Stortryck

Märkligt nog, under alla år som jag fotograferat, så är det ytterst sällan jag gjort mycket mer med bilderna än digital publicering. Visst har en och annan bild publicerats i såväl tidning som bok som andra trycksaker, men i förhållande till det stora antal bilder man tar så är det ändå en försvinnande liten mängd av det hela.

På senaste tiden, allra helst sedan jag blev att flytta till min egna lilla lya, så har jag ju haft en god anledning att ändra på det hela, i och med att många väggar med fula gamla plugghål skulle täckas på ett eller annat vis.

Så först ut lät jag beställa två stora utskrifter, en i storleken 30*40 cm och en i storleken 50*70 cm som jag blev mer än nöjd med, allra helst när de var inramade och klara. Givetvis drabbas man då av en smula storhetsvansinne och beställer fler, den här gången en i storleken 50*70 cm och en i smått gigantiska 70*100 cm. Resultatet syns här nedan..!

Stora utskrifter från Crimson

Man kan verkligen inget annat än att fascineras över hur stora utskrifter man kan göra från moderna, högupplösta kameror! Båda dessa bilder är tagna med 16 megapixel, eller 4928*3263 px och inte ens den på 70*100 cm ser ens minsta lilla påverkad utav sin storlek.

Man kan inte annat än tänka sig vad man kan göra för tryck utav bilderna från säg Nikon D800 med sina 36 megapixel, gigantiskt tror jag bästa ordvalet vore?

Nu skall det bara inhandlas ramar till dessa så skall de upp på väggen, den ”lilla” hamnar nog i köket och den stora i vardagsrum/sovrum här. Bild på färdigt resultat kommer när jag har råd med ramar helt enkelt!

Kostnaden då? Totalt för dessa två, så ville Crimson ha inkl frakt och fakturaavgift 414 kr, tillkommer sådär en 250 kr för lilla och 450 kr för den stora vad gäller ramar, åtminstone om man handlar på Gallerix där jag köpt mina tidigare ramar.

Kanske inte den billigaste dekorationen av väggarna, men fan så bra det blir!

På spontan kaffeprovning

Mitt lilla favoritkaffe, Rosteriet, har sedan en tid tillbaka öppna kaffeprovningar vid kl 13:00 på tisdagar. Detta är något jag länge tänkt mig besöka utan att det av ett eller annat skäl blivit av. Idag hamnade jag istället där på ren tur!

Tanken från början var ju att ta en promenad runt stadens gator med kameran i högsta hugg för att njuta utav det härliga vårvädret som ligger över staden just nu med riktigt blå och vacker himmel med tillhörande värmande sol. Så ut gav jag mig för första gången i år endast iförd kortärmad skjorta och knäppte av några bilder i stadsparken som ärligt talat inte blev helt lysande. Fortsatte därefter till just Rosteriet för att inhandla en av deras goda cappuccino inför resterande promenad.

Väl där kunde jag på skylten utanför konstatera att det var just tisdag och efter en snabb koll på klockan, även inse att det snart var dags för just kaffeprovningen. Eftersom min dag inte innehöll några andra planer direkt efterföljande allt detta så passade jag givetvis på att se vad detta skulle vara.

Kaffeprovning

Dagen till ära var det provning av fyra olika kaffesorter och rostningar från Honduras, Etiopien, Colombia och Brasilien. Närmast i bild Santa Marta från Honduras, Yirga Cheffe från Etiopien, sedan ett kaffe från Colombia vars namn jag tyvärr glömt följt av Tres Fazendeiros från Brasilien.

Kaffeprovningen som sådan gick till som så att grovmalet kaffe blandades med varmt vatten i speciella muggar, efter en stund så filtrerades kaffet från flytande restprodukter och var därefter redo att smakas av. Med hjälp av sked tog man upp en lagom mängd kaffe som skulle sörplas in i munnen på ljudligaste vis.

Även om det kanske kan vara svårt att föreställa sig om man aldrig provat på detta så är det faktiskt stor skillnad på kaffe och kaffe! Allra helst de ljusrostade blandningarna från Honduras respektive Etiopien som är en helt annorlunda smakupplevelse från det kaffe man vanligen dricker.

Jag kan inte direkt säga att någon av varianterna smakade direkt dåligt, långt ifrån snarare. Personligen gillade jag mest det etiopiska samt colombianska kaffet i smak jämfört med de honduriska samt brasilianska varianterna.

Hur som helst så var det ändå en riktigt intressant och trevlig upplevelse med lite bakgrundsfakta som berättades av den alltid lika trevliga personalen på Rosteriet!

Som avslutning på det hela beställde jag mig det jag kom för, en delikat cappuccino baserad på Cumbia-varianten för att ta med ut i solskenet.

