Så närmar sig den då, dagen jag fruktat sedan tre år tillbaka, dagen då vår BMW 116i skall återlämnas till Autowåx Bil AB i samband med att leasingavtalet går ut. Den dagen är om en vecka, fredagen den 1 september.

Detta innebär också att för första gången sedan våren 2012 så är jag inte längre BMW-ägare. Det har alltså blivit ganska lång tid med samma bilmärke, åtminstone för att vara mig då. Drygt fem år varav tre år med samma bil är nytt rekord utan några större besvär.

Som trogna läsare vet, så väntar nu tre år med annan tillverkare, tre år som ägare till en Skoda Fabia Combi. Ägare i samma mening som det varit de senaste tre åren det vill säga, eftersom vi fortsätter med privatleasing som koncept.

Mer om det i senare inlägg dock, här skall det handla om BMW och eventuellt en hel del bilder på det med, för att minnas de fem åren jag haft att njuta utav såhär långt!

Min första BMW köpte jag bättre begagnad i Borås av alla ställen, en välvårdad BMW 523iA med vinröd exteriör och beige skinnklädsel som interiör. På detta en taklucka dessutom. Riktig kebabsläde på alla vis!

Den bilen tjänade mig väl under dryga två år, även om bränsleförbrukningen lämnade en del att önska. Finns nog ingen bil jag åkt så bekvämt i längre sträckor dock, en riktig landsvägskryssare!

När den bilen började presentera önskemål om nya bromsar fick det dock vara nog. Som totalt ohändig på den fronten fanns det endast verkstad som alternativ för att byta ut nödvändiga komponenter och det i sig hade jag traumatiska minnen från tidigare bilar.

Det var alltså dags att byta ut min kebabsläde, även om det var en smula motvilligt.

Redan innan hade jag fått upp ögonen för det BMW kallade Wrapped, privatleasing utav framförallt BMW 1-serie, framförallt genom den provkörningen jag gjorde hösten 2013 i Kör för livet-kampanjen.

Efter ytterligare research och provkörningar blev det till slut i juni 2014 dags att lägga en beställning utav min alldeles egna, fabriksnya BMW 116i med M-sportpaket. En bil som tillverkades under sommaren och levererades till mig den 11 augusti 2014.

Kontraktet skrevs på 36 månader och max 4500 mil, d.v.s. 1500 mil/år i snitt. Detta valde jag för att kunna ha gott om marginaler i fall att livets förutsättningar ändras.

Såhär med facit i hand och dryga 2500 mil körda så kan jag konstatera att det var en hel del pengar rakt ner i sjön, men att det är lite vad det är i slutänden.

Min lilla BMW har dessutom fått tjänstgöra på helt andra sätt än jag någonsin kunde ana där i juni 2014. Såhär tre år senare har såväl babyskydd som större bilbarnstol monterats i baksäte och bagageutrymmet tas av och till upp utav en barnvagn.

BMW 1-serie är alltså klart mer mångsidig än man någonsin kunnat ana!

Under tre år har vi egentligen bara haft en skrämselhicka att tala om. Det var sådär skoj att se bilen varna om dåligt batteri helt spontant och utan uppenbar anledning. Detta löste sig dock genom att några dagar senare helt sonika köra en lite längre sväng och vips försvann felmeddelandet.

I övrigt har privatleasing såhär långt, d.v.s. fram till sista veckan, fungerat helt så som jag tänkte mig när jag fick upp ögonen för det. Ett högst problemfritt bilägande där andrahandsvärde, service och försäkringskostnad är någon annans problem.

Det som väntar nu är en slutbesiktning och återlämning av nycklarna, där det senare än är en smula oklart kring vem som skall ha vad och exakt när. Men det är lugnt, det är ju en hel vecka kvar att reda ut det…

Sista veckan som BMW-ägare alltså. För den här gången åtminstone. Så väl som jag trivts med märket så lär det bli en återkomst någon gång i framtiden, frågan är nog mest när mer än om…