Ja, jag vet, repris. Igen!
Men jag gillar fortfarande mina solnedgångar, så som jag gjort under många, många, mååååånga år. Dessutom så är jag alltjämt fascinerad över hur den rör sig fram och åter över himlavalvet i takt med att dagens längd förändras. Snart nog har jag bott här i lägenheten i ett helt år och har därmed fått upplevt hur solnedgångens placering ändras över året.
Tänk att det inte alls var länge sedan natten var ljus rakt igenom och solen gick ner långt höger om Löfbergsskrapan på bilden. Nu är den åter bakom skrapan och det lär väl inte heller dröja innan den (tyvärr) gömmer sig bakom Bryggudden när den går ner. Årstiderna är allt på gott och ont.
På tal om solnedgångar, så kommer här under ett DuTub-klipp från solnedgången i förrgår, 9913 bilder ihopsydda till en time-lapse med lite cheesy musik ur DuTubens bibliotek som bakgrundsoväsen. Fotograferat med hjälp av en GoPro Hero3+ lite snyggt utplacerad på balkongen och därefter bortglömd i några timmar sådär.
Hoppas det kan roa någon en stund åtminstone, så fortsätter jag experimentera för fullt med allt och inget man kan göra med den här finurliga lilla kameran!
Lämna ett svar