite piggare igen!
Viljan är stor och orken liten…
Har egentligen massor jag skulle vilja skriva om här och nu, men med tanke på att förkylningen ännu håller mig i ett hårt grepp så finnes ingen direkt ork, och det om något kan kallas för frustrerande!
Nu skall jag i varje fall vara pappa en stund och ta bilen bort till dagis för att hämta Kaspian, och kanske även Angelika om hon hör av sig, så det så!
Förkylda symptom
Fortfarande inte riktigt haj på det här med att lyckas bli förkyld mitt i sommaren, men det har jag blivit, på något sätt, konstigt nog...
Skyller på allt regn som fallit de senaste veckorna tror jag, som man framförallt tvingats vara ute i här och var, det finns alltså dåligt väder trots bra kläder!
Men, symptomen var det ja, vad sägs om rivjärn till hals, snörvlande näsa, allmän tjock skalle (fast det kan vara mer av ett permanent symptom faktiskt..) och allmänt halft borta i tid och otid.
Gårdagen och lite smått idag har spenderats med att självkurera alá Citronte med honung i absurda mängder, i stark förhoppning om att det skall förbättra läget litegranna.
Detta var ju inte riktigt heller vad jag hade önskat mig i kombination med helvetesveckan på jobbet, eller vad sägs om följande arbetstider:
Mån: 04:12 - 09:42
Tis: 03:48 - 10:14
Ons: Ledig
Tor: 04:34 - 12:14
Fre: 04:30 - 12:00
Men tänker man nu, det var ju bara fyra arbetsdagar, som dessutom är slut senast vid lunch, hur kan det vara jobbigt?
Tänk er då att det senaste er väckarklocka ringer är 03:45, dessutom kan man inte sova ut på onsdagen heller, för man måste fortfarande komma i säng på onsdag kväll, att man sedan slutar tidigt är rena gudagåvan, dessvärre är det första man gör vid hemkomsten att somna om igen, sova en timme eller två för att något sånär kunna fungera som en människa resten av dagen, fast samtidigt inte för länge för att man skall kunna somna på kvällen också.
Jag har egentligen inget emot tidiga mornar som så, den här veckan är bara lite extrem, faktiskt!
Några tankar om att vara lokförare
Pysslat ihop en ny undersida här på bloggen, några nerskrivna tankar om att vara lokförare helt enkelt, ni finner den i menyn ovan!
Låt vardagspusslet börja
På måndag börjar Angelika plugga igen, lärarprogrammet här på Linköpings Universitet. Och med detta kommer även nya utmaningar för oss, framförallt innebär det att vardagspusslet kommer bli tämligen annorlunda, och för Kaspian innebär detta en hel del längre dagar än vad han hittils är van med på dagis.
Utöver detta skall dessutom Angelika börja pendla med buss från hemmet här i Hjulsbro till Universitet, en nätt liten resa som i bästa fall tar 40 minuter, för att byta ände på stan. Och det förutsätter att alla byten fungerar. Det är sådana här tillfällen man saknar att bo lite närmare skolan faktiskt.
I övrigt inga andra nyheter angående jobbalternativen till vintern, väntar på svar angående Karlstad alltjämt, funderar allt mer i Sundsvall och Östersundsbanorna, nackdelen med dessa är att vi alltjämt hamnar lika långt bort från släkten som nu, bara på andra sidan, på rätt sida dock...
Börjar alltmer sitta lite på nålar, jag gillar inte att vänta på svar!
Alternativen…
Som jag säkerligen skrivit om tidigare här på bloggen så står det inför lite förändringar i jobbet till vintern, den 12-13 december där någonstans övertas Östgötapendeltrafiken av DB Regio från SJ, detta innebär att ett visst antal förare skall följa med över, frivilligt eller ej, och detta har vi fått ut intresseanmälan om sedan tidigare. Det närmar sig nu sista svarsdatum för detta, närmare bestämt 31/8 och hittils verkar det rätt grymt, ett 50-tal har svarat, 1 har tackat JA till att gå över till DB Regio, och ett 40-tal har fortfarande inte lämnat svar alls, dock väntar troligen dessa på det informationsmöte som skall hållas den 25/8, och sen får vi se.
Detta innebär ju dock för en annan, som ligger lite långt bak i listan att risken att bli utLASad, tvångserbjuden mer eller mindre övergång till DB Regio, alternativen är att byta åkstation eller helt enkelt tacka NEJ rent av och bli uppsagt av arbetsbrist.
Som de flesta säkert redan är tämligen medvetna om är mitt intresse av att köra pendeltåg på heltid, oavsett operatör, tämligen mikroskopiskt. Alltså blir alternativen att försöka chansa på att få vara kvar på SJ i Linköping, eller att byta åkstation, helst undvika att behöva söka helt nytt jobb då.
Preliminärt finns det tydligen förarbehov i Karlstad, Sundsvall, Östersund och Malmö, där den sista inte direkt är aktuell, lite åt fel håll känner jag. Dock har jag skrivit och skickat in ansökan för Karlstad, och har meddelat intresse av såväl Sundsvall samt Östersund i andra och tredje hand. Nu återstår det alltså bara att vänta och se vad resultatet blir, men det känns allt mindre troligt att lilla familjen Ewenson/Vaala kommer att bli kvar i Östergötland särskillt länge till, frågan är bara, vart ska vi!?
Jag hoppas starkt på Karlstad dock, närmare hem (som är och förblir Dalarna), bättre natur, vatten, lägre bostadspriser och lite sisådär. Känner en viss nivå av ivrighet rent av!