Medtaget kaffe från Rosteriet

Satt därefter en lång stund i solskenet och bara njöt utav såväl kaffe som vårvädret, tittade på folk och allt vad de hade för sig. Kort och gott en stund av riktig, tvättäkta livsnjutning sådär på en ledig tisdag!

Planen på ännu en fotopromenad till morgondagen finns i min hjärna, förutsatt att vädret då tillåter! Återstår då att se om det faktiskt blir mer av en promenad och mindre av kaffedrickandet…

På promenad

Tog mig en liten promenad runt mitt nya bostadsområde här tidigare på kvällskvisten, för att till fullo njuta utav vårvädret som äntligen gjort entré på riktigt!

Grenar i motljus

Båtar i väntan på säsongspremiär

Knoppar på träd

Flytt och allt är därmed alltså avklarat och så smått börjar det faktiskt likna ett hem här, det sitter rent av gardiner uppsatta i ungkarlslyan! Sakta men säkert så börjar man även vänja sig vid att sova på egen hand och att det är närmast ständigt lugnt och stilla i lägenheten.

Måste ändå säga att det såhär långt känns bra, som att det var rätt beslut. Räknar inte med att det kommer att bli någon lätt resa som väntar framöver, men att det ändå kommer lösa sig precis som alltid annars.

Som synes ovan så tycks ju denna flytt ha sparkat liv i mitt fotointresse igen, något som är mer än välkommet. Förutom sessionen ovan har jag även klarat av min första omgång riktig porträttfotografering tillsammans med en kollega som modell. Kan helt klart säga att den omgången gav riktig mersmak och jag måste verkligen ta tag i mer fotograferande av frivilliga personer!

Börjar även bli bra sugen på att ge mig ut på stan och prova på gatufoto igen, en inte helt lätt variant av fotograferande att våga göra faktiskt. Återstår att se vad väder och vind bjuder på till morgondagen, om det blir en promenad in till stadens gator eller ej!

 

Njutningen

Det här med att vara bilägare är ett knepigt ämne, något som egentligen mestadels borde förknippas med ekonomiskt huvudbry då det aldrig på något sätt är billigt att vara just bilägare. Men det finns även något mer, något utöver den friheten som ligger i bilen som sådan.

Njutningen!

Detta är dock inget som är självklart och givet för alla bilar man går igenom i sitt liv. Jag har exempelvis haft ett flertal bilar som varit mer ett simpelt transportmedel, från A till B och ibland även via C. Någon större själslig koppling än så har det aldrig varit.

Min första bil dock, min gamla Audi A6 1.8T av årsmodell 1998, den var en helt annan sak. Kanske just för att det var min första egna bil, kanske för att den under relativt lång tid bara gick och gick utan större besvär, kanske var det för alla resor med kamera och sällskap till diverse flygplatser runt om i landet, men något speciellt var det med just den bilen. Många minnen skapades som inte haft någon direkt motsvarighet efter det!

Åtminstone inte förrens nu då det vill säga! För nu har allt det nuvarande åkdonet kvalificerat in sig i kategorin för njutningsfulla bilar! Den BMW 523iA av årsmodell 2000 som inköptes förra våren och som alltjämt är i min ägo har allra helst under helgen som gått kvalificerat in sig som en riktigt njutningsfull bil!

Nytvättad Rupert

Med sina 16″ små gubbfälgar och E39ans mjuka gång i övrigt har denna lilla farkost bjudit mig på över 60 mils körning i helgen som gått, utan att jag tröttnat minsta lilla på varken bil eller väg. Tillsammans har vi rullat igenom tre landskap och vägar av alla möjliga olika standarder. Vi har stannat och fikat, lekt på kurviga länsvägar och kryssat på motorvägar, allt utan minsta lilla hickning eller bekymmer.

Någonstans på väg söderut igår slog det mig helt enkelt, att den här bilen kvalificerar in sig tillsammans med min första Audi som just speciella bilar, de där som har lite mer själ och blir mer än bara transportmedel från A till B.

De kanske inte varit de häftigaste av fordon, eller nyaste, eller mest hästkraftstinna heller för den delen. Men ändå har de tilltalat mig på ett helt annat sätt än många andra fordon som jag kör. Det finns något extra där helt enkelt. Kanske är det de minnen man skapar i och omkring bilen, kanske är det något helt annat som inte går att sätta fingret på.

Vad som står helt klart är att den här bilen känns väldigt speciell för mig och jag hoppas innerligt att jag får nöjet att tillbringa många fler mil i dess sällskap under en lång tid framåt.

Kanske är jag bara skvatt galen, vem vet!