Så, i väntan på besked så får jag återkomma om detta...
Dessa ständiga val…
Just nu plågas jag så smått av dessa ständiga val man skall göra i livet, två små saker till att börja med...
Först och främst vad gäller mobiloperatör. Förra sommaren bytte både jag och Angelika till Tre, då det visade sig att de hade täckning ute i Ekängen, till skillnad från Telia som det inte gick att ringa med, underligt nog. Detta har till stor del fungerat alldeles utmärkt, förutom under de senaste veckorna eller så, då i varje fall jag börjat uppleva allt mer strul och stök, 3G-täckning som plötsligt hakar upp sig, samtal som inte går att koppla fram, SMS som kräver flertalet försök innan det flyger iväg som små ettor och nollor genom luften. Oerhört irriterande småsaker som egentligen inte är så tvärmycket att haka upp sig på...
Nu har vi dock bindningstid kvar på våra abonemang, de går ut nästa sommar för att vara exakt. Dock finns det ju som väl är en möjlighet att lösa ut i förväg hos Tre, till skillnad från vissa andra operatörer. Detta skulle dock kosta oss en bra slant, så det får i alla fall vänta. Men sen då? Skall man återvända till Telia igen, är dom verkligen bättre i verkligheten? Allt beror ju givetvis på vart man bor också, Tre fungerar fint i städerna, och på de flesta av ställena jag normalt är, men det märks när man kommer uppåt i landet att staplarna försvinner fort..
Ack dessa beslut!
Ångest nummer två handlar om vinterdäcksval, när vi köpte vår Saab fick vi med friktionsdäck på plåtfälg, dock är ju jag sedan länge en vän av dubbdäck, de har alltid varit den extra lilla biten säkrare. Men här har jag börjat fundera allt mer också, förra året var det ett evigt funderande med beslut i sista sekund om vad som skulle läggas på, och frågan står även i år, dubbat eller friktion? Att leva efter en gammal vana, eller att prova något nytt?
Sen avslutar vi med en riktig "cliffhanger"!, För det finns som alltid än mer, dock inget som skall yttras än, tålamod än så länge!
Engelskt hojtande
Av någon anledning har jag tydligen fått för mig att göra utrop även på engelska numera, och denna vecka har bjudit på viss övning av detta då alltför många tåg har körts med smått defekta maskiner med en största tillåtna hastighet om 160 km/h istället för de vanliga 200 km/h.
Känner väl att jag saknar att prata engelska i den utsträckning jag gjorde under taxiperioden, och har väl tagit detta som en chans till att öva på engelskt uttal och uttryck.
Viss utmaning finnes i det hela då järnvägsengelskan kanske inte är helt bekant, men det börjar lossna allt mer även om det givetvis stakas på lite av och till när man tappar bort orden, men det förekommer ju även när man ropar på gamla hederliga modersmålet också.
Dagen idag har bjudit på lite lagom kaos, 160-tåg både till och från Malmö, strulande dörrar, signalfel, nödbromsdragningar och icke fungerande korglutning, suck, pust och stön. Lagom tills man skall vara klar med reparationerna av dessa 160-tåg så börjar det dessutom närma sig lövhalkan, vilket jag inte ser fram emot särskillt mycket...
Men, det får bli senare gnäll, nu är det filmdags, Grosse Pointe Blank!
Två dagar avklarade, många mer att klara av
Då har man alltså klarat av två dagar på jobbet sedan semestern tog slut, och inte har vi några större katastrofer att rapportera!
Fick förvisso en smärre överraskning när jag började igår, och gick in i stordatorsystemen för att kolla vilken maskin jag skulle ha, för att inse att jag skulle inte ha bara en, utan två tågsätt, en mult! Detta var då första gången jag på egen hand kör mult, senast var för två år sedan under praktiken, och det blir lite mer att tänka på helt enkelt.
Tågsettet var 304 meter långt till att börja med, vilket gör att det blir lite ont om plats på en hel del ställen där man ska stanna. Dock var i varje fall bakre tågsätt låst vilket gjorde att det inte var någon jättekatastrof om den hamnade lite utanför. Däremot vart det förvirring på plattformarna vid varje uppehåll eftersom vagnarna hamnade en 140 meter fel jämfört med hur det skulle vara, men det gick rätt bra ändå.
Dessvärre gick dock det hela i endast 160 km/h pga lite tekniska bekymmer vilket var mindre roligt, man tappar en hel del tid på detta, och i kombination med att ha fått ett Pågatåg framför från Höör så gjorde det oss drygt 40 minuter sena till Malmö, fint, allra helst när man har en rast på 36 minuter från början. Tack vare en snäll kollega som tog hand om hyttbytet åt mig på tåget jag sedan skulle ha blev det hela rätt bra ändå, och jag fick den rast jag har rätt och skyldighet till att ha.
Annars ganska lugnt, tre tåg av fyra möjliga hittils i rätt tid till min slutstation, det är helt okej. Ingen av de sedvanliga tidningsuppblåsta katastroferna, tågsättet hem idag busade lite precis innan avgång och tvärdog, men det räddades upp rätt snabbt av passåkande förare som assisterade med en stor norsk reset och vi lämnade Malmö endast 5 sena.
Nu väntar ett varv på Stockholm imorn, ledigt fredag och sen hela helgens jobb, men nu är man i varje fall inne i det igen, och på betydligt kortare tid än efter förra årets semester!
Nu får det nog bli dags att sova lite tror jag, imorgon är det inte så farligt tidig morgon, men på torsdag däremot, så det är väl bäst att vänja sig redan nu...